Livet svänger

Igår hade jag en hemsk dag. Sedan en tid har jag haft svårt att sova. Det har aldrig varit ett problem förut men nu har det blivit det. Jag har provat ett antal olika sömntabletter men om dom inte är beroendeframkallande så hjälper dom inte. Nu senast fick jag, på en nåder, beroendeframkallande och de hjälper givetvis. Jag har förstått av min läkare att detta inte är en långsiktig lösning och jag får bara ett fåtal tabletter utskrivna åt gången. På helgerna tar jag inga. Då gör det inte så mycket om jag sover ikapp lite på dagarna efteråt. Vissa vardagar har jag heller inte tagit för att testa hur det ska gå. Jag kan vara så trött att jag inte klarar att hålla ögonen öppna efter en stunds läsning men när jag släcker och blundar blir ögonen pigga igen. Det slutar alltid med att jag går upp runt kl 1 och tar en tablett ändå. Då somnar jag kl 2 och om jag tagit tabletten innan jag lade mig skulle jag fått sova 4 timmar till. Därför tar jag vanemässigt en tablett varje vardagkväll nu vid sänggåendet. Annars förlorar jag fyra timmars sömn och får ändå ta en tablett.

I fredags tog jag ingen tablett och hade en hemsk natt mot lördag. Jag gick upp kl 6 och hade kanske sovit fyra timmar. Jag var omtöcknad hela dagen och när jag låg i soffan och tittade på skidor började hjärtat att skena. Jag kände att en panikångestattack var på gång men jag lyckades häva den. Ångest för arbetsveckan som ska komma, ett ändligt lager av sömntabletter och vetskap om att jag snart måste sluta med tabletterna för att inte utveckla ett beroende. Ångest för att vara fångad i sömnlöshet. Jag funkar ju inte när jag är vaken om jag inte får sova.

När jag kört Felix till Smedby lade jag mig och slumrade en stund i soffan. Med ångest för att jag inte skulle somna kommande natt om jag sov en stund men det fick bära eller brista. Jag var skakig och hade dimsyn. När jag slumrat var jag som en ny människa. Jag var till och med sugen på att ta en öl. Dricker jag öl somnar jag jättegott men är vaken ca tre timmar mitt på natten innan jag somnar om. Men jag hade fått energi och gick ut och bröt upp en dörr på uthuset som svällt under den våta vintern. Jag behöver in i det utrymmet för att lägga golv där nu när det går mot ljusare tider. Det gick hur lätt som helst att få upp dörren. Som jag gruvat mig för detta!

Jag lade mig kl 19 utan att ha tagit någon öl. Tittade på lite program på playen och gick sedan upp och tog en tablett kl 20:30. Jag har så bra böcker att läsa just nu så jag läste en stund och släckte sedan runt 21:30 och sov hela natten. 07:30 gick jag upp och var ivrig inför dagen. Sådan otrolig skillnad från igår. Jag åt långfrukost och hade antikrundan på på TVn. Vattnade hibiskusar och drog sedan på mig arbetskläder och gick ut.

Jag började med att klyva bort en remsa på det svällda dörrbladet och monterade om låsbeslaget så att dörren kan stängas ordentligt igen. Sedan tömde jag utrymmet på förvarade saker för att kunna börja riva inför ett nytt golv.

Utrymmet har tidigare varit utedass och en gjuten vägg gick rakt igenom rummet. Två gjutna klackar på golvet där latrinkärlen stått. Väggen skulle rivas men klackarna kunde gott få stå kvar.

Det gick lättare att riva än vad jag hade hoppats på. Så är det. När en sak går bra, går allt bra. Efter att ha knackat ner väggen och sågat av armeringsjärn, städade jag och stängde dörren. Till veckan kommer snickaren och vi ska diskutera hur jag smartast bygger golv. Isolera eller inte inför eventuell kommande isolering av hela utrymmet senare? Det vet jag inte nu men beslut ska tas om det också innan uppbyggnaden av golvet börjar.

Nöjd och lugn tog jag sedan en dusch och satte mig i soffan och tittade på längdskidåkning. Efter längdskidorna åkte jag till Karlstad. Tog en sväng in till Jula i Välsviken innan jag fortsatte till Karlstad för att hämta ytterligare ett tillskott till min "Karin Fast Aronsson-samling".

Det har ju uppstått en irriterande lucka på min tavelvägg och den behövde fyllas. Eller har luckan kanske har uppstått för att ge plats åt ytterligare en målning som jag fallit pladask för?

Nu är luckan fylld.

Av denna skönhet. Första gången jag såg den såg det ut som om det var i ett akvarium. Sedan såg jag fågeln. Och trädet till höger som ser ut som en fjäril. När jag zoomade in såg jag att fågeln sov och då blev jag helt såld.

Jag tog med en liten tavla också.

Och tingade tre till som ska ramas in innan jag tar dem.

Som vanligt gick allt överstyr när jag var där.

När jag kom hem satte jag upp en växthusarmatur i det varma utrymmet i uthuset.

Där har jag ca 9 grader nu och i slutet av mars ska mina tobaksplantor ut i det utrymmet och få en bra belysning.

Det blir ett väldigt ljus av de där armaturerna.

Trött

Jag är så trött hela tiden. Så trött på mörker och regn och blåst. I helgen var vädret lite bättre i alla fall och jag var faktiskt utomhus hela söndagen.
I lördags med regn och elände åt Felix och jag thailunch innan jag körde honom till hans mamma i Smedby. Han hade fått i uppdrag av sin mamma att beskära plommonträdet och jag följde med för att diskutera lite med honom hur han bör gå tillväga. Jag lärde honom att beskära äppleträd förra våren och han tyckte det var roligt. Nu skulle plommonträdet beskäras.

När vi kom till Smedby gick vi ett varv runt trädet och tittade. Det var betydligt större än jag mindes det och jag sa att det här skulle komma att bli en utmaning och att vi skulle se ut någon av de största grenarna att ta först. Felix gick fram till trädet och lade handen på en stor gren i mitten och han kunde inte valt mer rätt. Jag blev så glad. Han har fattat grejen. Han tänkte som jag. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom igång på söndagen. Vi behövde nästan vara två på att ta den första grenen.

Jag åkte till Smedby på söndagens förmiddag och vi gick ut och började.

Det gick smidigare än jag trodde och sedan lämnade jag honom själv att fortsätta med resten. Jag åkte upp till Roland och beskar hans plommonträd innan jag åkte hem och börja snickra.

Jag byggde hyllor i växthuset inför hibiskusarnas utflyttning till våren. Jag jobbade tyvärr i skuggan hela dagen trots att det var så soligt och fint. Solen orkade inte upp över grannens garage och isen på växthuset smälte inte ens under hela dagen.

Inför 2020-års första projekt

Vaknade och åt mesostmacka med fyrkantig gurka till frukost.
Sedan gick jag ut och skiftade till vinterdäck på släpkärran för att kunna köra med den när jag har vinterhjul på bilen.

Åkte sedan till Jem&Fix och köpte lite tryckat till hyllsystem i växthuset.
Växthuset är hibiskusarnas sommarviste och jag har så många "hibbar" nu så jag måste bygga ut hyllsystemet.

Denna hylla har räckt hittills men nu blir det hyllor runt om i två våningar.

Lördagskväll med "grabbarna".

Felix ringde kl 17 och ville komma hit med sitt grabbgäng och spela kort. Vi spelade två omgångar "Chicago" innan jag avvisade dem. Jag behöver ensam lördagskväll i veckan tror jag. Kl 20:45 lämnade de mig.

Jag har varit en natt på Selma spa denna vecka med jobbet. Helt ok med god mat.

Jag har även varit ute med min hibiskusvän Sabina och ätit indiskt i Karlstad. Vi beställde hibiskusfröer på Ebay och hade en jättetrevlig långlunch.

Sabina bor i Norge och hade med mesost och leverpastej till mig.

Hon hade också med lite hibiskusfröer som jag sått. Det blir spännande att se om något kommer upp.

2019

2019.

Vilket år ändå! Ett år med mycket innehåll i mitt liv. Felix och jag var i New York. Det har aldrig varit så trivsamt i ensamheten i kapellet som i år. I år har jag också kommit till djupare insikter om vem jag egentligen är. Konstigt när man är 55 år men så är det ändå.

Jag har fått vara frisk förutom några små jobbiga åkommor men min psoriasis är jag helt besvärsfri ifrån. Detta tack vare sprutor som jag tar själv här hemma i soffan varannan vecka. Vilken grej alltså!
Jag har däremot haft problem med en domnande högerarm och det är inte över ännu. Det fortsätter in på 2020.

Psykiskt är jag en annan människa än 2018. Jag har i hela mitt liv levt med ett mollackord av en Hammondorgel som legat på i mitt sinne. Nu är det borta. Jag kan se saker på ett helt annat sätt nu än förr. Äntligen har jag väl funnit en antidepressiv tablett som gör mitt sinne ljusare.

Fysiskt går det upp och ner. Jag var smal en sväng i somras men nu bygger jag hull igen. Det går upp och ner vad gäller vikten men det är inget att bry sig om. Jag har väldigt dålig kondition just nu men det ändras också under året.

Det täcka könet tycks jag aldrig kunna samexistera med. Jag är på "Tinder" sedan en tid men där finns knappast något för mig. Ankläppar, träning och bubbel är det som intresserar kvinnorna på Tinder. Männen på Tinder tror tydligen att stora fiskar, motorcyklar och muskler är framgångsrikt.
Var tog tankeverksamhet, diskussioner, fantasier och drömmar vägen?
En vacker dag kanske hon ändå dyker upp där på Tinder. Eftersom jag inte har någon annan arena att verka på så lär jag bli kvar där och avvakta kraftfullt.

Jag saknar intimitet men det är en svår sak. Att få nosa i en nacke som man älskar och somna sked med en presumtiv livskamrat.

Jag har odlat några nya bekantskaper med människor jag tycker om. Andra bekantskaper har avtagit i värde för mig.

Felix har gått vidare till gymnasiet och läser naturvetenskaplig linje på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn. Det går bra för honom och han är min bästa vän i vått och torrt. Han kom att bli en fantastisk människa. Tänk att det skulle bli så.

Jag trivs med mitt arbete men jag trivs ännu mer när jag får vara en fri man och lägga upp dagen som jag vill.

Inför 2020 har jag förstås nya drömmar och förväntningar. Jag ska börja odla tobak och bli självförsörjande på snus. Jag ska också kämpa med att hålla mina hibiskusar vid liv och föryngra dem så jag kan dela med mig av den glädje som jag anser att hibiskusar kan ge. Jag åker nog inte till New York men jag kanske åker någon annanstans. Jag vet inte ännu. Jag längtar ju som alltid till mitt Manhattan...

Jag ser fram emot nya enskilda möten med människor under 2020. Människor som har drömmar och fantasi.

Sådana möten finns där att få.

Mellandagar

Grått, blött och mörkt. Dystert.

Det är väl så mellandagarna 2019 kan beskrivas i korthet. Det händer inte mycket. Karin Fast Aronsson har varit och hälsat på Felix och mig och levererat en sista målning (i denna omgång).

Här hamnade den och den gjorde väggen fulländad.

Tavlorna spillde över även på en intilliggande vägg men det var för att jag inte ville släppa någon av dem.

Min hibiskusvän Sabina var också här med så mycket fina presenter till mig så jag nästan skämdes. Hon har verkligen ett stort hjärta och har blivit en god vän. Bland annat fick jag två Clematisar som jag planterade idag.

Här i hörnet av uthuset ska de leva sina liv tätt tillsammans. En vitblommande och en blå. Det blir nog fint till sommaren. Den gula slangen tar jag bort efter någon säsong. Den är där för att det ska bli lättare att vattna dem på djupet i etableringsfasen.

I eftermiddag har jag börjat gå igenom mina hibiskusar och bespruta dem med såpvatten. Flera av dem har fått spinn och jag måste då spruta alla.

Jag tar ett fönster i taget. Det är jobbigt att behandla alla men det är bara att göra det.

Snart är det i alla fall 2020 och det blir spännande och se hur det året blir. Just nu planerar jag att börja odla egen tobak och ta hand om mina hibiskusar genom att beskära, ta sticklingar och sätta fröer. Kanske något litet underhållsarbete på kapellet och bygga en klädkammare på nedervåningen. Jag ska också lägga ett golv i ett utav uthusets utrymmen så jag kan dra upp sticklingar där i vår.
Som det känns nu blir det inget New York 2020. Kanske inte heller Montenegro som jag tänkte.

Julafton 2019

Felix väckte mig kl 8:30 och vi började dagen med skinksmörgåsar som traditionen bjuder. Vi spelade Bingolotto igår när det var uppesittarkväll (som traditionen bjuder). Felix vann en ny lott (tyvärr) och det blir väl bara krångel att lösa in och dessutom får man en ny lott att hålla reda på.

Vi lunchade hos hans mamma kl 12:30 och sedan åkte jag till Maxi och köpte rimmad oxbringa. Jag måste prova att laga till en bringa. Det är nog det godaste köttet jag vet. "Brisket" som det heter i USA. Serveras ofta på New York-bornas kända macka "Reuben". Då med surkål, smälta olika ostar och en dressing som påminner om tartarsås fast med senap i. Jag kanske ska försöka göra egen Reuben. Jag har provat att göra det förut men då med Corned beef. Det blev ok men inte som de ska vara på verklighetens Manhattan.

Jag kommunicerar lite med New York så här i vintermörkret. Inte med Manhattan men väl Bronx och Queens. Ivar i Bronx och Su i Queens. Livet verkar gå vidare där också liksom här.
Imorgon får jag kärt besök av min hibiskusvän Sabina och på torsdag ska jag hjälpa snickaren hela dagen. På torsdag kommer min nyfunna vän, konstnären Karin Fast Aronsson, hit för att beskåda sina målningar på min vägg i Kristinehamn. Jag ska också skicka med henne några verk hem som jag inte känner lika mycket för som de som hänger kvar här. Hon har dessutom med sig en målning som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan jag såg den hos henne. Hon kanske ska ställa ut i England nästa år på en konstmässa. Hon ska i alla fall ställa ut i Arvika och då tänkte jag nog åka dit på den så kallade "Konstrundan Värmlands hjärta" den 2-3 maj 2020.

Jag går annars häruppe i kapellet och dagdrömmer om våren och växtsäsongen. Hibiskusarna mår inte så värst bra i den torra inomhusluften och mörkret och drabbas med jämna mellanrum av ohyra som jag får hålla efter. Senast var det några plantor som drabbades av trips. Den ena dog tyvärr. En sån där dyr jävel var det också... Det är en ständig kamp. Spinn verkar jag ha ständigt nu. Det blir intressant att se hur jag lyckas med tobaksodling i sommar. Jag har provsått lite tobaksfröer under kontrollerade former för att se hur de beter sig när de gror. Jag förklarar lite i den nya bloggen "Kapellyckan".

Livet ger mig en ny överraskning och insikt (igen)

I onsdags satt jag på jobbet och väntade på att få dra iväg och äta julbord. Klockan var 15 och julbordet skulle börja kl 17. Jag tittade in på FB och såg en föredetta kollega på länsstyrelsen. Hon hade lagt upp något men det som intresserade mig var att jag förstod att hon bor i Karlstad. Jag var helt säker på att hon bodde i Arvika. Hon är konstnär och målar fantastiskt vackra målningar och jag hade planerat att åka till henne i sommar och titta om det fanns något som skulle passa mig. Men hon bodde ju i Karlstad!

Jag kollade kartan så det inte var alldeles för långt bort, skrev till henne och frågade om jag fick komma och titta. Det fick jag och kl 16 var jag där. Åh vilken grej! Den ena målningen var vackrare än den andra och jag kunde inte sluta att titta och bläddra. Jag blev så glad av att se dessa barnsliga färgglada målningar. En del motiv föreställde något, andra inte. Men vilken skulle jag välja? Jag var stressad också för julbordet. Jag tog lite foton och begav mig till Karolinen för att äta på Claessons.

Det gick inte att släppa det jag nyss sett. Jag satt och tittade på bilderna om och om igen. Jag hade fallit pladask. Inte bara för en målning utan för flera. För hela konceptet egentligen. För hennes inställning till sina målningar också och hur de tillkommer.
Vi hade kommit överens om att jag skulle komma tillbaka en annan dag när det fanns mer tid. i mellandagarna. När jag kom hem från Karlstad visade jag Felix bilderna och han blev också glad av målningarna. Han ville t o m med och titta när jag skulle dit nästa gång.

Jag visste ju ungefär hur mycket det skulle kosta att få med tillräckligt många hem men kanske det skulle gå att prioritera detta framför annat. Jag beslutade mig för att göra det. Jag skulle ångra mig hela livet annars. Felix skrattar och skakar på huvudet.

Igår söndag var jag där igen. Jag hade varit på IKEA för att köpa tavellist för att kunna ställa upp ett antal av hennes verk i prediksalen. Jag tog med en målning hem som jag var helt säker på att jag skulle ha till varje pris.

Idag var jag och Felix där och lånade hem ett gäng för att bestämma vilka fler jag ville köpa.

Men kolla alltså! Är de inte underbara?

Tyvärr kommer de inte till sin rätt på bild. De måste ses i verkligheten.

Nu ska de få stå här ett tag så jag vänjer mig vid dem. Jag kommer att arrangera om dem och ta bort någon för att det ska bli mera luftigt. Jag måste känna att jag trivs med var och en av dem. Jag tror t ex att jag redan nu kan välja bort en. Varför kan jag inte riktigt förklara. Lika lite som jag kan förklara varför jag tycker om någon extra mycket.

Konstnären heter Karin Fast Aronsson och ställer ut i Värmland då och då. Passa på att titta på hennes verk om ni får chansen. Ni kanske också faller pladask.

Ny specialblogg om tobaksodling och snustillverkning

Idag påbörjade jag en ny blogg om tobaksodling och snustillverkning. Den heter "Kapellyckan" och ska beskriva hur jag tänkt mig att bli självförsörjande på snus.

Ett instängt vinterliv

Kylan nöp till här i Kapellet häromnatten. Idag var det en fantastisk vinterdag och jag var ute en stund och skottade gångar från altandörren till uthusets olika avdelningar.

Jag har eldat och druckit kaffe på förmiddagen. Legat i soffan med Felix och tittat på Vinterstudion och längdskidor i Rukka.

Felix har redan kommit till den åldern då han har allt. Nu i juletider blir det problem när han som 16-åring ska önska sig julklapp. Han har börjat snegla på armbandsur. Inte för att han behöver ha koll på tiden men mer som ett smycke. Han är redan som medelålders gubbar som har köpt en Harley Davidson och sedan inte vet vad de ska lägga pengar på härnäst. Att nörda ner sig i hibiskusar som jag gör är ovanligt. Däremot att köpa feta armbandsur som kan kosta hur mycket som helst. Det verkar ligga närmare till hands.

Nåväl. Felix sa att han kanske skulle önska sig presentkort så han kunde köpa ett armbandsur. Egentligen var han intresserad av ett "vintageur" i första hand. Han vill ha ett armbandsur med lite "klass". Inte "Gant" eller något klädmärke utan ett riktigt klockmärke så som Omega, Tissot, Certina o s v.

Jag kontaktade en god vän med ett erkänt stort armbandsursintresse och hörde med honom om han hade något som kunde passa. Det hade han ju förstås så jag fick med ett tiotal klockor för Felix att titta på och prova. Dessutom lyckades min vän sälja ett armbandsur till mig. Han vet vilka knappar han ska trycka på när det gäller mig.

En Certina från decennieskiftet 1968-1970. Så rätt i tiden för mig och mina musikintressen så jag kunde inte låta bli. Jag som inte skulle...

En gång kom min vän till mig här i kapellet och satte sig en stund. Vi pratade om ditt och datt och han frågade plötsligt om jag inte skulle köpa ett armbandsur. Han har ögon för sådant och såg förstås att något uppenbart saknades på mina smala kontorshandleder. Jag svarade att jag inte tycker att jag behöver ett ur på armen. Jag har ju klocka i telefonen. Det gick över till att bli en filosofisk diskussion om behov och skapade behov och dylikt.

Jag ska berätta en historia för dig sade han:
Det var ett träskoföretag som skickade ner en träskoförsäljare till Afrika för att sälja träskor. Försäljaren åkte ner med ett stort lager av skor i olika storlekar men bara efter en dag därnere skrev han ett telegram till företaget: "Jag kommer hem direkt. Det är dödfött. Det finns inte en jävel som har skor härnere!", skrev han och åkte hem igen med hela lagret.
Träskoföretaget gav ändå inte upp. De skickade ner en annan försäljare med ett lager av skor. Efter en dag telegraferade han hem och skrev: "Skicka ner allt ni har! Det finns inte en jävel som har skor härnere!".

Min gode vän menade alltså att det fanns flera sätt att se på saken. Jag lät mig inte övertalas då. Det är nog nästan tio år sedan nu men nu så... Han fick rätt till slut ändå.

Jag planerar det sista steget i kapellets inomhusrenovering också. Jag har ett utrymme kvar att ta tag i. Där kommer det att bli en stor garderob med skjutdörrar, hyllor och förvaring. En så kallad "Walk in closet" eller "Linneförråd" som det hette när vi flyttade till ett miljonprogram 1970. Då när man hade en lägenhetsnyckel i ett resårband runt halsen. De stora grabbarna älskade att dra i nyckeln och släppa den så man nästan slog ut tänderna när nyckeln for upp. Min kompis, Tony hade också en egen "Husmorsnyckel" som gick till betonghusets gemensamma utrymmen. En sådan fick aldrig jag.

Jag svävar ut i sidotankar märker jag när jag skriver.

Jag planerar också ett utomhusprojekt så fort våren kommer. Det känns som om det är dags att börja odla sin egen tobak och göra eget snus med allt vad det innebär. Då behöver man ju en massa "utrustning"och det älskar jag förstås att fördjupa mig i. Att skaffa utrustning till olika göromål. Nu i vinter ska jag hålla utkik efter en "sädeskvarn", en hushållsassistent och en tryckkokare som jag kommer att behöva i min produktion. Det projektet ska jag inleda i vår. Då har jag något att blogga om igen också.

Som ni förstår består den kalla årstiden av att drömma om våren för mig. Jag kanske åker till Montenegro också i vår. Där växer det säkert hibiskus som jag kan ta sticklingar av.

Grådisig oktober

Jag har fått besvär i min högerarm och har svårt att sitta vid datorn och skriva. Min hand domnar bort och yttersta toppen på tummen är nästan ständigt bortdomnad nu. Det är någon eller några nerver som verkat kommit i kläm. Man har nämnt "karpaltunnelsyndrom" i sammanhanget.

Liver går sin gilla gång ändå. Det händer inte mycket. Jag umgås med mig själv och mina hibiskusar. Tragiskt att jag mår så bra av det egentligen. Jag borde väll vara olycklig men det är jag inte. Jag gillar varje dag i livet för det saktmod det erbjuder.

Idag blommade Oriental moon på morgonen.

När jag kom upp på övervåningen blommade en namnlös också.

De är otroligt vackra.

Vad gäller uthuset så är det klart.

Till och med belysning i de olika utrymmena.

Sista brädan är uppsatt

Nu är uthusrenovering 2019 klar. Åtminstone utvändigt.
Sista brädorna satte Felix och jag upp i torsdags.

Nu ser det ut så här.

Det kommer inte att bli så mycket bloggande här nu under en period. Jag har inget att visa mer. Jag kanske lägger upp mina funderingar om tillvaron möjligen.

Jag avslutar sommarsäsongen med en bild på ett "Jättenattljus" som växer i diket ut mot Filipstadsvägen.

Den här blomman är inte vacker i sig själv. Inget är vackert i sig självt. Det är bara en massa celler som är organiserade på ett visst sätt. Det vackra är hur bilden av blomman påverkar din hjärna.

Det är där det vackra uppstår. Min hjärna tolkar denna utslagna blomma som något vackert.

I någon annans hjärna betyder det här ingenting.

Snickerisäsongen går mot sitt slut

Idag gjorde jag ett par timmar till på uthuset. Nu är det bara skobräde kvar på framsidan men det klarar jag inte att sätta upp själv utan en massa ihopsnickrade hjälpmedel. När Felix kommer på onsdag sätter jag upp det på fem minuter. Jag väntar tills dess.

Jag sågade till de sista locken i panelen som ska sitta ovanför fönstret på gaveln.

Målade och klara för uppsättning.

Så. Väggen klar. "Väggen är klar" är dessutom ett begrepp för oss som lyssnade på Kalle Sändare på 70-talet.

När jag avvecklat dagens arbetsplats började jag diska ytterkrukor.

Ytterkrukorna har tidigare hyst hoyor som fått ullöss. Nu ska de hysa hibiskusar.

Jag ställde upp ett antal hibiskusar på mina nya fönsterbänkar. Det blev fint.

Imorgon har jag ingenting självklart kvar att göra med uthuset. Det känns lite vemodigt men jag har haft en fantastisk pysselsommar.

Doftiakttagelser

Igår var jag på länsstyrelsen i Örebro och när jag kom in på entréplanet luktade det precis som det gjorde på Williams leksaksaffär på Tegelslagaregatan här i Kristinehamn, tidigt 70-tal.

Idag kom det en Buick LeSabre Convertible och gled förbi mig på Östra Torggatan i Karlstad. Det luktade gammaldags avgaser efter den. Så som avgaser en gång luktade. Ofullständigt förbränd bensin. Inte alls som dagens syntetiska klor-hittepåavgaser. Avgaserna förr hade mera pondus. Idag är de PK och vegetariska på något vis.

Ytbehandling av dörrar

Ikväll var det dags att behandla dörrarna med Roslagsmahogny.

De är strukna två gånger på bilden. Låsbeslag är monterade och till helgen ska jag avsluta projekt uthus 2019 om vädret tillåter. Ett jobb på ett par timmar.

Jag klippte gräset ikväll också. Det måste varit över en månad sen senast.

Flera av mina hibiskusar blommar just nu.

Den här heter Andersonii.

Dörrar och takavvattning

Igår var jag igång kl 8 på morgonen och började med dörrarna. Jag har fasat lite för dörrarna. Det är ett stort jobb och alla mått är så noga. Jag använder också en metod som kallas "vändlimning med störtning" när jag tillverkar dörrarna. Metoden beskrev jag när jag gjorde de förra dörrarna. Se detta blogginlägg från 2016.

Den första dörren tog drygt två timmar att färdigställa.

Här ligger en vändlimmad regel på tork.

Så här såg min arbetsplats ut och det blev ett fantastiskt väder denna dag när solen lyckats skingra morgondiset.

Första dörren klar.

Här ligger alla tre dörrarna klara.
Jag kunde inte sätta i dem själv utan var tvungen att vänta på att snickaren kunde komma och hjälpa mig.

Jag ställde dörrarna under tak för natten.

Idag när jag kom hem gjorde jag klart takavvattningen. Det är lika bra att göra det när det är vackert väder.

Det kändes otroligt bra att det momentet är klart. Nu kan höstregnen komma.

Snickaren kom och vi satte in dörrarna.

Jag fick justera dem lite för att de skulle passa men nu sitter de där. Nu ska de strykas med Roslagsmahogny ett par gånger innan jag sätter på låsbeslag och stänger igen uthuset för hösten.

Lördag i kapellet

Felix och jag fick ha klockan på ringning imorse eftersom han skulle döma fotboll i Ölme. Vi åkte dit och han dömde IFK Ölme och Karlskoga. Det var över en timme till nästa match och vi tog en sväng ut till Svarteberg med bilen. Vi var trötta båda två och svängde in till vägkanten och blundade i tjugo minuter innan vi åkte tillbaka till Ölme IP. Där släppte jag av honom. Hans mamma skulle hämta honom när han dömt IFK Ölme mot Hertzöga.

När jag kom hem sågade jag upp alla brädor till de tre dörrarna som ska sitta på framsidan av uthuset.

Imorgon ska jag hämta virke till ramverket till dörrarna. Att tillverka dörrar är lite besvärligt men imorgon ska det ske om vädret är med mig.

Jag har fortfarande problem med att få ihop livet med arbetslivet. Vardagarna känns ibland nästan overkliga. Krångla iväg till Karlstad när tågen går som de vill. Ofta blir det att ta bussen istället. När jag kommer till jobbet sitter jag ensam och arbetar. Går ut på stan och äter lunch ensam. Sedan på eftermiddagen är jag ensam igen för att ta tåg (eller buss) hem med hörselproppar för att slippa att höra alla människor som sitter och skriker och pratar i telefon.

Just nu lever jag bara för helgerna. När jag får lägga upp allt som jag själv vill. Är det verkligen så här livet ska vara?

Hibiskuskväll

Märkligt att jag kan ägna så mycket tid åt stillastående krukväxter. Jag går runt och tittar på dem, planerar var jag ska klippa när jag beskär dem, tittar på alla detaljer i en utslagen blomma och dess egna lilla vackra värld. En liten spindel sitter och lurar under ett blad. Den kan gott få bo där om han vill.

Idag fick jag två nya sticklingar med posten. De kom från moderplantor som frodas i Hunnebostrand. Moderplantornas matte fick två sticklingar av mig i byte.

Alla hibiskusar är inne nu och jag har några kvar att plantera om innan vintern. Jag undviker att plantera om när de blommar om det är möjligt. När jag gjort undantag från den regeln har det ändå gått bra. De har inte visat tecken på att de märkt vad som hänt.

Idag fick mormors dubbla röda en kraftig höstansning. Det gör lite ont i mig att klippa så mycket men det känns samtidigt som jag befriar plantan från det gamla. Lite som att klippa ett får som blir fritt från en varm och fet ull och plötslig får sprätta iväg i bar överkropp.