Lördag i kapellet

Felix och jag fick ha klockan på ringning imorse eftersom han skulle döma fotboll i Ölme. Vi åkte dit och han dömde IFK Ölme och Karlskoga. Det var över en timme till nästa match och vi tog en sväng ut till Svarteberg med bilen. Vi var trötta båda två och svängde in till vägkanten och blundade i tjugo minuter innan vi åkte tillbaka till Ölme IP. Där släppte jag av honom. Hans mamma skulle hämta honom när han dömt IFK Ölme mot Hertzöga.

När jag kom hem sågade jag upp alla brädor till de tre dörrarna som ska sitta på framsidan av uthuset.

Imorgon ska jag hämta virke till ramverket till dörrarna. Att tillverka dörrar är lite besvärligt men imorgon ska det ske om vädret är med mig.

Jag har fortfarande problem med att få ihop livet med arbetslivet. Vardagarna känns ibland nästan overkliga. Krångla iväg till Karlstad när tågen går som de vill. Ofta blir det att ta bussen istället. När jag kommer till jobbet sitter jag ensam och arbetar. Går ut på stan och äter lunch ensam. Sedan på eftermiddagen är jag ensam igen för att ta tåg (eller buss) hem med hörselproppar för att slippa att höra alla människor som sitter och skriker och pratar i telefon.

Just nu lever jag bara för helgerna. När jag får lägga upp allt som jag själv vill. Är det verkligen så här livet ska vara?