onsdag 22 september 2010

Pratade med MR Kyl och Värme idag och min värmepanna var försenad och kommer troligen inte förrän fredag. Har jag tur kommer den imorgon. Den bör komma in senast i helgen eftersom elektrikern kommer på måndag och ska koppla in den.

Jag har hemsk värk i mina axlar men härleder det inte till tungt kroppsarbete utan till oro och stress inför att få ihop allting. Ikväll packar jag ändå lite papperskassar här i lägenheten nu när Felix somnat. Ska försöka flytta lite saker i helgen. Långkok har planerats lite också. Jörgen är sugen och det passar bra nu i höstkvällen. I så fall blir det någon form av tung köttgryta. Jag meddelar senare om jag får till det denna helg så ni kan komma förbi och få en smakbit.

1 kommentar:

Kraxpelax sa...

Så går jag ut på aftonpromenaden.
Så når jag älsklingsstället, fjärden här,
beundrar utsikten i sol, ser raden
av tysta hus på andra sidan: staden.
Smått tankspridd är man, alltid! Därför lär
man strax vad inte är, nå vem vet när
det redan sker? - Jag varsnar plötsligt vad en
minut sen inte var: att du är där.

O flicka här bredvid mig, får jag störa
din tystnad, säga ett och annat ord
med något innehåll? Jag vet: förföra
är inte meningen. Vad kan man göra.
Bli offer för en annans lilla mord
i sängen, du! Jag står i ljusets nord
och vet devisen: Se men inte röra
sig alls: till nästan intet är man gjord.

Vi står vid fjärden. Allt är nästan skrivet
i minnet redan nu, ett ögonblick
mot änden av det hårda mannalivet.
Jag gömmer varje ärr som blev mig givet,
befinner mig trots allt i godkänt skick,
behärskar nöjsamt alla levnadstrick
till slut. När trädets sista blad är rivet,
nå, hur man sköt, så sa det bara klick,

och värst var alltid kärleken. Den brinner
med ständig låga; brinner aldrig ut.
Allt annat dör och dör till slut, försvinner.
Dock, brådska inte i ditt liv. Vi hinner;
för äntligt skall man lära veta hut,
så här, i början av ett väntat slut
på vägen, livets, den man alltid finner
i dödens enda, skälvande minut.

Vad själv jag fann var inte alltför illa.
Det är just inte någon hemlighet.
I livets fällor får nu andra trilla;
för jag har inte mycket blod att spilla,
så danad är min grå identitet,
man har väl blivit anspråkslös. Man vet
att vara mest belåten med det lilla,
att tålig röna nöje och förtret.

Din värld, o flicka, fick jag lycklig gästa,
så trevligt! Se en mening, du, däri!
Vad var det för en möjlighet att testa,
det här? Det var ett intet, som det mesta.
Jag nynnar på en egen melodi;
du står här bara i min fantasi.
Det är trots allt, det vet jag nog, det bästa
för oss, som icke är, och dock är vi.

Ty bäst flanörens ensamhet i detta
fördrömda ögonblick en sommarkväll
på fjärdens avstånd från passionens hetta
varom han alltför mycket kan berätta;
vart minne, sparat som en eternell,
må framstå som en finstämd bagatell
still slut. Vad mannens drömmar svävar lätta
från Stockholms broar, gränder och kapell.

Gäst hos väderleken

Ordgaller

- Peter Ingestad, Solna