När jag var klar i apparatrummet fortsatte jag att riva. Tigersågen kom väl till pass och jag tog bort väggarna bitvis. Det är svårt att arbeta i hallen eftersom det saknas så mycket golv. Jag får ofta stå dumt med en fot på varje bjälke när jag sågar. Hela bjälklaget gungar nu och det är lite obehagligt att vara under trappan. Trappan sitter fast i väggarna på huset och stödjs också av en stötta undertill, men ändå. Jag är ju ensam i huset också om det skulle hända något.
Det blev ännu svårare att såga väggar ju högre upp jag kom. Jag kan omöjligt ställa en stol på golvet för att nå högre så jag får ta bort resten av väggen senare när jag lagt nytt golv. Jag fortsatte med att riva golv istället.
Kvällens arbetet avbröts av kärt besök med en matkasse i ena handen och en flaska vin i den andra. Hon gick upp och gjorde middag åt oss och jag tog en dusch och kände mig nöjd med dagens arbete.
Katterna är fortfarande borta. Siv ser jag ibland. Hon kommer upp och tar ett litet varv när jag gått undan en stund. Sedan slinker hon iväg igen. Ikväll föll jag till föga och ställde ner lite mat på undervåningen. Jag har gett upp förhoppningen att Molly ska komma upp till mig på övervåningen och vilja in. Imorgon ska jag krypa under huset och leta efter henne igen.
1 kommentar:
Märkliga katter, bägge två. ;-) Men håller de sig bara kvar kring huset så blir det ju snart helt annorlunda, när det blir varmt och hela huset öppnas och det finns mer plats att springa omkring på. Då flyttar de nog in ordentligt - det vill säga: självständiga lär de väl förbli, men de kommer säkert och sällskapar mer än nu.
Det kanske blev tråkigt i längden att röra sig på så litet utrymme, och nu vill de inte mista den nya friheten? Jag vet att du erbjöd dem att gå ut och vara i hela kapellet men du vet hur det är med katter -- de vill hitta på & bestämma själva hur och när saker ska ske.
Skicka en kommentar