Jag hittade Molly idag igen. När jag kom hem från jobbet kröp jag under huset igen. Jag fick krypa genom hela utrymmet under prediksalen innan jag hittade henne. Det har en gång funnits en scen eller altare i prediksalen. Det har jag brutit bort och lagt ett provisoriskt scengolv där så länge. Hon hade hoppat upp och hittat en hylla i den konstruktionen och lagt sig där. Hon tittade på mig och när jag sträckte fram handen mot henne jamade hon lite ynkligt. Hon var fortfarande rund och fin i ansiktet och pälsen såg vårdad ut. Hon hade också fina klara ögon och jag tror inte det gått någon nöd på henne den här tiden. Jag lyfte upp en del av scengolvet och gillrade upp det med en plankbit. Nu kan hon gå in i prediksalen om hon vill och där är det varmt. Jag ställde också ner vatten, mat och en kattlåda. Nu får hon vara där. Någon dag när jag ser henne där ska jag stänga till scengolvet igen.
Senare när jag gick ner och tittade fick jag se henne i öppningen under scenen.
I morse när jag skulle till jobbet mötte jag Frankie Boy från M.R. Kyl och Värme i dörren. Han skulle in här och ansluta tvättmaskinen. Han lovade också att fixa resten av avloppet. Perfekt!
Det innebar att jag kunde tvätta kapellets första vittvätt ikväll.
Jag gav mig på rivning av golvbjälklag igen. Jag fick ändra på stöttan under trappan lite så den satt fast bättre. När jag tog bort en bjälke närmast väggen lossnade hela trappan från väggen den var skruvad i och sjönk ner ett par centimeter. Jag fick knacka dit en stötta vid väggen också och på så sätt lyfta upp trappan igen. Det var inget vidare när den lossnade från väggen kan jag försäkra.
Nu är trappan stöttad på ett bra sätt i alla fall och stadig att gå i.
Jag avslutade kvällen med att bygga en spång så man kan ta sig upp till övervåningen.
Nu har jag gjort en sillröra med Matjesill, ägg, potatis, creme fraich, majo och dill att avnjuta på grovt bröd.
Imorgon ska kapellet värderas igen inför nytt lån. På kvällen fortsätter golvrivningen igen.
2 kommentarer:
Med tvättmaskin kan du ju faktiskt bo där alldeles på riktigt. Grattis! Men jag fattar att du hade hjärtat i halsgropen när trappan lossnade ...
Det blir mer och mer ombonat häruppe. Snart har jag t o m golv att gå på på undervåningen. Jag har rasat igenom flera gånger när jag balanserat på brädor.
Skicka en kommentar