Blueskväll den 6 oktober

Jag tänkte jag skulle gå på Mastis den 6 oktober för att se mina vänner i "Walking Canes" spela blues. 

Tittade på Santana och John McLaughlin från Montreux jazzfestival 2011 ikväll. En helt underbar konsert. 

Kandelabern i full gång och Norrlands Guld förstås.

Jag ska bjuda med Felix på spelningen på Mastis den 6 oktober så han får en inblick i min "gubbvärld" innan jag flyttar till Spanien. Felix har varit med så många år nu så han känner igen musikerna i "Walking Canes" men han har nog aldrig hört dem.

Det kanske är sista chansen att se sin pappa bland sina vänner. Jag kan förvisso inte bedöma hur roligt det är för honom att se. Men det är ett steg i att lära känna sin pappa mera på djupet. Hur den lönnfeta gubben kan bete sig när han får feeling. Han och hans gäng är välkomna upp till kapellet den 6 oktober för en blueskväll med avslutning med mina vänner på Mastis. Studiebesök i gubbvärlden.

I april 2013 var jag i Madison Square garden och såg Eric Claptons "Crossroads konsert". Den tittar och lyssnar jag på nu och minns tillbaka. Dan Aykroyd var konferencier men han är inte med överhuvudtaget på inspelningen. Konstigt. Det måste hänt något så han inte fick vara med. Allan Holdsworth spelade också men han finns inte med på inspelningen heller. Han verkade vara full när jag såg konserten. Det kanske var därför han inte var med på inspelningen. Han dog tyvärr en kort tid efter konserten. En mycket speciell och intressant gitarrist. 

Men mycket bra gitarrister såg jag då. Första kvällen avslutades med två låtar av "Allman brothers". "Why does love got to be so bad" och "Whipping post". Felix ska på konsert med John Mayer till våren. Mayer var med på Crossroads när jag var där men lämnade inget större avtryck i mitt minne. Spelade mest akustiskt. Det kanske var därför. Han gjorde "Don't let me down" tillsammans med  Keith Urban i en väldigt bra version däremot. Jag minns hur jag fick feeling högst uppe på läktaren i MSG då.

Efter John Mayer spelade Buddy Guy och Quinn Sullivan. Quinn var fortfarande bara ett barn då. Men ett underbarn. Tyvärr behandlades han fortfarande styvmoderligt då av Buddy Guy och Eric Clapton. Det var nästan så jag tyckte synd om honom hur han behandlades. Men han kommer att ta revansch. Buddy Guy verkar vara en riktig dretsäck med sin lilla löjliga ankmun.

Sedan spelade "Allan brothers". Det var då jag fick mitt lystmäte. Jag hade aldrig hört dem innan. När Whipping post startade var det en idiot bredvid mig som sjöng med i texten vilket besvärade mig mycket. En amerikansk fyllskalle. Jag tog tag i honom och sa: -Iv'e never heard them before so please can you shut the fuck up!"

And he did...

Sedan tog jag tunnelbanan upp till mitt hotell på "Upper west side" och var nöjd med den första kvällen av två.