Roslagsmahogny

Inledde dagen med att stryka två av de befintliga uthusdörrarna med "Roslagsmahogny". Det är en blandning av lika delar linolja, balsamterpentin och tjära. Det blir fantastiskt vackert och luktar så gott. Dessutom förlänger det livslängden på dörrarna förstås. Det är ju därför man behandlar dom.

Här ligger dörrarna för att torka. Detta varma väder är perfekt för denna behandling. Värme så vätskeblandningen tränger in ordentligt i virket. När jag stod framåtböjd och strök på blandningen droppade det svett från mina ögonbryn så det blev pölar på insidan av glasögonen.

Varje kvadratdecimeter blir som ett konstverk om man tar sig tid att titta lite extra.

De här träden har dessutom växt några kilometer norr om kapellet så då får konstverket ytterligare en dimension.

Medan dörrarna låg och torkade förstärkte jag regelverket lite på framsidan av uthuset och sedan satte jag upp vindduk.

Helt inklädd i vindduk.

Nästa moment innebär något som i Felix tankevärld benämns "satisfying". Tillfredsställelse på svenska. Felix använder det titt som tätt och jag förstår känslan. I det här fallet är det tillfredsställande  att skära ut öppningarna för dörrarna.

Plötsligt ser man hur framsidan på uthuset kommer att se ut.

Förövrigt är det "satisfying" att se hur roslagsmahognyn sugs in i det torra virket också. Och sedan lägga på lite mer som också sugs in tills virket är mättat.

Detta var nog den varmaste dagen hittills i sommar och det var tungt att jobba. Efter att jag skurit upp för dörrarna badade jag igen. Jag hade fyllt badkaret på morgonen så nu var det dags att krypa ner. Denna gången hade jag mer vatten i baljan. Så att det rann över när jag kröp ner. Sedan satt jag där och njöt.

Länge och väl och solade ansiktet. När jag tog ett djupt andetag ökade min kroppsvolym och vatten rann över kanten på baljan. När jag kylt ner mig lite gjorde jag några ärenden.

När jag kom hem satt jag upp spikreglar utanpå vindduken så allt är förberett för att börja brädfodra. Det här arbetet tog flera timmar eftersom det var så varmt. Svetten rinner hela tiden.

Min mynta har växt till sig så jag kunde inte motstå att göra en indisk mintsås. Tyvärr hade inte koriandern växt lika mycket så det var jag tvungen att köpa på Maxi.

Här en underbar sats indisk mintsås.

Dörrarna hade legat i solen hela dagen och i kvällningen var de torra nog att sätta på plats igen.

Satisfying!

Nudistbad och grytlappar

Underbar värme idag också. Jag började dagen med några ärenden. Sedan började jag sätta upp spikreglar på framsidan av uthuset. På dessa ska vindduk sättas imorgon. Sedan ska det reglas på ytterligare ett lager att fästa panelen i.

Så här såg dagens arbete ut när jag avvecklade för dagen.

Det har varit så varmt idag så jag skulle behövt ha grytlappar när jag hanterade mina verktyg. Om jag glömde kofoten i solen kunde jag knappt ta i den när jag skulle ha den igen. Jag fick lägga ifrån mig hammare och kofot i skuggan mellan momenten. Jag är lite mesig när det gäller att ta i varma saker. Det får jag väl medge.

Runt lunchtid solade jag och badade i min balja. Grannarna hade åkt bort så jag solade och badade naken idag. Jag fyller baljan till hälften med vatten på morgonen. Sedan får vattnet stå i solen och bli lite varmare än när det tas upp direkt från urberget. Idag var jag i och svalkade mig ett par gånger.

Värme

Det blev en varm dag idag. På morgonen körde jag ett lass till tippen och det var fruktansvärt varmt redan då. Jag åkte sedan hem och fortsatte att riva. Tre brädor i taget och sedan in i skuggan för att sitta en stund och dricka vatten. Men till slut var jag klar med rivningen och körde ytterligare en gång till tippen. Jag var i stort sett ensam på tippen. Det var för varmt för allting denna dag.

Med tom kärra körde jag till Beijer för att komplettera med lite virke. Varje arbetsmoment innebär en större ansträngning än normalt. Det gör väl ingenting egentligen men allt tar längre tid.

När jag lastat av kärran hemma blev det inget mera gjort. Jag duschade och satte mig för att eftersvettas i skuggan på altanen.

Så här såg uthuset ut när jag gav mig denna dag.

Indiskt

Det regnade på förmiddagen. Felix och jag åkte till Karlskoga för att äta indisk mat till lunch. De har två indiska restauranger och den ena är väldigt bra. De har lunchbuffé och det är alltid vällagat och gott.

När det slutat regna på eftermiddagen gick jag ut och började riva.

Jag fyllde kärran inför en tur till tippen morgonen därpå. Sedan åkte jag ut till snickaren och satte mig hos honom ute i Ölme ett par timmar.

Rödfärg

När jag satt på altanen på morgonen med mitt kaffe, noterade jag en extraordinär blomsterprakt i växthuset.

Jag tog lite bilder så här följer ett litet bildgalleri.

Lite olika kulörer.

Efter att ha hjälpt snickaren att hämta virke till hans poolområdesprojekt startade jag upp rödfärgspenseln och började måla.

Först gaveln innan solen hann runt det hörnet och sedan baksidan dit solen aldrig når. Det tog sin tid att måla alltihop. Jag la mig och solade en timma när jag var klar.

Varmt och skönt men lite blåsigt. Jag drog på mig arbetskläder igen och satte upp rännkrok för hängrännan på baksidan.

Jag har inte riktigt klart för mig var jag ska sätta fast stupröret men det löser sig.

Sedan ett par dagar har jag börjat höra fladdermöss och deras skrik uppe på vinden i kapellet igen.

Fönster

Igårmorse kom snickaren och hjälpte mig att sätta in fönstret på uthusgaveln.

Ett stort och tungt fönster som jag köpt begagnat. Det kommer att bli ett trevligt ljust utrymme i uthuset. Men vägen till det trevliga utrymmet är lång. Jag måste bygga ett nytt golv i det utrymmet först. Något jag inte haft med i beräkningarna innan jag började renovera.

Det blev en varm dag igen. Ett fantastiskt sommarväder. Precis så som jag vill ha det och som jag fantiserat om hela mörka vintern. När snickaren åkt hem brädfodrade jag baksidan. I skuggan men jag vill egentligen inte vara där. Jag vill vara mitt i solen.

Arbetet var ganska enformigt men det är lite det jag gillar också. Enformigt men till slut har man malt ner momentet och då känns det extra bra att sätta sig och reflektera över vad man gjort.

Jag hade egentligen planerat att måla men jag orkade helt enkelt inte. Jag måste spara lite arbete också. Det är ju tre veckor kvar på semestern.

När jag duschat satte jag mig i skuggan på altanen och tog en öl. Den här helgen har jag brottats med olika viljor i mitt huvud. Det är bluesfest nere på stan men jag har varit övertygad om att jag inte ska ner dit i år. Jag har varit på alla bluesfester hittills. Sju stycken tror jag det varit.

En del av mig vill sitta här ensam och njuta av tystnaden och tänka tankar. En annan del vill klä upp mig färgglatt och dansa genom sommarnatten. Inte nödvändigtvis med någon partner. Bara dansa och låta kroppen göra det den tycker passar sig till musiken. Inga regler för hur dansstegen ska utföras. Bara låta musiken bestämma hur eddiekroppen ska föra sig.

Jag vet också att jag "borde" komma ut bland folk. Även om jag trivs bättre i sällskap med mig själv än andra. Efter att ha vägt för- och nackdelar med allt en stund beslöt jag mig ändå för att åka ner. Sommarkvällen kunde inte varit vackrare. Stilla väder och varmt. Tyst och sömnigt i skogen runt kapellet när jag stod och väntade på taxin som skulle ta mig ner till vimlet.

Väl därnere kände jag mig hjärtligt glad och tyckte om alla jag mötte. En massa fina människor som ville ha roligt. Väldigt många turister och det kändes ännu bättre än att bara se kristinehamnare. Jag gled runt på området med en öl i handen och höll huvudet högt, lite "mallig" över min vackra stad dit alla turister hade kommit. Ikväll skulle de få se det bästa av staden.

Och det blev en fantastisk kväll med underbar musik, mycket dans och trevliga möten.

När jag skulle hem på natten stannade en kompis med bilen och körde hem mig. Helt perfekt. Jag tog en macka när jag kom hem och somnade nöjd. Det var bra att jag beslutade mig för att ha en social kväll.

Uppbyggnadsfas igen

Nu är rivningen klar för den här gången och jag började brädfodra gaveln idag.

Jag satte upp de underbrädor jag kan sätta upp i nuläget.

Brädpanelen snedsågar jag ca 10 grader så att det blir en liten droppnäsa i framkant. Så att inte vatten ska rinna ner på ändträet och sugas upp i brädan. Sedan ställer jag brädorna i en blandning av linolja och balsamterpentin så de får stå och suga upp i ändträet en stund. Sedan målar jag falu rödfärg innan jag sätter upp dem. Lite omständligt men det är nog värt det. Det borde förlänga livslängden avsevärt.

Det var varmt idag. Snudd på åskvärme och det är lite mörkt på himlen. Hoppas inte det börjar regna just ikväll. Det är bluesfest i Kristinehamn i dagarna två och det är ett utomhusevenemang.

Jag har ingen lust att gå dit tyvärr. Jag känner inte alls för att träffa horder av människor. Jag var på 50-årskalas förra helgen och nere på ett bluesjam på Ölme diversehandel för en liten tid sedan. Det var trevligt men jag har fått min dos av folkskaror för ett tag.

LASS!

Lass!

Detta utrop är något som lastaren skriker till föraren av lastfordonet när flaket är fullt. Det betyder: "Nu kan du åka och tömma".

På morgonen rev jag det sista av gaveln. Ett lortigt jobb.

Jag var tvungen att gå in och duscha innan jag körde lasset till tippen.

När jag gjort mig av med skräpet åkte jag hem och åt lunch. Idag blev det årets sillsort från ABBA, "Earl greysill". Den var jättegod.

Sedan tog jag några mått på uthusväggen och åkte och hämtade mera virke och började regla upp gaveln med en ny layout.

Istället för tre dörrar och ett litet fönster, reglade jag för ett stort fönster. Sedan lade jag mig och solade.

När jag låg där och solade fick jag vara med om något jag aldrig trott jag skulle få vara med om. Under alla mina skogspromenader i livet har jag tänkt på de fallna träd som ligger här och var. Jag har tänkt att någon gång faller de ju. Någon gång händer det ju. I många fall sker det i en storm men träd ramlar ju även av ålder och sjukdom. Starka vindar skyndar ju förstås på även sjuka och gamla träds fall. Men ibland borde de även falla av enbart ålder och skick. Jag har alltid tänkt att det vore väldigt häftigt att vara där just i det ögonblicket. När jag låg där på min altan och solade så hände det. Det blåste knappt. Ett lätt högsommarsus hördes i asparna och vindspelet spelade enstaka försiktiga toner. Då hörde jag ett knak inifrån skogen bakom uthuset. Som när en älg kliver i skogen. Omedelbart efter knaket tog ett utdraget brak vid. Ett träd föll och jag var där. Tyvärr såg jag det inte men jag hörde det.

Felix hörde av sig och ville åka till Lunedet. Det är något vi gjort varje sommar i hans liv och nu skulle årets färd bli av. Vi tog en varsin glass där och åkte sedan hem över Storfors.

Felix hjälpte mig att sätta upp vindpapp på gaveln innan vi gick in för kvällen.

Fortsatt rivning

Det var kallt på morgonen denna onsdag. Det var bara 10 grader när jag drack kaffe. Men vackert. Stilla och doftande sval morgon. Jag fortsatte att riva. En viss konfrontation med getingar förekom. Men bara strögetingar. Inga organiserade dito.

Denna dag åt jag löksill till lunch. Jag har ett antal olika sillinläggningar hemma och det här blir en snabb arbetslunch.

När kärran var full åkte jag till tippen. Där fick jag två lock till latrinkärl också. Det stod ju kvar latrinkärl i de gamla dassen och för trevligare transport behövde de förses med lock.

Det ena kärlet var dock spräckt men innehållet är tio år gammalt.
Hibiskusar blommar hysteriskt i växthuset.

Den här fick jag av en kollega och den skulle enligt henne vara enkel gul. Det var den ju inte. Jag vet inte vad den här kulören ska kallas. Dubbel rosaaprikos kanske? Ljus persika?

Så här såg hörnet ut på eftermiddagen när jag gav mig.

Jag gick sedan in och tog av mig arbetskläderna och lade mig för att sola. Då gick solen i moln och jag fick gå in igen. Det blev inte solningsväder på hela eftermiddagen sedan.

Jag hämtade Felix vid 19-tiden och vi kollade TV och åt kvällsmat.

Eddie - Getingarna 1-0

Jag rev ner getingboet igår kväll. När jag kom ut imorse och började bryta i brädorna väckte jag tydligen ett gäng getingar ändå som levde i resterna av det nerrivna boet. Jag gjorde en ny rivningsinsats och sprang därifrån. Efter en stund vågade jag mig fram igen men det var fortfarande aktivitet runt boet.

Jag kopplade på släpkärran på bilen, åkte till Maxi och köpte "Radar" och sedan till Jem&Fix för att köpa hängrännor och stuprör.

Väl hemma fick getingarna en rejäl portion Radar och de började falla handlöst ner på marken. Jag fick spruta flera gånger. Sedan började jag bryta igen och lyckades få ett stick i höger mungipa men det var inte så farligt. De började också att flyga upp i byxbenen på mina arbetsshorts. Getingarna fick mera Radar i omgångar tills det blev helt lugnt vid boet och jag ansåg kampen över.

Jag bröt bort en massa gammal brädfodring och fyllde kärran och åkte till tippen. Tippen är tydligen ett populärt ställe dessa dagar och det var kö till bingarna men till slut fick jag lossa min last.

Så här såg det ut efter första arbetsdagen innan jag gav mig.

Jag har rivit lite på långsidan för att komma åt att riva "rummen" som är på gaveln. Det har ju varit två utedass där och tyvärr är latrinkärlen kvar i båda dassen. Själva sittbänken syns på bilden. Det ska jag riva ut imorgon.

Så här ser gaveln ut när jag rivit det mesta. Jag ska regla upp för ett fönster på denna gavel. Lite takpannor med mera att flytta ut också.

Här satt getingboet.

Och här är resterna.

Imorgon är det jag som bestämmer arbetstiderna. Inte getingarna.

Det är kallt och inte alls skönt ute. Jag har ändå försökt stå ut i shorts och t-tröja idag. Hoppas på lite värme så jag kan ligga lite mer i solen.

Ikväll lyssnar jag på musik och dricker öl.

Första semesterdagen

Äntligen var den här. Den första semesterdagen på sommarsemestern 2019. Jag har längtat till mitt uthusrenoveringsprojekt hela vintern och våren.

Så imorse när jag skulle gå ut och börja jobba så regnade det. Det var kallt också. Inte alls som igår när jag låg och solade hela dagen. Jag låg och fantiserade om hur jag skulle angripa uthuset morgonen därpå. Jag gjorde lite ärenden på förmiddagen och fick springa från bilen till Maxientrén och tillbaka. När jag sedan kom hem kollade jag på TV medan det regnade ute.

Framåt eftermiddagen sprack det upp och jag satte på mig arbetskläder för att gå ut och börja. Jag tog kofoten och började bryta loss en bräda. Då väckte jag tydligen en massa getingar som byggt i ett av de gamla dassen. Jag smög fram och tittade och såg ett getingbo stort som en handboll innanför dörren. Det var bara att gå in och ta av arbetskläderna igen. Så fort jag närmade mig började de svärma utanför boet. Ikväll när det mörknat ska jag gå ut och riva ner getingboet.

Annars händer det inte mycket. Felix och jag har provsmakat olika Oreokex i veckan.

Butiken "Normal" på Drottninggatan i Karlstad sålde ut ett parti kex med olika smaker.
Båda tyckte att "Mint" var godast.

Jag går och gullar med mina hibiskusar i växthuset också.

Denna skönhet blommade häromdagen.

Magisk kväll

Det är mycket som är magiskt i mitt liv just nu. Men det är ett bra ord för en känsla som man inte riktigt förstår. Det är därför jag använder det.

I lördags satt jag här i prediksalen och drack några öl och lyssnade på musik. Jag har vissa favoritkonserter som jag gärna lyssnar på när jag "kommer i stämning". Kölnkonserten med Keith Jarrett och en del konserter med The Allman brothers. Bland annat "Fillmore east 1971" som är en av världens bästa liveskivor. Men jag har en annan också...

Allman brothers, A&R studios New York 26 augusti 1971.

Två månader efter den spelningen körde Duane Allman ihjäl sig på sin motorcykel och Allman brothers, i sin originalsättning, kunde aldrig mer bli verklighet.

Hur och var han omkom har jag beskrivit i ett blogginlägg från 2010.

Konserten jag lyssnade på i lördags var väldigt speciell. Skivan "Live at Fillmore east" spelades in i juni samma år. Allman brothers var huvudattraktionen på avslutningskvällen när Fillmore east stängdes. Konserten går under namnet "Closing night" och den 27 juni 1971 var lineuppen på Fillmore east; The Allman brothers band, J. Geils band och Albert King. Specialgäster var Edgar Winter´s White trash, Mountain, The Beach boys och Country Joe McDonald.

The Allman brothers band avslutade kvällen och publiken lämnade lokalen under tystnad vid 4-tiden på morgonen i ett New York där dagen började gry. Publiken var mållösa och uttröttade efter den långa avslutningskonserten.

Inspelningen från A&R studios gjordes två månader efter The closing night at the Fillmore east. Det skulle vara en radioinspelning och publiken bestod av ca 200 personer. Folk som brukade hänga på Fillmore east och redan var övertygade om Allman brothers storhet.

Duane hade varit inne på rehab för sitt heroinmissbruk strax innan. Det började med att Butch Trucks, den ena trummisen, sa sin mening till Duane efter en spelning. Duane gick med Butch Trucks in på hans hotellrum efter en spelning och stängde dörren. Han sa till Butch: -Vad är det med dig? När Dickie spelar ett gitarrsolo så är du med och förgyller det hela men när jag spelar är du som död. Butch svarade: -Jag är trummis och jag följer dig. Du med dina droger spelar så ointressant och jag följer bara det. Du ger mig ingenting längre så varför ska jag ge dig något?

Duane fick sig en tankeställare och lade in sig på rehab tillsammans med någon mer ur bandet och en roadie. Han tog inte heroin efter den rehaben.

Syftet med spelningen på A&R studios var en radiosändning så bandet ställde upp sig lite annorlunda än om det vore för en konsert. Gitarristerna och basen stod i en halvcirkel vända mot trummisarna och keyboardisten. Alla hade ögonkontakt med varann. De hade tänkt spela låten "Whipping post" men tiden skulle inte räcka till så de fick stryka den. Istället gjorde Duane Allman en "kupp".

Den 13 augusti mördades saxofonisten "King Curtis" utanför sitt hem i New York. Duane Allman var med på begravningscermonin som skedde på St Peters Lutheran church på Lexington ave i New York. Jag var vid kyrkan 2014. Jag fotograferade den och skrev lite i ett blogginlägg då. Se här.

Aretha Franklin sjöng och Stevie Wonder spelade. Jesse James ledde begravningen. Denna begravning gjorde stort intryck på Duane Allman och under konserten på A&R studios kom det fram. Bandet visste ingenting om "kuppen".

Plötsligt under inspelningen började Duane berätta om begravningen. Han började humma igång låten "You don't love me" och pratade om King Curtis låt "Soul serenade". Bandet började spela You don't love me och visste inte vad som skulle hända.

Det är väl delvis det som är magiskt med konserten på A&R studios. Bandet visste inte om Duanes infall. Det gjorde han säkert inte själv heller när konserten började. Musikerna såg varandra in i ögonen när de spelade. De är så tighta under denna spelning.

I lördags satt jag i min prediksal och blundade och var med på denna konsert . Jag spelade starkt och detaljrikt och det kändes som om jag var där. På första bänkrad 1971.

Vindspelen och bieffekter av dessa

Nu när vindspelen i kapellet är på sin plats är jag förstås nöjd. Jag satte upp dem inatt när jag kom hem. Jag kunde inte hålla mig.

Jag har dem på en ställning så jag kan flytta runt dem så de låter "lagom". De spelar ganska starkt när man är för nära.

Installationen av vindspelen har redan gett mig glädje. Jag kunde ju förutse att de skulle låta vackert tillsammans med suset från asplöven i skogsbrynet bakom uthuset men de har fått ytterligare två effekter.

När jag var på Maxi förut framträdde en del toner ur skvalmusiken som spelas i bakgrunden i butiken. Jag kände liksom igen tonerna från vindspelen och de ställde sig liksom i ett led framför de andra tonerna. Hur det kommer att påverka framtiden vet jag inte. Jag kanske kommer att störa mig på det i tid och otid när jag hör tonerna.

Den andra bieffekten är att jag måste nämna min bästa väns Ivars namn varje gång någon frågar var jag fått tag på vindspelen. Jag blir alldeles varm inombords när jag får nämna hans namn och plocka upp honom ur minnet för ett ögonblick.

Det hade jag inte kunnat förutse.

Det kanske är det som är skillnaden mellan att vara intelligent och normalbegåvad. Man kan förutse hur det ska låta tillsammans med aspsus men inte så mycket mer. Om man varit intelligent kanske man kunnat förutse fler effekter av vindspelen.

Ljudet av ett hem

Ett hem har en doft. Doften av de som bor där. Jag minns min uppväxt i ett hyreshus i Kristinehamn. Om jag blundade och klev ur hissen kunde jag avgöra vilken våning jag var på genom doften. Alla våningar hade olika doft. En aromatisk blandning av alla de människor som bodde på våningen. Ofta fanns en underton av cigarettrök på varje våning på 70-talet men människornas dofter gjorde våningsdoften unik.

Hemma i kapellet luktar det som det gör hos Eddie. På jobbet luktar det som det gör på jobbet och på Maxi som på Maxi. Det ska mycket till om man ska ändra en doft någonstans som inte är den naturliga. Man lär få kämpa och fylla på med artificiell doft men om man slutar kommer doften att återgå till den gamla. Jag tror också att jag genom doften skulle kunna avgöra i vilket hem eller i vilken lokal jag befann mig.

Med ljudet från ett hem är det annorlunda. Ett hem har knappast något ljud som särskiljer det från andra hem. Möjligen ett kylskåp som står och går men alla kylskåp låter ganska lika.

En luftvärmepump i grannskapet eller järnvägen en bit därifrån. Kyrkklockor och skolgårdar med mera gör att man kan avgöra i vilken del av staden man är men inte vid eller i vilket hus. I sommar ska jag ge kapellet ett ljud som jag själv valt ut. Jag har tänkt på detta i flera år men i sommar ska det ske.

För tre år sedan hörde jag ett vindspel av en tillfällighet i butiken på botaniska trädgården i Göteborg. Jag blev fascinerad av dess rena toner och det vackra ljudet. Vindspelet var dock så dyrt att det kändes orimligt att köpa det. Sedan dess har jag inte kunnat sluta att tänka på det. När jag sitter på min altan saknar jag ljudet jag aldrig haft. Jag har försökt att köpa enklare vindspel och hängt upp dem här och där runt huset men i sommar ska vindspelens Rolls-Royce pingla runt kapellet. Så att jag ska känna mig hemma och längta till kapellets ljud när jag varit borta.

Vindspelet i fråga kommer från företaget Woodstock chimes i USA. De har massor med modeller som alla låter olika. Förra gången jag var i New York letade jag en hel dag efter ställen som kunde ha vindspelen. Jag sökte återförsäljare på Manhattan men var jag än kom så hade de slutat sälja dem. Nu när jag ska till New York så kom jag på en idé. Jag skrev till min kompis Ivar och bad honom beställa från deras internetsite. De skickar inte till Sverige. Det finns återförsäljare i Sverige men jag tänkte få dem lite billigare genom att köpa i USA. Ivar skrattade när jag bad honom att beställa åt mig. ”You are so funny”, sa han som han brukar när jag förklarar idéer jag fått. Jag förklarade att jag ville ge kapellet ett ljud och jag tror han förstod. Han nämnde ett vindspel hans mamma hade haft som han gett bort till en granne efter att hennes lägenhet tömts. Ha sa att han ångrade sig att han gett bort det och kunde sakna melodin från det ibland.

Nu har Ivar beställt mina vindspel för jag ska nämligen ha två. Jag längtar redan till att komma hem från resan jag ännu inte påbörjat bara för att få hänga upp mina vindspel och höra hur de låter. Vindspelen är stämda och låter jättefint tillsammans. Jag har provlyssnat på nätet. Här kommer det ligga en rasslande ljudmatta av asplöv i bakgrunden till vindspelens melodi och det är enkelt att föreställa sig att det kommer bli helt magiskt.

En magisk måltid

I onsdags åt jag en av mina magiska måltider. Att den var magisk visste jag inte förrän efteråt. Och det är så det är - de magiska måltiderna förstår man först i efterhand.

Felix bjöd ut mig på Oliveriet här i Kristinehamn. Jag fyllde 55 år i måndags och Felix frågade om han fick bjuda mig på mat på Oliveriet. Det var en bra idé tyckte jag. Han hade beställt bord till klockan 18.

När vi satt där och hade beställt in en varsin pizza av olika sort och provsmakat varandras pizzor och diskuterat olika smaker, dofter och konsistens, insåg jag att detta blev en magisk måltid. Det var första gången jag överhuvudtaget formulerade begreppet ”magisk måltid” men jag kunde inte definiera begreppet förrän dagen därpå. Jag kände ju igen känslan och faktum är att Felix och jag har haft två ”magiska måltider” inom en månad. Den andra åt vi på ”Super Thai” i höghuset i Malmen för några veckor sedan.

En magisk måltid är en måltid som man vet att man aldrig kommer att glömma.

Jag har haft ett antal magiska måltider i mitt liv och när jag tänker efter så hade jag min första i maj 1974. Jag fyllde 10 år och hade önskat mig en lövbiff med persiljesmör på EPA-baren i present. Jag fick pengar till lövbiff av mamma men hon själv följde inte med. Jag satt själv i EPA-baren och åt min lövbiff men jag var glad åt min födelsedagspresent. Lövbiffen var så stor att den täckte hela tallriken och för att få plats med pommes frites hade man varit tvungen att lägga dem ovanpå själva köttbiten. Jag kryddade med salt och vitpeppar. Persiljesmöret smälte ut och jag glömmer det aldrig. Jag minns upplägget och smaken. Doften och hur det kändes att sitta där ensam med en orörd portion på tallriken. Hur nöjd och lycklig jag var.

Jag minns också min första pizza. Det var någon gång i mitten av 70-talet det också. Pizzerian hette ”Verona” och låg bredvid Saga-biografen i Kristinehamn. Pizzan var en Vesuvio. Jag vågade mig inte på några större utsvävningar sådär första gången med en pizza. Den var fantastisk. Jag hade aldrig ätit något liknande förut.

Jag minns flera magiska måltider.

En genuin spansk måltid i de kanariska bergen där ett lokalt vin serveras till måltiden. Man kunde också köpa med vinflaskor men de smakade inte alls så gott som de gjorde på den där bergssluttningen. Det är ingen idé att ens tro det och därför kan man lika gärna strunta i att köpa med vin därifrån. Det var bara magiskt där och då.

I onsdags hade jag alltså en magisk måltid igen och när jag förklarade min känsla för Felix så förstod han exakt vad jag menade. Vi kunde lätt komma på några ytterligare magiska måltider vi haft. En pizza i Prag, en skagenbaguette i Sjötorp och en texmexmåltid i Stockholm. Han förstod vad jag menade med ”magisk måltid”. En måltid man aldrig kommer att glömma. Hur enkel och medioker den än må vara. Och den går inte att få tillbaka genom att äta samma sak vid samma bord och med samma sällskap. Det blir aldrig magiskt igen.

Grådisig söndag i början av december

Vaknade upp till en grådisig söndagmorgon i kapellet. Ingenting händer. Det känns som om att jag bara arbetar och sover nu den här årstiden. Jag ser fram emot julledighetet. Varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte har någonting planerat. Bara vara här i kapellet och låta dagarna gå.

Jag har ändå en del att se fram emot men det är inte förrän till senvintern 2019. Jag ser fram emot att beskära mina hibiskusar och ta sticklingar. Jag ska också sätta hibiskusfröer som jag köpt. De ligger bara och väntar i ett kuvert. Jag har "gått över" till Hibiskus från Hoya. Hoyorna klarar jag inte att hålla fria från ohyra och när en ny planta drabbas åker den ut. Jag har mindre än hälften kvar av alla hoyor jag en gång haft. Hoppas verkligen jag har bättre tur med mina hibiskusar.

Till min frösådd i februari-mars har jag nu äntligen köpt växtbelysning. Det borde jag gjort för längesedan. En värmematta att ha under min kommande frösådd har jag redan.

Nu står det ett litet gäng hibiskussticklingar under ljusrampen tills vidare.

Nu är det också klart att det blir en ny New York-resa i sommar. Felix och jag ska åka. Han får även med sig en klasskamrat och hans mamma med sambo. Vi blir fem stycken härifrån som åker över. Troligen i direkt anslutning till skolavslutningen. Jag tror att ingen i den andra familjen varit där förut så jag kommer att få guida dem lite. Jag älskar ju att vara reseledare för en stund. I julhelgen ska vi träffas allihop och prata och börja drömma.

Jag är mitt uppe i ett märkligt livsexperiment nu. Jag har fått en medicin mot min psoriasis. Medicinen är väldigt potent och levern kan få det jobbigt när man tar denna medicin. Det innebär att man ska undvika alkohol under medicineringen och att man måste ta blodprover en gång i veckan för att upptäcka eventuella leverskador. Så nu har jag inte druckit en droppe alkohol på fyra veckor. Jag tror allvarligt talat att det är det längsta uppehåll jag haft sedan jag var 15 år. Hur känns det då?
Det känns ingenting. Det blev inte så mycket annorlunda än mitt tidigare liv. Istället för att dricka öl och lyssna på musik på lördagskvällarna lägger jag mig tidigt och läser.

Grått, grått, grått och blött

En märklig november. Det är mellan 7 och 10 grader varmt dygnet runt och Sivan har fortfarande fästingar. Det händer inte mycket på helgerna. Jag har hjälpt snickaren en del med hans utbygge av deras pool. Annars är det TV i kapellet och lite musik ibland.
Jag längtar redan till våren när jag kan börja renovera gamla delen av uthuset.

Idag hade vi planerat att fälla några sälgar, jag och Roland. Jag har en sälg som står och lutar över uthuset och den vill jag ha bort så snart som möjligt. De andra sälgarna ska också tas ner. Sälg är lite sprött och kan gå av lite hur som helst. Sälg är däremot väldigt bra för bin på våren men det kan inte hjälpas.

Det regnade på förmiddagen så Roland och jag bestämde att det får vänta tills nästa helg med trädfällningen. Det blev soffan och TVn igen. Framåt lunch slutade det att regna så jag drog på mig arbetskläder och gick ut. Jag har ju ett gäng stora aspar bakom uthuset som står på kommunens mark. Några av dem är så höga så de slår sönder hela kapellet om de blåser ner. Jag har uttryckt min oro till kommunen men de har varit ovilliga till att ta ner träden. Häromdagen fick jag mail om att de ska ta några av dem och göra högstubbar av. Det tycker jag är jättetrevligt. Jag kanske får ett skogsbryn bakom uthuset. Det vore trevligt att sitta på altanen och titta på hur det utvecklas. Jag mailade tillbaka till kommunen och frågade om jag fick sätta upp fågelholkar på högstubbarna och det skulle gå bra. Det t o m uppmuntras.

Jag plockade lite i virket jag har upplagt på baksidan av uthuset och insåg att jag skulle kunna få ihop ett par fågelholkar redan idag. Ett litet lagom söndagspyssel.

Jag sågade alla delar till fyra fågelholkar innan jag ens tog ut skruv och skruvdragare.

Sedan gjorde jag ett moment klart i taget på alla holkarna.

Så här blev de. Öppningsbara för att kunna rensa dem vid behov.

Nu får de ligga i boden och vänta på uppsättning till våren.

Resten av dagen gick åt till att bläddra mellan TV kanaler men det kändes inte så tragiskt eftersom jag ändå fått något litet uträttat under dagen.

Gungstol och fladdermöss

I våras när altantaket var klart fick jag en idé att möblera altanen med några gungstolar istället för traditionella trädgårdsmöbler. Jag kollade lite på Blocket och insåg att de ligger på en dryg 100-lapp styck. Jag berättade för en kompis om min plan och han hade en gungstol ståendes. En med anor från ett gammalt kapell dessutom. Om jag hämtade den skulle jag få den gratis och det var ju intressant förstås. Han och hans fru skulle göra sig av med den och jag tyckte jag behövde en. Han bor i Skåre norr om Karlstad så därför blev transporten inte av i somras men helgen hämtade jag den.

Det hade ett säreget utseende och när jag såg den reagerade jag på hur långa medarna var baktill. Den var jättefin. Lite sliten och gisten men verkligen charmigt vacker.

På kvällen tänkte jag provsitta den. Den gungade bakåt så mycket så jag trodde jag skulle slå runt och sedan blev jag sittandes så. Jag tog mig nästan inte ur. Det var som att ligga i en tandläkarstol med benen högra än överkroppen. Jag fick verkligen kämpa för att ta mig ur den och kunde inte förstå hur man tänkt sig att det ska gå att sitta i den. Jag ringde min kompis på kvällen och det visade sig att han aldrig provsuttit den.

Imorgon ska jag låta Felix provsitta den och se om han kan. Jag undrar om det är min kropp det kan vara fel på.

Sedan några månader tillbaka har jag hört ett "pipljud" på kvällarna när jag suttit i prediksalen. Eller snarare ett skrikljud. Jag har hela tiden trott att det varit en fågel som sitter utanför. Koltrastar har ett högfrekvent ljud som de utstöter ibland kvällstid så jag har trott att det varit det. Ljudet stämmer inte med det jag hör i prediksalen men jag har tänkt så ändå i brist på annat.

Det låter som när det gnisslar i en gummisula mot ett gymnastiksalsgolv. Däckskrik liksom. Som det låter när man tittar på en pingismatch i TV. Ljudet varar bara en sekund varje gång. Igår satt jag och antecknade klockslag för gnisslingarna. 18:26, 18:39, 18:50, 19:04, 19:14,... Det var mellan 10 och 14 minuter mellan ljuden. Jag gick ut och ställde mig och tänkte att jag skulle se något utanför. Jag trodde det var en fågel som sagt men därute var det tyst. När jag kom in igen hörde jag ljudet direkt. Till slut slöt jag mig till att det är fladdermöss som låter på vinden. När de jagar har de ett högfrekvent ljud som vi människor knappast hör men de har också "sociala" ljud inom gruppen och de kan man höra. Jag har också sedan en tid konstaterat ett litet hål under takfoten på just den delen av taket. Det var en hackspett som visade mig det hålet för någon vecka sedan. Jag hörde hur det hackade och smög ut.

Det är nog så att jag har fladdermöss på vinden. Jag har inte varit uppe och lyst med ficklampa ännu och även om jag gör det så finns det inget att göra om jag hittar dem. Fladdermöss är fridlysta. Jag får vänta till våren och försöka sätta igen hålet när jag försäkrat mig om att de är ute och jagar. Nu håller de på att förbereda vintervilan som bäst och jag vill inte störa. Jag får nog inte störa dem heller. Fladdermöss har ett starkt skydd i lagen och så ska det vara också. Med tanke på att varje fladdermus äter flera tusen myggor per kväll så erbjuder jag dem gärna husrum. Men jag vill inte ha dem på vinden. Jag ska bygga holkar och sätta upp på baksidan av uthuset till våren. Först efter det ska jag täta hålet i väggen.

Sömnproblem

Det är gott och väl en vecka sedan jag kom hem från New York men den svenska sömnrytmen vägrar infinna sig till fullo. Inatt har jag sovit bra men var jättetrött igår kväll och lade mig redan kl 21. Idag blommar den första hibiskusen som jag tog med som stickling från Teneriffa.

Det är ett antal som klarat sig men några har dött. Enkel röd med lite fransiga kronblad.

När jag druckit mitt kaffe på morgonen gick jag ut och skruvade ner tre fågelholkar som suttit på den gamla delen av uthuset. Jag tänkte flytta dessa eftersom jag ska renovera gamla delen i vår. Då vill jag ju inte att det hinner flytta in fåglar så jag behöver störa dom när jag ska börja med väggarna. Jag tänkte också rensa holkarna från gamla bon innan jag satte upp dem igen. När jag öppnade den andra holken blev jag livrädd.

Det var fem fladdermöss i den som kröp runt därinne. De kröp ut ganska fort och flög ett par varv runt trädgården innan de hittade något nytt ställe att krypa in i för dagen.

När jag hämtat mig skruvade jag upp holkarna på baksidan av den nya delen av uthuset. Därefter klippte jag gräset. Det var väl det enda vettiga jag gjorde denna söndag.

Ölburksamlingen

Jag har planerat att renovera den gamla delen av uthuset nästa sommar och som ett steg i det tittade jag in i ett av de befintliga förråden häromdagen. Jag tänkte se hur pass befintliga takstolar skulle duga att använda eller om jag skulle behöva förstärka dem. I samråd med snickaren avgjorde jag att de duger. Jag började rota bland mina grejer efter min gamla ölburksamling.

När jag och mamma bodde på Stenstaliden 1974 började jag så smått att samla på ölburkar. Jag cyklade runt på stan och letade efter sådana jag inte hade förut och till slut hade jag en gedigen samling. Flest av alla jag kände. Samlandet nådde sin kulmen när jag, mamma och moster Margit åkte på en bussresa till Jugoslavien 1976. Vid varje busstopp sprang jag runt på rastplatser och letade burkar och jag hade kassvis med burkar med mig hem till Sverige. Burkarna hade jag uppställda i en pyramid vid en vägg i mitt rum i blåbetongshuset på Stenstaliden, byggt 1970. Ett miljonprogram helt i blåbetong och tegel. När jag flyttade ifrån min mamma 1983 packade jag ner alla burkar för jag ville inte slänga dem. Jag tyckte om burkarna. Särskilt de svenska. De utländska betydde inte alls lika mycket av någon konstig anledning.

För någon vecka sedan funderade jag på om jag skulle ställa upp burkarna här i prediksalen. Bygga ett skåp med hyllor att ha dem i med glas framför. Jag tog in dem och började att plocka i samlingen lite när Felix var här igår. Jag beskrev min plan och Felix gick igång på idén och utbrast: -Vad coolt! Burkarna var i samma skick som när jag packade ner dem. Jag var orolig att ett rått uthus skulle ha gjort att de rostat men det var ingen fara alls. Nästa steg är att ställa ut burkarna på golvet för att räkna dem och se hur jag ska konstruera ett skåp som rymmer allesammans exakt så det inte blir ett hyllplan som blir halvfullt. Nu återstår att se efter i uthuset så att det inte finns någon mer kartong med burkar som jag glömt. Det vore ju tråkigt att hitta femtio burkar till när skåpet är klart. Såvitt jag minns hade jag totalt drygt 500 burkar.

Igår var det storm här runt kapellet. I halva Sverige förresten och kl 17 blev det strömavbrott som varade till kl 22:30. Vi satt i mörkret och pratade och som tur var hade vi köpt räkor till kvällen. Jag behövde inte använda spisen utan snodde ihop en aijoli och sedan var det bara att äta. Jag har haft lite otur med träden i år. Min favoritbjörk hade blåst ner i stormen. Som tur var klarade sig växthuset i alla fall.

Drygt en vecka kvar till New York nu.

Kapellbloggen firar tio år!

Idag har Felix och jag tagit en promenad uppe på Djurgården. Vi åt amerikanska bagles med creamcheese till frukost. De finns på Coop som "bake-off" och de var helt OK. Till lunch åt vi amerikanska pannkakor med lönnsirap. 
Vi räddade också en harunge ur ett par giriga kråkors klor vid rondellen norr om Maxi. Jag stannade bilen, satte på varningsblinkers och lyckades fånga in harpalten. Jag bar iväg den till en träddunge en bit ifrån. Hans mamma satt någonstans och tittade. Jag såg henne ta upp kampen mot kråkorna innan jag stannade bilen.
Idag är det också den 4 augusti 2018. För exakt tio år sedan, den 4 augusti 2008, skrev jag mitt första inlägg på "Kapellbloggen".
Jag skrev:
Mitt första inlägg
Detta är min första blogg och jag ska tålmodigt försöka beskriva hur jag renoverar ett kapell till bostadshus. Köpet är ännu inte riktigt klart, d v s inget är ännu skrivet. Likväl drar jag igång bloggeriet redan idag.
Ska också lägga upp lite bilder på kapellet inom kort.
Igår var jag ändå där och gjorde min första arbetsinsats. Denna ansträngning bestod i att slå gräs runt huset. Jag hängde också upp mina arbetsbyxor innanför ytterdörren när jag var klar och det kändes bra. Som en liten "revirpinkning" liksom.
Mycket har hänt på dessa tio år. Inte bara med kapellet utan även i mitt liv förstås.

Den 29 september betalade jag kapellet och skrev kontrakt. Jag köpte det kontant för 1000 kr av Missionsförsamlingens representant i hans hus i Lisas Höjd. Felix var med och jag lade fram två femhundrakronorssedlar på köksbordet.
Jag har skrivit 990 inlägg på bloggen under dessa tio år. De flesta har handlat om hur arbetet med kapellet framskrider men även om hur jag tänkt om saker och ting. Felix uppväxt har indirekt dokumenterats också.