måndag 24 november 2008

Nu har jag suttit och gjort en digital ritning på husets nedervåning. Jag använde mig av programmet Visio, en Microsoftprodukt ur Officefamiljen. Det kanske inte är det bästa programmet att göra ritningar i men det funkade ganska bra ändå. Väggar, dörrar och fönster finns i alla fall att dra in från en meny. Sedan är det bara att måttsätta.

Varför gör jag detta då? Ja, inte vet jag. Det är väl ett sätt att bekanta sig med programmet som jag kommer ha användning för i jobbet. Jag kanske också kan använda grundritningen jag gjort för att planera eventuella förändringar i planlösningen, ett drömstöd alltså. Ritningen blir ju förstås skalenlig så det borde gå att ha den som underlag. Jag ska höra med Niclas i "tvillingkapellet" om han vill ha min ritning när jag känner mig klar med den.

Jag kunde heller inte låta bli att installera köksskåp, diskbänk och spis ovanpå min grundritning.

Jag är så entusiastisk inför detta bygge så jag vill egentligen inte sluta skriva. Det är så otroligt häftigt att förverkliga drömmar. Mycket av mitt liv kretsar just nu kring drömförverkligande.

Jag läste ett citat någonstans av någon okänd människa. Det står "Tänk på att livet är här och nu! Det är ingen generalrepetition." Så alla ni därute: fundera på vilka drömmar ni vill börja förverkliga. När man är klar med den första kan man förverkliga en annan dröm. Det är alltid tillfredställande att känna att man är i mål. Det är alltför sällan man verkligen känner sig färdig och nöjd med något man gör. Det går t o m att ha flera drömförverkliganden igång samtidigt. Pengar är ju alltid en brist förstås men man får skynda långsamt, över många löneperioder om så krävs.
I mitt projekt finns alla chanser att känna sig klar med små delmål.

Det kanske är drömförverkligande som gör livet värt att leva.

Livet är för kort för att skjuta upp förverkliganden.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske var det just därför jag intresserade mig för din blogg. Inte för att jag är så oerhört intresserar av byggnationer, mögelsvampar och renovering :-) utan för att det är både inspirerande och glädjande att läsa om någon som förverkligar en dröm och som brinner starkt för något. Ha det bra.

Mvh Therese (som drömde om att bli lantis och blev det)

Eddie sa...

Ca en fjärdedel av min arbetstid i kapellet går nog åt till att tänka, drömma och filosofera. Som jag säkert sagt tidigare så gör kroppen arbetet och hjärnan svävar ut i vad den vill. För mig är det då som hjärnan tar de bästa krumsprången ut i drömmar och fantasi. Rätt som det är måste hjärnan ägna sig åt problemlösning. När detta skett är hjärnan fri en stund igen.

Just nu funderar jag kring uppvärmningen. Vedpanna är ju frestande då jag uppskattar arbetet med veden. Dessutom måst jag ju bygga vedskjul då.
Idag fick jag för mig att jag ska ha ett akvarium i kapellet. Med stora stim av små glittrande fiskar.

Däremellan kan jag vara orolig för att jag inte lär min son det som föräldrar ska lära sina söner. Häromdagen föreslogs det på jobbet att jag borde ta med grabben upp och åka skridskor nu när den konstfrusna banan öppnat. Det hade jag inte ens tänkt på eftersom jag själv är helt ointresserad. Jag frågar mig då som pappa om jag måste introducera grabben i sådant som jag inte själv är ett dugg intresserad av. Det kommer i så fall bli svårt.

Anonym sa...

Jag funderar också på akvarium. Jag kanske har hunnit tröttna på mitt lagom tills du flyttar in i kapellet Då kan du få köpa det billigt. ..ha ha.

Och det där att introducera barn i sådant man inte är intresserad av brottas jag också med.
Vet inte om det är egomamman i mig som säger att man nog är den bästa föräldern när man gör något tillsammans med sina barn som man verkligen älskar, fast ändå på barnens nivå.

Jag älskar fotografering, natur och bakning. Alltså får mina barn mest trava i skogen, bli mycket fotade och baka en hel del bröd o sockerkakor, men det händer ju förstås att jag plågar mig igenom t.ex lekparksbesök som är absolut det urtråkigaste jag vet i hela världen.

Huvudsaken är nog att man SER sina barn och ägnar sig åt dem...:-)

Eddie sa...

Jag håller med dig, Therese!

Men jag frågar mig ändå om min pojke kommer att vara den enda som inte kan åka skridskor när han sedan börjar skolan.

Att han måste lära sig simning förstår jag ju, men skridskor?
Vad mer än skridskor i så fall som jag inte förstår. Utförsåkning, vals, vävning, etc?

Anonym sa...

Vadå Eddie!
Hur kul vad det att stå och frysa när mina flickorna red. Lite får man offra.
MVH
Kludden

Eddie sa...

OK, Kludden! Men skridskor finns liksom inte i min värld. Att tjejer vill börja rida är inte så konstigt. Men det kanske kom från dom själva. Att JAG ska introducera min son i skridkoåkning är helt otänkbart. Jag ska prata med min ex-svärfar om saken på julafton. Han är en hängiven skrinnare.