Det har varit en massa hårda ord och svordomar mellan "vissa" av barnen. Det har blivit bättre dock. Slagsmål är tydligen ganska vanligt och det hade jag ingen aning om. Felix har aldrig sagt något om det. En kille i hans klass fick stryk så glasögonen gick sönder häromdagen. Det är väl helt otroligt och det var tyvärr det jag misstänkte när han hamnade på den skolan han går i. Önskar det vore flera vuxna på skolan och att de som redan finns där vore lite bättre utspridda på de ställen där de behövs. Att man redan nu, i första klass, ska behöva vara orolig att han råkar illa ut på dagarna. Jag blir så ledsen!
I denna blogg har jag tänkt beskriva min strävan att renovera ett gammalt kapell. Syftet med renoveringen är att kapellet ska tjäna som bostad. Renoveringen är numera i stort sett färdig. Bloggen har istället kommit att vara en dagbok för funderingar jag har.
onsdag 29 september 2010
En helt kapellfri dag. Jobbat, varit på rytmik med Felix och sedan föräldramöte. Jag blev lite chockad under föräldramötet måste jag säga. Man har utsett "kamratstödjare" i klassen utan föräldrarnas vetskap. En kamratstödjare ska hålla ett litet extra öga under rasterna efter bråk men också fånga upp de som går lite för sig själva. Att bjuda in en kamrat som är utanför är väl bra men att bli utsedd "skvallerbytta" är ju alldeles uppåt väggarna tokigt. Att lägga ett sådant ansvar på en sjuåring är väl ändå horribelt. Kamratstödjarna i klassen har blivit lottade till sitt förtroendeuppdrag. Jag är evigt tacksam att inte lotten föll på Felix. Jag vill att Felix obekymrat ska kunna lattja omkring på rasterna utan att behöva patrullera av baksidan som en securitasvakt. Jag anser faktiskt att det är de vuxna på skolan som ska ha de ögonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar