Lunchpromenad

Lunchpromenad i min hemstad Kristinehamn idag.

Nutida fenomen som inte fanns under min uppväxt:

1. Fågelfröer vid parkbänk. Inte lite fröer heller. Jag är inte odelat positiv till den här utvecklingen runt våra svenska parkbänkar och taxifickor. Jag misstänker att fågelfröätarna även uppmuntrar kvinnor till att bära hijab. Vicket folk...

2. Falafelrulle - mitt livs första åt jag idag. Det kan komma att bli fler sådana under min livstid. Den var "sådär" och höll inte riktigt vad den lovade. Jag fick bara mild sås fast jag ville ha blandat. Alla andra fick fefferoni i sina. Det missade han i min.

De höll på att stubbfräsa på ett litet område som jag plötsligt upptäckte på nytt. I och med att de tagit ner träden på den lilla slänten mot älven har det blivit en fantastisk liten grönyta. Där vill man sitta på eftermiddagarna i solen i den lilla slänten och titta på Kungsbron och människorna. Tyvärr är det mest fågelfröätare på stan nu för tiden. Inga man känner längre. Till höger i bild stubbarna efter de gigantiska popplarna "Adam och Eva". De fräser man inte bort hur som helst. 

Jag köpte biljett till en teaterföreställning på måndag om "1800-tals stalkern" Ida Bäckman. Det blir trevligt och annorlunda att gå på teater för en gångs skull.

Min altan börjar bli överväxt med all klematis som jag fått av min vän Sabina. Även piprankorna börjar hitta runt hörnet som synes. Mormors gamla hibiskus i den vita krukan. Den ska jag ta in nu för vintern.

Idag planterade jag trots allt ytterligare tre klematisplantor. Också de från kära Sabina.

Efter jobbet gjorde jag en pina colada. Jag blev så sugen men hade tyvärr ingen vit rom. Den blev tyvärr inte lika god som den skulle varit om jag beställt den i en bar. Jag vill ha en sötare gräddigare drink. Jag ska göra en till sedan och modifiera den lite. Plastsugrör också. En lyx jag fortfarande unnar mig.

Ikväll ska jag faktiskt titta på Idol. En kristinehamnskille är med. Luka Nemorin. Jag känner hans föräldrar. En dag när jag var på stan såg jag Luka komma åkande på en sparkcykel av trä. Det var 2005. Den var inköpt i Tyskland enligt Lukas pappa. När jag sedan åkte ner till min far i Cuxhaven samma år, köpte jag en sådan till Felix. Oj vad han åkte på den sedan. Överallt dit vi skulle körde han på den. Vi tog med den till Bergvik så han kunde hålla jämn hastighet med oss därinne. Han och jag gick ofta till Maxi tillsammans. Jag lärde honom var han skulle stanna innan han korsade vägar och blev så duktig att han kunde åka själv med mig gående 20 m bakom. Han väntade på mig vid varje korsning.

Imorgon är det "Smaka på Värmland" i stadsparken och jag tänkte gå ner en sväng och titta på folk och äta något.

Lapskaus

Eller lapskojs på svenska.

Jag gjorde ett långkok i förrgår på morgonen. Jag har aldrig gjort egen lapskojs förr förutom en enkel variant med potasismos och Corned-beef.

Det här är en sådan där rätt man inte behöver recept till. Man förstår ändå vad som ingår och sedan är det bara att köra. Jag hade i hackade bacon i denna. Det är inte original men det blev väldigt gott. En rätt som är snäll emot magen. Bara kokta ingredienser och inte kryddstarkt. Mustig och smakrik ändå så det räckte.

Jag tror jag börjar mista förmågan att tänka stort. Jag tycker mest det är jobbtankar och en hopplös längtan efter lägenheten. Söndagen den 27 november verkar knappt närma sig nämnvärt.

Jag hade bilen inne på service i tisdags och den skulle besiktas dagen efter. Medan jag var och tog fjärde coviddosen ringde de från verkstaden och sa att jag skulle ställa in besiktningen. Båda fjädrarna fram var av och det behövde bytas bromsbelägg. I väntan på reservdelar utfördes ändå servicen. 5 400 kr. Vad nästa besök till veckan då fjädrar mm ska bytas kommer att kosta vågar jag inte ens tänka på. Jag önskar så att det här är den sista bilen jag behöver äga.

Jag fick lite ont i armen på vaccinationsstället den här gången också men det börjar gå över nu. Ingen feber som jag fått tidigare. 

Jag tycker jag är så trött nu för tiden. Jag försöker komma ut och gå lite varje dag men det är så tråkigt att gå runt här i kvarteren. Ibland tar jag bilen till Maxi och utgår därifrån.

Putin har gjort ett nytt utspel. Nu kallar han in 300 000 militärreserver för att förnya sin utslitna armé. Förnya med gamla gubbar som absolut inte är motiverade att kriga. Jag hoppas det blir hans fall. Att de egna vänder sig mot honom. Världen vore bättre utan honom. 

I Iran kastar kvinnorna sina huvuddukar äntligen. Men de har en jobbig kamp mot de religiösa reglerna männen satt upp. Stackars människor. 

Styrräntan upp med en procent.

Det är så livet är nu i slutet av september. Lite höstbrunt. Ungefär som lapskojs.

Oro

Den senaste veckan har varit hektisk och jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Jag har slutat att gymma. Jag tycker inte jag hinner någonting. Jag har planerat en friluftsdag för 130 miljö- och hälsoskyddsinspektörer som gick av stapeln i tisdags. Nästan sedan dess jag jag legat i soffan, sorgsen och skygg.

Jag får sådan där "baksmälla" när jag stått arrangör för något stort viktigt. 

Jag stod på plats tisdag morgon och det hällregnade. Vi skulle vara utomhus och det finns inte ens några tak att gå under. Jag skulle grilla till 130 personer. Jag var uppgiven när jag precis hade anlänt på morgonen. Det var fortfarande nästan mörkt och jag visste inte var jag skulle börja. Jag kunde inte ta ut något ur bilen eftersom det skulle blivit genomblött. Men jag var tvungen. 

Områdesansvarig dök upp och han hade två partytält jag kunde låna. Vi satte upp dem och därunder kunde jag stå. Folk började strömma till och jag for som ett blött skinn fram och tillbaka mellan de funktionärer från Kristinehamns miljökontor jag hade tagit till min hjälp. De var fantastiska.

Men allt löste sig till sist och jag var otroligt lättad när jag fick packa ihop och åka hem. Jag hade stått upprätt hela dagen. Normalt sitter jag hela dagarna och jag hade träningsvärk när jag kom hem. Men det fanns en smolk i glädjebägaren. Jag hade inte tagit hand om en inspektör som hade det jobbigt. Hon bara försvann efter ett tag och jag var runt och letade men hon var inte kvar. Det där gnagde i mig. Flera dagar efteråt till och med. Innan jag fick prata länge med henne i telefon två dagar efteråt och kunde förstå vad som hänt. Först då kunde jag släppa och börja arbeta som vanligt igen.

Det är fortfarande jobbigt att ens skriva om det.

Annars händer inget här. Jag längtar till mitt gömställe i Spanien förstås.Jag har försökt gömma mig hemma så gott det går. Bilen bakom huset och nedsläckt. Den enda jag velat ha kontakt med är Felix. Han var här och åt pappa Eddies goda cevapcici igår. Det fick bli frukost till mig idag.

Cevapcici, kajmak och ajvar med libabröd. Supergott. Sedan åkte jag en loppisrunda för att leta böcker av Karl-Ove Knausgård men hittade inga. Jag började läsa "Min kamp, del 1" igår och den passade mig perfekt. Jag har fått tipset av en karlskogainspektör som vet att jag läser Lundells "Vardagar" och Knausgård tilltalade mig väldeliga. Han har ett ganska stort författarskap bakom sig så nu fick jag verkligen något att bita i.

Jag köpte två enkla ljusstakar som jag tänkte ta med till mitt inglasade uterum i lägenheter och elda ljus i när jag sitter och dricker vin och lyssnar på stararna. Jag älskar de där stararna och längtar till vårvistelsen när de börjar sjunga vackert.

Jag satt och pratade en stund med Kurt utanför Pingstkyrkans loppis. Det vackraste de hade på loppisen var nog ändå denna. 

En kontrollpanel för belysning och saker i den stora samlingssalen där loppisen är. Underbart vackra spår av tiden när det var ett mentalsjukhus. En "Panikknapp" till vänster bl a. Om det skulle gå överstyr därinne. 

När jag kom hem från rundan lade jag mig och läste. Sedan gick jag ut och jobbade lite med tobaken några timmar. Sedan in i soffan igen med Santana i högtalarna och slog upp ett glas vin. Jag testar lite olika spanska rödviner. Det jag köpte idag är från regionen där min lägenhet är. Murcia. Jag gick en sväng på stan också.

Nu går jag inte ut mer idag. Sitter här med mitt blogginlägg. Det första på ett tag. Mitt spanska vin och mina nya ljusstakar. Jag har inte varit så meddelsam den senaste tiden.

Jag tror jag börjar få kvinnotycke igen. Det har känts så den senaste tiden. Jag som trodde jag var klar med den biten.

Valdagen 2022

Idag är det val men jag har förtidsröstat. Det blir också Felix första chans att säga vad han tycker i politiska frågor. Jag vet inte åt vart det lutar för honom faktiskt.

Imorse insåg jag att jag började få slut på matbröd och blev jätteglad eftersom jag älskar att baka det där brödet. Jag har bakat mitt egen matbröd sedan i maj. Alltid samma. 

Alltid lika gott. Jag använder en surdeg som jag matar och har döpt till Anette. Efter katten på gården där surdegen kommer ifrån. 

Jag tog en pizza på Maxi när jag handlade och träffade en gammal vän som satte sig vid bordet och vi pratade Spanien och pension hela min måltid. Det är väl det som är roligast att prata om nuförtiden faktiskt.

Sabina tipsade om ett intressant relationsprogram på Discovery+. Jag hade inte de kanalerna så jag fick teckna ett abonnemang. Programmet heter "The Beauty and the geek" och det är ett rätt roligt koncept. Tjejer som är fotomodeller träffar nördar. Det är intressant men jag kan ha det lite jobbigt med själva produktionen. Det brukar jag ha med relationsprogrammen. De lägger hela tiden in småsekvenser - ca 1-3 sekunder långa - där någon himlar med ögonen eller säger "Awesome". Det vinklas också för att tjejerna ska framstå som "airheads" och blonda. Men det går att se igenom det också. En tjej valde produktionen ut att göra till den blåstaste av kvinnor i början av serien. Nu verkar de ha släppt det. Jobbigt att beskrivas som en "lätting" i TV och det ska väl egentligen ingen behöva.

Det ingår en moment där nördarna stylas upp också. Man klipper dem och svidar upp dem och mysbyxorna hamnar i resväskan inför hemfärden. Det är roligt att se hur det finns utseendemässigt normala pojkar under skägg, hår och gamla kläder. Jag har kollat 8 avsnitt sedan igår så jag är väl också en nörd på det just nu.

I min mening är nördar de mest intressanta personerna som finns. Oavsett vad de har nördat ner sig i.

Nu blir det lite valvaka en stund och kanske lite måleri innan sängen.

Organiserad dejting

Skördade ett varv i tobakslandet idag. Det blir nog en skörd till nästa helg också men sen är det nog färdigt för i år. Jag tänker en del på hur kommande eventuella frostnätter kan komma att påverka det som är kvar så jag behöver nog få allt skördat så snart som möjligt.

Jag började rengöra dagens skörd men han inte så långt innan Sabina kom och hälsade på. Vi satt här i tre timmar på altanen och pratade. Det är alltid så trevligt när hon kommer. Jag fick tre klematisar av henne innan hon åkte. Jag planterar dem imorgon.

De skördade tobaksbladen täckte jag med yllefiltar inför natten. Jag orkar inte ta reda på allt idag.

De här datingprogrammen som sänds på TV - är de så dumma egentligen? Det kanske borde finnas flera sådana arenor i samhället men där det hela inte bevakas med TV-kameror och inte måste ha ett underhållningsvärde. "Bra TV" är numera ett begrepp som är viktigt. I många produktioner kan man ana att regissör eller klipparen eller vem det kan vara, försöker förstärka sidor av personer som kanske inte är så stora i verkligheten. Man kanske väljer att visa konflikter hellre än när människor tycker om varandra och är överens. Är det mer intressant att se en köttätare som jävlas med en vegan än två vegener som diskuterar sina valda livsstilar? Det verkar så.

De här datingprogrammen har alltid fascinerat mig. Jag tänker mig in i de olika paren och "hoppas" att det blir just de två. Jag tänker också "vad ser han hos henne", "Hur kan han vara så blyg" o s v. Men är matchade dejter mera framgångsrika än helt spontana möten i verkligheten? Jag tror nog ändå att de borde vara det.

Om jag går in på Maxi en dag brukar jag - via en skärm i entrén - upplysas om hur många kunder det är i butiken. Låt säga 140. Hur många av dessa är då intressanta "partnerämnen" för mig om jag skulle vilja ha en partner? Hälften är antagligen män. Lite färre antagligen eftersom många sitter kvar i bilen på parkeringen medan hon handlar. Men låt säga att det finns 70 kvinnor därinne. Hur många av dessa skulle då kunna passa för mig? Alla över 55 år går bort. Kanske 30 kvar då. Alla under 43-isch går bort. Kanske 15 kvar. Överviktiga går nog bort även om jag själv tillhör den kategorin. Kanske 8 kvar. Alla med tafflig klädsel så som vargjackor i fleece eller mysbyxor går bort. Även annan klädsel som jag har väldigt svårt för. Kanske 5 kvar. Hudfärg spelar inte mig någon roll med de ska inte ha burka. Fula eller på annat sätt motbjudande går förstås bort. Manhands, tunt hår, konstiga former, skönhetsingrepp, tandsmycke mm, mm. Det är inte ens troligt att ett enda partnerämne finns kvar. Och då har jag inte ens börjat prata med någon av dem för att undersöka vilka åsikter de har eller om de verkar tänka överhuvudtaget.

Men om någon på förhand stoppat in 70 kvinnor inom mina kriterier på ICA Maxi plötsligt en dag när jag kom in så skulle jag nog glömma att köpa bitsocker den gången också.

När man kommit till åren känner man sig som en superintelligent 25-åring även om ålderstecknen börjar bli för många för att kunna bortses ifrån. Om motsvarande tankeexperiment som jag gjort ovan skulle göras av en kvinna i stället skulle jag med största sannolikhet gallras bort bland de första. Det inser jag. Men trots att jag inser det förändras ju inte mina kriterier för det jag gillar och det som för mig är otänkbart. Jag kan inte tänka som karaktären från Skövde i filmen "Torsk på Tallin" gjorde när han förklarade sina framsteg på kvinnofronten med att han inte stötte på de "snygga" tjejerna utan mer riktade in sig på "skadat gods". Eftersom han själv ansåg att han tillhörde "skadat gods kategorin".

Men det här med matchade dejter. Där man på förhand får ange vilka deal-breakers man har. Det borde ju bli ett bättre utfall än i en grupp, plockad slumpmässigt ur vardagen.

Dåliga tider

Det ser ut att bli en bister vinter. Särskilt för oss som lever i ensamhushåll.

Ständigt stigande el-, och drivmedelspriser. Skenande inflation. Höjda räntor. Priset på bostäder sjunker. Snart har man ingenting kvar. Jag behöver tänka mig för innan jag beställer en massa böcker och saker på nätet för att inte hamna i ekonomiska problem. Tråkigt men behövligt. Jag har ved för i vinter i alla fall. Ved går inte att få tag på i dagsläget. Värmepumps-, och solcellsinstallatörerna har en hektisk tid. Varför måste man få elräkningarna kvartalsvis. Det vore nog bättre att få dem en gång i månaden numera.

I förrgår fick jag en sändning böcker igen men de här får vänta lite. Nu läser jag Richard Dawkins "Illusionen om Gud" innan jag går in på skönlitteraturen igen.

Drottning Elisabeth II i Storbritannien avled igår. 96 år gammal. Hon har varit med om en del men nu tog det slut. En speciell kvinna var hon i alla fall. Mystisk och egensinnig. Jag vet inte mycket mer om henne än att hon står och vinkar på balkonger ibland. Och dyker upp i olika sammanhang i sina vackra klädkreationer. Vila i frid, Elisabeth. Livet tar slut förr eller senare.

Idag har jag varit på Maxi och köpt 220 hamburgare till friluftsdagen på tisdag på Hultets friluftsgård. 

När jag var på Maxi igen på kvällen var det en av de anställda som log åt mig och tyckte jag skulle skaffa mig ett liv och inte ränna däruppe hela dagarna. Det har blivit många turer dit denna veckan. Jag behöver dit ett par gånger till innan tisdagen.

Läskväll här i kapellet igen. Tidig sådan.

Hörselkåpor

Idag kom jag på mig med att det kanske inte är normalt att använda hörselkåpor nar man plockar ur diskmaskinen. 

Inte heller när jag kör köksmakiner i köket. Jag fixar inte längre obehagliga ljud så som skramlande porslin, skärmaskinen när jag skär bröd eller ens dammsugaren. Eltandborsten går bra än så länge och hittills har jag inte behövt ha hörselkåpor när jag plockar ur tvättmaskinen. Den där lilla plastbollen jag har tvättmedel i skramlar ibland till otrevligt i den tomma ekande tvättrumman så det är nog bara en tidsfråga.

Vackra ljud kan jag däremot tillåta till ganska starka nivåer. Fågelsång är ljuvligt förutom nötväckans tråkiga signalspråk med sina korta gälla ljudstötar. Den går bort förstås.

Musik jag tycker om vill jag höra starkt. Musik jag inte tycker om vill jag inte höra alls. Inte ens på låg volym.

Det är ett känt faktum att högkänsliga har problem med oönskade ljud men för mig har det nog tyvärr kommit till den gränsen att jag behöver kalla mig det hemska ordet "överkänslig". Det är ett hemskt ord tycker jag men jag kanske måste ta till det här. Normalt förknippar jag att vara högkänslig är att bry sig mer om saken än vad "normen" uttrycker. När det gäller ljud så har "normen" förändrats till att vara "way beyond the norm" för mig, vilket ställer till det för mig i vardagen förstås. Alltid hörselproppar i på stan. Där alla jävlar för oväsen på ett eller annat sätt.

Jag håller på att planera friluftsdagen för inspektörer och chefer på tisdag nästa vecka. 140 personer har anmält sig. 27 lag som ska tävla i min lagfemkamp. Imorgon ska jag hämta 230 frysta hamburgare på Maxi som ska grillas under dagen. Jag planerar detta event dygnet runt nu men idag tog jag ett glas vin när snickaren kom efter jobbet. Jag hjälpte honom med att föra över bilder från kameran han köpte av mig till hans Chromekonto.

Spansk flora

Sedan 2018 har jag hållit ögonen öppna för bok om Spaniens växter. Jag har varit hos flera bokhandlare både i Torrevieja och på Teneriffa men jag har gått bet. Nu efter lite nedlagt arbete har jag i alla fall hittat en bok som tangerar ämnet nämligen "Wild flowers of the Mediterranean". Jag hade hellre hittat en bok med titeln "Wild plants of Spain" men någon sådan tycks inte finnas. Blommor är ju bara en del av hela växten. En del växter har väl ingen påtaglig blomma. Är tall med då t ex? Men det är den. Träden är som väl med de också.
Jag får vara nöjd ändå eftersom den nu införskaffade fått stora hyllningar på nätet för att vara så omfattande.

Den är svår att få tag på också. "Slut på förlaget" möts man ofta av men den finns tydligen i nytryck men är då jättedyr. Mitt exemplar köpte jag begagnat från USA.

Det här med namn på växter stämmer ju inte riktigt i en engelsk bok. Det är ju inte stor idé att leta efter "brännässla" t ex (som för övrigt heter Urtica dioica på latin). Den heter "nettle" på engelska i boken och då får man gå via det latinska namnet om man vill ha det på svenska. De flesta växterna har heller inga svenska namn eftersom de inte förekommer här.

De latinska namnen byts dock ibland. När vetenskapen kommer på att släktskapen inte stämmer och de börjar klassa om växterna till andra släkten och familjer. Oftast är det bara att googla namnen så ser man om namnbyte skett. Ni som tillhör samma generation som jag är uppväxta med att våra vanligaste två små sippor (Vitsippa och blåsippa) hette Anemone nemorosa respektive Anemone hepatica. Rätt som det var blev man tvungen att byta namn på blåsippa till Hepatica nobilis när man kom på att den inte alls var släkt med vitsippan och då förstås inte tillhörde släktet Anemone.

Den här vore en dröm att hitta.

Kapris. Den kan man faktiskt hitta där men uppe i bergen. Skörden pågår mellan maj och slutet av augusti och då kommer jag inte vara där innan jag gått i pension. Men jag kanske kan få se buskarna ändå.

I min lägenhet i Spanien har jag redan en bok som heter "Birds of Spain" men den var en besvikelse. Endast ett fåtal arter skiljer sig från våra svenska fåglar. Papegojor, gamar och flamingos förstås men det behöver man inte en bok för att ha koll på. Det roliga är att arter som är ovanliga i Sverige är vanligare där. T ex härfågel, ägretthäger, rödstjärt och steglits. Tydligen är det väldigt gott om kungsfiskare också på vissa platser.

Felix var här och åt "Pasta diablo" ikväll.

Musikminnen

Ett av de starkaste musikminnen jag har handlar inte om en bra låt eller ett gitarrsolo av någon artist jag tycker om. Det handlar om något helt annat. En låt som - när jag kom underfund med vad den stora omställningen skulle innebära - enbart skulle leda till något positivt i mitt liv.

Jag minns kylan i februari 2020. Hur jag kände mig osårbar här i mitt kapell. En katastrof som passade för mig.

Jag tänker på låten "Jerusalema". Jag minns precis hur jag mådde när den låten kom i ropet. Många gjorde egna filmer till den och man såg så många fina människor som kämpade för samma sak. Jag hade inga sköra äldre att vara orolig för. Jag såg detta som det bästa som kunde hända mig.

Pandemin var tragisk för många. Även personer i min egen närhet men rent egoistiskt förändrades världen till en bättre plats för mig. Det fick mig t o m att förstå min egen roll bland mänskligheten. Rollen som jag aldrig riktigt vågat följa fullt ut men nu var reglerna på min sida. Nu var det mitt sätt att leva som var det rätta.

Jag var ute och promenerade lite i den tysta staden. Nästan ingen trafik. Knarrande snö var det enda som hördes. Möten med ängsliga blickar var man än gick. Regler att följa i butiker och där det var risk för smittspridning. Jag behövde inte pendla. Jag handlade på Maxi tidigt på mornarna. Jag bunkrade dock aldrig några varor. Tittade på Folkhälsomyndighetens pressträffar på dagarna. Följde utvecklingen i Trumps USA som drabbades alldeles fruktansvärt. Tänkte mycket. Tänkte på "Sveriges vägval" genom pandemin. Gjorde vi rätt eller fel? Läste böcker på kvällarna. Jag hade en Kafkaperiod då. 

Jag läste bl a en bok av Hans Blomqvist som handlar om Franz Kafka som gav uppslag till titeln på min egen bok som jag inte ens börjat fundera över vid den tiden. Titeln var "Den oerhörda värld jag har i mitt huvud" och det var precis det jag själv tyckte att jag har. Jag kunde ju inte knycka titeln rakt av men jag tyckte den var så fin och sa så mycket. Jag stuvade om den till "Allt det vackra jag har i min hjärna - det rika inre livet i en högkänslig mans grånande skalle".

Ikväll har jag filmat rengöring av två skärmaskiner på ICA Maxi. 

Riggat för filmning.

Söndag

Jag drack en halv flaska rödvin igår och la mig sedan och läste. Idag tog jag en sväng med bilen. Parkerade vid Dollar store och tog en promenad ut till silon. Jag passerade familjen Cronquist men ingen var ute på gården och jag hade ingen lust att knacka på. 

Vad blev det med padel tro? Det som var så hypat och något alla ägnade sig åt. Som en frälsning från ovan till lönnfeta gubbar som jag själv. Var det för dyrt? Nu verkar det vara frisbee som gäller. 

Nu står padelanläggningarna nästan övergivna lite här och var. Konstigt.

På väg tillbaka träffade jag Lilleman som kom på sin scooter. Vi stod och pratade länge och väl mitt på svängbron innan vi satte oss nere vid vattnet vid gästhamnen och fortsatte att prata. 

Vi pratade minnen och människor och om livet. Mycket trevligt. Han fick ett exemplar av boken sedan.

Lennart Pettersson kom ner och metade löja. Han skulle ha som agn till gösfiske på Ulvettern.

Jag har börjat titta lite på youtube om akrylmålning och blir sugen så ikväll fortsätter jag att måla igen. Jag köpte "canvasark" idag på Dollar store och ska prova att måla på sådana lite. Efter arbetet med Felix tavla behöver jag måla mera yvigt. Jag får ta en paus med hans ett tag. Det är så ansträngande att måla noga.

Men igår målade jag ytterligare några fält på Felix tavla.

Idag började jag kludda lite på ett canvasark jag tejpat upp på baksidan av en annan påbörjad målning. Jag kände mig för lite när det gäller att tona in olika kulörer i varandra. Idag använde jag mig också av vatten för första gången att blanda färgen med lite försiktigt. Blomspruta direkt på målningen.

I den sena eftermiddagen/tidiga kvällen åt jag surströmming.

Jag tryckte i mig en hel burk med filéer. Det märktes att de inte lagrats så länge. Filéerna släppte oklanderligt från skinnet. Enkelt att rensa och äta.

Dystert väder

Idag har det regnat till och från hela dagen. Jag har eldat lite i kaminen och laddat mina mikrofoner inför videoinspelningen på måndag. Jag ska filma på Maxi när de gör rent två olika skärmaskiner. För att inspektörerna ska få se hur det går till och för att nyanställda på Maxi ska kunna se en introduktionsfilm när de ska börja arbeta i charken.

Jag fortsatte också på målningen till Felix. Den blir stor och det är många färgfält som ska målas. Jag försöker också vara noggrann och det blir ansträngande för kropp och ögon efter bara en kort stund. Men jag har å andra sidan ingen brådska. Rätt som det är reser jag mig ur soffan och målar ett par fält. Rätt som det är är hälften täckt med färg och rätt som det är är målningen klar.

Idag kom jag på att olika sätt att hålla en vinflaska på kan signalera väldigt olika saker.

På första bilden. En man i sina bästa år som kommer in i rummet med en överraskande vinflaska lätt dold.

Andra bilden. En opålitlig vettvilling redo att gå till angrepp.

Enda skillnaden nästan är greppet runt flaskans hals. Konstigt.

Dyster dag i sin helhet. Jag hade inte lust till någonting egentligen. Fick heller inget vettigt gjort. Läste periodvis och blundade lite. Tittade på TV men när det inte är något att se på SVT blir jag hänvisad till skitkanalerna med reklam hela tiden. Det får mig att stänga av. Jag orkar inte höra samma reklamjinglar hela tiden. Jag orkar inte heller se reklam som försöker sälja produkter till vuxna men där själva filmerna verkar vända sig till barn. Alla dessa nässprayer t ex. Yes diskmedel, Allente, Pantamera m fl, m fl. Och den där casinoreklamen och alla speltjänster som tycks vända sig till lågbegåvade vuxna män. Konstigt.

Sivan har hittat tillbaka till mitt sovrum och har sovit hos mig några nätter nu. I morse kom hon upp och lade sig bredvid mig när jag låg och drog mig. Och vid lunch när jag la mig en stund och läste. Det är liksom hon och jag häruppe nu. Vi pratar inte så mycket men vi lever tillsammans och ibland tar vi i varandra. Det är precis lagom för mig.

Mina dagdrömmar handlar uteslutande om lägenheten i Spanien. Själva lägenheten faktiskt. Mitt hemliga gömställe där jag gör vad jag vill. Det gör jag iofs här också men jag känner mig "friare" i lägenheten.

Hemma igen

Trevlig vistelse på Selma i Sunne men nu är jag hemma igen. Nu har jag verkligen fått en rejäl dos av mänskligheten under några dagar. Så det räcker för ett tag. 

Idag hade min/mitt indiska "Kada" kommit också. Det passade bra och nu ska jag vänja mig vid det. Jag fick betala tull för det. Idag fick jag ytterligare ett sms från Post nord med uppmaning att betala tull igen. Det är nog en bok jag beställt från USA.

Jag satt bredvid Mary på hemvägen på tåget från Karlstad och fick prata lite Torrevieja och det är alltid trevligt.

Selma spa

Varit i Karlstad och hämtat glasögon. Mina första progressiva och det kändes bra på en gång. Dessutom ett par nya terminalglasögon och mina första riktiga läsglasögon också. Väldigt trevliga bekantskaper alla tre.

Det är valtider och överallt ser man nedrivna valaffischer. Men inte just här.

Jag såg även detta konstiga som det vore roligt att få en förklaring till.

Ett cykeldäck fastlåst i ett cykelställ. Ingen cykel. Inte ens någon fälg bara ett däck.

Arbetsdag på Selma Spa i Sunne. Trevlig arbetsplats.

Jag har också skrattat lite idag. Inget jag annars är van vid. Flera nya bekantskaper och några nygamla.

Jag tar t o m ett glas vin på rummet innan middagen.

Utsikt över Mellan-Fryken.

Målning nr 5 färdig

Den blev jag riktigt nöjd med. Jag lär mig saker hela tiden.

Den blev betydligt tydligare när jag mörkade ner bakgrunden.

Jag fick en beställning på en målning i går. Felix vill ha en stor färgglad tavla ovanför sängen. Det ska han få.

Jag sitter och bläddrar igenom de stora spanska livsmedelsbutikernas reklamblad på kvällarna och drömmer om vad jag ska handla när jag kommer ner. Carrefour, Mercadona och Alcampo. Många hårdostar är gjorda på en blandning av mjölk från ko, får och get. Skumt... Jag satsar nog på koost i första hand men kanske provar något annat någon gång. Getost går bara inte för mig att ta in i munnen. Undrar om man kan provsmaka ost i delikatessdiskarna i Spanien. Osthyvlar verkar inte finnas i alla fall. Det verkar som de skär hårdost i skivor med kniv. Jag har i alla fall med mig en osthyvel ner denna gång. De har hårdostar som verkar runda och ganska platta men de har en topp i mitten. Jag undrar vad det är.

Jag åkte till Beijer och lät såga ett antal MDF-skivor som jag ska måla på. Det jobbigaste är att grundmåla skivorna med två lager takfärg innan jag kan börja kludda på dem. Men nu är även det gjort. 25 skivor förberedda för kludderier. Närmast på tur står den som Felix beställt. 

Här står den på högkant. Jag ska ha den så när jag målar men den ska hängas liggande sedan. Måtten är 120 cm x 60 cm. Jag började med att rita ut stödlinjer för de olika fälten. Det faller ett lite lila ljus på skivan. Jag har två golvlampor som jag belyser staffliet med när jag målar. I den ena golvlampan har jag en växtlampa. Därav den lila tonen.

Räkfrukost

Sov konstigt men ganska bra i natt. La mig 18 och somnade runt 01:00. Läste, tänkte, blev lite sorgsen. Vardagen känns så grå och jag ser bara lägenheten i Spanien framför mig i mitt dagdrömmeri. Kanske skulle jag behöva en romans. Något annorlunda skulle jag behöva i alla fall. Det blir lite dumt att övriga livet blir en transportsträcka när man längtar till något.

Började dagen med räkfrukost.

Lyssnade på söndagsintervju i P1 på inrådan av en HSP-vän. Alex Schulman intervjuades och det var intressant. Såpass intressant att jag tog lite anteckningar att fördjupa mig i efteråt. Jag fick bl a uppslag till ett måleri och avbröt målningen jag påbörjat och skissade upp en ny.

Början.

Sedan åkte jag lite ärenden. Köpte akrylfärg på Konstmuseets shop. Grönt. 

Grönt köper man egentligen inte. Det blandar man själv av blått och gult men om man är lite bekväm köper man färdigblandat. Jag ska experimentera lite för att få fram "Petrol". Eller en petrolliknande kulör som jag finner behaglig.

Lite grönt pålagt.

Konturen av själva motivet färdigt. Nu ska det vackra drömmolnet bäddas in i något grått/brunt/tråkigt.

Grå bakgrund men motivet försvann lite. Jag ska sova på saken. Bakgrunden ska nog vara mörkare. Jag tror inte jag förstärker konturen runt det hela med en vit eller svart linje i alla fall. 

Gazpachofrukost

Gazpacho till frukost. Sedan rösta, träna och ta en korttur till Maxi. Sedan soffan igen.

Jag gjorde en aioli till kvällens räkor och ställde in i kylskåpet. Jag tänkte dricka lite vin men kom av mig och struntade i det. Zappade mellan TV-kanaler, kluddade lite.

Lite samma stil som tidigare. Nu är det torktid ett antal timmar innan jag kan gå vidare. Det blir nog inte ens ikväll. Jag är så trött hela tiden och längtar redan efter att lägga mig och läsa.

Jag åt mina räkor och kröp ner med en bok. Kl 18.

Målning 4 påbörjad och arbetsveckan är slut

I morgon är det tre månader kvar till jag får åka till lägenheten igen. Att det skulle bli så. Att det blivit i stort sett det enda jag tänker på nuförtiden. 

I går var jag i Örebro över dagen på ett möte om miljöbrott. Denna hund och hundägare såg jag där.

Fina!

Jag påbörjade en fjärde målning i går kväll också. 

Vi får se vad det månde bliva av detta.

Jag planerar en friluftsdag för miljökontoren här i Kristinehamn. Jag tror det kommer att bli ca 150 personer och de ska ha lite femkamp och umgås. Idag gjorde jag iordning pokalen som utjör vandringspriset i tävlingen.

En gammal dunk som innehållit den förhatliga kemikalien trikloretylen. Den jagas numera av miljöinspektörer i förorenad mark över hela världen. Jag använde min Dremel för att gravera. För visst ska vinnarlagens namn sedan också graveras in bredvid årtalet på baksidan. Vacker att ha i en bokhylla på kontoret.

Felix kom hit och åt "Pappa Eddies supergoda Gazpacho" och den var verkligen god. 

Faktiskt den godaste gazpacho jag ätit men det är inte så många än.

Vi avslutade vårt umgänge med att Felix rakade av mig håret igen.

Nu läsning.

Målning nummer 3

Jag kom på en annan sak idag när jag duschade med anknytning till gårdagens inlägg om att tänka efter, före. En gång fick jag för mig att jag skulle dyka med cyklop och snorkel under bron vid Nässundet och en bit ut i Hyttsjön. Jag visste att många fastnade med sina drag i botten där. Det var stenigt och det fanns en del ris och trädstammar i vattnet också. Jag hade inte så mycket pengar på den tiden så jag tyckte det kunde vara bra att plocka upp lite wobblers och liknande så jag skulle slippa köpa dem själv.

Redan då i tonåren tänkte jag mycket på saker jag skulle ta mig för. Jag funderade mycket på hur jag skulle bära mig åt för att få loss dragen. Vad jag skulle samla upp min fångst i medan jag fortsatte mitt letande och innan jag ville gå upp och tömma mina fynd på land. Jag räknade kallt med att jag skulle få med mig en wobbler upp i nästan varje dyk. Sedan tänkte jag lite till.

Vad skulle hända om jag fastnade med fingrarna i en wobblers bakre trekrok när den främre fortfarande satt kvar i en trädstam. Redan blotta tanken gav mig panik. Det skulle ju bara vara att rycka sig loss för att inte drunkna. Slita loss köttet från benen. En fasansfull tanke.
Jag utrustade mig därför med en polygriptång och lovade mig själv att jag aldrig skulle röra ett fastsatt drag med bara händerna. Hur enkelt det än verkade vara att lirka loss det. Sagt och gjort. Jag påbörjade min undervattensexpedition med polygrip och en plastkasse att ta fynden i. Hur gick då mitt fiskafänge?

Vattnet var iskallt och jag såg inte ett enda drag när jag dök. Jag gick upp med en gång. Så blev det med den planeringen.

Möte med två kollegor från kristinehamnskontoret här på altanen idag efter lunch. Trevligt.

Ikväll färdigställde jag målning nummer 3 också. Om jag inte kommer på något att lägga till i framtiden. Jag tycker jag får in lite glädje i målningarna i alla fall.

Hoppa medan tid är

Den där Håkan Hellström har jag aldrig förstått mig på. Rena skiten i mina öron men kvinnor tycks gilla det. Han verkar fylla Ullevi fyra kvällar i alla fall. Otroligt.

Det här med blixtsnabba - men ändå genomtänkta - beslut.
Flera personer har sagt att de är förvånade över och lite impade av att jag så snabbt kom till skott med att skaffa boende i Spanien. Jag åkte ner i december förra året och hyrde ett boende en månad. Jag har länge tänkt tanken att skaffa ett gömställe i ett varmt land där jag kan vara mig själv och ifred. Så själva den tanken har jag haft länge och grubblat över fram och tillbaka i många timmar. På det viset var jag ganska övertygad om att det skulle vara min grej.

Ganska snabbt när jag kom ner förstod jag att det var det klimatet jag var ute efter. December och januari är det inte sommarvärme i Torrevieja men jag gick i kortbyxor varje dag. Vissa dagar låg jag och lapade sol på en takterrass men andra dagar regnade det och blåste. Torrevieja är en jätteful stad och allt är uppbyggt på turismen. Det finns knappt någon charm alls. Det finns ingen gammal genuin bebyggelse eller stadsdel. Det är bara betongområden inne i stan. Utanför stadskärnan är det en massa områden med turister. Områdena ser likadana ut och är planerade på ett liknande sätt. Det är inte heller särskilt charmigt. Jag själv bor på ett ocharmigt område. Det är fult. Inte misskött men fult. När jag första gången kom in i lägenheten blev jag helt såld. Jag förstod att det var den jag skulle ha men försökte spela cool och inte inför mäklaren riktigt visa vad perfekt jag tyckte det var. Det var tyst och stilla. Inte många människor på området. Lägenheten var bra planerad, i markplan och lättskött. Lagom med möbler. Fula men användbara. Jag förstod direkt att jag skulle trivas där. Saken var i stort sett klar redan när jag gick ut därifrån. Sedan följde några dagar med intensivt grubblande. För- och nackdelar. Läget var bra. Inget busliv på nätterna från restauranger och pubar. Ett bostadsområde. Ganska nära till en spännande natur. Om inte annat finns spännande natur inom räckhåll med scooter. En scooter visste jag redan innan att jag skulle köpa. Gated community tyckte jag passade bra. När jag kollade lägenheter hade jag ju alltid mc-parkering för ögonen. Jag ville att den skulle stå tryggt på nätterna och inte ute på gatan. Denna lägenheten hade det jag önskade. Tystnad och trygg mc-parkering var vad jag ville ha. Allt jag tidigare tänkt till om uppfylldes och jag litade på att jag ältat frågorna nog mycket och kunde väldigt raskt säga "ja". Det gick lite lätt för mig eftersom jag inte hade utsikt, närhet till havet, egen pool, trädgård eller nära till restauranger och nöjesliv på min måstelista.

Ofta är det nog det att ta sig över gränsen till att säga "ja" som är svår. Man kan vara rädd att man ändå inte tänkt på allt. Men det behöver man inte ha gjort. Bara man tänkt nog mycket och det jobbet kan man göra i god tid innan. Därför kan man säga "ja" snabbt.

Jag såg en dokumentär idag om kristinehamnskonstnären Harry Moberg. En film av min vän Bengt Löfgren. Han beskrev hur han hoppat av en godsvagn som plötsligt började röra sig när har var ombord och gick och utforskade. Han var tvungen att ta ett snabbt beslut att hoppa av tåget medan tid var. Annars hade han blivit kvar på tåget och tålmodigt fått vänta tills dat stannade nästa gång och han visste inte var det skulle bli. Han slog sig i macadamen men blev ändå kvar där han ville vara. Jag såg en fruktansvärd film en gång när en - vid marken ankrad - luftballong började lyfta. Folk försökte hålla den kvar på marken men lyftkraften hade blivit för stark. Flera gubbar höll i linor för att hålla ner den men den lyfte ändå gubbarna lite över marken. När en gubbe släppte taget fick ju ballongen ännu större lyftkraft och då räckte inte de andra gubbarnas vikt utan de lyftes obönhörligen från marken. En släppte ca 10 m upp i luften innan han släppte taget och dunsade i marken som en potatissäck full med ben. En blev hängande kvar. För honom var det försent att släppa taget. Dessutom omöjligt att klättra upp i gondolen. Han dog antagligen sedan när han inte orkade hålla i sig längre. 

Det kanske är bra att grubbla över hur man ska göra i olika situationer innan de inträffar. Av den där filmen med ballongen lärde jag mig att så fort jag lyfts upp och inte vet var det kommer att ta vägen med mig så släpper jag taget. Jag tror faktiskt jag hade gjort det i den situationen efter att jag sett filmen och funderat ett tag.

Lite annorlunda var det ju för Harry Moberg. Om han valt att inte hoppa hade han ju kunna sitta kvar i godsvagnen och möjligen få omaket med att ta sig hem igen. Han skulle ju inte dött. Eller också hade han hittat en annan bättre plats att vara på vid slutstationen.

Det är det dagens rubrik handlar om. Att redan ha grubblat så mycket att det inte behövs mer än en trigger för att ett beslut ska kunna tas.

Tänk mycket och tänk på er framtid. Hur ni vill ha det på äldre dar eller i närtid. Grubbla, grubbla och grubbla. Googla. Gör upp planer. Sätt upp en horisont i framtiden då det ska vara genomfört. Hur har andra lyckats förverkliga sina drömmar? Var hindrar mig från att förverkliga min dröm? Kan jag göra på något annat sätt och gå förbi det hindret? 

Om det är rätt eller fel beslut kan bara framtiden utvisa men då går det att ändra sig. Flytta till en "vacker" spansk bergsby istället för turistiga Torrevieja. Tack vare erfarenheten från lägenhetsköp i Torrevieja stärker man sitt beslutsunderlag för en vidare flytt lite längre fram om man tror det skulle bidra till en ännu högre livskvalitet.

Min vän Tony tipsade mig om en app som heter "Duolingo" om jag ville lära mig lite spanska. Jag började lite med det idag.

Jag lovade Felix häromdagen att jag ska bjuda honom på "Pappa Eddies supergoda Gazpacho" i slutet av veckan. Jag gjorde en testportion till mig själv ikväll.

Jag körde ingredienserna i en blender för att prova. Normalt river jag allt på rivjärn och då får den ett annat utseende. Ett vackrare utseende faktiskt. Här bildar olivoljan emulsion. Det kanske är bättre att mixa alla ingredienser och sedan tillsätta olivoljan. Jag tror jag river ingredienserna nästa gång. Den blir vackrare och inte lika slät. Den smakade som den skulle i alla fall.