Köttkvarn

Underbart befriande regn idag! 

Gårdagens blogginlägg gav viss utdelning må jag säga. Jag fick tag på två underbart smaklösa vattenkannor hos en vän.

En brun. Hur kan man överhuvudtaget tillverka bruna saker? Jag har en likadan som den bruna men den är lila. Den är väldigt bra eftersom yttersta änden på pipen är riktad nedåt. Det är lättare att vattna då.

Imorse åkte jag på loppis och skulle titta efter lite saker. 

Piedistaler fanns det gott om. På den jag ville ha var det ena benet lite för kort tyvärr så den var jullrig.  

Jag brukar alltid kolla böcker också och hittade direkt en som verkade intressant.

"Djupfrysning av Britt-Marie Andersson". När jag kollade framsidan insåg jag att titeln blivit spännande på grund av ett anmärkningsvärt syftningsfel.

Det var ju synd.

Jag hittade också en nästan likadan hushållsassistent som jag redan har. Denna var i stort sett komplett och den hade en köttkvarn. 

Jag köpte den till höger för 500 kronor så nu har jag två assistenter och en köttkvarn. Min modell heter N10 och jag köpte en av modell N8. Ju högre nummer, ju nyare modell. Min var tydligen något nyare då.

Idag blommade denna skönhet också. Den liknar Snow Queen och Cooperi men jag köpte den som namnlös. Och då förblir den namnlös. Det är en regel som man måste följa. Man får inte sätta riktiga namn på plantor som inte är namngivna när man förvärvar dem även om man är aldrig så säker på att det är rätt. Så den här heter "NoID 10" hos mig kort och gott.

Imorgon ska Felix och jag ut på äventyr så det blir tidigt sänggående ikväll och läsning.

Kafka

Igår kväll försökte jag sätta mig in i vad egentligen Franz Kafka har skrivit. Jag skrev ju häromkvällen att lag läst det mesta av Kafka men ack vad jag bedrog mig.

Han gav ut fyra romaner; Processen, Slottet, Amerika och Förvandlingen. De har jag läst. Han gav också ut "En svältkonstnär" precis när han gick bort 1924. Det är mer som en novellsamling. I alla fall den utgåvan jag har.

När jag kollade lite mer på adlibris, Bakhåll och Bokus insåg jag att det finns bra mycket mer. Han dog av TBC 1924 och var sjuk i många år före det. Han gav sin vän Max Brod i uppdrag att bränna allt som fanns kvar efter honom. Brod upplyste Kafka om att mycket av det var så bra att han skulle ha svårt att bränna det. 

Och när Kafka avled kunde inte Brod med att bränna kvarlåtenskapen. Han hade som sagt informerat Kafka om vad han tyckte och Kafka verkade inte har framhärdat i sin vilja att det skulle brännas.

Det som fanns kvar efter honom kan delas in i tre kategorier; brev, dagböcker och ofullständiga försök att påbörja nya berättelser. Det är de sistnämnda jag läser nu. Kafkas ofullbordade litterära kvarlåtenskap. Försöken kan vara från några meningar till flera sidor i boken jag läser. En massa upptakter till historier och man önskar bara att de vore längre. Han var fenomenal på att inleda berättelser. Han beskriver scenen, personer och stämningar på ett helt fantastiskt sätt. Han betraktar ofta bara världen utan att själv delta så mycket. Han lever mycket i sitt eget huvud och hans omgivning är liksom bara i vägen och besvärlig. Ibland rent utav omöjlig och det är väl det han är känd för. Att leva i en värld där allt känns omöjligt och tar emot. Det mesta han skriver handlar om någon form av utanförskap. Jag känner väl igen mig i det förstås. Liksom jag gör i Gustaf Frödings texter.

Jag vaknade vid niotiden och drack kaffe på altanen. 

När jag gick in från altanen upptäckte jag att det satt ett litet monster bakom mig. Jag tycker verkligen inte om dessa djur so jag kastade iväg kräket ut på gräsmattan under det att jag blev ståendes och bara rös.

Han landade på gräsmattan och försökte flaxa iväg men en svartvit flugsnappare var direkt där och försökte ta honom. Det var ju inte meningen kände jag. Han försökte fladdra iväg igen och flugsnapparen kom tillbaka direkt och tog honom men tappade honom igen. 

Då tog jag tumstocken och lyfte upp honom och bar in honom i växthuset.

En videsvärmare och sedan dess har han inte synts till.

Jag blev sugen på en loppisrunda. Det är ett par saker jag villhöver.

Jag duschade och gav mig iväg till Nässundet där det brukar vara en loppis men det var coronastängt tillsvidare. Någon mer loppis kom jag inte på. Jag är ute efter vattenkannor i plast för bevattning av krukväxter inomhus. Sådana kan det finnas hur fula som helst och ju fulare desto bättre. Piedistaler av olika format. När man har en prediksal har man plats för piedistaler och jag har nio stycken redan. De kan bli fler... Kökshanddukar går alltid åt och man kan hitta riktiga linnehanddukar för noll och inget. De får dock inte ha broderade monogram för då går de bort. Konstigt nog är det svårt att hitta handdukar utan. Jag behöver en köttkvarn till min hushållsassistent också. Jag köpte en begagnad assistent i Karlskoga men då fanns ingen köttkvarn med. Tänk vad många Electrolux-/Ankarsrumassistenter som ska finnas i stugorna som bara används för bakning. Hälften av dem har säkert en tillhörande köttkvarn som aldrig används och det borde finnas minst 500 oanvända köttkvarnar bara här i Kristinehamn. Tänk om någon kunde sälja sin till mig för 200 kr. Jag kan köpa en ny för ca 1000 kr men det får jag nästan en begagnad assistent för.

Jag sitter här i min kropp på min altan och umgås med min lilla hjärna. Väntar på regn men det kommer inget. Både jag, koltrastarna och flugsnapparna är överens om att det behövs regn nu. Hibiskusarna i växthuset får sin omsorg så att det nästan går till överdrift. Det är för varmt för att kroppsarbeta och jag blir bara sittandes i skuggan.

Denna skönhet blommade idag i alla fall.

En Cream lady och det finns gott om knopp på andra plantor i växthuset.

Tjuvplockning

Tobak får tjuvar liksom tomater och det är ett väldigt plockande har jag insett nu. Jag nöp tjuvar i en halvtimme imorse så svetten lackade. Jag vattnade tobaken också men annars har jag mest suttit och tittat rakt fram som en idiot. Men det gillar ju jag.

Jag tog en sväng till Snickaren i Ölme också.

En stilla lördag i kapellet. Jag väntar på regn men det ser ut att gå förbi kapellet så fort det kommer några moln med innehåll.

Igår började jag ju på "Flugornas herre" men jag kunde inte läsa den. Den var så otäck och jag orkar inte läsa om elakheter och hur elaka folk är mot varandra. Jag började i en annan bok istället som hette "Testamente" av Nina Wähä. Verkar inte så värst men jag ger den en kväll till.

Midsommarafton

Vaknade kl 7 och låg och tänkte till kl 9. Åt frukost drack kaffe och vätskeersättning. Jag märkte direkt att det skulle bli en varm dag och jag skulle börja riva torkladan.

Gräsmattan växer inget men enstaka strån blir långa och kittlar på smalbenen när man går över gården. Det var jag tvungen att åtgärda först så jag tog fram gräsklipparen och klippte där jag skulle vara idag.

Sedan började jag demontera min torklada. Bit för bit men det var fruktansvärt varmt.

Jag spolade upp vatten i mitt sittbadkar för att kunna ta ett dopp framåt eftermiddagen. Vatten upptaget hundra meter ur urberget kan behöva stå en stund i solen för att få badtemperatur.

Det gick sakta att jobba. Jobba tio minuter och sitta en kvart i skuggan.

Men till slut kom jag i mål med det jag föresatt mig för dagen. Att ta ner alla skruvläkt och plasten.

Då lade jag mig och solade lite och sedan tog jag mitt dopp.

Men det var kallt och jag fick kämpa för att ta mig ner i vattnet. Men när jag väl satt där var det jätteskönt.

Jag solade lite till efter badet och gick in och rakade mig och duschade. Sedan öppnade jag en öl. Dagen hade sugit musten ur mig och jag var helt slut. Det tog t o m emot att dricka öl. 

Jag satte mig i den enda skuggan som fanns och kände mig nöjd med dagens arbete i alla fall.

Jag tog en öl till och tittade ut över tobakslandet. Plantorna har växt påtagligt sedan igår. Det verkar ta fart nu. Kl 19:30 gick jag in och kollade rapport och avslutade öldrickandet efter fyra öl. Jag var hungrig och trött. Och varm igen.

Det får bli läsning i sängen ikväll. Jag har börjat med "Flugornas herre". En klassiker som gått mig förbi hela livet. Annars är jag inne i en Kafkaperiod. Jag har läst det mesta av honom men nu läser jag delar av den efterlämnade litterära kvarlåtenskapen, sådant som aldrig kom ut och fragment ur de romaner han skrev. Det är språkligt fascinerande att läsa Kafka trots att texterna är översatta till svenska förstås. Ingen skriver som han.

Hemester

Idag påbörjade jag en liten semestervecka här innan sommarsemestern. Jag är ledig nästa vecka och jobbar sedan två veckor innan min fyraveckors sommarsemester.

Jag ska riva denna dröm som jag haft. Det känns jättetungt men nu ska det ske.

Jag satt och tog en öl medan min tobaksodling vattnades ikväll. Jag har plockat ogräs och tjuvar idag och det blir nog tjuvplockning även imorgon. När jag druckit en sexpack vågade jag klättra upp på altantaket och rensa hängrännor också.

Sivan kommer alltid på kvällarna och idag fick jag chansen att kleta på henne Frontline mot fästingarna som det kryllar av häruppe. Något har hänt med hennes tänder sedan ca ett år tillbaka. Jag tror hon förlorat en kindtand och därför ser hon ut som hon har en snus inne ibland.

Det var alldeles för varmt för henne idag vart hon än tog vägen. Det brukar sluta med att hon rullar sig i sand vid infarten från grusvägen som går här bakom.

Vilken otrolig kväll det blev. Varmt och stilla så att man inte vet hur man ska hantera det. Men ett litet moln som löstes upp till intet någon minut efter bilden togs. Något händer dessa vackra sommarkvällar. Man vill på något sätt att det alltid ska vara så här och man vet inte hur man ska ta vara på en sådan här kväll för att ha kvar den i minnet.

Inramad av klematis och med mormors hibiskus i hörnet sitter jag här i tystnaden.

Det här har blivit min plats på jorden. Där jag är Eddie fullt ut och det har blivit en plats jag alltid återvänder till. Skillnaden mellan en sunkig bar på Manhattan, en slamrig tunnelbanestation och stillheten här utgör de två världar jag vill leva i. Men kapellet är nummer ett!

Att narras

Ända sedan jag var liten har jag tyckt illa om att narras. Första april har varit ett datum jag avskytt eftersom det då är ok att luras. Jag har aldrig orkat lura Felix att tomten finns. Inte heller Gud. För mig är de lika verkliga som Kalle Anka.

Jag minns när Felix var liten och det var så viktigt att ha en tomte. Jag motsatte mig det i sten. Men på mödernet tyckte man att det var så det skulle vara.

Min moster Ainas man Evert lurade mig alltid. Jag hatade att vara hos dem. Han satt vid köksbordet och skrävlade och rökte pipa och efter varenda mening han sa fick jag tänka till om det verkligen kunde vara så. Att Carina var uppe på vinden och åkte rullskridskor t ex.

Jag har varit på min vakt mot lögner och jag kan heller inte ljuga. Jag kan inte se in i en annans ansikte som jag precis vilselett. Jag har ju försökt men jag har alltid mått så fruktansvärt dåligt efteråt.

Idag har vissa trollsländor börjat patrullera av baksidan. Det är ett klart sommartecken här hos mig. Trollsländorna ronderar och kollar insektsläget mellan kapellet och uthuset. Både trollslända jungfruslända har jag haft här idag. Jag fick också en glimt av en Makaonfjäril. Den vackraste av fjärilar.

Fågelsången har avtagit och det märks att den ystra våren är över. Mina svartvita flugsnappare håller på att lämna sin holk. Jag tror att hela familjen är flygga nu men de verkar hålla till i holken i alla fall.

Min blåmes har lämnat. Här ser man spår efter klor och stjärtfjädrar men nu är det tomt. Jag tycker de borde starta en andra kull.

Nu åter till rubriken på detta inlägg. "Att narras". Jag samlar på hibiskusar och jag älskar dem. Jag älskar deras växtsätt och deras blommor när de blommar. Jag klarar mig utan blommor också men det är förstås extra roligt när de blommar.

Idag blommade denna hos mig. En el Capitolio sport. Varje blomma varar oftast bara en dag. Är de utslagna flera dagar så är det ytterligare en bonus. Jag har drygt 40 olika sorter och jag ägnar mycket tid åt dem. Studerar deras utveckling och livsglädje. Jag tar också sticklingar. Dels för att ha dubbletter och dels för att kunna dela med mig till andra hibiskusälskare. Jag säljer till de som vill ha men jag är human vad gäller prissättning. Det finns FB-grupper där vi säljer och köper.

Men för en vanlig människa som vill ha en hibiskus är risken stor att det blir en besvikelse.

Om man frågar en blomsterhandlare vad kunderna vill ha för krukväxter så får man höra: -Kunderna vill inte att växterna ska bli för stora och ostyriga, -Blommar den rikligt, är också en fråga de får?

En riktig hibiskus växer och blir stor. Givetvis försöker den som alla andra växter att bli störst och skugga bort alla andra i närheten. En riktig hibiskus blommar när det är meningsfullt för den att blomma. D v s när det finns pollinerare som flyger.

Kunderna i blomsterhandeln vill ha växter som inte blir stora och som blommar hela tiden. Då tillsätter odlaren ett hormon som gör att de inte växer och som gör att de blommar hysteriskt tills de dör. Små kompakta plantor som blommar och sätter knoppar hela tiden. Tills de dör. 

Man säger att plantorna är retarderade, behandlade med "retarderingsmedel" och de flesta verkar tycka att det är OK. De flesta plantorna överlever inte vintern och det är svårt att få bort hormonet genom att planera om och krångla. Man måste köpa en ny om man vill ha en hibiskus. 

En del säger att det går att få bort retarderingsmedlet. Jag har aldrig sett bevis på det ännu. 

Jag har t o m svårt att tycka att blommorna är vackra och bedårande när jag får reda på att de är retarderade. Som om en idrottsman vunnit och varit dopad. Det är inte äkta. Som om någon säger till mig: -Titta vilken enastående vacker kvinna som går där på trottoaren. Efter lite eftertanke inser jag att det var en transvestit och jag säger: -Men det är ju en man?!?!? -Det spelar väl ingen roll. En vacker kvinna är det i alla fall.

Jag blir provocerad av vackra blombilder på hibiskusar som är retarderade. Däremot blir jag alldeles till mig när jag ser en vacker hibiskus som har livsglädje och inte är avlad för penningens skull och för att passa in i en lägenhet; inte bli för stor och blomma tills den dör. Då köper man en ny. 

Ingen respekt alls för det levande ivriga livet.

Jag fnyser föraktfullt åt retarderade hibiskusar.

Man ska inte narras.

Rivning och bygge

Idag började jag riva mitt olovliga utbygge. Jag plockade ner del för del i det hyllbygge jag påbörjat i ett utrymme i uthuset. Jag skruvade ner brädor och reglar i den takt jag behövde dem till hyllorna. Allt för att inte behöva mellanlagra dem någonstans.

Utbygget är lite "strippat" men det är knappt så att det syns ännu. Inga getingbon hittills heller.

Här har jag byggt ett hyllplan och kunde inte låta bli att ställa in innerkrukor. Jag har gjort ren innerkrukor vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna. Låtit dem ligga i blöt över natten och sedan spolat ur gammal jord och skräp. Sen sorterar jag och bygger högar för att ha olika storlekar att välja på när jag planterar om. Men jag insåg idag att jag antagligen har alldeles för många krukor. Det är så svårt att kasta krukor man fått med när man köpt någon växt men nu har det nog gått överstyr.

Jag har tyvärr många hundra krukor. Men de kan vara bra att ha... Dessutom fick jag erbjudande om att få en hel hög med innerkrukor men jag sa faktiskt nej trots att det tog emot.

Här har jag satt upp ytterligare hyllplan och det var så långt jag kom idag.

I detta utrymme ska jag också torka tobak. Jag tror det är för litet men jag kommer att börja så. Här ska jag också ha mina odlingssaker för både tobak och hibiskus.

För att komma vidare med rivandet behöver jag plats att mellanlagra virke på tills jag behöver det. Bakom uthuset har jag förvaringsmöjligheter under tak men det var givetvis fullt av gamla braatthastumpar som låg i vägen. 

Jag röjde två fack och lastade på släpkärran. Det mesta var meterlånga reglar och brädor. Och ved har jag alldeles för mycket. Särskilt barrved av gammalt snickerispill. Det är liksom ingen energi i de där stackars brädorna. Inte som lövved i alla fall. Det är inte så mycket att ha.

Det får gå till tippen istället. Tillsammans med lite annat plock.

Varmt och skönt är det också. Det gynnar mig att svetten rinner hela dagen. Jag börjar de här dagarna med vätskeersättning, vis av erfarenheter från tidigare värmeböljor.

Imorgon är det kontorsarbete igen. Det lilla som går att göra. Jag jobbar denna vecka och sedan har jag semester i en vecka. Efter midsommar alltså. Då river jag nog ner utbygget så att ingen kan se att det någonsin funnits där. 

Det är fortfarande ledsamt för mig. Jag minns ivern när jag byggde och vad övertygad jag var att det skulle komma att bli ett helt perfekt utrymme för tobakstork mm.

Knott

Ikväll blev jag knottbiten när jag lämnade altanen. Det har varit vackert sommarväder idag och jag har jobbat hemifrån. Idag levererade en kollega ett head-set som ska underlätta framtida webbmöten.

Ikväll har jag grejat lite med hibiskusarna. Tagit några sticklingar. Jag har också fått två sticklingar via posten som jag hoppas på.

Idag köpte jag också en skylt att sätta i bakrutan när jag och Felix ska övningsköra i sommar.

Jag planterade ut min tobaksplanta som jag sådde i december. Den har blivit stor nu och jag har den till att studera tobakens anatomi inför odlingen som jag ska skörda i höst. Hur de sätter blomställningar och om de börjar sätta tjuvar. Denna sort heter "Black Mammoth" och det är sådana jag planterat till största delen.

Nu är det sommar i alla fall. Så fort våren gick. Mina gäster i fågelholkarna är nästan klara med sin första kull. Göken gal och när jag är nere på stan hör jag tornseglarna. Trollsländorna börjar kläckas och flyga i trädgården.

Lupinerna tar över. Men de är vackra trots att de tillhör de invasiva främmande arter som borde bekämpas. Utrotas. Men humlorna gillar dem.

Roadtrip i österled

Kvart i tio på lördagsmorgonen startade jag och Felix sommarens första roadtrip. Vårt slutmål var Thomas Sändh i Julita i Katrineholmstrakten.

Vårt första delmål var Bauhaus i Örebro där jag behövde köpa skuggpasta till växthuset och en specialskruv som jag använder när jag bygger spaljéer och klätterstöd för klematis.

Sedan åt vi indisk buffé inne på Mariebergs köpcentrum som vi brukar. Den buffén kan verkligen rekommenderas. Därefter styrde vi kosan mot Julita där Thomas Sändh bor. Thomas är bror till min "Hibiskus-Sabina" och hon har sammanfört oss eftersom Thomas har odlat tobak för snustillverkning i ett antal år. Deras far, Bengt Sändh, låtskrivaren, vissångaren och snusfabrikören gjorde eget snus och sålde snussatser.
Thomas har ingen försäljning som Bengt hade, utan odlar för husbehov. Och som de flesta odlare byter han dosor med andra små snusfabrikörer.

Här är hans lilla snusfabrik. Han har en massa tobak lagrat sedan länge också.

Thomas med ett torkat tobaksblad.

Här är lagrad mald tobak. Vi fick besök under tiden av en annan odlare också som tittar ner i tunnan, Polen-Kalle.

Här står Thomas och Felix utanför snushuset.

Jag fick med mig lite snus från hans senaste snuskok, "Knivsöder".
Jag fick en present också från hans pappas gamla lager.

En ekivok snusdosa i nysilver. Mycket trevligt!

När jag kom hem började jag genast sätta upp min spaljé som jag planerat.

Här i form av en tjock ståltråd endast i hörnet. Det ska upp flera trådar sedan när klematisen börjat växa. Kanske som en solfjäder mellan knuten och dörren.

Sedan satte jag upp ett gammalt takräcke som jag hittat i uthuset. Det ska få bli en spaljé det också.

En trevlig dag med ett trevligt möte för mig och Felix med Thomas Sändh och Polen-Kalle.

Sorgesam känsla

Jag var med om något konstigt nyss. Jag skulle gå ut och hämta min trappstege för att nå upp till takfläktarna i prediksalen och ställa om rotationsriktningen. Jag har en sommarinställning och en annan inställning för vintern. När det är vinter vill jag lyfta upp luft nerifrån och låta den spridas i taket och nerför väggarna. Framförallt när jag eldar i kaminen. På sommaren vill jag trycke ner luft från taket istället. Då blir det lite svalare.

När jag kom ut till utbygget som jag måste riva fick jag en eländig känsla. Jag har undvikit att titta åt det hållet eftersom det gjort mig ledsen. Nu skulle jag gå in i utbygget och kliva upp på golvet. Det bara strömmade en massa känslor genom mig. Minnen av när jag var i full gång och byggde för två veckor sedan. Hur jag tänkte och planerade varje moment jag skulle utföra i tur och ordning. Flowet jag var inne i den dagen då jag satt upp plasten på takstolarna och hur jag krånglade med att sätta dit skruvläkt. De hundratals gångerna jag klättrade upp och ner för stegar och tillfredsställelsen när den sista skruvläkten var på plats och jag kunde plocka ihop för kvällen.

Jag undrar var jag ska hitta den tillfredsställelsen nu när jag inte kan snickra.

Hibiskus

Jag jobbar hemifrån och går en sväng då och då till växthuset för att se till mina hibiskusar. Ser om några är på gång att blomma. Kanske vattnar lite och tar bort några torra blad.

Idag blommade "Oriental moon". Jag tog en tops och pollinerade den med sig själv. Får se om det blir några fröer.

Jag kom på att jag har ett gäng fröer. Jag och min hibiskusvän Sabina beställde lite fröer på E-bay. Tyvärr grodde bara två av säkert 15 sorter för mig. Otroligt dålig utdelning i procent. Sedan dess har vi inte beställt fröer och jag kände en litet styng av att ha blivit lurad. Sabina hade dock något bättre grobarhet bland sina.

Men jag hade lite fröer kvar. Jag lade dessa i blöt på ett nytt sätt. Man lägger fröer i blöt för att mjuka upp skalen och få igång groningsprocessen. När det börjar komma in vatten innanför fröskalet förstår grodden att börja växa. Av den anledningen "nickar" man fröerna också. Man tar en vass kniv och skär av en pytteliten bit av kanten på fröet. Då kommer det in vatten till grodden och det blir en brottanvisning där som grodden kan krypa ut igenom.

Normalt lägger jag fröerna i en skål med vatten men det blir väldigt många skålar om man har olika sorter. Fröerna envisas ibland också med att inte sjunka till botten i skålen. Särskilt håriga fröer som blir hängande kvar i ytspänningen.

Jag blötte hushållspapper och placerade tre frön i blötan och en etikett. Sedan vek jag ihop papperet ett varv och gjorde samma med nästa frö.

Till slut hade jag en packe fröer i hushållspapper som jag la i en plastpåse.

Mycket mindre skrymmande än 8 små skålar med vatten. Här tänkte jag de skulle få ligga några dagar och sedan nicka och plantera.