Igår på Tokholms central kom sex pojkar i 13-årsåldern med varsin sådan där omtalad fotbollstuta och trumpetade inne i vänthallen. En vuxen man sprang framför dem och satte sig på huk och fotograferade med jämna mellanrum. Tydligen var det något uppgjort. Att pojkarna skulle gå runt på det överbefolkade Stockholms Central och bidra till ytterligare missmod bland de sammanbitna och trötta resenärerna. Inte en människa drog på munnen och alla tittade med avsky på gossarna.
Det är tydligen världens mest hatade och störande ljud just nu. Tänk att något så hatat ändå fått fäste och spridit sig hit till lilla Sverige. De som tutar vet givetvis att de blir illa sedda men ändå väljer de att göra detta. Det är ju förstås ett sätt att bli sedd. Att vara så avskyvärd som möjligt.
10 kommentarer:
Är det civilkurage att vägra acceptera oväsendet och rycka tutan ifrån marodörerna? Folk - och jag själv - är vanligtvis så mesiga. Möjligtvis med undantag för när de sitter bakom ratten och gärna demonstrerar sitt missnöje med medtrafikanterna...
/Anders
Därtill är jag för mesig. Jag går hellre undan.
Jag har en längre tid följt denna blogg oftast med smilgroparna i full aktion och verkligen uppskattat att läsa om dina framsteg på din strävan mot dina mål, men nu börjar jag svikta lite...
Jag har fått för mig att du trots allt är en herre man kan resonera med så det vore kul om du orkade läsa vad jag skrivit - även om det blev mycket och skriva ner din reflektion över det som jag funderat på:
1.
Du skriver i detta inlägg om grabbarna som visar SIN glädje över något som kanske inte faller just DIG på läppen:
CITAT:
"De som tutar vet givetvis att de blir illa sedda men ändå väljer de att göra detta. Det är ju förstås ett sätt att bli sedd. Att vara så avskyvärd som möjligt"
SLUT CITAT
Din egen "fritidsgård för vuxna" har ju tydligen blivit något som någon i din närhet upplever som något obehagligt och det grundar jag på det du skrivit i inlägget om DIN midsommardröm - som kanske blir DIN GRANNES midsommarmardröm??
CITAT:
"Söder och väster om kapellet ligger en privatägd fastighet som bör fredas för alla behov och all glädje."
SLUT CITAT
Kan detta vara DITT "sätt att bli sedd och vara så avskyvärd som möjligt" månne?
2.
Du verkar ha skygglappar på som gör att du bara ser det som du själv gillar som nåt positivt och bra - medans du verkar ha svårt att se (och acceptera) att någon annan kan uppleva glädje där du känner dig "personligt förföljd"? (fel ordval säkert, men fann inget annat som passade in)
CITAT:
"Kyrkligheten har sina konstiga regler som skapar en obehaglig osäkerhet när man rör sig i deras domäner. Jag har liksom fått för mig att allt som förknippas med glädje är förbjudet i kyrkan och kristlighetens oskrivna lagar. Som tur var applåderades det och jag hängde på. Det kändes som vi föräldrar inte är välkomna igen i kyrkan då vi hade fräckheten att känna ett uns av hopp och glädje i dysterhetens unkna boning"
SLUT CITAT
Skolavslutningen som vi "alla" tyckt varit fantastisk och speciell att få höra sång och musik i en så häftig boning som kyrkan det finns jättemånga människor som finner väldigt stor glädje i kyrkor runt om i världen - själv tänker du alltså flytta in i ett kapell???
Hoppas verkligen att du inte blir hemsökt:)
Vad är det för konstiga regler de har - "de kristna" som gör att du inte kan slappna av en liten stund tillsammans med massor av andra kristna och icke-kristna en gång om året?
3.
Jag personligen skulle absolut kunna tänka mig att bo granne med dig - det verkar vara en plats som skulle passa mig.
Men stackars dina barn som får växa upp med en så inskränkt syn på omgivningen som du ger uttryck för, de flesta av har lärt oss att visa respekt för andra människor vilket du verkar ha missat lite grand.
Risken är ju att du "smittar av dig" till dina avkommor som då blir likadana istället vara nyfikna nog och ha kurage så de törs möta alla möjliga människor och klara sig i alla möjliga situationer utan att behöva känna sig inskränkta på nåt vis.
Oj Egon! Du tog dig verkligen tid att skriva.
Vad gäller tutandet på Stockholm central så var det hela uppgjort för att störa så mycket människor som möjligt. Grabbarna var inte några supportrar utan helt vanliga svenska killar och man såg på dem hur kul det tyckte det var att störa omgivningen. Fotografen som smattrade bilder på dem hela tiden dirigerade hur de skulle göra o s v och hur de skulle "störa". Att det tutas på fotbolls VM bryr jag mig inte om alls eftersom jag är ointresserad av sport. Dock tycks en hel värld störas av supportrarnas glädjeyttringar.
Jag störs inte av andras glädjeyttringar men det är klart att jag kan störas av andras intresse. Bilar som varvas och provas, mopedister som nöjesåker fram och tillbaka mitt i nätterna, mm. Det är väl mest bullrande verksamheter jag stör mig på men som tur är är jag inte drabbad vare sig där jag bor nu eller i kapellet dit jag flyttar i augusti. I lägenheten där jag bor nu röker en granne under mig och jag kan inte vädra på sommaren utan att få lägenheten full med rök. Vi har diskuterat saken och han har väl gjort vad han kunnat för att jag ska slippa eländet. Det har inte hjälpt och jag har då vädjat till honom att röka under fläkten eller gå ut i stället. Han har då sagt att han har rätten på sin sida. Man får röka på sin balkong hur mycket det än ryker in hos grannen. Han har tyvärr rätt och det finns t o m rättsfall som styrker detta. Jag har vädjat till honom och sagt att jag har en 7-årig son som får dra i sig hans rök. Men han har bara leende kallsinnigt rökt vidare med rätten på sin sida.
Mitt kapell har blivit en mötesplats för goda vänner och det är en del rörelse i samband med detta. Vi stör ingen med mer än att vi existerar, kanske skrattar lite högt ibland, grillar och tar någon pilsner då och då. Vi har ju också ett väldigt stort musikintresse och viss musik läcker nog ut från kapellet ibland. Det är så vi stör möjligen. Att jag är illa omtyckt av en särskild granne grundar sig på helt andra saker som är onödiga att gå in på här. Kapellet ligger inom samlad bebyggelse där ljud från grannar förekommer. Det är inget konstigt med det. En fest då och då kan man mycket väl ha. Det är inget konstigt med det heller. Tänk om man inte skulle få det.
Kyrkan har vållat mig många ledsamheter när jag var liten. Jag fick tidigt bilden av den allseende dömande guden som såg allt man gjorde. Det mesta som var roligt var förknippat med synd. Det var i scouterna jag mötte "min" gud. Vi levde ett fantastiskt friluftsliv på våra läger men jag fick tidigt veta att jag inte riktigt dög för att jag inte var troende. De som var troende hyllades däremot till skyarna medan jag plattades till allt mera. När min son frågar mig om gud finns har jag svarat att en del människor tror det men inte jag. Jag har inte viljat utveckla det mera för honom egentligen utan vill att han ska få tro precis som han vill. Att man är i kyrkan på skolavslutningen är jag tudelad till. Jag minns mina egna avslutningar när man såg fram emot sommarlovet och jag rörs numera till tårar när jag hör "Den blomstertid" o s v. Det är heller inget kristet budskap som förmedlas mer än i psalmerna och det tycker jag är bra. Men av hänsyn till de som har en annan religiös åskådning så kanske man borde välja en annan lokal. För mig personligen finns så mycket hemskt förknippat med kyrkligheten att jag helt enkelt inte kan glömma detta och vantrivs således i dessa lokaler. Kapellet däremot är bara ett hus utan några symboler som förknippas med någon särskild livsåskådning. Dock sitter det ett kors på taket men det ska bort. Det ska ersättas av ett peacemärke istället. Det är den vackraste symbolen jag vet och den är global på ett helt annat sätt. Oavsett religiös världsbild kan man gilla den. Jag har t o m sökt bygglov och fått det beviljat för att göra symbolbytet.
Hur man än planerar för att inte föra sina dåliga sidor till sin avkomma så är det förstås en del som slinker igenom. Jag skulle dock aldrig framföra mina starka åsikter emot kyrkligheten till honom. Han är för liten för att kunna läsa så han har inte tillgång till bloggen på det sättet. Jag vet precis vad jag inte vill att han ska ta efter från sin far. Jag vill att han ska bli sedd för den han är och att han får bli som han blir. Det är klart att jag skulle försöka styra honom rätt om jag trodde han hamnat på glid. Jag brukar skoja med mina vänner att jag sagt till Felix att jag ska betala körkortet åt honom om han lovar att aldrig börja med ishockey. Av andra föräldrar har jag förstått att det är jättedyrt och att barnen får träna på jättekonstiga tider. Det skulle jag givetvis ändå aldrig säga till honom. Han är ett litet barn på 7 år och hela världen ligger öppen för honom att göra vad han vill med. Vill han spela hockey så kommer jag att uppmuntra det. Vill han dansa balett så står jag inte i vägen för det heller. Jag ger honom också grunderna för en mycket sund människosyn där varken hudfärg, religös åskådning, fetma, handikapp eller något annat gör att människor ska särbehandlas eller tilldelas ett högre eller mindre värde. Jag märker heller inga sådana tendenser hos honom som väl är. Det är andra tider nu än när jag växte upp då misstänksamheten mot det okända/ovanliga var mera uttalat.
Bra svarat Eddie! Och Egon, det är skillnad på de som omedvetet stör genom att ha roligt, och de som stör bara för att _det_ är roligt. Att föra oväsen med tutor med risk att ge andra hörselskador, eller att fortsätta röka trots att små barn utsätts för skadlig, passiv rökning... Nej, ta mig tusan om jag själv skulle acceptera det stillatigande. Men så har jag också som yrke att hjälpa de "svaga" i form av lurade konsumenter.
Det är förstås ironiskt att både Eddie och jag bor i gamla bönhus och är ateister, och inte vill indoktrinera våra barn från födseln med en viss uppfattning. Möjligen med undantag för den skeva verklighetsuppfattningen man får av att bo i häftiga hus ;)
Andra vardagsrum kommer nog kännas trånga för Felix. Vårt blir 7x9 meter och 5,20 i tak. 63 kvadrat eller 327,6 kubik!
Tack för dina svar - det kom ju i ett annat läge nu när du förklarat istället för att bara "klaga" som det tog sig ut i texterna.
Livsnjutare är det bästa som finns, hoppas du lyckas smitta av detta på dina barn så de får en bra grund att stå på.
Nu kan jag med bibehållet intresse fortsätta följa din blogg utan att låta mig oroas.
Hade varit kul att träffa dig nån gång och få se kapellet i verkligheten.
Tyckte mycket om kommentaren från NAGS...
CITAT:
"Möjligen med undantag för den skeva verklighetsuppfattningen man får av att bo i häftiga hus ;)"
SLUT CITAT
Du är välkommen Egon!
Det ligger på Filipstadsvägen 22 i Kristinehamn.
Kom på midsommar vetja!
Du kommer att bli varmt och intresserat mottagen när du än kommer, Egon! Kan tro att du är en livsnjutare du också.
Läste en gång ett fantastiskt citat som jag valt att leva efter. Det löd så här (ungefär):
"Lev idag! Det är livet som passerar här och nu. Det är ingen generalrepetition"
Av det drar jag slutsatsen att livet är för kort för att slarva bort en endaste timme. Livet är för kort för att vara kvar i en konstig relation t ex. Ska man förverkliga sina drömmar görs det med fördel å det snaraste.
En gammal man jag en gång kände sa, när han fått sin dödsdom i form av ett cancerbesked: -Jag är nöjd med detta. Jag har haft ett bra liv.
Han hade säkert förverkligat sina drömmar. Det är klart att han säkert önskat ett par år men han ansåg nog att han hade levt fullt ut under livet han haft.
Skicka en kommentar