
Den 11 juni. Felix första skolavslutning.
Kyrkligheten har sina konstiga regler som skapar en obehaglig osäkerhet när man rör sig i deras domäner. Jag har liksom fått för mig att allt som förknippas med glädje är förbjudet i kyrkan och kristlighetens oskrivna lagar. Som tur var applåderades det och jag hängde på. Det kändes som vi föräldrar inte är välkomna igen i kyrkan då vi hade fräckheten att känna ett uns av hopp och glädje i dysterhetens unkna boning.
2 kommentarer:
Jag missade skolavslutningen för att jag dumt nog tackade ja till jobb den där dagen utan att tänka på att det var skolavslutning :( men min kära mor var med Wincent i kyrkan. Vad fina våra pojkar är!!
De är "jättegoa"!
Skicka en kommentar