En vacker vårdagseftermiddag i kapellet. Jag var helt enkelt tvungen att ta fram en spade och gräva fram de diken som omgärdar tomten. Jag ville se hela flödet nu och inte bara stå och stirra dumt i ett hål i snön där vattnet lämnar Marielund 1:12 via en vägtrumma under Filipstadsvägen. 

Det var lätt att gräva. Det är lätt att gräva när det är roligt och man får belöning efter varje spadtag. Sakta men säkert öppnades diket upp.
Vattnet hjälpte till att öppna snön allteftersom också.

Men fy vad lerigt och eländigt det ser ut. Skräpigt också. Önskar att trädgården vore i ordning men än så länge är det en leråker.