Fotboll

Efter frukost tog vi spårvagnen till Generali, Sparta Prags hemmaarena.

Felix är fascinerad av arenor och vi hade ändå inget planerat för denna dag. Att vi skulle få komma in och titta trodde vi inte och det fick vi inte heller.

Efter denna "lilla" arena åkte vi till världens största. Den har i alla fall varit värdens största en gång i tiden. Velky Strahovsky-stadion med plats för 220 000 åskådare. Den byggdes 1926 och har renoverats halvhjärtat i omgångar. Den användes egentligen aldrig när den väl var klar. Ibland hölls stora militära uppvisningar där som behövde ytor för att vara storslagna men den passade sig inte för idrott.

Själva planen inne på arenan rymmer idag nio fotbollsplaner. Gräsplanen är tre gånger så lång och tre gånger så bred som en vanlig fotbollsarena. Publiken skulle komma alldeles för långt ifrån matchen om man hade en fotbollsplan i mitten. Pink Floyd spelade för 110 000 åskådare där 1994.

Nu används planerna för Sparta Prag att träna på. Det var något träningsläger för knattar där när vi var där idag.

Här fick vi komma in. Jag är ju inte mycket för fotboll men däremot älskar jag förfall. Jag förstod att underhållet skulle vara eftersatt på arenan och jag hade rätt. Här följer ett antal underbara exempel på detta.

 Svalorna hade byggt bo.

När vi varit inne på stadion gick vi till baksidan och upptäckte en vacker utsikt över staden. Ett gäng svenskar vi träffat inne på stadion var där och en i gänget tog ett foto av Felix och mig.

Sedan gick vi ner mot spårvagnen igen och såg dessa röda skalbaggar överallt på träden.

Det kryllade av dem och jag måste kolla upp dem i min insektsbok när jag kommer hem. Skitäckligt.

Vi åkte ner till stan igen och åt på ett litet hak.

Jag tog gulaschsoppa och Felix åt friterad ost. Sedan gick vi över älven och hyrde en trampbåt i en timme.

Vi trampade och slappade, tog några bilder och tyckte det var allmänt trevligt. Shoppade lite på hemvägen och kraschade i sängarna en stund. Tryckande värme idag också men idag har vi ändå fått några regndroppar på oss.

När vi softat en stund gick vi en långpromenad utan mål genom den vackra staden. Vi hamnade vid gallerian där den sura draken satt och vaktade silverringarna fortfarande. Hon såg mig genom fönstret på butiken och blev svart i ögonen. Vi gick inte ens in. Det började ta i och regna väldigt och vi tog sikte på en indisk restaurang, Golden Tikka, i hemmakvarteret där vi skulle inta vår kvällsmat. Vi fick vänta jättelänge på maten vi beställt och vi surnade till båda två.

Maten var dock underbar men väntan förtog upplevelsen. Mätta och någorlunda belåtna gick vi hem genom regnet för att avsluta denna dag.