Efter jobbet satte jag mig på baksidan och tänkte. Jag tänkte många underliga tankar om livet och min plats i universum. Det här är ju faktiskt min egen lilla plats där jag befinner mig oftast och känner tillhörighet till.
Min plats på jorden är en av Kristinehamns kommuns norra utfarter till norra Sverige, till Nordpolen om man så vill. Om man skulle vilja försvara Kristinehamns stad skulle man bygga en mur här om fienden kom från norr.
Jag gjorde några praktiska saker innan jag började grubbla.
De 28 juni byggde jag en låda för provrör att dra upp sticklingar i. Samma dag satte jag sju hibiskussticklingar på rotning.
Fem av dessa kunde jag plantera i jord idag. Två får stå några dagar till.
Jag gjorde också något som borde ge ofantligt många vuxenpoäng. Om man nu kan få vuxenpoäng när man är 52 år. Jag diskade, på eget bevåg, utan att tekniska nämnden i Kristinehamns kommun anmodat mig, mina sopkärl.
Det är förvisso första gången sedan de togs i bruk 2013 men ändå. Nedanför den bruna tunnan står en av mina två "kattrapper" (katt-atrapp). På den norra sidan en avloppsböj med två reflexögon så att bilisterna som passerar i mörkret ska tro att det sitter en katt i vägkanten och kanske sänka farten därefter. Nedanför den gröna tunnan syns baksidan på en rostig théburk med reflexögon som tittar söderut för den norrgående trafiken.
Jag gick ett varv och betraktade gårdsplanen på baksidan och insåg att den ser ut som en kuliss i en finsk film.
Jord, torka och uppstickande skott av asp överallt. Det här med gårdsplan måste prioriteras nu innan aspskotten tar över. Jag måste kapa dessa rötter och lägga på matjord ganska snart för att undvika att skogen tar över.
Här hittade jag ett annat projekt för nästa år också.
Den lilla byggnaden på taknocken behöver renoveras. Korset ska bort och ett peace-märke ska upp istället. Plåten kanske måste bytas. Träkonstruktionen måste verkligen bytas.
Det är en häftig detalj på huset, onekligen.
Jag hade ju "gerillaplanterat" en humle i skogskanten på andra sidan Karlsbergsvägen också.
Den tar sig men den är lite för försiktig enligt mitt tycke. Jag ville ju att den skulle dominera tallen den sattes bredvid.
Karlsbergsvägen med oklar fågelart.
En underbar ljummen sommarkväll i kapellet med tid för betraktelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar