Jag pratade musik med en kvinna för någon vecka sedan och hon sa att hon ovillkorligen faller i gråt när hon hör ett visst tonbyte i A-moll. Jag har själv några sådana hang-ups men jag har aldrig kunnat beskriva med ord vad som sker i musiken när jag drabbas. Jag skulle gärna vilja kunna formulera det i text och ska försöka få hjälp med det av någon som förstår det här med moll och dur och toner och allt. Jag skulle vilja spela upp saker och få det beskrivet i text så jag kan se om det finns ett mönster i det hela.
Jag vet att jag tycker om tvåackordskomp och långa sekvenser av detta och ett soloinstrument som ger sig ut på en resa i den ljudmiljön. Det har min vän Johan Boqvist låtit mig förstå. Jag får nog anlita honom igen för vidare analys av min hemliga inre musikaliska värld.
Matost. Tills idag har det varit ett okänt begrepp men jag förstår det och det känns rätt och vettigt att dela in så.
Ibland önskade man att ens rykte är sant. Idag träffade jag en på Maxi som "hade hört på stan" att jag gått i pension. Om det vore så väl. Jag får vara nöjd med en långhelg då och då. Som nu t ex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar