Fredag. Rödvin och Tasavallan presidentti. Jukka Tolonen på gitarr.
Kallt, mörkt, eldar, njuter av Jukka Tolonens feta överstyrda gitarr, ser hur han sjangserat efter år av missbruk, lider över att vänster högtalare verkar behöva en översyn. Det börjar nog bli dags att se över delningsfiltren. Det får bli när jag kommer tillbaka från Spanien. En vecka kvar nu...
Min hängivna läsare Sven Bornemark njuter av stillheten i Torrevieja.
Jag skruvade bort delningsfiltret på den ena högtalaren men det var ihopnitat så man inte kommer åt de enskilda komponenterna.
Så här ser det ut när det sitter i högtalarkabinettet men när man skruvar bort det visar det sig vara en hermetiskt tillsluten box.
Här bortskruvat men jag kommer ändå inte åt att byta komponenterna.
Jag lär borra bort nitarna. Men kanske bara för att upptäcka att hela burken är fylld av epoxy så det inte ska gå att byta själv. Det finns hela filter till salu på Ebay men de kostar 500 dollar styck och jag behöver två.
Jag skruvade tillbaka delningsfiltret nu och får ta ställning till hur jag ska göra när jag kommer hem från Spanien. Jag skrev med min elektronikkunniga vän Tobias ikväll och eventuellt får vi bygga nya delningsfilter om originalen är ingjutna i epoxy.
Hela mitt axelparti knakar och knastrar här i kylan. Ändå har jag eldat i kaminen hela kvällen. Jag orkar snart inte längre här i kylan. Kroppen går sönder.
Jag behöver snart hjälp med min livskamrat Sivan. Nu när jag är borta i sju veckor kommer Felix att vara med henne men till sommaren kan jag inte räkna med Felix längre så jag skulle behöva ha någon som övertog henne. Det känns hemskt, det måste jag medge. Jag tycker ju så mycket om henne men hon kan helt enkelt inte få begränsa mitt liv på det sättet som hon ändå kommer att göra i sommar. Nästa vinter blir det t o m helt omöjligt att ha henne kvar. Ingen (säger INGEN) ska någonsin mer få stå i vägen för det jag vill göra i mitt liv.
Inte en människa, inte en katt.
Nu ska jag börja om i Spanien så snart jag kan gå i pension.
Sivan var nog två år när jag tog hit henne från katthemmet. Hon kom då med sin väninna Molly. Jag ville ha Molly och fick reda på att Sivan "ingick" med Molly. Ville jag bara ha Mollyn skulle de avliva Sivan. Så jag tog båda.
Mollyn blev knepig så henne fick jag ta bort. Sivan blev mer och mer tillgiven men hon var svår i flera år. Hon hade ett jobbigt förflutet som uteliggare i Filipstad. Men nu har vi full tillit till varandra. Hon är reserverad mot främlingar liksom hon var mot mig i början. Men om man inte tvingar sig på henne kommer hon till slut. Jag kommer att sakna henne men senast till våren måste vi gå skilda vägar på ett eller annat sätt.
Om någon av mina vänner skulle kunna tänka sig att ta hand om Sivan de resterande åren som hon har kvar skulle jag bli jätteglad. Hon är snäll och fin och har svarta trampdynor som luktar lite underbar katt-tåfis. Jag håller hennes mjuka, beniga baktassar i min knutna vänsterhand när vi somnar på kvällarna. Hon spinner. Hon är en liten och näpen kattdam. Hon fiser knappt alls. Hon tycker om att vara ute och lattja med sorkar och dåsa i solen. Nu på vintern är hon inne dygnet runt nästan och jag förstår henne. Hon ligger och sover och är bara vacker. Snarkar lite ibland men inte så att det stör.
Imorgon tänkte jag göra ett litet test. Jag ska baka nan-bröd men har ingen brödkavel. Det behöver jag för det men när jag druckit ur min vinflaska här ikväll lade jag själva flaskan i blöt för att avlägsna etiketten så jag kunde använda flaskan som brödkavel. Hoppas det funkar.
Nu lägger jag mig och vet inte hur jag ska tillbringa helgen. Antagligen i tystnad i kapellet tillsammans med Sivan. Jag vill inget hellre så länge jag behöver vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar