Den svarta tunneln är inte rolig att vara i. Ibland hamnar man i den och inget ljus skymtas framåt i färdriktningen. Inte ens om man sneglar i backspegeln skönjes något ljus. Det är mörkt åt alla håll helt enkelt.
Om man då fortsätter rakt fram, utan att vinkla rodren så det går framåt-nedåt, så kommer ljuset så småningom. Hur svårt det än är att tro det.
Kanske ser ljuset äntligen. Jag vet inte, men jag tror det. Som ett knappnålsstick genom ett mattsvart pappersark framstår det.
2 kommentarer:
Usch...det där mörkret känner jag allt för väl igen, men i morn är det skivmässa. Må hända kan det va ett knappnålsstick av ljus. Vi kanske ses i vimlet.
Vi lär ses där!
Skicka en kommentar