Tog en kortsväng upp till kapellet efter jobbet. Jag längtar dit på dagarna men det finns inte så jättemycket jag kan göra där just nu. Jörgen mekade med sin nya farkost och skulle inte hinna upp innan jag åkte hem. Jag bytte om till arbetskläder och gjorde lite nytta i alla fall.

Grenarna från den fällda tallen ligger kvar men högen minskade betydligt idag. Jag tar en gren, drar iväg den till skogskanten där det ligger ris förut, kvistar den och sågar av den. Tar med den nakna grenen tillbaka, sågar upp den i min sågbock och slänger bitarna i skottkärran. När skottkärran är full går jag iväg med den till mitt vedupplag och staplar upp veden. Rishögen minskar och vedhögen blir lite större. Jag tycker om sådana sysslor där man metodiskt genomför ett antal moment i sakta mak. Det blir någon sorts monotoni i det hela som gör att jag tänker bra. Kroppen gör momenten i sin varliga takt och hjärnan rensas eller blir fri på något vis.

Likadant känner jag när jag klipper gräset. Det ger sig självt var man ska klippa nästa sträng liksom. Man behöver inte planera klippningen eftersom det är självklart vart man ska härnäst. Då blir min hjärna fri att tanka vad den vill. Ibland upprepar jag omedvetet också någon sorts "mantra" när jag utför sådana arbetsuppgifter. Jag minns en gång när jag klippte en stor gräsmatta. Jag gick hela tiden och upprepade en mening i mitt inre. Den löd så här: -Av hålet att döma, torde tjuvarna varit två.