Sov gott och kunde till och med somna om en stund. Efter någon kaffetimme i soffan startade jag upp dagen.
Igår kväll körde jag lite torr tobak i matberedaren. Det tar lång tid att slå sönder tobaksbladen eftersom det får plats så lite i beredaren.
Det blir inte många gram torr tobak efter varje körning.
Men till slut hade jag kört en papperskasse med blad. Detta "mjöl" ska siktas också innan jag gör snus av det.
Idag tog jag tag i bladhögen ute på altanen. Det tog över fyra timmar att ta reda på skörden från igår.
Varje blad ska granskas på båda sidor och skräp ska borstas av. Mest består skräpet av barr, lite jord och torra döda insekter. Flugor och spindlar framför allt. En trädgårdssnäcka hittade jag också. Och några små äggsamlingar som satt under bladen. Fågelskit är ganska vanligt också men de bitarna skär jag bort. Jag offrar hellre lite bladyta än att borsta omkring det med penseln. Jag skär också ett snitt i nerven på varje blad för att kunna hänga upp dem när de mognat.
Jag lägger bladen mage mot mage, rygg emot rygg och bygger en liten kulle som jag sedan täcker med en filt. Varje dag ska högarna plockas om och vändas. Varje blad för sig så det kommer att bli lite jobb med det varje dag. Jag har skäl att oroa mig för var jag ska hänga allt på tork sedan. Jag har inte plats för det, den saken är klar.
Det är ju tur att jag bor ensam. Just nu är det tobak i alla möjliga stadier överallt i kapellet.
Det har varit en konstig dag. Jag har tänkt på KOL mycket. Jag blev lite tagen av att ni läsare reagerade som ni gjorde igår när jag skrev om det i bloggen. Jag har nog inte riktigt förstått vad det innebär att få KOL-diagnos. Jag har ännu inte pratat med läkare om det. Jag gjorde en lungundersökning för en vecka sedan. Då sa sköterskan att det är troligen KOL jag lider av. Igår kollade jag min journal på 1177 och där stod att hon bedömde det som KOL i stadie 2. Nu ska läkaren titta på undersökningsresultatet och sedan lär hon väl höra av sig till mig och tala om hur jag ska gå vidare. Om jag ska ha någon annan medicin eller så.
Som sagt. Än lider jag inte av det så särskilt mycket. Men jag har fått tänka om en del vad gäller social distansering. Nog för att jag varit försiktig tidigare men nu blev det allvar på ett annat sätt. Som tur är är jag ju en ensamvarg så ensamheten bekymrar mig inte det minsta. Det är snarare lite befriande att ha ett skäl att få hålla sig undan människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar