Norge inför restriktioner. Oslo och tio kommuner däromkring stänger ner allt nu. Allt utom livsmedelsbutiker, apotek och bensinstationer. Min vän Sabina Sändh som bor och jobbar nära Oslo är förstås drabbad. Jag ska åka och hälsa på henne till sommaren när coronan lagt sig och gränsen öppnar och vi alla blivit vaccinerade. Då ska jag köpa pultost, leverpastej och konserverad torskrom. Kanske också Lappskaus eller Jojkaboller på konserv. Jag tänkte jag skulle försöka mig på att laga "Römmegröt" någon dag. En norsk gröt som jag tror jag skulle tycka om.
Jag ska vaccineras i "Fas 3". Första fasen är i stort sett klar i Värmland tror jag. Folk på äldreboenden och personal på dessa boenden. Fas 2 är personer över 70 år och sedan de som är under 70 år men i riskgrupp. Jag bland andra. Över 10 000 döda i Sverige nu. I Norge har knappt 600 dött. Konstigt att det blev sådan skillnad.
Den aggressivare varianten från Storbrittanien verkar ha börjat spridas i Norge. Sverige har också vidtagit ytterligare säkerhetsåtgärder för folk som varit i Norge. En tidsfråga bara innan den kommer hit alltså.
Idag har Felix varit här och vi har tittat på skidor och ätit hamburgare. När jag körde honom till Smedby idag sa jag att han och jag får ta ett break i vårt umgänge nu. Han träffar ju en del folk i sin vardag och värre kommer det att bli när gymnasiet börjar köra klassrumsundervisning igen. Man kan ju också sprida smittan även om man själv inte uppvisar några symptom. Farligt.
Idag är det ett år sedan utbrottet startade i Kina. Det sprids en massa rykten i Kina nu att man kan dö av vaccinet. Förvillande information verkar blivit vanligt i sociala medier. Vem tjänar på det? Förutom att fler får lida.
Ikväll skrev jag ett förklarande brev till Felix där jag skrev ner alla mina lösenord till saker och ting. I händelse av att jag själv skulle bli sjuk och inte ta mig tillbaka. Överdrivet kanske men han får på det sättet tillgång till alla bilder jag sparat sedan digitalkameran kom. Jag säkerhetskopierade över 7 000 bilder till OneDrive förra veckan. Jag skrev ut ett A4 till honom med alla mina lösenord och lade lappen här i prediksalen.
Jag tänkte lite på Cal Schenkel när jag gjorde det. Jag har inte hört något från honom ännu. Jag är rädd för att han kan ha blivit sjuk tyvärr. Jag kollar mailen varje dag men det finns inget nytt. Inget livstecken. Jag önskar att han givit sina lösenord till en anhörig så informationen om sjukdom eller död kunde skrivas in i hans egna kanaler. Det är ju de enda ställena jag kan söka på efter livstecken.
Idag kändes det nästan lite vårlikt. Snön töade bort och jag såg gräset fläckvis på baksidan. Jag tycker också att det är ljust lite längre på eftermiddagarna.
Nu stänger jag alltså in mig ytterligare här i kapellet tills jag blivit vaccinerad. Men jag trivs fortfarande med denna isolering. Snickaren skrev ett sms häromdagen och sa att han börjat kolla lite på boende i Spanien igen. Vi har diskuterat att kanske investera i ett boende därnere i värmen. Jag har ju dessutom kommit på att mina framtida arbetsuppgifter som jag ska sköta hemifrån lika gärna kan skötas från ett hotellrum i Prag. Eller i en egen bungalow på spanska solkusten. Något jag fasar för dock är att jag kanske stöter på lösa hundar om jag delvis flyttar ner till Spanien. Det blir bara värre och värre det där med hundrädslan. Jag skulle knappt komma på tanken att gå i skogen någon mer gång. Jag vågar inte för risken att möta en lös hund. Jag får väl börja gå upp mot Storfors utefter 26:an för att slippa sådana möten.
En bit upp i skogskanten här bor en familj som har en hund. När jag möter dottern i familjen sätter hon sig på huk bredvid sin hund och pratar med den och klappar den under tiden när jag passerar. Jag ska säga till henne nästa gång vad mycket jag uppskattar det. När jag ser de där två överväger jag inte ens att vända och gå tillbaka.
Sivan har mask igen. Jag har lagt en halv tablett maskmedel i hennes matskål. Det brukar gå ett par matportioner innan tabletten är försvunnen. Men till slut får hon i sig den ändå.
Jag längtar så till våren. När nya vårtecken syns varje dag. När jag får klippa mitt lilla äppleträd och elda fjolårsgräs i diket runt tomten. När jag kan sitta ute igen. Jag tänkte faktiskt försöka sitta ute en stund idag på altanen men det var bara 2 plusgrader och skugga.
Jag har nog suttit i två timmar och pratat med Ivar i New York. Han har haft bältros men nu var han vid gott mod. Han hade varit på Manhattan för några dagar sedan och ätit "Clams Casino" på restaurangen "Asia Roma" där han och jag brukar hänga i baren. Stamgäster hade fått äta inomhus. Annars har de bara "takeaway" i dessa tider. Och en liten uteservering när vädret tillåter. Men Clams Casino alltså... Undrar om jag någonsin får sitta där i baren igen och äta dessa underbara musslor med vitlök och baconbitar. Jag kanske ska försöka göra det själv någon gång. Recept finns förstås på nätet.
Sivan har varit ute under hela mitt Facetimesamtal med Ivar. Nu är hon inne igen och har ätit upp sin halva maskmedelstablett. Jag hittade den inte bland maten hon hade kvar i skålen så jag fyllde upp fullt med den hårda kattmaten. Sivan har aldrig fått blöt konservmat av mig. "Blötmat" hittar hon själv ute i form av åkersork, skogssork och möss. Det är väl därifrån masken kommer också kan jag tänka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar