De senaste kvällarna har jag ägnat mig åt att ta back-up på alla mina fotografier jag har sparade på min stordator hemma. Alla bilder jag tagit sedan digitalkameran gjorde sin debut i mitt liv. Det har blivit ganska många bilder på 20 år. Det vore ju en katastrof om alla dessa bilder försvann i en hårddiskkrasch. Jag har genom åren försökt att alltid ha en back-up. I min "stordator" hemma har jag två hårddiskar t ex. Men det är en Appledator och jag har laddat in bilder via Apples program "Bilder". Jag har svårt för att förstå Apples system med filer och jag har länge längtat efter att se bilderna i ett vanligt utforskarfönster i Windows.
Nu i helgen tog jag i alla fall tag i det. Jag googlade och satte mig in i hur man hittar bildfilerna i en Mac. Man ska tydligen exportera bilderna från "Bilder" och det gjorde jag. Skapade en mapp dit jag exporterade bilderna. Det blev över 7 000 bilder och filmer och det fick inte plats på en USB-sticka trots att den var på 32 Gigabyte.
I jobbet har jag ju Office365 och en lagringsplats på Onedrive. Molnlagring som dessutom är gratis. Jag kopierade ner alla bilder och filmer dit. Men det var inte så enkelt. Jag var tvungen att ladda upp filer i portioner. Inte allt på en gång som skulle vara mycket enklare. Nej jag fick ta några hundra bilder i taget och kopiera upp. Efter ett tag fick jag bara felmeddelanden hela tiden men när jag provade nästa kväll gick det bra en stund igen. Och så har jag gjort i fyra kvällar nu och nu är jag i mål. Alla mina bilder och filmer ligger i mitt OneDrive.
Bland de där 7 000 bilderna finns många dubbletter som Apples program Bilder har skapat utan att jag vetat om det. Otroligt irriterande så nu försöker jag ta bort alla dubbletter också. Men det innebär många kvällars arbete för mig om jag ens anser det mödan vårt. Det är ju bättre att ha dubbletter än att förlora bilder förstås. Hädanefter ska jag ladda upp alla bilder till OneDrive istället och inte gå via min Macdator.
Igår kom också min utskrivna blogg i pappersform. Jag började läsa lite i del 1 men jag är så kritisk mot hur jag skriver så jag slutade läsa och gick över till att ögna igenom böckerna. Jag märkte att de inte håller litterärt sett. Men blogginläggen är ändå någon sorts dagboksanteckningar som jag hoppas ha ett värde för mina arvtagare i eftervärlden.
Det blev lite av en chock att läsa det jag skrivit. Det håller som sagt var inte måttet men jag minns ändå att jag tyckte att det gjorde det när jag skrev det. Likaväl som det jag skriver just nu. Jag tycker jag skriver så bra som jag just nu kan men jag blir orolig. Det blev bara platt det jag skrivit förra året.
Jag kanske är för självkritisk men ett visst värde borde min dokumentation av mitt liv ändå ha för Felix och hans eftervärld. Jag ska fortsätta förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar