Mormors diskbänk

Jag minns vad mycket mormors diskbänk skiljer sig från dagens diskbänkar. Inte bara för att mormor tycktes sitta ihop med sin diskbänk med osynliga trådar. 80 procent av dygnets vakna timmar fanns hon där. Matlagning och disk. Hela tiden, om och om igen. Hon mådde nog som bäst när hon fick bjuda på sin grönsakssoppa med klimp. Den rätten var hon känd för. När Gunnel och Gunnar från Krylbo kom var det alltid grönsakssoppa. De "beställde" det innan de åkte. Då mådde hon gott lilla mormor. När hon visste att gästerna var nöjda. Själv satt hon aldrig med och åt. Hon servade gästerna hela tiden och om det blev något kvar av maten såg jag henne sitta vid den utdragna skärbrädan vid diskbänken och äta lite när gästerna åkt.

Min mormor hade en fantastisk roll i min släkt. Det var runt henne man samlades de få gångerna släkten skulle umgås. Hon håll ihop oss på något vis. Inte konstgjort. Det bara blev så.

Den generationen hade också sina egenheter som deras barn ibland anammade. T ex att "slasken", det vill säga hon bredvid diskhon verkligen var en "slask". Där hamnade dagens skräp. Potatisskal, papper och allt möjligt. På kvällarna rensades slasken och skräpet flyttades ner i en soppåse under diskbänken. 

Under diskbänken stod också en konservburk som var avsedd för männens urin. Vi gick inte på toa och kissade. Varken jag eller min morbror tror jag. Man kissade i burken och sedan tömde mormor den. Det var likadant hos min moster Margit och min jämnårige kusin. Min mamma använde också slasken som mormor men hos henne hade jag en ljusblå plastpotta med handtag under diskbänken. Jättekonstigt egentligen.

Min mormor diskade också plastpåsar och hängde på tork på diskstället. Disktrasorna bestod alltid av uttjänta underkläder som fick ett förlängt liv som trasor även om det var hål både fram och bak. 

Hon köpte aldrig en Vettextrasa min mormor.