torsdag 14 januari 2021

Tänk sommaren ändå...

Denna vecka har jag längtat efter värmen. Ljuden av fåglarna på försommaren och mina vindspel i skuggan på altanen. Clematisen. Piprankorna. Kroppsarbete utomhus och belöning med iskall burköl när arbetsdagen är över. Vilken skillnad mot nu. 

Det har varit minusgrader dygnet runt några dagar och bilen har ett hårt, tjockt pansar av snö som jag inte kan få bort innan det töar. Jag skulle sett till att ta bort det medan tid var men snön var så tung då så jag orkade inte skotta. Min ork tar slut fort när jag skottar blötsnö. Den kvällen när det regnade på det tjocka snötäcket som lade sig dagen innan borde jag förstås tagit bort snön från bilen. Anledningen till att jag inte gjorde det var att det skulle ha bildats stora högar runt bilen. Jag visste att kylan var på väg och då skulle alla fyra hjulen hamnat inom en vall av snö som jag inte skulle ta mig ur.

Jag har suttit inne och jobbat hela veckan. Och eldat. Det är i princip de enda gångerna jag varit ute. För att hämta ved. Sivan sover på soffan i prediksalen hela nätterna. När jag går upp på morgonen går hon också upp. Jag dricker kaffe och hon äter. Sedan försvinner hon. Då går hon till mitt sovrum och lägger sig under sängen. På golvets golvvärme. Det kan vara lite kylslaget på morgonen i prediksalen. Särskilt om jag eldat i kaminen dagen innan. Det är som att det ordinarie värmesystemet slagit av sig lite när jag eldat och sedan inte hunnit återgå till det normala under natten.

Jag tittar på "Farmen" och norska "Bonde söker fru" på kvällarna. Där är det sommar och det är så vackra bilder från Norge. Grönt och frodigt. Det är skönt att vila ögonen på. De norska bönderna och deras friare är intressanta att följa. Hur de närmar sig varandra och funderar på vad den andre tycker och tänker.

Svenska farmen tycker jag har börjat lite segt. Det är ingen deltagare som jag direkt tycker om. Det är tydligen en kille från Kristinehamn med men jag får inte riktigt grepp om vem av dem det är. Den jag tror att det är jobbar som barpianist enligt TV4. Någon sådan tror jag inte ens att det finns här i stan. Var skulle han sitta och spela i så fall?

Det tar ett tag innan man lär känna farmens deltagare men en del av dem tycker jag riktigt illa om redan efter en vecka av olika skäl. 

Ja tänk sommaren ändå. Det är min årstid det. Försommaren medan fåglarna sjunger. Stillheten här i skogskanten. Små projekt med lite snickrande (skapande) och glädjen när något blir klart. T ex att spadvända tobakslandet. Jag vet inte hur mycket till spadvändning det blir. Jag kanske inte behöver krångla med det. Jag ska i alla fall tillföra mera gödsel innan jag sätter ut tobaksplantorna.

Klippa gräset. Vattna. Jag undrar hur mycket hibiskusar jag har kvar nästa sommar. De är hårt ansatta av spinn här och en efter en ställs de ut åt sitt öde på altanen. Det är så oerhört ledsamt men de små spinnkvalstren kommer antagligen vinna kriget. Bara för att sedan själva dö när de tagit kol på alla hibbar och de inte längre har någon värdväxt kvar att pina.

Jag har fortfarande inget hört från Cal Schenkel heller. Om han är sjuk så får jag hoppas att han klarar sig och inte blir en av de nästan 400 000 döda i USA. Viruset sprids bara mer och mer världen över. Vaccinationer har påbörjats men ännu verkar det inte haft någon bromsande effekt på pandemin. Jag själv vet inte när jag får vaccinera mig. Till veckan har jag en läkartid över telefon och då hoppas jag få reda på mer. Om jag kommer bli kallad eller om jag måste ställa mig i kö någonstans.

Jag får sitta här och arbeta, elda och drömma om sommaren och en pragresa. Att tiden går vet jag. Rätt som det är är det sommar igen. Det är så mycket vi inte vet om 2021. Hur det kommer att bli. Men som tur är vet vi ännu inte vad vi inte vet.

Inga kommentarer: