Hemma igen i sköna kapellet. Vattnet smakar inte järn längre. Nu smakar det svavelväte eller ruttet ägg om den smaken känns igen bättre...

Vi har haft det bra men det har också varit en prövning i både tålamod och stresstålighet. Det värsta med att åka bort så här är att man stundtals känner sig som en så eländig pappa. Mer om det i slutklämmen.

Dag 1. Resan dit.

Vi startade tidigt från Kristinehamn på morgonen i torsdags och vi hade en fin tur till Skavsta. Resan tog exakt tre timmar och vi åt frukost i bilen på E18. Vi var ute i god tid och fick sitta och vänta en bra stund. Felix är en mästare i tålamod så det gick bra.

Felix på Skavsta.

Efter säkerhetskontrollen fick vi vänta ytterligare en stund innan vi fick gå ombord. Det är lite speciellt att åka med ett barn eller någon som är ovan att flyga. Jag fick förklara allt i detalj vad som hände och vad som skulle komma att hända. Jag sa bland annat att när planet stiger så kan man behöva svälja lite för att jämna ut trycket i örenen. Den informationen fick Felix att samla spott redan innan vi passerat säkerhetskontrollen. Han var uppenbart ängslig för det hela och han ville aldrig sluta att älta det där med sväljningen.

Strax innan ombordstigningen.

Starten gick fint. Felix hade fönsterplats och det var molnfritt så han fick en fin flygupplevelse. Även landningen gick bra och vi befann oss plötsligt i Frankrike. När vi kom ut från flygplatsen och skulle leta efter transferbussen så var det omöjligt att hitta den. Vi fick gå tillbaka in i terminalen igen och där stod det en man med en lapp som det stod Persson på. Det visade sig att vi skulle åka minibuss in till Paris tillsammans med ett annat svenskt par. Och som chauffören körde. Jag var livrädd hela vägen. Gasen i botten överallt och filbyten över fyra filer i taget. Han körde slalom för att komma först hela tiden. Inne i Paris var det gasen i botten under det korta sträckorna det var möjligt. Sedan tvärbromsningar vid varje trakikljus. När vi klev ur bilen sa Felix till mig att han tyckte att chauffören körde bra. Så fick man ju ta den diskussionen... Vi gick ner till Seine och till Metrostationen Pont Neuf.

Här står Filuren vid Seine och jag var alldeles skakig efter vansinnesfärden. Vi tog tunnelbanan till hotellet. Rättare sagt till den platsen där jag trodde att hotellet låg. 2 Avenue Du General De Gaulle. Det visade sig vara helt fel. Adressen fanns överhuvudtaget inte. Nummer 4 fanns men inte nummer 2. Jag hade kollat på Google maps innan och var på det klara med vart vi skulle men det var fel. Jag försökte tala med folk men ingen ville tala engelska. Till slut talade jag med en kvinna som trodde att det var i en helt annan stadsdel. Vi tog tunnelbanan dit istället men hittade inte gatan vare sig i verkligheten eller på kartan. Vid det laget var jag ganska nervös för att det skulle bli problem för oss. Till råga på allt hade jag ju med mig Felix som fick trava och gå åt alla håll för att försöka hitta vägen. Jag förstod ändå att vi nu var i rätt stadsdel. Det stod Bagnolet i adressen och området vi nu var i hette så. Vi försökte få tag i en taxi men också det verkade stört omöjligt. Felix tittade upp på mig där vi stod på trottoaren och sa: -Pappa. Efter regn kommer solsken.

Det var så underbart sagt och jag visste ju innerst inne att det skulle lösa sig. Frågan var bara när.

Till slut fick vi tag i en taxi som tog oss de få kvarteren som återstod innan vi kunde ställa in väskorna i vårt hotellrum.

Här ligger den kloka godingen i sin säng och jag kan informera om att vi somnade gott denna första kväll i Paris.

Dag 2. Disneyland.

Felix är morgonpigg även om kvällen innan blivit lite längre än vanligt. Så ock denna dag. Vi startade med hotellfrukost som var bedrövlig. 150:- för torra baguetter och ostskivor i små plastförpackningar. Inga köttpålägg alls.Vi letade oss till Disneyland genom tunnelbanenätet som är väldigt enkelt att förstå. Vi fick byta linje vid stationen Père Lachaise som är en av de platser på jorden jag tycker bäst om.

Père Lachaise är en kyrkogård som är så otroligt vacker och gåtfull. Man kan utan vidare gå där en hel dag och titta på alla vackra gravar. Jag var där en hel dag för ca 20 år sedan och har många gånger tänkt tillbaka på den dagen. Jag har alltid tänkt att jag ska tillbaka dit. Allra helst med någon jag älskar och som jag tror skulle få samma upplevelse av kyrkogården som jag själv fått. Nu visade det sig att vi skulle byta tunnelbanelinje där flera gånger om dagen de här dagarna.

På väg ut till Disneyland spelade en man franskt dragspel i tunnelbanevagnen och det var mycket trevligt både för Felix och mig.

Disneyland var större än jag kunde föreställa mig.

Vilken sanslös anläggning och vi var ändå bara inne i en av parkerna. Felix hade givetvis en underbar dag därinne. Det var dock väldigt kallt och jag köpte mössa och fingervantar till honom det första jag gjorde.

Shopping hade man kunnat ägna sig åt hur mycket som helst om man velat. Vår gemensamma favoritattraktion blev "Pirates of the Caribbean", en bana där man åkte båt inne i ett berg där en massa saker utspelade sig med färger och rörliga dockor. Verkligen jättesnyggt. Vi åkte en berg-och-dalbana som gjorde att jag trodde att Felix avlidit under turen. Den var så otrloligt våldsam så jag ångrade mig bittert under resans gång. Man åkte hela tiden i mörker och det gick så fort och så upp-och-ner att jag var allvarligt rädd. Jag varken såg, hörde eller kände Felix när det var som värst och trodde nästan att jag förlorat honom trots att han satt intill mig i vagnen. I ett lite lugnare parti kunde jag ändå skrika till honom: -Går det bra Felix? och han svarade som tur var: -Ja.

I somras åkte vi ju Balder i Göteborg men det här var mycket värre.

Vi fick en skymt av Chewbacca som frotterade sig med folk också.

Hela dagen gick åt till Disneyland och vi var möra efteråt. Vi åkte till hotellet och gick in på ett köpcentrum som låg intill och köpte Croissanter så vi skulle kunna äta frukost på rummet morgonen efter. Vi köpte saft och vatten också i ett jättevaruhus. Fredag kväll i Paris. Folk handlade som galna och kundvagnarna var rågade med varor, Vi höll på att aldrig ta oss ut från varuhuset. Fransmännen fyller vagnarna. Tömmer dem på kassabandet och packar ner varorna i vagnarna igen. Ingen har kassar. Vagnarna med oförpackade varor drar de iväg till parkeringen sedan och packar troligen om allt en gång till. I vissa kassor tog men bara affärens egna kort. I andra tog man andra kort men inte kontanter. Guud vad vi krånglade innan vi kom ut. Vi åt en varsin pizzabit på ett café och gick hem och lade oss. Det blev en sen kväll för Felix igen.

Fortsättning följer i morgon med Eiffeltorn, en bonusupplevelse och en ny vansinnesfärd i minibuss.