Jag befinner mig i Tokholm och på ett litet hotell i Tégnerlunden. Ikväll har jag varit och sett Santana i Globen. Jag var på plats vid Globen alldeles för tidigt i vanlig ordning. Tog en bild på lastbilarna som fraktar musikutrustningen till bandet.Åt en macka på Subway och gick sedan i på Globen och köpte popcorn för att få ytterligare något att tugga på. Jag köpte också en t-tröja och en poster som ska ramas in. Här görs reklam för nästa konsert jag ska på. Zappa plays Zappa men jag ska se detta i Göteborg. I maj ska jag på denna konsert som jag tror kommer att bli något i hästväg. Roger Waters sätter upp "The Wall" igen.
Jag hade en plats långt bak nere på parkett och såg rätt så bra därifrån. Konserten drog igång på utsatt tid och ljudet var bedrövligt. Santanas gitarr hördes inte. En basmatta dränkte allt och bandet började med två hip-hop-låtar. Jag blev oerhört besviken. Ljudet förändrades dock under de två första låtarna och blev mycket bättre. Sedan spelade bandet "Black magic woman" och det var underbart. När de sedan började spela "Oye como va" brast jag i gråt. Det var som om allt elände i mig släppte. Jag tänkte på motgångar jag haft i kapellet, på vilken dålig pappa jag ibland tyckt jag varit. Jag bara grät och grät glädjetårar till musiken. Resten av konserten var helt underbar. Bra ljud. Vacker scen och duktiga musiker. Det är tyvärr omöjligt att med en enkel fickkamera ge rättvisa åt det storslagna scenljuset men man kan liksom ändå inte låta bli att ta några foton.

Jag är jättenöjd med konserten och känner att jag fick energi av denna kväll. Lite påspädning av livsglädjen liksom och det är aldrig fel.