onsdag 27 oktober 2010

Jag befinner mig i Tokholm och på ett litet hotell i Tégnerlunden. Ikväll har jag varit och sett Santana i Globen. Jag var på plats vid Globen alldeles för tidigt i vanlig ordning. Tog en bild på lastbilarna som fraktar musikutrustningen till bandet.Åt en macka på Subway och gick sedan i på Globen och köpte popcorn för att få ytterligare något att tugga på. Jag köpte också en t-tröja och en poster som ska ramas in. Här görs reklam för nästa konsert jag ska på. Zappa plays Zappa men jag ska se detta i Göteborg. I maj ska jag på denna konsert som jag tror kommer att bli något i hästväg. Roger Waters sätter upp "The Wall" igen.
Jag hade en plats långt bak nere på parkett och såg rätt så bra därifrån. Konserten drog igång på utsatt tid och ljudet var bedrövligt. Santanas gitarr hördes inte. En basmatta dränkte allt och bandet började med två hip-hop-låtar. Jag blev oerhört besviken. Ljudet förändrades dock under de två första låtarna och blev mycket bättre. Sedan spelade bandet "Black magic woman" och det var underbart. När de sedan började spela "Oye como va" brast jag i gråt. Det var som om allt elände i mig släppte. Jag tänkte på motgångar jag haft i kapellet, på vilken dålig pappa jag ibland tyckt jag varit. Jag bara grät och grät glädjetårar till musiken. Resten av konserten var helt underbar. Bra ljud. Vacker scen och duktiga musiker. Det är tyvärr omöjligt att med en enkel fickkamera ge rättvisa åt det storslagna scenljuset men man kan liksom ändå inte låta bli att ta några foton.

Jag är jättenöjd med konserten och känner att jag fick energi av denna kväll. Lite påspädning av livsglädjen liksom och det är aldrig fel.

2 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Glad att du fick en så fin upplevelse. Det låter som om du kan suga på den länge ...

För övrigt borde nån tala om för Dweezil hur kul det skulle vara om det stod "PLAYS PAPPA ZAPPA" på de svenska konsertaffischerna.

Eddie sa...

Ja. Oye como va väckte upp mig på ett magiskt sätt och just nu känns det lite som livet före och livet efter Santanakonserten.

Konserten blrv mycket bättre än jag någonsin kunnat förvänta mig. Det är inte ofta det blir så.

Medan mamma ammar Emma hemma, pippar pappa Berta borta - kan man ju också säga om man vill ägna sig åt ordlek. Givetvis skulle Dweezils konsert heta "Zappa plays pappa Zappa" här. :-D