Kolozsvári rakott káposzta

Idag gjorde jag rätten. Jag började faktiskt redan i går kväll med att koka ris. I östeuropa steker man gärna i ister. Gärna rökt baconfett t o m. Jag köpte ett paket ister för att komma närmare originalet.

Men det fick jag ångra. När jag stekte riset kom en stank av flytgödsel emot mig. Bland de äckligaste stanker man utsätts för när bönderna sprider sitt flytande grisgödsel på åkrarna. Men riset tog inte smak av det som väl var. Jag kommer att kasta det som blev kvar av istret ändå. Hujeda mig!

I dag stekte jag på ett kilo surkål. Här steker jag hälften. När allt var stekt hällde jag upp en tredjedel av det i den smorda ugnsformen.

Ovanpå det la jag två hackade ägg och sedan hälften av riset.

Jag skar upp och stekte två Gulaykorvar.

Korven lade jag åt sidan men fettet fick vara kvar.

Igår mixade jag två gula lökar och lite inlagd paprika. Den sörjan började jag steka på i gulayfettet.

Sedan i med ett kilo fläskfärs.

Jag täckte det understa lagret med creme fraich som jag vispat så den bliv rinnig och sedan spred jag ut hälften av korven.

Färsen och löken fick puttra en bra stund så att all vätska kokat in/bort. Jag kryddade med salt och svartpeppar.

Sedan använde jag hälften av färsen till att bygga upp ett lager till i formen.

Därefter började jag om med uppbyggande av ett likadant lager till och avslutade med sista tredjedelen av surkålen.

Jag värmde sedan creme fraich, smör och paprika pulver och hällde över alltihop.

Här allting färdigt för ugnen. 175 grader i 40 minuter. 

Efter de där 40 minuterna doftade det fantastiskt när jag öppnade ugnsluckan.

Vackert!

Första portionen avnjöts med creme fraich och stark ungersk paprikapasta. Helt underbart!

Det blev ytterligare 6 portioner. Hoppas Felix kan komma och äta någon dag. Han skulle älska denna rätt. Även om det tog 2 timmar att göra maten idag kan jag se fram emot 6 st tiominutersluncher den närmaste tiden.

Efter jobbet planterade jag två rader till med tobak. Det blir nog två rader imorgon också och de sista två på torsdag. Jag hann precis klart med dagens plantering innan det började regna. Men det är fruktansvärt torrt så jag stödvattnar lite ikväll igen.

Östeuropeisk mat

Det här med mat från Östeuropa har visat sig vara min grej. Redan 1991 förstod jag det när jag var i Ungern första gången. Tyvärr är det också så att för att få prova de riktigt genuina traditionella rätterna måste man bli bjuden på dem i något hem. Det är ytterst sällan man hittar de rätterna på menyer på restauranger. Möjligen om man hittar en restaurang dit hantverkare går. Spana efter varselvästar i lunchtider och smyg efter arbetarna på behörigt avstånd. Problemet är också att ingen kan engelska när man väl ska beställa.

En bra restaurangkedja i Ungern är Lecso där det är bricklunch och man bara pekar på det man vill ha. Ofattbart billigt är det också. På kvällen kan man få gulasch med tupptestiklar om man vill. Eller stekt grishjärna med majonäs.

I går kväll när jag satt och funderade över vad jag ska tillaga till mina matlådor härnäst kom jag på en underbar rätt som jag gjort några gånger. Den heter Kolozsvári rakott káposzta. Namnet ligger inte särskilt bekvämt i munnen när man försöker uttala det. Ungrare lägger betoningen på första vokalen i ord så om jag skulle försöka skriva namnet på rätten på svenska skulle det ungefär bli så här (vokalen med betoning fet): Kålosvari rakott kaposta. Jag köpte ingredienserna idag men jag gör den nog imorgon. Då ska jag också dokumentera den.

Jag blev sugen på att åka till Ungern och bara äta. Så som jag gjorde i Prag förra året. Promenera-äta-promenera-äta-tänka-läsa-sova-semester en vecka. Jag kollade t o m på möjligheter att flyga från Alicante till Budapest. Tyvärr går det inga direktflyg.

Även om de genuina rätterna är svåra att beställa så är de ofta underbara när de står på bordet framför en. Jag gjorde Rakott krumpli häromdagen och den innehöll ett fåtal ingredienser. Denna rätt är betydligt mer komplicerad.

Den här kokboken är jättefin och tar upp de mest genuina rätterna men också en hel del mathistoria och ungerska traditioner. Köp den gärna om ni är nyfikna. Den finns säkert på antikvariat, Tradera eller Bokbörsen. Sedan Youtube förstås men då behöver man nästan veta vad man ska söka på. Och hoppas på att de pratar engelska.

Mötesdag idag och när arbetsdagen var över gick jag ut och planterade två rader med tobak.

Två rader blev det idag. Lite av en chansning. Jag brukar vänta en vecka till men jag kollade min SMHI-app och det ser inte ut att vara risk för nattfrost kommande period.. På onsdag har jag snuscirkel här igen och då ska vi plantera ut. Jag vill ha allt färdigt efter onsdagens träff så jag påbörjade utplanteringen lite. Jag tar nog någon rad imorgon också men cirkeldeltagarna få vara med på de sista raderna. Jag ska spara några riktiga åbäken till plantor. En del plantor lägger sig ner när man drar upp dem men jag ska visa hur man kan göra med förväxta exemplar.

När jag planterat de två raderna åkte jag ner och körde ett pass på gymmet också. Jag var redan uppvärmd efter planteringsinsatsen. När jag klev ut från gymmet hörde jag sommarens första tornseglare. Det kommer att ta några veckor ytterligare innan jag hör dem här uppe hos mig. De trivs bättre inne i städerna i brist på riktiga torn att bygga bo i. Det var ljumt och skönt ute när jag gick mot bilen. När jag kom hem blev jag ansatt av årets första svenska mygga. I Spanien har jag redan sett några.

Det var väldigt ovant att sova utan allt hår i natt. Framförallt när jag la mig och läste. Jag är ju van vid att krångla en stund innan klumpen i nacken hamnat rätt.

Resten av söndagen

Felix kom upp och rakade det jag missat.

Jag tog en sväng till Maxi men först åt jag lunch på OK. 

Inte så värst men det gick ner. Jag blev törstig efteråt och tänkte svepa en liter rödmjölk men de har slutat med specerier på OK i Kristinehamn.

Handlade lite på Maxi och sedan satte jag mig på en parkbänk och drack.

Här är jag lite lik Peps Perssons trummis Bosse Skoglund.

Jag skrev lite på kvällen och jag närmar mig slutet det är helt klart. Jag ska omväxlande börja korrekturläsa också. Ett stycke i taget. Det svåraste är nog att veta att man inte beskriver samma sak flera gånger. Tidigt i säng i kväll.

"Eddie-hövve-öpp-å-ner"

Igår när jag satt här i godan ro med en öl ringde Anders och Lisa. De undrade om jag ville med på en konsert på "Hotland-MC". Gruppen KSM3 skulle spela. Gruppen har sitt ursprung i KSMB. Musikalisk punk kanske man skulle kunna säga. Jag vill väl inte påstå att jag lyssnat värst mycket på dem tidigare. Men jag förstod att det skulle kunna bli en rolig blandning av publik. Musiken var väldigt bra men det var alldeles för starkt för mina gamla rigida trumhinnor. Jag satt längst bak och tittade hela kvällen.

Det blev det också. Denna lilla affisch hittade jag på toaletten. Jag var där på den spelningen men jag minns inte vilket år det var. 2011? Jag tror det var deras sista spelning.

Jag träffade flera jag inte sett på många år. Jag träffade också Tony, min kristinehamnskompis som hjälpt mig så mycket i Torrevieja. Jag tog upp problemet med mitt hår. Min stora hårklump jag har bak. Redan när jag köpte scootern visade det sig bli väldiga problem med att få en hjälm att passa. Det slutade med att jag blev tvungen att ta en alldeles för stor hjälm på grund av klumpen. Jag säger inte tofsen längre. Det var en tofs från början men sedan blev den en enda kompakt dread-lock. En stor tovig klump helt enkelt. Den senaste gången jag klippte mig var i maj 2019. Jag sa till Tony att jag övervägt att raka av mig allt hår. Att klippa ansåg jag som utsiktslöst.

Jag har också tänkt på hur håret kommer att bli när jag badar i Spanien till sommaren. Håret kommer aldrig att torka då. Kan det börja mögla eller ruttna i den fuktiga värmen som råder därnere. Kommer det att börja växa svamp i det?

Jag skrev till Felix i morse och bad honom hjälpa mig med "en sak" under dagen. Sedan gick jag in i badrummet och provade att raka lite med min trimmer. 

Det gick bra och när jag väl börjat kunde jag inte riktigt sluta.

Det var inte mycket hår som inte ingick i den stora klumpen.

Denna bild kan man skrämma clownrädda barn med.

Resten av håret kunde jag raka av som en mössa. Här syns det tydligt hur tunnhårig jag varit på hjässan.

Jag måste säga att jag lyckades ganska bra. Jag känner att det finns hårtofsar kvar i nacken men de tänkte jag låta Felix ta vid tillfälle.

Nu kanske jag behöver använda min gamla "Panama-Jack" för att inte bränna flinten i solen.

Eller inte. Jag får prova mig fram lite.

Nu är skäggstråna längre än "hövvhåre". Det var en som hade rejälare skägg och lika långt hår här i stan förr. Honom kallade vi "Hövve-öpp-å-ner".

Välsignat regn

I går natt hade det regnat när jag vaknade. Blott 6 mm men alltid något. Jag satte igång vattenspridaren i två timmar för att fylla på det lilla magasinet som tobakslandet som utgör. Det kan vara klokt att stödvattna medan ytan är våt så man slipper blöta upp den först.

Det kom ytterligare 4 mm under fredagen men det var i minsta laget.

Jag hade tänkt skriva igår kväll men ögonen bara gick ihop. Jag tog med mig laptopen och la mig i sängen i stället och började söka lite på cyklop och snorkel. Hur man ska tänka när det gäller sådana saker. Jag tittade på en man på YouTube som visade hur man skulle prova ut cyklop och vad man ska tänka när det gäller snorklar. Jag skulle gärna vilja snorkla lite i Torrevieja.

I dag vaknade jag tidigt och gick upp direkt och började skriva. Jag skrev från kl 7 till 10 och sedan åkte jag ner och tog mitt lördagspass på gymmet. 

Jag var ensam en bra stund innan någon mer kom.

När jag duschat la jag mig i soffan och kollade två avsnitt av "Gift vid första ögonkastet" och började längta så efter "L" när hon och jag hade det som bäst. Jag hade varit inne och berört det ämnet lite när jag skrev tidigare på dagen också. När vi kände den där magnetismen när vi umgicks fem meter ifrån varandra på den tiden. Plötsligt kände jag att jag saknade magnetismen. Jag skrev ett sms till henne och talade om att jag saknade henne idag. Stackars henne. Hur ska man svara på ett sådant sms. Det behöver hon egentligen inte. Jag förväntar mig inget svar.

Jag tog en cykeltur till Vagnstorp och fortsatte till ett ställe där jag hittade kattfot förra året. Det är lite väl tidigt för kattfot nu men jag hoppades i alla fall få se några blad. Jag gick böjd och letade en stund men hittade inget. 

Någon hade ställt en hink på vägen. Det var för att markera ett hinder i vägen. En tjock brädbit som satt rakt ner i grusvägen som man inte vill cykla på. Inte ens köra på med bil faktiskt. Uppe vid vattenverket cyklade jag över riksväg 26 och rundade Hedebotten. Sedan cyklade jag gamla vägen in mot stan igen. Förbi Heinola och Jan i Österskogen, förbi Älvbron och sedan hem igen. 

När jag kom hem tog jag upp ett nytt hål i min svångrem med hjälp av borrmaskinen. Av någon anledning var hålen i svångremmen slut. Men åt rätt håll som väl var. Jag har blivit något litet smalare men jag förstår inte hur det gått till. Jag tror verkligen inte att träningen gjort nytta på det viset.

Jag känner ändå att träningen gjort nytta men på andra sätt. I träningssituationen har jag märkt att jag kan ha ett större motstånd när jag gör övningarna. Men i vardagen märker jag ännu ingen skillnad.

Nu när jag kommit tillrätta igen efter min cykeltur så ska jag starta upp datorn igen och se över min text och kanske fylla på lite mer. Snart är det dags att börja korrekturläsa också och eventuellt flytta om lite textblock där de passar bättre än där de ligger nu. Jag kanske tar någon öl sedan också om jag känner för det.

Rakott krumpli

Rakott krumpli är en underbar ungersk rätt med bara ett fåtal ingredienser. En sådan gjorde jag idag när jag kom hem från mitt gympass. Jag gör framsteg på gymmet. Idag var det dags för ett nytt styrketest för att maskinerna ska kalibrera sig. Sedan körde jag två betydligt tyngre rundor än förra veckan.

Sex stora kokta potatisar, 9 kokta ägg, 2 Gulaykorvar slantade och ca 7 dl blandning av cremefraich och gräddfil och lite paprikapulver. 

Korven stektes lite och fettet som svettades ur korvskivorna användes att smörja formen med.

Jag varvade allt i en form och när jag sedan hällde på cremefraishblandningen rann det över och blev alldeles för fullt i formen. Mitt i alltihop fick jag byta form och kladda och söla. Själva "varvningen" blev det inte så mycket med när jag hade vält över innehållet från den mindre till den större formen. Hela diskmaskinen blev full efter själva beredningen av rätten.

Men uj vad gott det blev! 

Förra gången jag åt rakott krumpli kraschade magen totalt och jag fick äta kokt fisk en vecka efter det. Men då hade jag gjort den med mycket mera matfett.

Runt lunch ställde jag ut tobaken på gräsmattan för att avhärda plantorna lite. De behöver stå i rent solljus och gärna lite vind för att vänja sig vid att vara ute. Om en vecka tobaksläpp. Jag såg att små vårtbitare redan hittat hit och börjat gnaga på plantorna. Det lär jag ha koll på i sommar.

Annual fee

Igår betalade jag den årliga avgiften för urbanisationen Club Salino. 550 € för ett år. Det är för underhåll, trädgårdsskötsel och poolrengöring mm. Jag fick mail igår om vad som beslutats på möte den 27 april i år. De ska sätta upp CCTV-bevakning och reparera lite bl a.

Jag har varit irriterad på styrelsen en tid. De svarar inte när jag mailar mina frågor till dem om bl a vad som beslutades på mötet den 27 april. Det har gjort att jag förlorat förtroendet för styrelsen och det har inte känts bra. Men efter "medlemsbrevet" igår blev jag trots allt lite mer positiv. Det verkar ändå vara en viss ordning inom urbanisationen och i styrelsen.

Jag har börjat titta lite på min långa vistelse i lägenheten runt jul i år men det är sannerligen ingen arbetstagarjul i år. En dag får vi gratis. Annandag jul. Annars är alla röda dagar på lördagar eller söndagar. Jag har inte tänkt ta någon sommarsemester i år för att kunna vara länge i Spanien i vinter men som det ser ut nu kan jag bara vara där i december och då går alla semesterdagarna åt till det. Egentligen skulle jag ju hellre vara där i januari men då måste jag ta av semesterdagarna för 2023. Jag skulle kunna vara där hela januari också men då har jag nästan inga dagar kvar under resten av 2023 istället. Ett dilemma jag måste diskutera med min chef.

Idag har jag varit med och arrangerat en fältdag för inspektörer som arbetar med lantbrukstillsyn. Det är det första fysiska mötet sedan pandemin började och det var väldigt trevligt att samarbeta med de båda länsstyrelserna i Värmlands och Örebro län. Det var också jätteintressant att höra om integrerat växtskydd som dagens tema var. Hur man - genom att växla mellan vilka grödor man odlar - kan minska användandet av bekämpningsmedel. Vi var hos en lantbrukare på Hidinge gård i Örebro län som under många år har arbetat utifrån det tänket. Verkligen lovvärt och spännande.

Här står Håkan från Hidinge gård och Alf från Jordbruksverket och visar lite skadedjursangrepp. I det här fallet linlus. Inte linslus utan linlus.

Jag fick också en bok idag som jag är väldigt nyfiken på.

Saknad. Den handlar om hur samhället förändrats i och med den stora invandringen som varit de senaste åren. Hur jag själv upplevt att jag inte känner igen min egen hemstad Kristinehamn längre. Hur jag slutat älska den stad jag en gång älskade eftersom den är helt olik den stad jag en gång tyckte om. Hur jag också upplevt att Göteborg förändrats. Hur många småsamhällen tagits över av flyktingar och fått helt förändrad stadsbild och stämning. 

Jag känner inte igen mig i Sverige längre och det är tydligen fler än jag som upplevt detta eftersom denna bok kommit till. Jag trodde inte att man fick tycka så som jag tyckt men jag är tydligen inte ensam.

Jag skulle ändå aldrig våga erkänna under en fikarast att jag tänkt som jag gjort. Det är bäst att hålla tyst om sådana saker om man vill fortsätta att vara något sånär social och accepterad. Det kanske skulle funka om jag jobbade inom industrin men inte bland andra "akademiker".

Boksläpp i sikte

Häromdagen på FB såg jag ett delat inlägg med Andrey Vinogradov som spelar låten "Reverse dance" på instrumentet Hurdy-Gurdy. Det låter så fantastiskt vackert. Drömskt, medeltida, vikingar, Indien och alldeles underbart! Lyssna och titta här: https://www.youtube.com/watch?v=bvNZeh6f8vE Detta sitter jag och lyssnar på en stund in på nätterna när jag sitter och skriver. 

Författandet har nu gått in i en intensiv fas. Jag har fått hjälp med att sätta dead-line och jag räknar med att ha ett antal ex till försäljning den 30 juni. Just nu är designen av omslaget färdig och under tiden skriver jag det sista. Jag siktar på att skicka in tryckmanus senast den 1 juni.

När allt är OK trycks ett författarexemplar och skickas till mig för påseende. Eventuellt tillkommer några små korrigeringar efter det men sedan är det bara att trycka. Då bör jag ha färdiga ex i min hand innan den 30 juni.

Jag kommer att beställa ett antal exemplar för att ha till försäljning direkt. Att jag fått hjälp med dead-line betyder att jag fått en beställning på 10 exemplar som ska levereras den 30 juni.

Idag har konstnären Karins dotter Kristin hjälpt mig med att formge omslaget med hennes mammas målning som bakgrund. Kristin fick till det jättebra tycker jag. Nu ska jag skicka den till tryckeriet för att se så att måtten stämmer bara.

Så här kommer framsidan av boken att se ut.

Och här är baksidan.

Hela omslaget i utvikt format.

Den fick godkänt av tryckeriet. Jippie!

Vackert väder men kallt

Vaknade tidigt och åkte ner och gymmade en timme. Sedan hem och duscha och räksmörgåsar till frukost. Jag börjar bli äckligt atletisk nu. Skämt åsido. Jag känner ändå att det har effekt. Idag ökade jag två kilos motstånd på alla maskiner och körde två rundor istället för en. Det känns riktigt bra faktiskt.

Sedan solade jag en stund på förmiddagen men det blåste tyvärr kallt som vanligt. 

Jag tog en sväng med bilen till Picasso och tog en glass i blåsten. Första och förmodligen sista gången i år. Men en gång per glassäsong brukar det ske. Sällan två. Jag fick gå in i bilen och sätta mig för att inte frysa ihjäl.

När jag kom hem fortsatte jag att mossriva en ny del av den främre gräsmattan. Jag påbörjade ju ett ängsprojekt där förra sommaren. Jag är spänd på att se om det blir någon ängsutveckling i år.

Paella med Felix

Idag gjorde jag min första paella. Den blev "sådär". Receptet stämde väldigt dåligt tidsmässigt så ni hamnade i tidsnöd. Riset tog dubbelt så lång tid på sig att bli klart och Felix hade padel inbokat kl 13:30. Vi kunde äta runt 12:45 men jag hade planerat att det skulle vara klart kl 12:00.

Det blev bråttom och därför hann jag inte ens fotografera mästerverket innan Felix tog en portion. Men det viktigaste var att han hann få lite mat i sig innan matchen. Blev det gott då? Jag tyckte faktiskt inte det. Det var ju kyckling i som jag inte gillar. Jag var ändå villig att ge det en chans men kycklingen var lika smaklös som jag befarade. Musslor och räkor hade blivit lite sega eftersom jag var tvungen att koka riset dubbelt så länge som receptet sa. Felix tyckte i alla fall att det var gott men jag slängde resten sedan. Det dröjer innan jag gör denna rätt igen. Jag får lita på att spanjorerna gör det bättre och att jag kan välja bort kycklingen.

Jag skulle starta gräsklipparen också men en vajer gick av när jag skulle hålla in ett reglage. Jag åkte ner till "Johnnys" och beställde en ny vajer. I taket hängde röjsågar och trimmers.

Det var så snyggt. Nästan som en installation. 62 maskiner var det.

Jag lade upp lite gamla verktyg på ett bord för att ha en "Pop-up-loppis" endast idag när jag ändå var hemma. Jag la upp annonsen på Marketplace men ingen kom. Jag får göra ett nytt försök en annan dag. Jag skulle behöva frigöra lite utrymme i uthuset.

Jag hängde upp solcellsladdaren på en uthusdörr också. Jag tror den redan är fulladdad men det fick hänga där några timmar ändå. Fr o m nu ska jag tömma den helt genom att ladda mina telefoner med den. Därefter ska jag ladda den full igen för att se hur lång tid det tar. Den ska alltid hänga eller vara uppställd som en skärm när man laddar den. Den får inte ligga på en bordsskiva för då kan den bli för varm. 

Ikväll ska jag skriva lite innan jag lägger mig.

Clams casino

Jag fick återbud ikväll när jag skulle bjuda på paella. Men förrätten - Clams casino - gjorde jag ändå. Med grönmusslor som jag aldrig ätit förut.

Det var gott men inte lika gott som på "Asia roma" i Chinatown i New York men jag kom en bit i rätt riktning. Jag vet också hur jag ska utveckla "Kapellets supersmarriga Clams casino".

Jag gör paellan imorgon till lunch istället. Felix kommer hit men då tror jag inte att jag krånglar med clams casino. Det får bli en annan gång.

Nästa gång ska jag ha mer vitlök och bacon i fyllningen innan gratineringen.

Jag tänker mycket på lägenheten nu. Och längtar tillbaka dit och planerar vad jag ska göra när Felix och jag åker ner i juli.

Ska det vara så här nu resten av livet? Att jag längtar till det boendet jag inte befinner mig på för närvarande. Det är ju ett heltidsjobb i så fall. Jag måste lära mig tänka på ett annat sätt. Att allt har sin tid. Jag vet ju hur fort tiden går nuförtiden och jag vet att rätt som det är sitter jag och Felix i bilen på väg till flygplatsen i Västerås för hans första resa till Spanien. Men jag kan ändå inte riktigt släppa känslan av otålighet. Rätt som det är kanske jag är permanentboende i Spanien. Så känns det nu. Som att jag bara drar sedan när arbetslivet är över.

Ginberg

Rätt som det var ringde Lars-Göran Ginberg nere från Australien. Det var längesedan jag pratade med honom. Vi skriver till varandra lite sporadiskt och han följer kapellbloggen från down-under. Vi umgicks mycket en period han och jag. Vi pratade om gemensamma bekanta och vad vi och de gör nuförtiden. Det var ett väldigt trevligt samtal.

Idag flyttade jag ner all tobak till växthuset. Ett steg närmare utplanteringen. Nu gäller det att följa med i väderleksrapporterna. Hotar de med frost bär jag in dem igen över natten. Jag ska också börja ställa ut dem på gräsmattan någon timma då och då så de får vänja sig vid solens brännande strålar. En del blad kommer att bli lite brända men det brukar ändå inte vara någon fara sedan.

Jag tog min friskvårdstimma idag också och körde något varv nere på gymmet. Sedan hämtade jag paket på Maxi innan jag åkte hem och fortsatte att skriva minnesanteckningar från morgonens möte.

Jag hämtade min "Powerbank" som jag beställt. Den kan dessutom laddas med solceller som man fäller ut när vädret är bra. Den ska med till Spanien och få stanna där. Jag kommer att ha den med mig på mina scooterturer för att kunna fylla på laddning i telefonen efterhand. Jag tror det blir en del GPS-användning med telefonen framöver och min privata iPhones batteri sjunger nog på sista versen. Det är nätt och jämt så det klarar en normaldag utan påfyllning. Har jag dessutom haft två lite längre samtal så räcker det inte. Nu kan jag föra över laddning medan jag åker runt och när jag sätter mig någonstans kan jag fälla ut solpanelen. Jag är även inne på att sätta fast solcellerna på ryggsäcken så det laddar medan jag kör. Om det behövs. Powerbanken rymmer laddning till 3-4 laddningar av min iPhone.

Bonus pater familias

Inom juridiken finns begreppet "bonus pater familias". Det beskriver den perfekte familjefadern som en sorts norm för redlighet. Om det kommer till tveksamheter när det gäller vissa gärningar där det är tveksamt om man ska tolka gärningen som av ondo eller godo så kan man fråga sig: -Skulle bonus pater familias kunna gjort det här? En sorts juridikens Rickard rättrådig. Så här beskrivs begreppet i Wikipedia.

Igår när jag låg och läste boken "Anne Frank - Så minns jag henne" såg jag "bonus pater familias" i Anne Franks pappa Otto. Han beskrivs så otroligt fint i boken som den ansvarstagande och omtänksamme familjefadern han var. Men jag var tvungen att sluta läsa boken. Jag klarade inte av att läsa om den pigga och pliriga lilla Anne som storögt och ivrigt bemötte sina medmänniskor med ständig glädje och nyfikenhet. Hur hon såg fram emot framtiden och vad hon skulle göra då. Hon renskrev t o m sin dagbok inför utgivning efter krigsslutet. Man är så van att böcker slutar lyckligt men den här boken slutar i katastrof. Det är så jobbigt att veta det som inte familjen Frank visste och jag orkade inte mer. I de tidigare böckerna om Anne Frank har jag känt av samma sak men inte lika starkt. Nu när hon beskrevs med sådan kärlek blev det för jobbigt att läsa.

Kärlek ja. Det sägs att känslan av kärlek blir extra stark när man tittar på sin kära och hon inte märker att man tittar på henne. Det där vet jag precis hur det känns. När jag har tittat på min älskade kvinna när hon varit i sin egen bubbla och gjort det hon tycker om att göra utan att veta att jag betraktat henne. Som att titta på henne när hon ligger och sover och det rycker lite i hennes ansikte av reaktioner på en liten dröm hon har. Idag tittade jag på en av mina älskade när hon inte visste om det.

Jag skulle kunna stå och titta på henne så här hur länge som helst. Hennes perfekta form på huvudet. Den randiga nacken. Alldeles nyss låg hon framåtböjd och lapade vatten ur fågelbadet framför henne. Svansen låg då rakt bakåt men när hon sedan satte sig upp la hon svansen åt sidan istället. Hennes vaksamma huvudrörelser som följer händelser i hennes synfält. Det behöver jag inte se hennes ansikte för att förstå. Jag behöver heller inte se ansiktet för att förstå att hon fått små vattendroppar i pälsen runt munnen som hon sedan metodiskt städar undan med exakta svepande tungrörelser med kraft i. Verkligen torkar rent hårdhänt med tungan, så som katter gör. Att man kan bli alldeles varm av att se sin katt bakifrån är väl fantastiskt egentligen. En ögonblickshändelse onsdagen den 11 maj 2022 som ingår i helhetsbilden av meningen med livet.