I går natt hade det regnat när jag vaknade. Blott 6 mm men alltid något. Jag satte igång vattenspridaren i två timmar för att fylla på det lilla magasinet som tobakslandet som utgör. Det kan vara klokt att stödvattna medan ytan är våt så man slipper blöta upp den först.
Det kom ytterligare 4 mm under fredagen men det var i minsta laget.
Jag hade tänkt skriva igår kväll men ögonen bara gick ihop. Jag tog med mig laptopen och la mig i sängen i stället och började söka lite på cyklop och snorkel. Hur man ska tänka när det gäller sådana saker. Jag tittade på en man på YouTube som visade hur man skulle prova ut cyklop och vad man ska tänka när det gäller snorklar. Jag skulle gärna vilja snorkla lite i Torrevieja.
I dag vaknade jag tidigt och gick upp direkt och började skriva. Jag skrev från kl 7 till 10 och sedan åkte jag ner och tog mitt lördagspass på gymmet.
Jag var ensam en bra stund innan någon mer kom.
När jag duschat la jag mig i soffan och kollade två avsnitt av "Gift vid första ögonkastet" och började längta så efter "L" när hon och jag hade det som bäst. Jag hade varit inne och berört det ämnet lite när jag skrev tidigare på dagen också. När vi kände den där magnetismen när vi umgicks fem meter ifrån varandra på den tiden. Plötsligt kände jag att jag saknade magnetismen. Jag skrev ett sms till henne och talade om att jag saknade henne idag. Stackars henne. Hur ska man svara på ett sådant sms. Det behöver hon egentligen inte. Jag förväntar mig inget svar.
Jag tog en cykeltur till Vagnstorp och fortsatte till ett ställe där jag hittade kattfot förra året. Det är lite väl tidigt för kattfot nu men jag hoppades i alla fall få se några blad. Jag gick böjd och letade en stund men hittade inget.
Någon hade ställt en hink på vägen. Det var för att markera ett hinder i vägen. En tjock brädbit som satt rakt ner i grusvägen som man inte vill cykla på. Inte ens köra på med bil faktiskt. Uppe vid vattenverket cyklade jag över riksväg 26 och rundade Hedebotten. Sedan cyklade jag gamla vägen in mot stan igen. Förbi Heinola och Jan i Österskogen, förbi Älvbron och sedan hem igen.
När jag kom hem tog jag upp ett nytt hål i min svångrem med hjälp av borrmaskinen. Av någon anledning var hålen i svångremmen slut. Men åt rätt håll som väl var. Jag har blivit något litet smalare men jag förstår inte hur det gått till. Jag tror verkligen inte att träningen gjort nytta på det viset.
Jag känner ändå att träningen gjort nytta men på andra sätt. I träningssituationen har jag märkt att jag kan ha ett större motstånd när jag gör övningarna. Men i vardagen märker jag ännu ingen skillnad.
Nu när jag kommit tillrätta igen efter min cykeltur så ska jag starta upp datorn igen och se över min text och kanske fylla på lite mer. Snart är det dags att börja korrekturläsa också och eventuellt flytta om lite textblock där de passar bättre än där de ligger nu. Jag kanske tar någon öl sedan också om jag känner för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar