Inom juridiken finns begreppet "bonus pater familias". Det beskriver den perfekte familjefadern som en sorts norm för redlighet. Om det kommer till tveksamheter när det gäller vissa gärningar där det är tveksamt om man ska tolka gärningen som av ondo eller godo så kan man fråga sig: -Skulle bonus pater familias kunna gjort det här? En sorts juridikens Rickard rättrådig. Så här beskrivs begreppet i Wikipedia.
Igår när jag låg och läste boken "Anne Frank - Så minns jag henne" såg jag "bonus pater familias" i Anne Franks pappa Otto. Han beskrivs så otroligt fint i boken som den ansvarstagande och omtänksamme familjefadern han var. Men jag var tvungen att sluta läsa boken. Jag klarade inte av att läsa om den pigga och pliriga lilla Anne som storögt och ivrigt bemötte sina medmänniskor med ständig glädje och nyfikenhet. Hur hon såg fram emot framtiden och vad hon skulle göra då. Hon renskrev t o m sin dagbok inför utgivning efter krigsslutet. Man är så van att böcker slutar lyckligt men den här boken slutar i katastrof. Det är så jobbigt att veta det som inte familjen Frank visste och jag orkade inte mer. I de tidigare böckerna om Anne Frank har jag känt av samma sak men inte lika starkt. Nu när hon beskrevs med sådan kärlek blev det för jobbigt att läsa.
Kärlek ja. Det sägs att känslan av kärlek blir extra stark när man tittar på sin kära och hon inte märker att man tittar på henne. Det där vet jag precis hur det känns. När jag har tittat på min älskade kvinna när hon varit i sin egen bubbla och gjort det hon tycker om att göra utan att veta att jag betraktat henne. Som att titta på henne när hon ligger och sover och det rycker lite i hennes ansikte av reaktioner på en liten dröm hon har. Idag tittade jag på en av mina älskade när hon inte visste om det.
Jag skulle kunna stå och titta på henne så här hur länge som helst. Hennes perfekta form på huvudet. Den randiga nacken. Alldeles nyss låg hon framåtböjd och lapade vatten ur fågelbadet framför henne. Svansen låg då rakt bakåt men när hon sedan satte sig upp la hon svansen åt sidan istället. Hennes vaksamma huvudrörelser som följer händelser i hennes synfält. Det behöver jag inte se hennes ansikte för att förstå. Jag behöver heller inte se ansiktet för att förstå att hon fått små vattendroppar i pälsen runt munnen som hon sedan metodiskt städar undan med exakta svepande tungrörelser med kraft i. Verkligen torkar rent hårdhänt med tungan, så som katter gör. Att man kan bli alldeles varm av att se sin katt bakifrån är väl fantastiskt egentligen. En ögonblickshändelse onsdagen den 11 maj 2022 som ingår i helhetsbilden av meningen med livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar