Tack för alla gratulationer!

Det har blivit något speciellt att fylla år nuförtiden när FB finns. Plötsligt blir man gratulerad av en massa människor man har stött på genom livet. Inte bara de som står en närmast. Det ger en liten boost ändå trots att det bara är små grattisord som man inte vet hur mycket tanke det ligger bakom. Jag är er evigt tacksam för dessa små grattisar. Ni tänkte lite på mig när ni skrev ert "Grattis" och jag tänker lite på er när jag ser att ni gjort det.

Björn "Kea" Antonsson ringde och gratulerade mig. Han gör alltid det. Så även i år. Vi pratade minnen. Framförallt då jag var 16 år och han var 26 och vi festade hemma hos honom på Fabriksgatan 2 och dansade till Bob Marley. På den tiden gick jag under namnet "Eddie P, 16" i de kretsarna. Nu är jag "Eddie P, 58".

Jonas Moberg svarade på gårdagens blogginlägg via FB också. Det var mycket riktigt han som ersatt stuprörets utkast med en gummistövel. Han hade kapat av tådelen med en vinkelslip. Sannerligen ett uttryck för glädjande vardagskonst. Jag ska titta på den varje gång jag går förbi i fortsättningen. För er som vill se den, finns den på Hovslagaregatan 4 i Kristinehamn.

Konstigt nog hade jag ingen träningsvärk idag efter gårdagens gymmande. Imorgon tänker jag köra ett nytt pass.

I förmiddags hade jag en "walk-and-talk" med miljöchefen i Sunne. Det blev en riktigt lång promenad och mycket prat. Jättetrevligt! 

Någon hade hängt upp en borttappad handske i en fin gest. Som jag förstått det betyder gesten "Jag älskar dig". Ej att förväxla med den snarlika gesten för djävulen (hårdrock) där tummen läggs över de nerböjda fingrarna istället. Jag minns denna gest från en film där en liten pojke står vid en stor glasvägg in mot ett akvarium där det simmar en delfin. Då satte han upp handen på det viset mot glaset för att signalera sin kärlek till delfinen. En förövrigt introvert och tystlåten liten gosse som inte pratade överhuvudtaget om jag minns rätt. Jag minns att jag tyckte det var så rörande. Där hade han äntligen hittat ett levande väsen han tyckte om, tänkte jag.

Jag gick upp till padelbanan vid Kristinehamns golfbana under tiden för att kolla om de tagit bort de döda fåglarna och för att se om nya tillkommit. Det var folk där. En hantverkare som höll på med banans matta. Jag tog ett litet varv ändå och såg den söta lilla gärdsmygen. De andra fåglarna låg också kvar men sparvhöken var borta.

Lite paket fick jag öppna idag också även om jag hade köpt dem till mig själv.

Idag kom mina nya Birkenstock. Jag behöver väl köpa ett nytt par vart 10-15 år trots att jag använder dem varje dag inomhus. Det senaste paret köpte jag i New York. Paret före det hade jag på mig vid Felix förlossning 2003. Det paret är i Spanien i lägenheten nu men nu ska New Yorkparet dit i stället när det ersatts av det nya Amazonparet som kom till kapellet idag. På förlossningsparet har en sula lossnat nu. Inte värre än att den går att limma dit igen faktiskt. Jag gör nog det och låter eventuella gäster toffla runt i dem i lägenheten. Kanske Felix himself förresten men han har lite större fötter än sin pappa. Det är kallt på golven så tofflor behövs alltid där också. Jag kan inte gå i strumplästen några längre perioder heller eftersom jag har så lätt för att få hälsporre. När det gäller varaktiga investeringar tänker jag ibland att detta kanske är sista gången jag köper en ny sådan här. I detta fallet kanske mitt sista par Birkenstock. Något par blir ju det sista förstås.

New York-paret inköpta på 86:th street mellan Broadway och Amsterdam ave. och Amazonparet sida vid sida.

Här förlossningsparet innan de flyttade till Spanien.

Och en bok från Bokbörsen. Den sista boken om Anne Frank som jag kommer att läsa på ett tag. 

Boken är skriven av Miep Gies, en av hjälparna som höll familjen Frank gömda i gårdshuset i Amsterdam. Det värsta är att jag började läsa en annan bok i går kväll som verkade väldigt lovande men jag sätter nog den på paus tills jag läst ut mitt nytillskott. Jag har också börjat samla ihop de böcker som ska med ner till lägenheten i juli. Jag behöver se till att även det lagret är välfyllt.

En begagnad nätkabel till min laptop. 

HP original från Tradera i skick som ny med rätt specifikationer som den jag hade tidigare. Denna ska också med till Spanien så jag slipper ta med mig min enda kabel varje resa. Det är även som upplagt för att man ska glömma den på ettdera stället. Här fick jag in ordet "ettdera". Jag valde det istället för ordet "endera" som enligt "regeln om inre böjning" strider mot densamma. Den inre böjningen syftar på "stället" i detta fallet. Man säger ju "ett ställe". Hade jag däremot beskrivit platsen som "bostaden" hade det blivit "endera bostaden". "En bostad"/"Ett ställe" - "Endera/Ettdera".

Ett set med silikonhättor att märka mina nycklar med med färgkoder.

Jag köpte ett gäng så även Felix kan märka sina. Nyckelknippan är till lägenheten som har så många nycklar att det är svårt att hitta rätt ibland. Iofs lär man sig ganska snart vilka nycklar som passar var tack vare subtila skillnader på nycklarna i form av skav och märken men här blir allt självklart på en gång.

Som synes.

En batteriladdare till min scooter.

Bra att ha för att ge batterierna en boost när scootern stått stilla ett tag.

Jag hade ett flera timmar långt samtal med Ivar här ikväll också. Det var jättelänge sedan vi pratade nu. Han kan gott komma och hälsa på mig i Spanien till vintern tänker jag. En flygbiljett från New York till Alicante ligger på ca $ 500. Han kan ju dessutom spanska. Nåväl...Puerto Rico-spanska men ändå. Jag gjorde klart för honom ännu en gång att jag troligen inte åker till New York igen.

Nu tar jag någon pilsner ikväll men jag kommer att vara väldigt återhållsam.