Detta är en stor dag i Felix liv. Åtminstone föreställer jag mig det. I natt sover han sin första natt i kapellet och det är då början på hans "kapelluppväxt". När han blir lika gammal som jag kommer han att minnas att han växt upp i ett kapell. Hur det än är så är det ett lite speciellt boende. Och just idag börjar denna uppväxt.

I början kommer vi att bo trångt. Han i köket och jag i rummet. Det kommer också att ställa lite extra krav på oss båda att inte ta alldeles för mycket plats av den andre. Han är lite rolig för det går verkligen att resonera med honom om sådana saker.

Här är han lite avskärmad i sin lilla "sovalkov". Jag fick för mig att det kunde vara lite mysigt för honom att sova lite som i en koja. I kväll fick han också möjligheten att smaka på kapellets vatten för första gången. Det har en liten smak av järn och jag var jätteorolig att han inte skulle kunna förlika sig med det. Hittills går det bra men det är för tidigt att ropa hej. Jag är själv ännu inte säker på om jag kan leva med bismaken. Vi ska ändå använda det en liten tid innan vi skickar det på analys och eventuellt vidtar åtgärder.

Något som jag redan saknar här är ytor att ställa upp saker på. Beredningsytor är det också ont om och bröd kan endast skäras på rumsbordet hittills. Det kommer att ta en liten tid innan man får vanor hur man löser saker och ting. Jag saknar någonstans att hänga ytterkläder och att ställa skor t ex. Vi får lösa det pö om pö.

Nu finns också möjligheten att skaffa katt och jag har redan börjat ta itu med det lite.

Igår kväll tittade jag på "Bonde söker fru" på TV4 Play. Jag har ännu inte TV:n inkopplad så jag får titta på TV i datorn. Det är förresten ett, för mig, tilltalande sätt att titta på TV på. När man själv känner för det alltså. Jag har tagit ett abonnemang med Telia där jag kommer att ha denna funktionen direkt i TV:n. Jag kan alltså via en meny i TV:n bläddra fram det jag vill se för stunden och sitta i soffan som vanligt och titta på SVT Play t ex.

Tillbaka till "Bonde söker fru". Jag önskar att jag kunde få en väska med brev från kvinnor som tror att jag kunde vara något för dem. Tänk vilken grej och vad spännande det skulle vara. Alla i hela Sverige borde få en varsin väska med nyfikna brev att gå igenom. Dagens sociala medier i all ära men det är svårt att ta kontakt med någon man är intresserad av. Jag själv skulle inte våga i alla fall. Man är rädd att man går över gränser o s v. Man vet inte om den andre är "ledig" eller inte. Någon gång har kvinnor intresserat sig för mig tack vare min blogg och det har varit pirrigt spännande. Jag själv skulle inte våga gå tillväga på det sättet. Det finns ju en massa kontaktsiter på nätet men det är inte riktigt samma sak. Det känns så kortfattat där. Man kan inte riktigt ge en rättvis presentation av sig själv.

Jag provade en kontaktsite en gång men blev bara nojjig. Det verkade inte riktigt seriöst på något sätt och jag kan inte bli intresserad av någon bara på grund av ett foto och några korta ord om dennes intressen.

Om man tog alla bloggar och indexerade dem så man kunde göra urval så skulle det kunna bli intressant. Jag skulle då kanske ställa upp följande sökkriterier: Singel, Värmland, 35-50 år, musikintresserad, livsnjutare och mamma. Jag kanske skulle få ett antal träffar och kunna få se ett foto av kvinnorna som passade in på min sökning. Att därefter kunna gå in och läsa deras bloggar vore fantastiskt. Att se hur de resonerar om saker och ting och vad de önskar av livet. Då skulle jag våga ta kontakt och skulle antagligen kunna bli kär på kuppen. Jag skulle förhoppningsvis kunna utläsa något om hur ett utfall skulle bli om jag tog kontakt. Jag skulle då kunna tänka mig att sända ett meddelande till någon som löd: "Läs min blogg".

Om den andre då gjorde det och fann mig intressant på något vis skulle det vara ett häftigt utgångsläge för en träff i verkligheten.