onsdag 6 oktober 2010

Har alldeles för mycket omkring mig nu och vet inte vad jag ska ta mig till. Tiden räcker inte. Jag glömmer en massa saker och kroppen värker och mår inte bra. Jag måste göra något radikalt åt min situation med både lägenhet och kapell.
Jag kan inte ta semester eftersom jag har för mycket inplanerat framåt. Jag kan heller inte sjukskriva mig och få en paus från alltihop för då kan jag ju inte uträtta det jag måste.

Nu ska jag till Oslo i två dagar. Inget kapell alltså. Lördag är Felixdag och jag börjar nästan gråta när jag tänker på honom. Jag längtar efter honom så mycket samtidigt som jag vet att det inte blir något gjort när han är med. Det är ett hemskt dilemma och man tycker ju att man är en jättedålig pappa. Alldeles för många saker man planerat att göra blir till misslyckanden när man inte hinner. Det känns eländigt.

3 kommentarer:

A sa...

Välkommen i fåntrattarnas gäng..

Man kämpar och halar och drar med förkylning eller nåt annat irriterande elände som bara suger musten ur en - man vet av erfarenhet att om man inte tar en paus i det läget så blir det dubbelt värre efter ett tag - oftast med sängliggande läge, men man biter ihop och tar en halv dag i taget och tänker att den här gången klarar jag mig - den här gången går det bra - den här gången klarar jag mig.....

Nä - Kyss mig där bak - inget blir nånsin som man tänkt....

Therese sa...

Men säg till om du vill ha lite barnvakt nån dag. Vi går ju ofta hem tidigt och grabbarna kan säkert roa sig tillsammans. Men jag fattar dilemmat. Akta dig så du inte brakar i väggen nu bara.

Eddie sa...

Måtte denna jakt på tid vara över snart!

Tack för erbjudandet Therese men jag vill ju vara med Felix också. Däri mitt dilemma. Förhoppningsvis rasar alla väggar innan jag hinner braka in i dem.