Det är sällan man har kunnat vara stolt över sin arbetsgivare, kommunen, och nu är det alldeles förjävligt på min arbetsplats. Jag själv är inte utsatt mera än att jag lever i skiten. Det är fullständigt obegripligt hur illa arbetsgivaren kan med att behandla sina anställda och jag önskade inget annat än att det fanns en öppning åt något håll så jag kunde börja om på någon annan plats. Tidigare har jag trivts men det som nu händer är oförlåtligt. Jag vill inte gå in på detaljer.
Felix och jag sitter och kollar på barnprogram på TV. Han inväntar "Lets Dance" vilket jag annars gärna är utan.
Jag har röjt ur ett utrymme under trappan till övervåningen här i kapellet och ska fortsätta att röja imorgon. Nu ska det bli golv där det varit öppet ner till krypgrunden förut.
Nu är både Molly och Siv borta. Siv ville ut igår och det fick hon väl. Sedan dess har jag inte sett henne heller. Undrar vad dom gör de där två.
Igår kväll anmälde jag mitt intresse för att få träffa en "New York Greeter" när jag kommer dit i maj. En "Greeter" är en privatperson som bor i New York som frivilligt tar sig an en främling några timmar under en dag. När man anmäler sitt intresse, skriver man ner vad man är intresserad av och vilken stadsdel men vill upptäcka lite mera. Jag skrev "Musik, mat och människor" i Chinatown. Chinatown är svårt att få grepp om tycker jag. När jag går i Chinatown så förstår jag mig inte riktigt på stadsdelen. En massa "affärer" och restauranger med en liten dörr och ett skyltfönster. Bakom dessa entréer döljer sig en långsmal verksamhet ca 20 meter in i kvarteret. På trottoaren längs körbanan finns en massa stånd där det säljs klockor och diverse krims-krams. Mellan stånden och affärerna är det så mycket folk att man knappt tar sig fram. Ibland får man gå ute i körbanan för att överhuvudtaget ta sig någonstans. Jag skulle vilja att någon visade mig tricket med att ta sig runt i Chinatown. Visa mig lite guldkorn där. Vi får se. Det är inte säkert man får något "greeter" även om man ansöker. Att anmäla sig kostar inget och Greetern tar inget betalt. Däremot föreslås det att man "donerar" 20 dollar. Det kommer jag att göra om jag lyckas få en greeter.
Jag är ju man och föredrar flödesscheman för mitt handlande. ;-) Allt ska vara svart eller vitt i den världen. Ja eller Nej alltså.Som ni ser är flödesschemat genomtänkt i minsta detalj...
Håll till godo!
8 kommentarer:
Underbart! Nu gäller det bara för min hjärna att få igång processerna och skrida till handling.
Den gröna boxen med texten Kasta leder dock i mitt processflöde till en ny process.
Hyr en container/stort släp.
Hyr en container och ställ utanför fönstret och hiva!
Jag har en alternativ lösning: Istället för "Kasta". Lägg ner föremålet i en låda. Ställ undan. Gå igenom innehållet i lådan vid annat tillfälle för slutgiltigt beslut.
Så gör tyvärr jag alltför ofta. Det innebär förr eller senare att förrådet blir fullt med "hemliga lådor".
Hittade en himla bra bok igår: Bicycle Diaries av David Byrne. Byrne berättar om sitt cyklande i alla världens städer och om tankar han får och sammanhang han upptäcker. Det är så jäkla bra. Okej, hela boken handlar inte om NY, men den handlar rätt mycket om amerikansk mentalitet, i ett ganska globalt perspektiv. Mina fördomar säger att de flesta amerikaner glömmer att gå utanför det egna landet, men Byrne har god koll, han kan beskriva sitt land både inifrån och utifrån. Väldigt belysande alltihop.
Detta apropå att bli guidad runt i en storstad. Jag hade faktiskt inte tänkt fråga dig om du hade funderat på att cykla, men eftersom Byrnes bok börjar med NY och du skrev om att komma en storstad inpå livet, så ... (Chinatown är ju ett lysande val, blir säkert en vansinnigt intressant tur.)
Ja, nä. En bra bok är det i alla fall. Imponerande.
Boken är beställd från Adlibris!
Det låter som en bok för mig. Men cykla i Chinatown tror jag inte på. Det är en hektisk stadsdel där det knappt går att gå. Det skulle inte gå att parkera en cykel där om man vill gå in någonstans.
David Byrnes - Talking heads eller?
Ja, den Byrne. Han är om sig och kring sig, karln. Har skrivit fler böcker -- står det i den jag köpte, det hade jag ingen koll på förstås. Hans world music har jag lyssnat lite på men inte på några av de plattor han gjort med andra artister. Men jag hinner ju inte lyssna på nytt numera, har inte den tid det tar att sätta mig in i ny musik. Lite tråkigt. Får hoppas att det är en fas som går att komma ur.
Hehe... har en liten aning om att Livsmedelsverket fungerat som inspirationskälla? Förvillande likt schemat man ska följa för att avgöra om en kontrollpunkt är kritisk eller inte...
"Inget är så krångligt att det inte kan göras värre".
Detta mantra upprepar verkets anställda vid varje morgonsamling. Det har jag hört från flera av varandra oberoende källor. Det är skönt att nu få se att denna sanning kan omsättas även i vardagslivet. Jag ska genast sätta upp ditt beslutsschema på städskåpet. :)
Genialiskt!
Mitt största Aber är de enorma mängder post som väller in till hushållet. Kanske det kunde gå att modifiera ditt flödesschema som ett verktyg att hantera även detta?
Dag
Vad gäller papper, Dag, ska man föröka ta i det bara en gång, högst två. Man tar posthögen och lägger den framför sig på ett bort. Försändelserna kan tillhöra tre kategorier. Dessa är följande:
1. Skräp
2. Något som kräver åtgärd inom överskådlig tid, t ex en räkning.
3. Något man vet att man bör arkivera.
Kategori 1 går direkt i pappersinsamlingen. Kategori 2 lägger man på en utsedd plats för hantering en gång till. Kategori 3 placeras på utsedd plats t ex under en viss flik i en pärm.
Tänk sophink, kylskåp, frysbox.
Låt mig veta om du kommer på ytterligare någon kategori så får vi ta oss en funderare på det då.
Skicka en kommentar