Loan me a dime

Sättet man lyssnar på musik på förändras över tid. När jag fick min första grammofon - jag tror det var 1973 - lyssnade jag aktivt på hela album. Grammofonen var en orange Philips som man öppnade som en liten väska. Högtalaren satt i locket. Jag följde med i texterna om de fanns utskrivna på innerpåsen till albumet eller om de följde på ett separat blad. 

Mina första album var Alice Cooper "Schools out" och "Killer". Oj vad bra det var och vad mystisk den där Alice Cooper var. Till mina första album fanns inga texter men jag försökte ändå höra vad som sjöngs. Ju mera jag lyssnade och ju äldre jag blev, desto bättre på engelska blev jag också.

Det här var min bibel då. Men många ord fanns inte med. Mina artister var oftast amerikanska och använde slanguttryck.

Jag minns en vinter när jag gick på Kungsgatan från busstorget ner mot stan. Precis när jag passerat bron över älven där de två telefonkioskerna stod så hittade jag en 50-lapp i snödrivan. Jag stoppade på mig den direkt och spanade oroligt omkring. Sedan sneddade jag över torget och gick raka spåret till El-center som Domus fristående elektronik- och skivavdelning hette. De sålde även lampor där och jag köpte faktiskt min första rakapparat där.

Men med en 50-lapp i fickan kunde jag köpa det dyra dubbelalbumet med Alice Cooper som jag bara tidigare kunnat drömma om. El-center hade ingen lyssningsavdelning så man kunde inte höra albumet innan man köpte det. Det hade ju Duvan, Ströms och Ton och Bild. Till och med hos Berggrens kunde man få lyssna även om de griniga affärsinnehavarna kämpade emot. Det var två bröder som hade Berggrens om jag inte minns fel. De såg alltid arga och besvärade ut.

Nöjd och glad men fortfarande lite skamfylld kunde jag gå ifrån El-center med Alice Coopers dubbelalbum i alla fall. 

Men vad besviken jag blev. Det lät inte alls som Alice. Dubbelalbumet jag köpte innehöll de båda debutskivorna "Easy action" och "Pretties for you". Faktum är att Frank Zappa producerade dessa album. Förmodligen hade man satt ihop dessa mediokra album till en dubbel-LP när det började gå bra för Alice. De båda debutalbumen sålde aldrig riktigt bra så här såg man väl en chans att få ut lite pengar genom att sätta ihop albumen och ge dem en ny framsida. Jag minns så besviken jag var.

Men vad duktig jag var att märka upp mina album så jag skulle få dem tillbaka om någon lånade dem för att spela in på band. Det hade jag egentligen inte behövt eftersom jag aldrig litade på något tillräckligt för att låna ut en skiva.

Ikväll - en vanlig söndagkväll - lyssnar jag på Spotify. Där kan man sortera på låtar så jag tänkte lyssna på samma låt hela kvällen men med olika artister. Endera skapar man favoritlistor och lyssnar bara på det man själv satt ihop eller så lyssnar man på hela album som musikern satt ihop. Nu lyssnar jag på samma låt en hel kväll istället. Det är spännande att höra hur olika musiker gör låten.

Ikväll lyssnar jag på "Loan me a dime" av Boz Scaggs. På originalversionen spelade Duane Allman gitarr.

När jag tröttnar på den låten (vilket jag förmodligen aldrig gör) ska jag göra likadant med "Themes for an imaginary western" av Felix Pappalardi men som framfördes av Leslie West och Mountain i originalutförandet.