1964

Jag har haft min mammas dagböcker här ett antal år och en gång började jag läsa lite i några av dem. Men det var så mycket mörker. Hur hon hatade sin pappa och sin bror som söp och var elaka både mot henne och hennes mamma. 

Hennes egen uppgivenhet är också jobbig att läsa om. Hur hon ränner ute på nätterna när hon väl kan lämna bort mig och slå sig fri. Hur hon hamnar i knipa på grund av dåliga val hon gör. Hur rädd hon är för morfar och hur hon hatar doften från hans hårpomada. Den doften minns jag också faktiskt. Han använde alltid hårpomada och kammade håret bakåt. Pomadan köpte han i små glasburkar med vitt lock. Själva pomadan var blå. 

Att jag blev till ledde inte till något bra för henne heller och jag har nog alltid känt att jag kom i vägen för hennes egna liv. Jag har aldrig känt mig älskad av henne. Däremot av min mormor som jag också växte upp med i samma lägenhet. Hos henne fanns det trygghet men hon led under sin mans alkoholmissbruk och oberäknelighet. Hans "utbrott" skriver mamma ofta om i sina dagböcker. Hur hon och mormor gömmer sig i källaren eller utomhus när han är full och våldsam. Min morbror Eric gick lite samma väg som morfar. Eric blev periodare och söp bort både pengar och allt han hade. Hela släkten hatade honom för det. För all oro han innebar för mormor. Jag tog honom ändå alltid i försvar hur eländigt han än ställde till det för både sig och mormor. Hur jag i tidiga tonåren var ute och letade efter honom i fyllekvartarna och släpade honom därifrån till mormor så han skulle nyktra till.

Jag har de senaste 20 åren kommit att tycka väldigt illa om min mamma. Hur hon slog mig och hur känslokallt hon hanterade mig när jag var liten. Hur elak hon var när hon hotade med att berätta för mina kompisar att jag hade kissat ner mig på natten. Hon utnyttjade verkligen de där hållhakarna för att jag skulle bli lätthanterlig för sig själv. -Om du inte ger dig nu så talar jag om vad du gjorde i natt, kunde hon säga när mina kompisar var hemma.

Jag har nu tänkt att jag ska försöka ta mig igenom dagböckerna nu äntligen. Jag får se hur länge jag orkar eftersom det är en diger bunt. Jag hoppas att jag ska kunna få en förståelse för den hon var. Kanske också se om det skymtar fram någon kärlek till mig någonstans.

Tyvärr saknas några år. 1963 hade ju varit rolig att läsa t ex när hon träffade min far. Den första som finns bevarad är den från 1964. Det är ju ändå bra eftersom det var då jag föddes. Mycket i dagböckerna är dock överstruket med bläckpenna och med en oerhörd noggrannhet så det är helt omöjligt att förstå vad som stått där. Jag tror hon själv censurerat sig i efterhand. Hennes skrivstil är svår att tyda också.

Dagboken från 1964 är också nummer 9 i ordningen. Hon borde alltså börjat skriva dagbok 1955. Hon var då 11 år. Jag minns äldre dagböcker som jag sett henne ha. Sådana med hänglås som var före min tid. Jag fick aldrig läsa dem men jag minns hur hon skrivit olika killnamn på utsidan på pärmarna. Jag minns också att det stod "Buick" på en av dem. Hon gillade raggare ett tag. Det förstår jag också från gamla foton. Det finns mycket foton och det är kul.

Hon måste ha kastat de tidiga dagböckerna eftersom jag inte hittade dem när jag röjde lägenheten efter henne.

1967 saknas också. Jag vet inte om den gör det av något särskilt skäl.

Hon skrev i sådana här små kalendrar i början och det här är den första som finns bevarad.

Här har hon markerat den vecka då jag förväntas födas.

Det mesta hon skriver handlar om hur hon avskyr sin pappa och bror. Hon tycker ingenting i livet är roligt. Vädret är alltid dåligt och det blåser jämt och ständigt. Det är verkligen ingen upplyftande läsning egentligen. Hon längtar tillbaka till sina väninnor och sjömännen från hela världen som kommer till hamnen. Hon skriver alltid upp hushållssysslor och anteckningarna handlar ofta om det. "Tvättstugan idag". "Morsan och jag var ner till stan" och "Var upp till M på förmiddagen". M är mammas syster Margit som också väntade barn under 1964. Min kusin Leif. Hon och mormor var ofta hos de två andra systrarna Margit och Aina. De verkade varit ett sammanhållet gäng, de tre systrarna och mormor. Morfar och brodern Eric var utanför det gänget.

Jag känner så väl igen hennes pessimism som jag har upplevt hela uppväxten med henne. Allt var farligt, dumt eller onödigt. Det fanns verkligen aldrig något hopp eller glädje i henne.

Jag ska läsa hennes första dagbok nu och skriva ner lite citat. Sådant som är intressant för mig och för Felix. Jag ska sammanfatta hennes dagböcker runt sådant som handlar om mig framförallt. För att Felix ska få en större bild av sin pappa. Jag tycker också det är intressant att läsa dagböcker. Hur plötsligt världshändelser kommer in i någons vardag. Jag vet bl a att min mamma var i Karlskoga och såg på "Kanonloppet" den gången en bil åkte ut bland publiken och flera omkom. Jag ser fram emot att läsa hur hon beskriver den närvaron. Jag har fått för mig att hon var nära att bli påkörd. Jag har nyss läst Anne Franks dagbok och den fascinerade mig otroligt.

Jag har ju flera levande släktingar här i staden och jag ska hantera uppgifter om dem ytterst varsamt i den mån de ens förekommer.

Mammas dagböcker har alltid funnits i mitt liv. Jag har alltid sett hur de legat bredvid hennes säng. Det kanske är den vanan jag tagit efter med mitt bloggande.

Mina noteringar med fet stil.

13 februari 1964

Vi möblerade om stora rummet. Jag fick brev från min tysk igen. Idag har jag gått ut sex månader. 3 st kvar. Sen får vi se hur det går.

Farsan kom hem görfull.

23 februari 1964

Det är nu ett halvår sedan Rüdiger var här i stan. Tur att han skriver fortfarande.

27 februari 1964

Vi tvättar idag. Fick brev från Rüdiger och jag blir så nedstämd. Han ljuger ju så. Han är i Sverige nu. Hur ska det bli i framtiden? Han väger 98 kg skriver han. Är det sant?

20 mars 1964

Hårpomadan kom hem och harklade sig. Ohh gud vad jag hatar honom. Bara vräker sig. Fy faan!

23 mars 1964

Jag är så bekymrad att Rüdiger inte ska skriva.

28 mars 1964

Det gnager i mig att jag inte fått något brev. Kanske struntar han i mig nu? Ja vi får se efter helgen.

31 mars 1964

Var till lasarettet och svettades igen. Fick poliospruta. Farsan fick skitjobb här i stan han blir väl arbetslös snart också. Jag spanar efter brev varje dag.

1 april 1964

Vi var till Aina. Hon fyllde 32 år. Farsan kom hem full så vi gick till Ida på kvällen. Jag var så nervös så jag mådde illa. Så nu är han arbetslös igen. Det är ingen idé att leva längre.

22 april 1964

Tvättdag. Fick i alla fall ett brev från en opererad Rüdiger. I käk stod det. Ja då börjar jag hoppas igen då. Trodde jag skulle svimma ett tag idag. (Detta var det sista brevet hon fick) 

2 maj 1964

Ja nu är fasans månad här för mig. Blir allt räddare för var dag nu. Jag är mycket trött och magen sprängs när som helst nu.

6 maj 1964

Fick värkar kl 9 igår. Åkte upp kl halv två på natten. Fick Eddie kl 20 i 12 på middagen. Han var 52 cm lång och vägde 3 kg och 200 gr. Har aldrig kämpat så förr. Hade värkar i 15 timmar.

7 maj 1964

Jag hatar BB. Morsan och farsan var här. Har så ont. Jag har inte varit uppe än. Eddie nekade äta första gången. Ohhh vad här är varmt. Inget är skoj.

16 maj 1964

Farsan åkte tillbaka till Munkfors så vi var ensamma hemma och hade det så skönt. Har slutat amma honom. Klämmer ut själv istället. Dagarna går så fort och jag är så trött. Han är nu 10 dagar och Rüdiger vet inget. Kan inte fatta att allt är över än. Hade jag inte lilla Eddie klarade jag mig inte.

21 maj 1964

Vad hemskt det är att gå upp på natten. Och att mjölka sen då! Jag har solat. Det är synd att inte vara ute på kvällarna nu. Lill-Rüdiger tar all min tid.

22 maj 1964

Det är så fint om dagarna. Farsan åkte till Munkfors. Ingrid kom upp och titta en stund. Det är en månad sen jag fick brev nu. Navelsträngen lossna på Eddie idag.

23 maj 1964

Vi var ensamma och det var ljuvligt. Det är knappt så jag hinner sola. Tanterna i pensionärshemmet gratulerade mig när jag tvättade fönster. Dagarna går alldeles för fort. Jag är så glad att allt är över. Det känns allt lite underligt att inte få vara med på velodromloppet. Men det ska ju nån gång ta slut. Värst är mjölkningen. När ska min midja komma?

27 maj 1964

Var ute och gick med Eddie i solgasset. Mamma var ut också. En kärring från barnavårdsnämnden var hit så nu börjar det. (Barnvagnen inköptes två dagar tidigare för 150:-)

28 maj 1964

Var på barnavårdsnämnden. Visa henne mina anteckningar om karlar. Inte alla. Började tvivla vem som är far själv nu. Så nu är han spårad till sitt hem.

3 juni 1964

Margit fick en 4,10 kg bjässe imorse kl halv 7. Det är skitdåligt väder och svinkallt. Eddie är 4 veckor. Tiden går som skrivet. Undrar om Rüdiger fått brev från barnavårdsnämnden?

14 juni 1964

Var till M på kvällen. Morsan vill så gärna tvätta åt Eddie och ta hand om honom.

15 juni 1964

Farsan krocka lite med bilen. Alla säger att Eddie skelar med ögat och det gör han. Bara hoppas att det växer bort nu. 

22 juni 1964

Samma muttrande och jag orkar inte längre. Ingen kan tro så skönt det är när han är borta några minuter. Konstigt att vi klarar allt. Eddie bada i skit.

18 juli 1964

Det är hemskt att aldrig Rüdiger får se Eddie. Gud vad jag längtar ut just nu. Vilket jävla liv man lever när det kunde vara så bra.

29 juli 1964

Jag fasar för när jag ska fråga efter jobb. (På Marieberg) Eddie skrattar och jollrar vilt nu. Undrar vad det blev med Rüdiger? Hoppas ännu på något tecken. Men han var inte så bra som jag trodde.

22 augusti 1964

Vad skönt det är när morsan och jag är ensamma. Hon klipper mattrasor. Ettårsjubileum när jag träffa Rüdiger. Var är det året? Ja Eddie går det ingen nöd på fast han inte har nån far. Men det värker allt när jag tänker på´t.

15 oktober 1964

Eddie kom ut tack vare morsan. Karin var här. Tänk vad folk slår i dörrarna så det är vansinnigt. Jag hatar Ericssons härnere. Ungen blir bara väckt.

26 oktober 1964

Har städat stora rummet. Eddie mycket bättre. Ullström tyckte jag skulle ordna större lön för trappstädningen. Ja det ska jag ta mig tusan. Det dubbla.

31 oktober 1964

Skönt när Ericssons är borta. Det tar mig så hårt att Eddie inte fick lockigt hår. Det gör att jag börjar fundera...

6 november 1964

Eddie har nu kämpat ut ett halvår. Var är det halvåret? Säkert har han nu halvsyskon i Tyskland. Fy faan!

23 november 1964

Aina och Carina var här och hjälpte oss när vi tvätta. De var ute och gick med Eddie. Gud vad ungen har svårt för att sova. Gud va allt är träligt.

9 december 1964

Blir så arg när Eddie grinar så jag kunde slå honom. Trökar ut varje minut på Marieberg. Gömmer mig i källaren för att slippa hjälpa sköterskorna. Det är storm och plus åtta också.

16 december 1964

Var ett varv på stan. Tvingade mig ut fast det var kallt. Eddie var med. Men såg inget särskilt. Tog kort på Eddie naken. Köpte honom en pyamas i tobaksaffären.

17 december 1964

Morsan var och hjälpte M. Jag gjorde ingenting. När vi satt och titta på TV kom farsan hem i taxi full från jobbet. Det ska han få äta upp länge.

25 december 1964

Margit och städade på kvällen. Tog kort på barnen. Eddie går runt runt i sängen.

Bara under de här timmarna som detta blogginlägg tog tycker jag mig ha lärt känna min mamma lite bättre. Hon och mormor hade det inte lätt. Jag har förstås utelämnat en massa. Nu är jag färdig med 1964 i alla fall. Jag tycker faktiskt bättre om min mamma efter denna läsning. Jag ska fortsätta med dagboksanteckningar så länge jag orkar här. Det är inte ens säkert jag orkar ett år per blogginlägg. Jag blir så trött i ögonen när jag måste koncentrera mig på den lilla texten.

Under kvällen fick jag meddelande från Sabina i Norge. Hon har skickat en för tidig födelsedagspresent till mig som ska landa här på min trappa kl 21:26.

Denna väska stod på trappan när jag öppnade.

Så mycket spännande mat Sabina skickat till mig!

Och ett antal superspännande kaviarer. Jag är så otroligt tacksam för detta! Tack kära Sabina!