Arvet

Jag vet inte om även detta är ett ålderstecken men mina tankar om mig själv som människa dyker upp allt tätare. Jag reflekterar också över vad min ensamhet gör med mig. Om jag kommer att bli allt svårare att umgås med i framtiden. Jag märker också att jag tröttnar väldigt fort på de jag umgås med de få gångerna jag ändå gör det. Kanske inte tröttnar på personerna men sitter och längtar efter stunden då jag blir själv igen.

Om jag inte hade haft Felix hade det nog också kanske känts som om jag levat förgäves. Inte för att mitt liv egentligen spelat någon större roll under de år jag knallat runt på moder jord. Man efterlämnar sig väl inga större avtryck. Allt fler saker som jag gör nuförtiden har ändå lite med det att göra. Jag dokumenterar mina tankar i min blogg och låter skriva ut den för Felix skull. Hade det inte varit för honom skulle jag aldrig sett till att den gick över i pappersform.

Jag tänker också på vad jag fått med mig från mina föräldrar. Eftersom jag är uppväxt med min mamma har jag väl en ganska bra koll på vem hon var.

Här en bild på min mamma en månad innan hon träffade min pappa. Hon var 19 år när bilden togs. Hennes liv finns delvis beskrivet i de dagböcker hon lämnat efter sig. Ingen trevlig läsning. Hon mådde inte så bra psykiskt under sitt liv med en pappa som var en tyrann. Eftersom hon också hade en liten vana att, ihop med några andra tjejer, springa på båtarna i hamnen bland sjömännen blev hon också ganska snart illa sedd av de lokala grabbarna som annars säkert var intresserade av henne.

Min pappa var också mycket riktigt en tysk sjöman. Det är i alla fall vad min mamma minns. De träffades bara några få gånger i augusti 1963.

Här är han.

På bilden är han ca 24 år.

Under mina 40 första år var dessa två bilder de enda jag hade av honom. Jag visste också vad han hette och min mor hade någon gång berättat vilket datum han var född 1939.

När jag träffade honom för första gången "trodde" jag att det var mannen på bilden jag skulle möta. Det trodde jag väl egentligen inte men jag hade ju inget annat att gå på.

I själva verket såg han ut så här.

När jag tittade i hans fotoalbum hade han en liknande bild av sin kompis på samma motorcykel. Jag tror MCn är en Heinkel Tourist.

Allt jag visste om honom var sådant som min mamma berättat. Hon har aldrig hållit detta som en hemlighet utan jag har uppfattningen om att jag hela mitt liv vetat att det var han.

Men är det verkligen så?

När jag föddes i maj 1964 registrerades han som min far även om mamma var osäker. Barnavårdsnämnden fick däremot aldrig tag på honom. Jag har bara de uppgifter jag fått från min mamma och de uppgifter som han själv försett mig med när jag träffade honom i verkligheten. Hans och mammas uppgifter går dock isär lite men han har aldrig nekat till att han var min far.

Nu finns ingen av dem kvar att fråga om något mer.

Här sitter jag med min älskade mormor som jag i efterhand har ansett vara min riktiga mamma med avseende på modersrollen. Min biologiska mor var ingen bra mamma.

Mitt oklara arv har ibland varit till en nackdel för mig. Varje gång jag fått frågan om jag har olika sjukdomar i släkten har jag bara kunnat redogöra för den ena sidan. Jag frågade honom om sjukdomar i släkten när jag väl träffade honom. Jag hade i alla fall en halvbror som var född 1965. 

Den senaste tiden har jag börjat intressera mig för genetik och släktforskning genom att spåra via DNA och att på det sättet avgöra släktskap. Jag såg ett avsnitt av "Vetenskapens värld" som hette "Hemligheterna i vårt DNA" på TV som jag tyckte var oerhört intressant.

Jag har också följt brottsutredningar där man använt sig av släktforskningsexperter för att komma fram till okända gärningsmän i "kalla fall". Verkligen fascinerande.

Nu har jag själv beställt ett provtagningskit som jag ska provta mig med och skicka in för att få generna beskrivna. Jag kommer antagligen att få en datafil med mitt DNA.

Det finns också en gratis databas dit man kan skicka sina data för att få data om anhöriga i ett visst antal led. Under förutsättning att de också skickat in sitt DNA förstås. Databasen heter "GED-match" och är kostnadsfri. Jag har inte bestämt om jag ska skicka in mitt DNA dit ännu. Jag ska läsa på mera om det först.

Det jag är mest nyfiken på är om mitt ursprung kommer från Värmland sedan flera generationer på mödernet och Nordtyskland på fädernet. Jag kommer att få en världskarta skickad till mig där min gentyp visas med färgade områden på kartan. Tänk om inga gener kommer från Tyskland. Tänk om de istället kommer från Östeuropa? Tänk om det visar sig att jag har fler halvsyskon. Jag vet att min pappa levde en tid i Brasilien. Jag såg också en massa bilder på lättklädda damer från den tiden i hans fotoalbum. Mitt DNA kanske rymmer en massa hemligheter.

Det ska bli jätteintressant att få svar på gentestet men först behöver jag ju få själva provtagningskittet. Det är på väg från Nederländerna nu enligt spårningsuppgifter jag fått.

Sivan somnade tätt intill mig i sängen i går kväll igen. Mysigt för mig att somna med en hand på hennes mjuka mage.