Så länge jag kan minnas har jag uppskattat att folkbada. Att vara bland folk men inte "ge sig tillkänna". Att bara vandra runt bland dem och betrakta eller att sitta stilla och se folkstimmen passera. Ofta har jag också hörselproppar för att slippa höra dem. Då blir det ännu mer som att dyka i vatten och bara titta på allt. Bland det bästa är att sitta på en flygplats och uppleva den underbara ensamheten som infinner sig när man sitter mitt i vimlet och utropen med hörselproppar. Ingen kommer heller någonsin åt den jag älskar att vara i denna - min egen - ensamhet. Blasie Pascal skrev: "Alla människans problem härstammar från deras oförmåga att sitta tysta i ett rum ensamma".
Sivan hade spytt på sitt fårskinn inatt igen. Jag tvättade det av det skälet förra veckan och nu var det dags igen. Snart har hon gjort det för sista gången.
Jag tog bilen ut till Marieberg för att se om loppisen hade öppnat för säsongen men det hade den inte. Den loppisen brukar kunna ha en del intressant litteratur. Jag tog svängen över stan på tillbakavägen och fick se att det var bakluckeloppis på torget.
Jag parkerade och gick dit en stund. Jag kom precis när det öppnade och det var redan mycket folk.
Jag köpte lite knep och knåp för 10:-.
Lilleman och jag satte oss och pratade en stund också.
Jag tog bilen upp till Maxi och tog en kopp kaffe och folkbadade. Jag hade en utvecklingsstörd kille som ställde sig framför mig gång på gång där jag satt. Stod och tittade på mig en halv meter ifrån och skrek. Riktigt obehagligt så jag drack snabbt upp kaffet. Felix ringde och sa att det var "Familjedag" ner i stadsparken. Jag tog bilen dit och kollade men blev väldigt besviken.
Brandkåren stod där med en bil och karateklubben hade lite uppvisning. Ett långbord stod dukat med olika invandrarmat och jag fick reda på att det var en dag för de som bor i Kristinehamnsbostäder.
Värdelöst folkbad. Det var nog inte ens 20 personer där. De höll på att blåsa upp en hoppborg i alla fall.
Jag åkte hem igen och åt. La mig sedan och blundade en timma innan jag gick upp och satte mig och tittade på orientering från Ungern på TV.
Vi har börjat gå i skogen på kvällarna jag och min vän Anders Helldin.
Här väntar jag på att han ska komma ut. 2,5 kilometer blir det varje gång hittills. Det är skönt med lite kroppsrörelse vilket det normalt annars blir allt mindre av. Kvällarna för övrigt går åt till självstudier. Jag minns när jag var yngre och blev varnad för att bli "förläst". Det kunde man tydligen bli och då blev man galen.
Jag fick ett gäng fina böcker igår som jag la ner i min resväska inför vintervistelsen i Spanien.
Det värsta är att jag blir så skumögd av att läsa. Jag märker det också när jag sitter vid datorn långa stunder. Jag har köpt ögondroppar som inte hjälper men har fått tid för ett videosamtal med vårdcentral till veckan. Det har blivit ett handikapp för mig.
Imorgon åker Felix tåget till Göteborg för att inleda en ny etapp i livet. På tisdag är det upprop på Götaplatsen och han får se sina kurskamrater för första gången. Det ska bli fantastiskt roligt att följa hans förehavanden under de kommande fem åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar