Snygga böcker

Jag läste idag på svt-nyheter att folk köper "snygga böcker" för att ha i sina bokhyllor. Innehållet i böckerna är oviktigt. De har ändå aldrig tänkt läsa dem. Snygga bokryggar vill de ha på rad i sina bokhyllor. Antikvariaten i Stockholm säljer snygga böcker på metervara. Det finns t o m "bokkonsulter" som hjälper till med vad som är snyggt och inte. Inte ens det behöver man anstränga sig med.

Jag måste erkänna att det kokar lite i mig inombords. Jag verkligen föraktar sådan ytlighet.

Men det är ju inget jag har med att göra egentligen. Vem är jag att sätta mig över andra människors lycka. För det är väl det det är. Att kunna visa upp för sina vänner vilket ombonat hem man har och vad intellektuell man är.

Vilken konstig vår jag har. Det går inte vara ute för kylan. Jag ligger jättelångt efter med tobaksodlingen om jag jämför med förra året. Tiden går ändå väldigt fort. Idag hörde jag en sädesärla sjunga för första gången. Den satt mitt på gräsmattan och sjöng med lite olika strofer och varierade sig lite. Normalt hör man bara deras korta: Selitt. Selitt.

Jag läste ut "Ålevangeliet" igår. Jag nästan skäms över att jag läste den. Jag brukar aldrig läsa böcker som folk "pratar om" och tycker är bra. Jag har varit intresserad av ålen i många år så jag har redan läst väldigt mycket naturvetenskaplig litteratur om den. Jag gjorde också en praktikvecka en gång på Sötvattenslaboratoriet där jag dissekerade ålar varje dag. Jag klöv deras små huvuden med en skalpell och plockade sedan ut otoliterna med pincett. Otoliter är små stenar de har i innerörat. Om man kollar dem i mikroskop så ser man årsringar och kan på så sätt åldersbestämma ålarna. De ålar jag hanterade var bara en dryg decimeter långa. Otoliterna var små som en tredjedels riskorn ungefär. Boken "Ålevangeliet" var väl ok men absolut inget jag skulle rekommendera till någon. Boken innehöll i alla fall fina skildringar av en far.

Jag längtar efter värmen så jag kan börja sitta på altanen på kvällarna.