HSP-depp

Jag har gått med i flera HSP-grupper på Facebook för att komma i lite försiktig kontakt med likasinnade. HSP står för "High sensitive person" och det är ju numera så jag definierar mig själv. High sensitive Persson, snarare. För mig är det naturligt att vilja veta allt om denna gåva. "Gåva" vill jag nämligen betrakta det som. Det är bara det att medlemmarna i de här grupperna verkar anse HSP vara en förbannelse för dem.

Jag känner inte igen mig alls i det. Jag är ju bara glad och tillfreds med livet. Det vill jag inte skriva om där eftersom många skriver om självmordstankar, den kommande dystra hösten och den förestående julen då alla ska vara glada. Jag gick ur flera av grupperna igår utan att ha skrivit en enda bokstav där.

Jag känner mig förgiftad av det de skriver och nästan alla ropar på hjälp på ett eller annat sätt. Jag vill inte engagera mig där och riskera att bli nerdragen i dysterheten. Jag är fortfarande med i en grupp som heter "HSP-singlar" eftersom jag är en sådan. Jag vill heller inte bli något annat än en HSP-singel men identifierar mig mest med dem. I den gruppen har jag inte heller stött på denna destruktiva stämning.

Mina onlinemöten löper på med inspektörer och chefer i Värmlands och Örebro läns kommuner och jag sitter och skriver mest hela dagarna under arbetstid. Snart är jag ikapp med mina minnesanteckningar och det känns bra. Då är det dags att planera nya onlinemöten igen.

Det är dystert väder ute och jag är så tacksam för att inte behöva ge mig ut. Jag trivs så gott i min lilla skrivarvrå i prediksalen. Jag skrev till en vän som bor i Torrevieja häromdagen och han lovade att ta hand om mig lite när jag kommer ner. Han kanske t o m hade en cykel stående i garaget jag kunde låna. Mötet med honom på plats ser jag jättemycket fram emot. Den 11 december åker jag ner.

Det ska bli så roligt och intressant att komma ner till Spanien. Idag var jag i kontakt med han jag ska låna lägenhet av. Vi pratade om praktiska saker så som varmvattenberedare och vattenreningsfilter mm. Men sådana samtal gör sitt till för att jag ska få ytterligare stöd för drömmar och längtan.

Jag har börjat okynnesshoppa på nätet också. Mest småsaker som jag egentligen inte behöver. Jag har så svårt att låta bli att köpa silverringar och armband på Tradera. Det är säkert ett uttryck för något men jag tycker det är så roligt att se fram emot dessa små försändelser. Jag tycker också jag är lite "fin" när jag bär mina silversmycken. Jag "för" mig på ett lite annat vis när jag har mina smycken. Mer självsäkert liksom. Med en starkare pondus. Konstigt egentligen men det är en påtaglig känsla faktiskt som jag mår jättebra av. Böcker kan jag heller inte låta bli att köpa.

Jag möblerar om bland lite småsaker här då det blivit väldigt tomt på fönsterbänkarna i och med att jag övergett kampen mot spinnkvalstren. 

Ett antal blomkrukor får hamna i uthuset. Men eftersom jag behöver omge mig med vackra saker så försöker jag fylla tomrummen med annat jag tycker om.

Bl a denna klenod. För vanliga människor är detta inget annat än en rostig dunk. För mig är det något annat. Det är en kvarleva från en tid då vi trodde vi var odödliga och att naturen var stor nog att ta emot vad som helst som släpptes ut av oss människor. Folk som arbetar med miljöfrågor vet att Trikloretylen är bland de värsta kemikalierna vi fått för oss att blanda till. Denna kemikalie är också ett känt korsordsord. "Löser fett", brukar frågan vara. Svaret på tre bokstäver är "Tri". Tri är en förkortning av ovanstående produkt.

Denna kemikalie kunde man köpa hur som helst förr. Innan vi förstod. Den tar sig ner till grundvattnet genom tjocka betonggolv och den är svår att sanera bort där det varit utsläpp. Alla kemtvättar använde tri eller någon annan klorförening för att tvätta saker i. När jag hittade den här dunken skrek jag rakt ut av glädje. Jag hittade den under en inspektion på Djurgårdsskolan i Kristinehamn i deras panncentral. Jag frågade vaktmästaren som gick med mig om jag kunde få den. Den var ju tom också så jag fick ta med den därifrån.

Den påminner om en tid när vi bara levde på utan att ängslas över följderna. Det är inget konstigt att hitta en sådan här dunk. Nästa alla verkstäder hade en "Tritvätt" där man löste upp fett från maskindelar och dylikt som skulle underhållas.

Här står blomkrukorna för en transport till uthuset ogästvänliga kallförråd.

Jag tänkte åka till IKEA i helgen också för att köpa lite delar till bokhyllan Billy som jag tänker bygga ut på höjden. 

Jag tog in en bokhyllestege också och torkade av för att öka min räckvidd inför bokförvaring på högre höjder. Jag tömde också bokhyllans mittdels övre hylla på "prydnadssaker" och placerade ut dem på fönsterbänkarna så det inte blir så kalt där. Det blir fyra nya hyllor ovanpå alltihop har jag tänkt. Och lite omflyttning av befintligt bokbestånd för att göra plats för fler titlar i bra plockhöjd.

Den bestämda kvinnogestalten fick stå bredvid tridunken. Apoteksvågen har fått flytta in från köket.