Kusturica

I förrgår beställde jag tre filmer av Emir Kusturica. Jag har några sedan förut och blev sugen på att se dem igen. Zigenarnas tid hade jag en inspelning av sedan tidigare men nu beställde jag den "på riktigt". Det fanns ytterligare två titlar jag inte kände till så jag beställde de också. "On the milky road" och "När pappa var borta".

Dessa har jag sedan länge men jag ska se om dem igen.

"Svart katt, vit katt" är favoriten. T o m Felix gillar den och begär att få se den ibland. "Gadjo Dilo" hör egentligen inte dit eftersom det inte är Kusturica men det är en film i samma genre. Jag vet inte vad genren kallas. Några av dem skulle jag ändå kalla "Zigenarfilmer".

Filmerna är roliga för en person med detaljsyn som jag själv. Ofta utspelar det sig en parallell handling i bakgrunden och jag upptäcker nya saker hela tiden i "Svart katt, vit katt".

Det får bli en Kusturicahelg framöver när mörkret kommer. Tyvärr finns inte filmerna i Blu-rayformat men den bristande kvaliteten på vanliga DVD-filmer glömmer man som tur är efter en stund.

Idag var jag på kontoret i Karlstad för första gången efter att pandemin bröt ut. Jag var där och tömde mitt skåp eftersom min huvudarbetsplats fr o m 2022 (nu egentligen) är i hemmet. Det var roligt att dricka automatkaffe igen och se några inspektörer i helfigur.

Det här var vad jag hade kvar i mitt skåp. En halvfull flyttkartong med egentligen bara skräp.

Jag har en vän där också som tillverkar batiktröjor åt mig. 

Han hade två stycken klara till mig som jag köpte av honom.

Min lilla väska som jag bar min laptop i till mina möten åkte med hem. Men jag hittade lite roliga saker också. 

Denna underbara teckning som jag fick av en liten flicka en gång. Jag har flera alster av henne någonstans och hon insåg inte vad mycket glädje hennes teckningar spred och sprider än idag. Hon producerade sådana här teckningar hela tiden. Jag ska rama in denna och sätta upp den. Varje liten detalj i den är helt underbar.

På hemvägen från Karlstad stannade jag och lunchade på Väserasta.

Och en ny ring från Tradera. Jag har ju så svårt att låta bli.

Jag plockade lite fler knölsyskor idag. Jag ser även revormstörel stå bredvid men den är visst otroligt giftig så den kommer jag inte att röra.

Kvällen tillbringade jag med en bokcirkel online med helt okända människor via zoom. Boken handlade om "Den högkänsliga människan - Konsten att må bra i en överväldigande värld". Det var Sveriges förening för högkänsliga personer (SFH) som hade bjudit in. 

Jag har lärt mig jättemycket om högkänslighet nu och det känns verkligen som jag funnit mig själv. Inte nog med att jag tidigare mått så otroligt bra psykiskt det senaste åren. Vetskapen om att jag garanterat hör hemma bland de 20% av befolkningen som är högkänsliga har gjort mig ännu mera klarsynt nu.

Jag trodde inte livet kunde bli bättre än för några veckor sedan. Sedan dess har jag läst mycket och kommit till jättefina insikter. Det verkar som om livet bara blir bättre och bättre.