Lördag

Imorse när jag vaknade var det lördag. Jag gick upp kl 08:30 trots att jag lagt mig tidigt igår. Jag var så fruktansvärt trött redan kl 18 igår. Det var meningen att Sabina skulle kommit förbi på eftermiddagen men hon skulle bli senare än så så jag blev tvungen att skriva till henne att jag behövde lägga mig.

Idag när jag satt och drack kaffe på morgonen och tittade lite slött på morgon-TV flög det in en fågel i ett fönster till prediksalen. Jag hörde en smäll och såg lite ljusa dun singla ner från en liten fläck som blivit på fönstret. Jag sprang ut och tittade men jag hittade ingen skadad fågel nedanför. Det händer nästan dagligen nu. Att en fågel flyger in i fönstret. Jag undrar om det är någon rovfågel som är här och jagar. Jag har märkt att det varit så förr när fåglar flyger in i fönstren.

På trappan stod två clematisar och jag förstod att Sabina varit här och ställt av dem. Ledsamt att jag inte hann träffa henne men det blir förhoppningsvis tillfälle fler gånger.

Nu står de här på baksidan. Jag ska gräva ner dem sedan.

"L" har ju tävlat igen och jag såg en blänkare från Nya Kristinehamnsposten på FB på morgonen. 

Jag åkte direkt till Maxi och köpte tidningen. Det var en intervju med hennes lagkamrat Cassandra. Det var egentligen Cassandras tävling men hennes tävlingspartner hade blivit skadad en vecka innan loppet. Hon kontaktade då "L" och hon var inte sen att ställa upp. Jag vet att detta var en dröm som gick i uppfyllelse för "L" och jag är så otroligt glad för hennes skull.

Nu har jag läst ut den första boken av Elaine N Aron, "Den högkänsliga människan - konsten att må bra i en överväldigande värld". Jag har också blivit medlem i SFH (Sveriges förening för högkänsliga). Jag har förstått att jag är på helt rätt väg när det gäller att utforska mitt eget inre. Aron är tydligen något av en guru inom denna värld men jag tyckte hon var lite jobbig att läsa. Lite för "hurtig" för min smak. Jag misstänker att det kan vara en översättningsgrej. Jag tyckte inte om att hon påstod en massa saker om mig i boken. "Du som alltid varit blyg", t ex. Jag har aldrig varit blyg. 

Nu är jag inne på den andra boken inom samma område, "Från foten av Tibidabo till Vysehrad - På resa i en introvert högkänslig mans själ" av Jonaz Juura. Flera av avsnitten i den skulle jag själv kunnat vara författare till. Så på pricken beskriver han min inre värld och jag kan nästan inte sluta läsa.

Idag låg jag i sängen och läste och blundade om vartannat. När jag blundade hörde jag enstaka regndroppar på fönsterblecket och krypgrundsavfuktarens lilla ljud under huset. Den har gått dygnet runt i över tio år nu. En bil passerade då och då och det lät lite som ett bakgrundssus av bilar även ute på 26:an.

Jag fick känslan av julafton. Så här brukar jag tillbringa eftermiddagen på julafton numera. Mätt och belåten. Jag har nyss kommit hem från Felix mamma där vi ätit jullunch. Då brukar jag hamna här i sängen och blunda och lyssna. Jag hör hur bilar far förbi på självaste julafton. Hur förväntansfulla människor sitter i sina bilar med julklappar på väg till någon de tycker om. Minst lika många ekipage åker mot en påtvingad gemenskap i en familj som de egentligen inte vill umgås med och här ligger jag och slipper alltihop. Jag njuter också verkligen av att inte behöva träffa släktingar till Felix och behöva redogöra för hur jag lever och tänker. Att bli sedd som en särling som vanligt. De tycker nog om mig eftersom jag skänkt dem Felix men de förstår mig inte. Det har de aldrig gjort och kommer heller inte att göra. Men det gör heller inget. Huvudsaken är att Felix känner mig bättre än någon annan och förstår mig.

Idag försökte jag mig på en tillbakablick över de senaste åren. Jag fattar nog inte riktigt vad som hänt och varför allt blivit så här. Att jag skulle få uppleva ett liv när jag mår så otroligt bra psykiskt. Jag försöker ta vara på varenda sekund och vill vårda den och må så skönt så som jag inte trodde var möjligt. I hela mitt liv har jag varit lite ängslig men inte nu. Tänk att jag skulle behöva bli 50+ innan jag förstod.

Både förra helgen och denna har jag brottats med lusten att dricka öl. Ofta ser jag fram emot att tillbringa en stund med att uppleva en annorlunda verklighet som ett litet rus kan ge. Jag tycker att jag tänker stort och bra efter lite alkohol. Jag blir kreativ och får lust att göra en massa saker. Samtidigt vill jag vara snäll mot min lever som utför ett jättejobb alla dagar i veckan genom att ta hand om de mediciner jag tar. Ibland känner jag av att den får jobba extra hårt. Det hände förra gången jag drack öl då det högg till lite i den. Jag behöver längre inte dricka alkohol för att slappna av och må bättre för stunden som jag gjort tidigare i livet. Jag mår så bra jag kan ändå nu men jag är så van att må lite annorlunda någon gång i veckan så det är det som lockar.

Medan jag satt i valet och kvalet ringde "L" på Facetime och vi pratade i flera timmar. Efter samtalet kändes det självklart att öppna en öl. Vi berörde så stora och djupa saker att jag behövde någon sorts återhämtning och då tog jag till den medicin jag känner bäst, nämligen Norrlands guld, 3,5. Jag är inte van att kunna prata med någon som henne och jag mår bra efteråt även om jag blir överväldigad och utmattad.

Hon berättade en så rolig sak som hon mindes. Hon hade färgat ögonbrynen vid ett tillfälle och kom ut ur badrummet. Felix mötte henne och utbrast: "Var är min kamera?". Hon såg ju ut som en clown med färg överdrivet påstruket över ögonbrynen. En så underbar reaktion från en sexåring. Hon älskade Felix och gör det än. Han älskar henne också det är jag säker på.

Nåväl. Jag öppnade en öl och satt mig vid datorn. Jag satte ihop ett bildspel om tobaksodling och snusproduktion att ha till cirkelstarten i januari 2022. Om någon anmäler sig vill säga. Det kan man ju inte veta men jag tror nog att det finns ett intresse i att bli självförsörjande på snus nu när skattepålagan även gäller råtobak.

Ikväll lägger jag mig och slumrar in med en massa intressanta tankar jag haft under dagen och under samtalet med "L" och imorgon är en ny dag.