Förundran

För en tid sedan läste jag ordet "förundran" och kände att jag plötsligt förstod innebörden av det. Jag förstod också att det är det jag hela tiden håller på med. Att förundras. Förundras över sakers tillstånd, varför det är som det är och hur det kommer att bli. Detta gäller ju egentligen allt. Klimat, Ukraina, livet ja faktiskt allting.

Jag hade dagen innan lagt en mastodontbeställning till Adlibris. Jag sökte ordet "förundran" bland deras titlar och fick flera träffar som visade sig intressanta. Jag drog iväg en beställning till och för att få det fraktfritt lade jag även till boken "Pojken, mullvaden, räven och hästen" då jag inte kunde motstå titeln. En bok med en sådan titel måste ju vara intressant, resonerade jag.

Idag kom således en ny försändelse enligt mitt uppdämda behov.

Ordet förundran betyder för mig något annat än fundering eller undran. Ordet har för mig en inbyggd "fascination" också. Även vördnad och mystik. Och förvåning. Och t o m en sorts vilja att veta mer om det man förundrats över. En mycket tyngre betydelse än undran och det är så mycket mera inbyggt i själva ordet. Jag förundrades över ordet förundran faktiskt.

När jag var nere i Spanien nu träffade jag en man som jag pratade med. Jag berättade att jag höll på att sälja av mina böcker och han undrade om jag hade några "Paasilinna". -Det kan du lita på, svarade jag.

Idag skickade jag en liten "teaser" till honom medan jag letar reda på de böcker jag har.

Dessa har jag hittat hittills men jag ska gå igenom bokhyllan en gång till.

Om någon är ute efter böcker av Carlos Castaneda så har jag sex stycken utlagda på Tradera nu.

Det känns som om jag fått en lite ny syn på mitt arbete. Det känns som en helt OK sysselsättning medan jag går och väntar på nästa resa. Förut har det känts lite som om det är i Kristinehamn jag har mitt liv och i Spanien har jag guldkant. Nu känns det mer som om det är i Spanien jag verkligen lever och här går jag omkring i lugn och ro och vet att jag har min guldkant att se fram emot.