Vaknade och gick direkt upp och målade i flera timmar innan jag åkte till Maxi och handlade. Där träffade jag en kollega till Felix på Södermalmsskolan som sa: -Eddie! Vilken underbar son du har. Han gör ett fantastiskt arbete på skolan ska du veta.
Vilken mallig pappa jag blev. Hon gjorde en redan bra dag fantastisk i mitt liv. Jag ringde direkt till hans mamma och berättade. När jag kom hem målade jag igen. Och resten av hela dagen faktiskt och blev klar med två målningar.
Den här blev jag särskilt nöjd med. Ser ut som en massa amöbor som yrar runt. Mycket pill och noggranna gränsmålningar i denna. Det tar på krafterna. Och på ögonen.
Denna blev också OK men denna är inte lika resurskrävande. Mera yvigt kludd.
Jag har fått ett litet annat förhållande till kapellet. Idag har jag sölat lite med färg på vardagsrumsbordet när jag målat. Men det är inte viktigt längre. Jag fick på ett par byxor också men reagerade inte nämnvärt över det heller. Under tidigare perioder i livet hade det varit ren katastrof. Inte en ekonomisk katastrof men en personlig eftersom jag varit oaktsam och slarvig. Sådant som jag egentligen alltid har förberett mig för; bytt till andra kläder och täckt bord och golv med skydd. Tingen börjar bli mindre värda för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar