Sommarstilla och "surrpollinering"

Det händer inte mycket vare sig runt kapellet eller på jobbet. Den här tiden på året arbetar inspektörerna för högtryck för att bli klara med det de föresatt sig före semestern. Jag fick den andra dosen Modernavaccin i onsdags och kände av det på natten mot torsdag. Jag hade ont på vaccinationsstället och vidare ner i armen. Jag vaknade två gånger och hade frossa. Men det gick över till natten efter. Kunde på lördagsmorgonen förnimma en lätt muskulär värk i armen. Inget som hämmar mig men jag är ju ändå ganska hämmad på grund av ren lathet. Vackert väder och väldigt varmt. Det har det varit de senaste dagarna så jag sover naken ovanpå täcker med en bordsfläkt som blåser hela natten.

I torsdags hade jag planerat att promenera en timme med någon kollega i öronen men ingen slöt upp. Jag tog bara den korta rundan istället för den långa. Igår klippte jag gräset som fysisk utmaning. Jag försöker att göra något varje dag ändå. Bara för att låta musklerna arbeta lite extra. Jag drack inga öl igår heller. Det kanske blir idag om jag får feeling. Till skillnad från vad män i allmänhet tycks tycka kan jag uppleva att det är för varmt för att dricka öl.

På lördagsmorgonen drack jag kaffe för första gången på flera dagar. Jag har kopplat ihop kaffet med mitt illamående men insett att jag mår lite illa även om jag inte dricker kaffe. Jag känner igen känslan. Jag har haft sådana perioder av illamående på mornarna förr. Jag är i alla fall inte gravid. Så mycket vet jag. Jag börjar också bli innerligt trött på äggsmörgås med kaviar till frukost. Jag kanske måste ta en paus från det men troligen hänger jag i tills kaviartestet är över.

Inatt drömde jag att jag var i New York och träffade min mamma och min mormor som var där ovetandes om varandra. Det finns nog inget mer otänkbart även om de varit i livet.

Tobaken har börjat växa nu. Även ogräset har börjad dyka upp och jag gick ett varv och rensade lite.

Medan jag rensade hörde jag det karaktäristiska brummet av en bålgeting. Den visade stort intresse för en av fågelholkarna som sitter på gaveln av uthuset. Den var inne i holken en sväng men kom strax ut igen. Den svartvita flugsnapparen har ungar i den och ganska snart flög en fågel in där igen. Jag kunde pusta ut lite. Jag gillar bålgetingar men vill inte ha dem så nära mig som där. Precis ovanför dörren till uthuset där jag är inne mest nu. Både cykeln och gräsklipparen står där. "Metal-man has hornet´s wings" av Frank Zappa dyker alltid upp i min huvud när jag ser bålgeting. En trevlig blueslåt. Här med Captain Beefheart på sång (grymtanden).

Jag cyklade rundan som är en mil på förmiddagen. Det är lite svalt och skönt att cykla på grusvägen genom skogen mot Hultet. Resten av turen är det däremot soligt och varmt. Jag såg två döda små platta ormar på grusvägen. Omöjliga att artbestämma då de låg med magen upp och var illa tilltygade. Jag tog också en omväg hem och cyklade genom stadskärnan på självaste Kungsgatan. Jag känner dock inte igen mitt Kristinehamn från då jag var ung. Då levde stadskärnan. Så är det tyvärr inte nu. Nu ska tydligen HM slå igen också.

Lupiner från cykelturen. En invasiv växt som vi tappat herraväldet över. Det är försent att försöka utrota den nu. Utrotning har påbjudits länge från Naturvårdsverket men nu är vi nog chanslösa. Vi får koncentrera oss på de andra invasiva arterna så som Parkslide, Jättebalsamin, Skunkkalla och Jätteloka. Där har vi fortfarande chansen att hejda deras framfart innan det är försent.

Visst kan lupinerna vara vackra där de står i stora fält. Men de kväver allt annat under sig. Den korta tiden de blommar är de välbesökta av allehanda pollinerare men där de blommat över finns inga andra växter där de står som tar vid med blomning. Det blir som en stor buffé och sedan blir det svält för pollinerarna. Jag har tagit på mig att hålla Marielund 1:12 lupinfri i alla fall. Jag kommer heller inte låta Kanadensiskt gullris att gå i blom. På andra sidan vägen står de ändå förstås.

En del växter är "surrpollinerade". Det betyder att vibrationerna från en surrande humla räcker för att pollenet ska släppa och hamna på pistillen. Tomat är en sådan växt t ex. På platser där det är ont om humlor anställer man personal som går runt i växthusen för att surrpollinera med vibratorstavar. Ett kostsamt sätt för odlaren att få sina plantor pollinerade.

Undrar om man försökt spela upp lågfrekvent ljud i växthusen. Det kanske vore en idé.

Det är ju bra att vi människor inte kan "surrpollineras". Det skulle nog bli en del "jungfrufödslar" ute i stugorna i så fall. :-)

Jag ställde upp alla dörrar till uthuset på vädring idag. 

Ett getingbo håller tydligen på att byggas innanför en av dörrarna. Det ska jag mosa ikväll efter skymningen när getingarna är hemma i boet. Det är lite mulet och det kom några regndroppar (2) på mig när jag satt på altanen med bar överkropp. Det kunde gärna få komma en skur faktiskt. Tobakslandet var fuktigt när jag oroade jordytan med mitt ogräsverktyg och det var ju bra. Jag fortsätter att vattna en timma varje kväll.

Nu har jag semester också. En vecka då jag inte har något planerat. Det är nog få förunnat att inte ha något planerat under en semestervecka. Jag ska jobba några veckor igen sedan innan jag tar min fyraveckors sommarsemester. Den avslutar jag med en vecka i Prag. 

Det verkar som om Norge kommer att ansluta sig till EUs "Covidbevis" också. Jag förstod att det skulle bli så. Dock vill de vänta tills den 15 juli tydligen trots att beviset ska gälla i EU fr o m den 1 juli.

Jag diskade mitt fågelbad/vattenskål för humlor och andra flygfän idag. Det blir algpåväxt på botten, stenen och kulorna vid sådan här väderlek. Tyvärr använder också Sivan fågelbadet som vattenskål. Det är egentligen inget vidare eftersom man kan utgå ifrån att alla fåglar har salmonella. Katter kan också få det och tyvärr är det väl en bakteriesoppa när vattnet vämts upp på dagarna. Sivan verkar i alla fall inte bli sjuk. Jag hade fågelbadet igång hela förra sommaren också. Sivan har nog järnmage efter alla sorkar och fåglar hon äter.

Den första mygginvasionen verkar vara över nu. Nu har jag enstaka myggor under altantaket. Det är väldigt mycket sädesärlor i kapellet i år. Minst två häckande par har jag någonstans uppe bland takpannorna. De badar varje dag i badet och de larmar så fort Sivan är i närheten. Hör jag att det börjar bli ett jäkla liv på dem ställer jag ut Sivans matskål. Jag matar henne ute på sommaren men jag kan tyvärr inte låta matskålen stå ute. Det finns fler katter häromkring som jag verkligen inte vill uppmuntra till att komma in på Sivans domäner. Hon är lite feg och jag har sett hur främmande katter tar för sig ur matskålen även när Sivan är här. Hon vågar inte säga Nej på allvar. Om inte främmande katter kommer så gör skatorna det. Jag måste alltid ta in matskålen om jag själv inte är på altanen.

Tydligen har jag en spindelodling här vid altandörren. Inte mig emot. En liten boll av bäbisspindlar. Bollen ändrar form hela tiden allteftersom de omgrupperar sig.

Det började åska här nu så jag avbröt bevattningen. Jag avbröt t o m bevattningen för tobakssäsongen 2021 med vattenspridare. Tobaken är såpass stor nu så vattnet sprutar upp under bladen på de plantorna som står närmast. Fr o m nu kommer jag vattna genom att gå runt och duschvattna landet manuellt varje kväll. En riktig åskskur kom det och det blev så där skönt svalt efteråt. Jag satte i hörselproppar när jag satt på altanen i skydd för regnet. Jag blir så rädd när det smäller. T o m smattret av regnet var besvärande. 

Det kom 5 mm i skuren.

Quesadillas med Felix och på väg mot mitt "Covidbevis"

Igår träffades Felix och jag ordentligt för första gången på evigheter. Egentligen något för tidigt eftersom jag skulle få andra dosen idag. Han övningskörde med sin mamma upp till mig. 

Quesadillas stod på menyn. Efter maten blev jag illamående igen och jag ville bara gå och lägga mig. Jag körde hem honom och åkte direkt hem och spydde. Sedan var allt bra igen och jag kände inte av illamåendet något mer.

Igår gick jag en timma med en kollega i öronen. En kollega i Arvika. Jag har uppmanat inspektörerna att bjuda ut mig på promenader och på torsdagar har jag infört en timmas lunchpromenad i stormöte via telefonen för de som vill.

Jag började på en ny bok igår. Trippelmordet i Uddevalla av Bodström & Lampers. Bodström beskriver hur han var på besök på ett ungdomsfängelse när han var justitieminister och pratade med tre ungdomar från en gängmiljö som satt inne. De var besvikna att de hamnat på den anstalten. Anstalten hade inte lika hög status i deras kretsar. De hade hellre suttit på Kumla eller Hall där det finns riktiga murar. Här fanns bara staket och taggtråd och ett program för återgång till samhället. För sin egen "karriär" i de kretsar de ville leva i hade det givit mer pondus att få sitta på en ordentlig anläggning med höga murar. De hade ingen som helst ambition att gå ut och leva ett vanligt liv efter det avsuttna straffet. De såg straffet som en merit. 

Idag fick jag andra sprutan.

Och idag hade också regeringen en pressträff om "Covid-pass" som jag lyssnade på. Själva passet kommer att kallas "Covidbevis" och kan laddas ner fr o m den 1 juli. Oavsett om man är fullvaccinerad eller inte kan covidbevis laddas ner men för att det ska berättiga en till fri lejd över gränsen måste du ha fått båda doserna och det ska ha gått 2 veckor sedan den senaste. Vissa länder är inne på att godkänna bara en spruta för att få komma in i landet. Passet giltighetstid blir 90 dagar men man kan närsomhelst ladda ner ett nytt. Det är väl i viss mån en färskvara på något vis kan jag tänka mig.

Tyvärr nämndes inte Norge under pressträffen. Beviset gäller för resa mellan "EU-länder". Norge nämndes inte men jag har väldigt svårt att tro att inte de också skulle hänga på. Mycket norrmän vill ju åka utomlands och det får de till viss del redan om de är fullvaccinerade. Att Norge skulle kunna stänga sina gränser för inkommande trafik är otänkbart. Då skulle de ju kunna jämställas med Nordkorea (Norgkorea).

Kaviartest idag igen.

Sex sorter kvar att testa. Puh!

Måndag igen

Söndagen igår var en dag då inte mycket blev gjort. Jag spolade i alla fall ur ett antal innerkrukor som jag använt till omskolningen av tobaken.

Nu får de stå orörda tills nästa vår då jag behöver dem igen. Nästa gång jag tar dem i bruk har det hänt mycket i mitt liv. Jag har varit i Prag två gånger. Jag har testat hur det är att arbeta ifrån Spanien och jag har lärt mig att hitta i Torrevieja. Felix har fyllt nitton år och jag ska snart fylla 58.

Idag hade vi APT på jobbet. En sommaravslutning där vi pratade en del om "återgången till huvudarbetsplatsen". Kontoret heter numera huvudarbetsplatsen eftersom många förmodligen kommer att arbeta hemifrån någon eller några dagar i veckan även i framtiden. Det berör inte mig som väl är eftersom jag alltid kommer att arbeta från kapellet i framtiden. Eller annorstädes. Det kommer att bli spännande att se hur mitt distansarbetsavtal kommer att formuleras.

Idag har jag utnyttjat "Friskvården i Värmlands" möjlighet att komma ut på en organiserad promenad på en timme. Det var första och sista gången faktiskt. Det var inte min grej riktigt. Promenadledaren stannade titt som tätt och gjorde kroppsövningar som de andra deltog i. De andra alltså. Inte jag. Det var nyttigt för mig ändå att vara med. Jag förstod att det är bättre för mig att gå och lyssna på poddar eller prata med personer som jag har större behållning av att prata med.

Jag ska lägga in lunchpromenadpass tre gånger i veckan hädanefter. Lägga in i kalendern så det finns en större chans att det blir gjort. Jag behöver få min kropp i bättre skick.

Varannan måndag tar jag min spruta mot psoriasis.

I morse vad det dags. Det är inga problem att ta den. Det känns knappt.

Jag har också pratat med honom jag ska låna lägenhet av i Torrevieja. Hans familj åker ner om två veckor. De har inte varit där på över ett år och han är orolig över vad som kommer att möta dem när de kliver innanför dörren. En hemsk stank av avlopp troligen eftersom alla vattenlås säkert torkat upp. Kackerlackor? Svartmögel? Usch vad jobbigt att ha det att oroa sig för. En lägenhet som stått tom så länge. Hoppas allt gått bra i alla fall.

Lördag

Vaknade 07:30, gick på toa och gick sedan och lade mig igen med min Lundellbok. Jag låg och läste tills jag blev illamående av hunger. Det verkar vara det som händer. Mitt illamående kommer innan jag fått i mig den första maten. Tyvärr kväljer mig maten på morgonen på grund av illamåendet.

Där i sängen hade jag känslan av att det var vinter. Det är på vintrarna när allt är blött och kallt och mörkt jag lägger mig igen och läser på mornarna. Inte nu när det är sommar. Ett oannonserat regn drog in sent i går kväll. Tyvärr har jag inte fått upp regnmätaren än men det verkar som om det ramlade ner en del vatten i natt.

Den senaste tiden har jag haft en känsla av att jag är på väg någonstans. I livet. Jag mår så himla gott i livet just nu. Jag har saker att se fram emot och med jämna mellanrum grottar jag ner mig i det som komma skall. Planerar dagar i Prag, tänker mycket på Spanien.

Mitt hår har blivit så tovigt att jag inte längre anser det mödan värt att försöka borsta ut det. Nästa gång jag klipper mig får Felix raka av mig alltihop. Jag klippte mig i maj 2019 senast. När jag har håret uppsatt inbillar jag mig att det inte syns hur tovigt det är. När jag tar ut snodden för att tvätta det så behåller ändå håret formen av en tofs. 

Allt är hoptovat i en enda stor tova och jag tvättar bara hårbotten egentligen. Jag bryr mig faktiskt inte. Det är inte längre viktigt för mig. Idag när jag skulle tvätta det fick jag inte loss snodden. Den hade trasslat in sig i alltihop. Jag skulle behövt klippa av snodden för att få bort den.

Istället satte jag tillbaka den och tvättade håret med snodden i. Jag får se hur det funkar. Det värsta är att hårknuten torkar så sakta. Det kanske flyttar in små djur i den sedan. Blir det problem med att den känns lortig får jag klippa av snodden och tvätta igenom själva knuten också.

Vi lever väldigt lika Ulf Lundell och jag. Det är några viktiga skillnader dock. Han skapar också musik och målar konst. Förutom att han skriver förstås. Jag önskar att jag också hade flera uttryckssätt än att skriva. Han beställer böcker från "Bokbörsen" regelbundet och han är lyhörd för vad som händer i naturen runt omkring honom. Jag förstår honom lite.

Han skriver ganska mycket om samhället och vad som händer i världen. Jag minns ju hur jag reagerade på liknande sätt som han med #metoo och en del terrordåd. Han vågar däremot ofta uttrycka sin åsikt. Det är jag lite mer försiktig med men ibland kan jag inte hejda mig. Det är fortfarande 2017 det handlar om i första delen av hans dagböcker i urval. Jag märker att han slarvar med stavning också och att det har fått stå kvar även i trycket av boken. Den lilla egenheten gör varken till eller ifrån tycker jag. Ofta får jag läsa om meningar eftersom han själv inte verkar ha gjort det inför publiceringen. Han kommenterar själv att han blivit slarvigare med åren. När han spelar in nya låtar på sin "portastudio". Han korrigerar inte uppenbara fel utan låter det bero. Åtminstone i det skedet. Blir det en professionell inspelning sedan så släpper han säkert inte igenom misstagen. Många musiker börjar ju - liksom Ulf - måla också. Mer eller mindre bra oftast men de kan ändå få sitt kludd intressant genom sitt sedan tidigare kända namn. Det är väl ett sätt att dra in pengar när sångkarriären är över kanske.

Försökte gå ut och gå i förmiddags men jag orkade bara det korta varvet som tar ca 20 minuter. Lusten att gå fanns där men muskulärt tog det emot. Gårdagens cykeltur satt kvar i benen. Lyssnade på en podd under tiden och blev så uppslukad att jag var tvungen att fortsätta att lyssna sittandes i soffan när jag kom hem.

Jag åkte upp till en vän uppe på Djurgården och tittade på hans blivande tobaksland. Jag är mentor för honom och han är min lärjunge. Vi har mycket annat att prata om också så det var ett trevligt besök. Sedan åkte jag hem och då kom min vän Thomas från Örebro och satte sig med mig på altanen några timmar. Jag tog några öl sedan och lyssnade på Santana. Bordet ute på altanen var svårt att få att stå bra utan att vicka fram och tillbaka. Ibland måste jag ställa det på lite olika platser för att få det att stå helt jämt. Då slog det mig att jag kanske skulle skriva om tre saker jag alltid har med mig när jag reser.

En fällkniv har jag alltid i ryggsäcken. På den finns förutom lite olika knivar en pincett, en sax och en liten skruvmejseln. Skruvmejseln använder jag när jag behöver skruva åt en skruv på mina gamla Ray Ban Wayfarer för att skalmarna ska bli lite trögare och inte så glappande. Knivarna skär jag upp korvar med som jag köper i livsmedelsbutiker. Pincetten om jag får en flisa och saxen när jag ska klippa upp påsar av olika slag. River jag upp påsar brukar de gå upp mer och mer under en dag i ryggsäcken och sedan har jag hela påsinnehållet överallt bland resten av sakerna. Det blir fett och äckligt på insidan av ryggsäcken. Om jag klipper upp påsarna däremot blir inte öppningen större med tiden.

Till påsarna har jag också alltid minst en påsklämma.

Jag köper ofta snacks och har i ryggan när jag är ute och går. Känner jag mig trött och svag sätter jag mig någonstans och trycker i mig lite chips. Det är gott att få lite kolhydrater, fett och salt då. För att slippa att få chips i hela ryggsäcken (det har hänt både en och två gånger när chipspåsen spruckit upp vid brottanvisningar som bildats när jag öppnat den) försluter jag den ordentligt med en påsklämma.

När Ivar i New York upptäckte det gillade han idén. Han fick min ena klämma rentutav. Han visade mig vad han alltid har med sig i sin ryggsäck. Det var så bra att jag anammade det hela och utrustade min ryggsäck med samma sak. "Where are my shims, sa han och grävde i sin rygga?"

Här ligger ett par "shims". Kilar som han använder när borden på uteserveringarna är vingliga.

Numera har jag också alltid mina shims med mig. Lägger man dem som jag gjort på bilden ovan har man stora möjligheter att få ett jullrigt bord att inte vicka. Det gäller bara att komma ihåg att plocka dem med sig när man druckit några pilsner och ska vidare. 

Ivar har också anammat mina glasögonsnoddar. Jag har alltid glasögonen och solglasögonen hängande i varsin snodd runt halsen. Det har han också börjat med. "We look like an old gay couple", sa han när vi stod mitt emot varann på kyrkogården "Woodlawn cemetary" och konstaterade hur vi måste sett ut för utomstående.

Jag fick också ett underbart sms från "L" ikväll. Hon har cyklat Vänern runt under ett par dygn på egen hand och skickade jättefina bilder från sin tur. Jag blev alldeles uppfylld i bröstet av kärlek och värme av bilderna. Hon har ett så roligt liv nu. Hon mår så bra och hon är så värd det. Hon ser till att må bra på sina grejer, precis som jag själv. Hon borde vara en influencer istället för de där som tror att de ska bli berömda och lyckliga av att starta "Make-up-klipp" på Youtube.

Marguerita för studenterna och sommarlovet

Inledde helgen med ett glas Marguerita efter en cykeltur på en mil. Jag har en runda jag cyklar nu som nästan är en mil. Det tar inte ens en timme och jag blir varm och det känns i benen. Jag stannade och pratade med Kurt en stund utanför Pekås. Han tyckte min hjälm såg löjlig ut

Felix gick ur tvåan nu och får vänta ett år till på studentmössan.

Fortfarande mycket mygg och jag får nog sitta inne ikväll. Tråkigt! Tydligen är det mycket mygg i Torrevieja nu också. Jag har varit så bortskämd tidigare somrar på altanen. Det har varit väldigt lite mygg de senaste somrarna. Inga getingar i alla fall. Jag har sett två hittills och den ena slog jag ihjäl. En bålgeting har jag sett också. Det var flera år sedan sist.

Jag känner ändå inte för att dricka öl ikväll. Då kan det istället får bli en vanlig läskväll med tidigt sänggående. Jag kan lika gärna titta lite på TV och gå på besök i Ulf Lundells dagboksvärld sedan.

En norsk kaviar idag också.

Den som jag åt som liten. Den fanns i Sverige under namnet "Kavvagott".

Medioker.

Jag har en tub Ejderns öppen samtidigt nu som jag varvar med. Innerligt trött på de där mediokra.

Kostsamma drömmar

Jag tror att flygbolagen (vissa av dem) lägger upp resor utan att riktigt vara överens med flygplatserna. De (hoppas) kunna genomföra en avgång "någon gång" under den dagen de säljer biljetter till. Jag tror att det är ett övergående problem dock. När flygbolagen efter en tid inser att de kommer att få fullbokade flygningar om de erbjuder dem. Där är vi inte än. Vi vet heller inte hur det kommer se ut efter sommaren. Jag är ändå medveten om det och skulle nog blivit förvånad om allt hade gått smärtfritt. Jag är fortfarande införstådd med att läget kan bli dåligt igen och att jag tvingas ställa in mina planer.

Men planer och drömmar måste jag ha. De är t o m värda beloppet resan kostar även om den inte blir av.

Jag gjorde ett annat bra inköp häromdagen.

En uppladdningsbar grästrimmer med små plastblad istället för en krånglig tråd som hela tiden går av.

Jag har hittills inte behövt byta blad trots att jag kört allt jag brukar köra med den bensindrivna trådtrimmern. Varje gång jag ska mata fram ny tråd fasar jag för att det ska ta slut på spolen. De där små bladen byter jag bara ut om de går av och hittills har detta inte skett fast jag kört i stenar och grejer. 

Jag tar små rundor med den då och då. När en del lupiner gått i blom så slår jag av dem t ex. Jag behöver inte sätta på mig arbetskläder och inte heller någon sele. Faktiskt inte ens hörselkåpor. Den räcker laddningsmässigt tillräckligt länge nog för att inte heller det ska vara ett problem. Inga avgaser. 

Till större röjningsarbeten har jag en röjsåg men den behöver bara ta fram högst en gång om året. Min bensindrivna grästrimmer kanske jag aldrig mer behöver använda.

Idag har jag gått en lunchpromenad tillsammans med en kollega uppkopplad via Teams. Ett lite trevligt alternativ om man vill ha någon att prata med på promenaden. Mina promenader annars är inget att sträva efter. Inget intressant att se. Det känns bara dystert att gå runt i villakvarteren som någon suspekt fönstertittare. 

Efter en timmas promenad med kollegan i öronen kom jag inte ens ihåg riktigt hur jag hade gått.

En sak som bekymrar mig lite är att jag dagligen hör ett starkt brak i huset. Som när en grov gren går av på flera ställen samtidigt. Ett tvådelat brak som låter ungefär Ka-Kabrak. Det har börjat nu under våren. Jag lokaliserar braket till ingången mellan köket och prediksalen. Gränsen mellan de två huskropparna alltså. Jag ser inga sprickor i tapeter eller målarfärg men braket kommer oftast på eftermiddagen (17-tiden) varje dag och jag hoppar högt varje gång. Just idag skedde braket redan kl 10:50 däremot. Undrar om jag behöver krypa under huset och se om jag ser något. Jag ska prata med snickaren om det och höra vad han tror. Materialutvidgning i huset sker ju förstås beroende bl a på väderleken. "Materialkrympning" också förstås. Det knäpper i hus när det är riktigt kallt ute som bekant. Detta brak är mera påtagligt. Som att en spänning byggs upp under dagen och vid en given tidpunkt orkar inte materialen hålla ihop längre och all materialutvidgning sker istället på ett ögonblick. 

Ungefär som när man trycker handflatan mot en bordsskiva och sedan drar den i sidled. Först är friktionen så hög att mera kraft måste läggas bakom för att den lossna från underlaget. När den väl lossnar så lossnar den från friktionen med ett ryck och glider iväg en bit. Så fungerar också ofta jordbävningar. Ett stort tryck byggs upp mellan olika landmassor och när trycket blir nog stort lossnar det med ett ryck (skalv). Sedan ligger landmassorna ett tag emot varann och den uppbyggda spänningen är borta. Med tiden byggs ny spänning upp och sedan händer det igen eftersom kontinentalplattorna hela tiden rör sig litegrann. Afrikanska kontinenten är som bekant på väg in under Europa t ex. Därav de regelbundna jordbävningarna som drabbar medelhavsländerna med jämna mellanrum Jag minns att det var en ganska stor jordbävning där 1976 bl a. Jag har för mig att de hade någon ganska stor under förra året också. Eller var det rent av i år?

Anledningen till att jag minns det var att jag och min mamma och moster Margit skulle åka på en bussresa ner till södra Europa. Jag hade tjatat på mamma hela vintern och försökt skuldbelägga henne genom att hävda att ALLA min kompisar åker utomlands varje år. Det var förstås inte sant men det kändes lite så. Min mamma hatade att resa men moster Margit åkte ofta iväg på bussresor så hon var rutinerad. 

Här står jag med vida jeans, uppvikta och med moderiktiga platåträskor av märket "Pampas". Pampas hade ett liten utanpåliggande tåskydd av plåt med ett oxhuvud med vida horn. Jag var den enda i skolan som hade Pampas. Alla andra hade vanliga platåträskor. Många - framförallt tjejerna - hade vita.

Till slut fick jag alltså med mamma men hon hatade allt vi upplevde under resan. Det var varmt, krångligt och lortigt överallt. Resan hade varit betydligt bättre utan henne.

Jag läser fortfarande "Vardagar" av Ulf Lundell och känner igen mig mycket i hur han tänker. Idag beställde jag del 2 och 3 också samt Anne B Ragdes senaste bok i "Berlinerpopplarna-sviten". Jag har haft den på bevakning och i går släpptes den. Den senaste boken i den sviten heter "Dottern".

Igår larmade smittskyddet i Värmland att smittan ökar kraftigt just nu här i regionen. Idag fick jag svar på vad det handlar om. Det är en ökad spridning av Deltavarianten av viruset. Den varianten som kommer från Indien. Varianten tycks vara mera potent än den engelska som varit den dominerande sista tiden. De som bara har fått en spruta tycks insjukna i något högre grad än de som fått den engelska varianten. Det handlar om 24 fall i Värmland men smittan har spridits i skolmiljö. Ett lite mindre utbrott sker samtidigt i Blekinge. Där har man smittspårat till privata fester och det är bara äldre barn och unga vuxna som drabbats. Ingen spridning ännu till andra åldersgrupper. 71 fall totalt i Sverige just nu.

Folkhälsomyndigheten stödjer sig på uppgifter från England där den indiska varianten nu har gått om den engelska och blivit den dominerande. 91% av nysmittade i England har smittats av den indiska. Den indiska varianten finns i hälften av Sveriges alla regioner men den verkar bara blossat upp i Värmland och Blekinge. En omfattande smittspårning pågår.

Som en säkerhetsåtgärd har Värmland nu infört utökade restriktioner enligt följande:
- Cuper och läger, inklusive dagläger och kollo ställs in/pausas. Undantag kan göras för extra utsatta grupper där aktiviteter kan genomföras under smittsäkra former.
- Enstaka matcher och tävlingar genomförs endast lokalt, vilket innebär i första hand inom den egna kommunen, i andra hand i grannkommunen. Deltagare från andra regioner bör undvika att delta i matcher och tävlingar i Värmland.
- Träningar där deltagarna mixas från olika grupper undviks.
- Regler för vaccinerade när- och hushållskontakter ändras i Region Värmland.
Vaccinerad = personen har fått två doser varav andra dosen för minst två veckor sedan.

Läget i Sverige och Europa i övrigt är att smittspridningen avtar.

"Träli gubbe"

Idag när jag tog en cykeltur kom ett gammalt minne till mig. När jag var i 15-årsåldern umgicks jag mycket med min kusin Jan. Vi hade en del filosofiska tankar ibland och vi brukade spela in små radiosketcher. De hette alltid "Träli gubbe" och sedan numrerade avsnitt. Vi skrev också på kassettbanden vilket avsnitt som fanns på bandet. Det kunde t ex stå "Träli gubbe 2" eller liknande.

Alla avsnitt var dessutom väldigt lika varandra. Vi ville få fram sinnebilden för hur uttråkande ett liv vid ett köksbord och utsikt över en gård kunde vara. På något vis var vi nog båda rädda att vi skulle bli sådana när vi blev äldre. Det kändes i alla fall som om vi föraktade den sortens liv och tyckte synd om dem som levde så.

Vi hade en väckarklocka som tickade i bakgrunden för att åstadkomma den där hopplösheten att tiden går. Samma varje dag. Bara ett evigt tickande och resten är ganska oförändrat. Den som var huvudperson sa inte så mycket. Bara satt och rörde i en kaffekopp och sörplade lite ibland. Ibland bröts tystnaden av att gubben sa: -Som sagt var! Lite harklingar och en tung gång över köksgolvet fram till diskbänken där kranen sattes på en liten stund. Och sedan den tunga färden tillbaka till köksstolen. -Som sagt var! eller något annat meningslöst uttryck

Sedan lyssnade vi andäktigt och diskuterade hur trälig gubben var. Hur träligt det lät när kranen spolade lite och den evigt tickande klockan. 

I efterhand kan jag tycka att det var ett lite underligt nöje. Vi gjorde det flera gånger i alla fall och tyckte det var roligt då. Sådana skulle vi i alla fall inte bli, varken Jan eller jag när vi blev gamla.

Det här med att sitta och titta på något som är bekant ägnar jag mig åt väldigt mycket redan vid 57 års ålder. Jag tröttnar nog aldrig på att sitta på altanen och titta och tänka. En tickande klocka skulle jag aldrig stå ut med däremot.

På eftermiddagen tog jag mig en cykeltur. Över Hultet, ner mot Maxi. Rundade Pekås och sedan Rådmansgatan norrut.

Jag köpte en Dosett idag också och tränade på att fylla upp den trots att det inte var söndag. Jag tänker mig att det är sådant man gör på söndagarna. 

Redan vid första laddningen frångick jag tanken med dosetten på mitt egna lilla vis. Det är väl sådant som gör att man inte rättar in sig i ledet fullständigt. De två som jag ska ta till natten placerade jag i facket för lunchtabletterna. Det gjorde jag för att slippa öppna plastluckan ända ner till sista facket och öppna två tomma fack i onödan varje dag. På så sätt sparar jag ju in lite tid då jag istället kan göra något annat. ;-)

Eftersom dosetten var avsedd för fyra olika tablettintag under ett dygn rationaliserade jag lite. Det kändes ganska bra att gå emot normen lite också.

Min nya telefon i sitt nya fodral i eddiefärg.

Ny mobiltelefon är väl något ganska stort i ett annars jämnt och normalt rullande arbetsliv och en sådan händelse behöver ju uppmärksammas och dokumenteras. 

Norwegian - ännu är inte krånglandet över

Det verkar inte vara enkelt att boka resor i dessa tider. Min flygresa till Prag den 1 november blev nu flyttad till den 31 oktober istället. Det betyder att jag var tvungen att boka om hotellet förstås. Men som det verkade i första läget har de inget rum ledigt den första natten då. I morse fick jag mail från hotellet. De kan flytta min vistelse en dag tidigare men då får jag betala 1 000 kr extra eftersom den 31 oktober är en del av "all saints day" och då är rummen dubbelt så dyra. Det var nog ingen bra idé att boka resor så här i skarven innan flygen vet hur de ska flyga och liknande. Det är tyvärr bara och betala. Allt annat blir ännu krångligare (och förmodligen minst lika kostsamt).

Sedan Pragresan den 1 augusti från Oslo. Jag skulle boka parkering och insåg då att jag beställt en flygbiljett hem den 8 januari 2022. Augusti skulle ju det vara så jag fick boka om. Då kostade det 800 kr extra. 

Både igår och idag har jag varit illamående efter en stund på morgonen. Nästan så jag behöver spy. Jag har absolut ingen matlust men känner att jag behöver äta för att få energi. Jag kan inte somna på kvällarna heller fast jag är så trött att jag nästan somnar sittande vid datorn på dagarna. Så fort jag går till sängs på kvällen blir jag pigg. Eller snarare ögonen blir pigga och vill inte vara stängda.

Igår var jag i Karlstad och bytte in min gamla mobiltelefon mot en ny. Jag passade på att ta ut 400 € inför spanienresan i december. På hemvägen åt jag på Pizza hut. Det ska dra in ett riktigt oväder över Värmland ikväll.

Idag var jag tvungen att åka ner till Nordea för att få ett nytt Mobilt bankID. Om jag hade fixat det via internet hade det tagit flera dagar innan jag kunnat få det och jag kan inte komma åt jobbets intranät eller mailen på telefonen utan ett bankID.

Myggen ligger i bakhåll här på altanen. Så fort jag öppnar altandörren kommer de fram bakom/ovanför mig. Det verkar som om de sitter och väntar på att dörren ska öppnas.

Det har varit lite väl många motgångar nu. Jag fick också en medicin för mitt förhöjda blodtryck och en annan mot mina höga kolesterolvärden. Imorgon måste jag köpa en dosett. Det är väl ett ålderstecken om något. När man inser att man måste köpa en dosett för att inte glömma att ta alla tabletter varje dag. Nu fattas det väl bara att jag får sockersjuka också.

Tobaken står och stampar. Nu har den stått på friland i en vecka och två dagar. När som helst nu borde den komma igång och växa så det knakar. Den behöver bara få tid på sig att bilda ordentliga rötter först. 

Klockan 17 blev jag plötsligt yr och illamående. Jag borstade tänderna och gick och lade mig och läste. Jag ställde t o m en hink bredvid sängen och tog undan mattan i fall jag skulle spy. Kl 19:30 kände jag mig bra igen så jag gick upp och åt. Jag var jättehungrig men hade inte ätit sedan lunch. 

Jag tror det är de nya tabletterna jag började ta idag. Det stod i biverkningarna att man kunde känna yrsel och illamående i början. Nu känns det bättre i alla fall. Jag startade vattning av tobakslandet och gav Sivan mat. Jag hade inte sett henne på hela dagen. Hon har det gott här på sommaren. Jag tror hon ligger i skogen och sover en del på dagarna.

Sedan ett par kvällar tillbaka har jag börjat läsa Ulf Lundells "Vardagar". Boken består av utvalda dagboksanteckningar som han valt att ge ut i bokform. Den första delen innehåller anteckningar från 2017. Jag blev nyfiken eftersom det är ju det jag själv håller på med. Jag känner igen hans tankar där han lullar runt i ensamheten på Österlen. Jag ska beställa ytterligare böcker i "Vardagssviten". I den första delen reflekterar han bl a om terrorattentaten på Drottninggatan i Stockholm. Han skriver också mycket om hur hans ex "S" fortfarande inverkar på honom. S står för Sofia Möller. De skilde sig under 2017. Ett annat ex han haft - Barbro Zackrisson - tog livet av sig under 2017 så det skriver han en del om också förstås.

Jag brottas också lite med ett gammalt ex som jag tyckte/tycker mycket om. Jag kan ju benämna henne som "L" här. Jag drömmer ofta om henne på nätterna. I natt bl a. Jag drömmer positiva drömmar om hur vi egentligen skulle passa bättre ihop med varann nu än vad vi gjorde då. Hon är liksom jag en ensam tänkare.

Hon mår så bra i sitt liv just nu och det är jag jätteglad för. Det finns inte plats för en partner. Så är det med mig också. Någon partner finns inte plats för i mitt liv heller. Inte en traditionell partner i alla fall som man förväntas leva tillsammans med. Däremot skulle jag gärna gå vid sidan av "L" på hennes väg framåt och diskutera med henne och höra hur hon drömmer om framtiden. För drömmer det gör hon och hon, liksom jag, förverkligar sina drömmar. Hon är så annorlunda och det är det jag tycker så mycket om.

Jag hoppas jag får sova i natt. Jag fruktar lite för när jag ska ta tabletterna imorgon igen. Om jag kommer bli yr och illamående.

Nu är det dags att borsta tänderna igen och fortsätta läsa tills sömnen infinner sig. "Sömnen" är ju för övrigt en roman av Ulf Lundell.

Mygg

Nu har myggen börjat komma. I fredags såg jag den första och igår - lördag - var det fullt av dem i skuggan på altanen. Så många att jag inte sitter där längre.

Jag flydde ut till snickaren i Ölme en stund och satt i skuggan på hans altan istället. När jag kom hem igen lade jag mig och läste. Jag hade ingen ork till någonting och lade mig för kvällen kl 20 och läste till kl 24 innan jag somnade.

Idag söndag tog jag en cykeltur för att ta några foton till inspektörernas sista fototävling. Denna gång får de tre fotouppdrag att välja mellan med olika svårighetsgrad. Ungefär som när man tävlar i simhopp. 

Det allra första som hände på min cykeltur var att jag körde i diket när jag skulle ut från gården. Jag hade inte fått upp riktig styrfart och framhjulet sjönk ner i löst grus och jag kunde inte häva fallet. Jag ramlade handlöst framåt och slog pannan i gräsmattan på andra sidan diket. Hade jag inte haft hjälm på mig hade jag råkat mera illa ut än vad jag nu gjorde. Jag fick ett litet skrapsår på näsryggen. Något tagen av allvaret och insikten att jag är för gammal för att hinna parera fall rullade jag ändå ner till stan med backspegeln hängande under styret. Den hade lossnat.

Det svåraste uppdraget tror jag blir detta.

Fotografera en gammal vägskylt med den klassiska gulmålade stolpen. Det finns inte många sådana kvar och där man ser dem verkar det som om kommunen glömt bort dem helt men att de i alla fall inte är i vägen.

Det näst svåraste uppdraget är att fotografera en grav där årtalet 1900 förekommer. 1800 är också ok. Kanske t o m värt något mer.

Jag fick gå en stund för att hitta min exempelbild faktiskt.

Den enklaste uppgiften är att fotografera en rejäl dammråtta.

Här har man kanske en fördel av att vara ungkarl med katt. Just denna rullade fram under soffan när jag började köra med takfläktarna i prediksalen. Det fanns flera men denna var den mest imponerande.

Ännu en kaviarrecension också.

Denna gång ICAs egna dillkaviar. Åtta sorter kvar nu när jag testat 26 stycken sorter.

En norsk överläkare, Preben Aavitsland, på den norska motsvarigheten till vår Folkhälsomyndighet har twittrat att pandemin nu är över i Norge. Det var ju roligt för dem. Då kan de väl öppna gränsen också kan jag tycka.

På eftermiddagen tog jag bilen till Väse till en före detta kollega. Sandra och hennes livskamrat, Åsa hade satt upp en teaterpjäs (Boet - En performance uppe bland träden) i en lada och bjöd in några gäster. Ett utmärkt tillfälle att komma ut bland folk och öva på att vara lite social igen. Jag trimmade t o m skägget innan.

Det var en mörk enaktare. Det doftade så gott av nyinhämtad björksly uppe på loftet där vi satt.

En varm bölja av myskdoft

Jag tog en jättefin cykeltur på lunchen upp till Vagnstorp. Vagnstorp är ett litet vattenfyllt grustag strax norr om Kristinehamn. Jag och min barndomsvän Tony cyklade dit ofta. På somrarna känns det som om vi var där varje dag. Vi fiskade där. Och badade. 

Det fanns ett stort bestånd av småabborrar på den tiden. Det fanns även smågäddor och en stor gädda som vi såg en gång. Den stod och solade i det grunda vattnet i den lilla husgrunden på den lilla ön. Tony och jag har många minnen därifrån. Bland annat den tragiska historien om pojken som drunknade där. De försökte återuppliva honom men det gick inte riktigt fullt ut. Han var 8 år då. Han levde sedan i en sjukhussäng på långvården och avled när han var 19 år.  Det var så fruktansvärt. Jag själv var bara ett par år äldre än han när det hände. 

Jag kommer ihåg att jag hade en otäck respekt för den lilla strandremsan där det hände. Det var bråddjupt just där men vattnet var så klart att man såg ända ner till botten. 

Till vänster om bryggan där var det. Bryggan fanns inte då. På den här lilla udden brukade vi ha vårt basläger när vi fiskade. 

Det hände att vi cyklade dit även på vintern för att fiska abborre. Vi hade ingen isborr så vi hade en varsin morakniv och högg upp hål för att nå abborrarna. Det var ju tjock is på den där lilla pölen så vi orkade aldrig hugga mer än ett varsitt hål. Vi fick aldrig något på vintern heller och även om vi hade fått något hade vi inte tagit reda på fisken. Ingen av oss åt fisken vi fick.

Här parkerade vi cyklarna även på 70-talet när det begav sig.

Idag såg jag inga abborrar men väldigt mycket småmört. Det fanns det inte på 70-talet. Grodyngel såg jag mängder av också. Det har det alltid funnits mycket av på försomrarna. Grodyngel heter "Rumpetroll" på norska för övrigt.

Jag lastade cykelkärran med tomma godislådor och en planteringsspade och tog en tur för att leta efter lite ängsväxter att gräva upp och ta med hem. Mitt sikte var inställt på tjärblomster och humleblomster men det hittade jag inga. Däremot fick jag med mig lite annat hem som jag ska försöka få att överleva. 

Det blev en underbar cykeltur i sakta mak och det doftade otroligt gott av den varma skogen. 

Det slog emot mig varma böljor av myskdoft rätt som det var. Jag undrar vad det är som luktar så. En bra bit på den dammiga grusvägen cyklar man längs inlandsbanan också och det doftade även gammal järnväg. Impregnerade slipers.

Redan igår när jag tänkte på denna cykeltur tänkte jag också på växten Kattfot. Jag har sett den någon gång i mitt liv och jag har alltid tyckt mycket om den. Den och Linnéa. 

Idag hittade jag kattfot och jag blev så glad så jag ropade till mitt i skogen i min ensamhet. Det var nästan så jag av vördnad inte ville gräva upp en planta. Jag tror heller inte att man får gräva upp plantor hur som helst men jag kunde inte låta bli. Jag hoppas jag får den att överleva här hos mig. Det verkade finnas ganska gott om den där jag hittade den också.

Jag är inte så duktig att jag kan artbestämma alla växter hur som helst men enligt mina bedömningar grävde jag upp en Vicker (möjligen Kråkvicker), Käringtand, Ängsfryle och Gråfingerört.

Jag grävde bort två grästuvor när jag kom hem och blandade upp mineraljorden med gammal såjord jag haft ståendes och satte plantorna. 

Jag ska försöka samla frökapslar också när jag hittar sådana och så lite i september. En egen fröblandning av ängsblommor.

Tänk om jag en gång får cykla runt i Spanien som jag gjorde här idag. Jag skulle stanna hela tiden och titta vad som växer i vägkanterna. Jag såg en liten snok som låg på grusvägen och solade idag. I Spanien skulle jag säkert fått sett ödlor och annat intressant.

Jag tog en extra kvällstur med cykeln idag också. Jag cyklade över Hultet ner förbi Maxi och hem. Men det blev jobbigt till slut. Hur jag än gör så är inte rumpan van vid cykelsadel. Inte heller händerna som somnar för mig när jag cyklat ett tag. Sedan fick jag ett insektstick på låret också. Jag hittade inga intressanta blommor under denna tur.

Idag var det dags att ladda cykelbatteriet igen också.

Ängsblommor och Prag

Jag har en avdelning av min gräsmatta som jag inte tycker om. Det blir nästan inget gräs där. Bara en del strån och maskrosor. Mossa också förstås. Jag ska sluta klippa den. Jag ska se vad det blir av den om jag börjar sköta den som en äng istället. Jag slår den istället någon gång varje sensommar och tar bort det slagna gräset och utarmar den på så sätt på sikt. Jag kommer troligen att få in en del klöver men det är bara bra. Jag tänker att humlor och fjärilar kan få njuta av blommorna som växer där istället. Jag själv är aldrig på den gräsplätten. 

Idag gick jag över gräsmattan och inventerade vilka blommor som redan finns där. Jag ska göra en lista över dessa och jämföra från år till år. Detta är ett projekt under många år men någonstans ska man börja och varken jag eller naturen har särskilt bråttom. Jag ser bara fördelar med att låta en yta bli äng. Karlstads kommun har börjat med ett koncept de kallar "Promenadängar". Det innebär att de ska sluta klippa ett antal gräsytor i parkerna. Möjligen klippa gångstråk genom ängarna bara. Jag tycker det låter som en fantastisk idé. Årjängs kommun har satsat på en fjärilspark som jag jättegärna vill besöka.

Det tycker jag fler kommuner ska satsa på. Och bihotell och humleängar. Istället för stora gräsmattor och padelbanor. Inte "istället", nödvändigtvis. Som ett komplement kanske. Stora gräsytor är också trevliga men man behöver inte ha det överallt i ett grönområde.

Nåväl. 

Idag hittade jag:

Maskros

Gullviva

Majveronika

Teveronika

Brunört

Daggkåpa

Majsmörblomma

Annan smörblomma som jag inte kunde identifiera sådär enkelt

Tidigare i vår hade jag Backskärvfrö också.

Jag ska fylla på listan allteftersom nya sorter börjar blomma. Tanken är att jag ska så in lite ängsblommor också men för att de ska ha någon chans måste grässvålen utarmas eller helst tas bort. Jag får se om jag orkar gräva bort grässvål åtminstone fläckvis.

Jag har också startat en liten utrotningskampanj av lupiner och gullris. Två invasiva arter jag försöker att hålla borta från åtminstone den markplätt jag råder över i egenskap av fastighetsägare. Här hos mig ska de inte känna sig välkomna.

Ikväll bevittnade jag ett slagsmål mellan en Större hackspett och en Svartvit flugsnappare. Hackspetten visade lite väl stort intresse för holken där flugsnapparens familj bor. Den lilla tuffa flugsnapparen jagade bort hackspetten så blev det lugnt i kvarteret igen.

Ikväll har jag också vandrat runt i Smichov i Prag i Google maps för att bekanta mig med området jag ska bo i första veckan i november. Smichov ligger på samma sida om Moldau som slottet men lite söder om Karlsbron.

Jag får en känsla av att Smichov är lite som ett Prags Brooklyn. Det trendar och blir en stadsdel att räkna med. Eller som Linnégatan i Göteborg i jämförelse med avenyn. 

Jag kollar framförallt in restauranger och deras menyer när jag vandrar runt i Google maps. Jag för upp dem på en lista med restauranger att besöka. Jag kollar förstås vilka som erbjuder konfiterad anka och antecknar det också. Kaningrytor är det sällan jag ser på menyerna tyvärr.

Valutan i Tjeckien har jag stora problem med att räkna om när jag ser en summa på en meny. En svensk hundring är ungefär 250 tjeckiska kronor. Men vad blir då 42 tjeckiska liksom. Tja 120 tjeckiska är en femtilapp då borde 42 tjeckiska bli ca 20 svenska eller? Det är i alla fall vad man får betala för en dyr öl. De är normalt billigare än så. Konfiterad anka kostar ca 100 svenska. 150 gr råbiff med rostat vitlöksbröd kostar ca 150 pengar d v s drygt en svensk femtilapp.

Jag fattar inte hur jag ska hinna äta allt gott som jag vill. Det är ju tur att jag ska dit två gånger i höst. De tyngre maträtterna kanske jag sparar till november och ger mig på de lättare menyerna i augusti. November är ju en riktig gulaschmånad.

Det finns hopp om människorna!

Medieprofilen Cissi Wallin skriver i en krönika i Expressen att hon i flera år varit del av en lukrativ rörelse som, i feminismens namn, hängt ut personer i sociala medier.

”Man kräver en kultur, frontad av några slags totalt onyanserade ledargestalter, där det ständigt letas efter nya saker och människor att peka ut som fel, farliga och fullvärdiga förtryckare.”

Wallin skriver vidare att hon skäms över sitt agerande och ställer sig frågan ”vad fan höll jag på med?”

”Jag tror inte någon, oavsett kön, bygger ett hållbart mående och vettigt fokus i livet genom att ständigt känna och speja efter förtryck”.

Jag tyckte det var så insiktsfullt att jag dristade mig till att kopiera stora delar av texten från SVT-nyheters webbplats.

Vi vita medelålders överviktiga heterosexuella män utan någon funktionsvariation kanske har rätt att leva ändå? 

Jag känner ofta att jag är så oerhört fel i olika sammanhang. Det är mera värt att tillhöra en minoritet oavsett vad det handlar om. Alla är bättre än vi vita medelålders överviktiga heterosexuella män utan någon funktionsvariation. Vi är de lägst stående av alla människor. Jag hoppas flera kommer till insikt så jag kan anses lika mycket värd som tiggarna utanför livsmedelsbutikerna i alla fall. 

I och för sig behöver jag inte vara värd något för de som ser på oss vita män på det viset. Jag behöver ju oftast inte prata med dem ens. Jag har endast mött ett fåtal sådana kvinnor i min egen ålder. De flesta är yngre. 90-talister eller ännu yngre. I deras uppväxt hände något där de fick sitt hat och denna nedlåtande syn på oss män.

Jag måste citera den ena meningen igen eftersom jag tyckte den var så otroligt bra formulerad:

”Jag tror inte någon, oavsett kön, bygger ett hållbart mående och vettigt fokus i livet genom att ständigt känna och speja efter förtryck”.

Precis så tänker jag ofta. Hur orkar de vara på sin vakt hela tiden och leta efter felaktigheter och himla med ögonen.  

Beräkningar

För att veta hur mycket snus jag behöver ha med mig till Spanien över julen har jag utfört lite beräkningar.

1,4 liter räcker i 42 dygn. Det har jag kollat nu. Det betyder att jag stoppar i mig 0.03333 liter per dygn. Då har jag kunnat sätta upp en formel i Excel där jag sätter in antalet dygn jag ska vara borta och får ut exakt mängd lössnus som kommer att gå åt. När jag ska ner över julen i år ska jag vara där i 29 dygn. Det innebär att jag behöver ha med 0,97 liter (d v s 1 liter) för att vara säker. 

I bästa fall skulle jag kunna ta med finmalen tobak så jag slapp ta med så mycket vikt.

Om jag ska vara borta 180 dagar (d v s ca ett halvår) skulle jag behöva ha med 6 liter lössnus. En liter lössnus väger lite drygt 1 kg. 1,1 kg möjligen. Det blir alltså ca 6,5 kg i packningen. Om jag kan ta med mig torr tobak blir vikten ca 2 kg. Torr tobak är väldigt skrymmande och till 6,5 kilo färdigt snus går det åt 7,5 liter torr tobak. Det blir mycket räknande och mycket last endera viktmässigt eller volymmässigt.

Man får ta med tobak från ett EU-land till ett annat för sitt eget eller sin familjs privata bruk. Det finns inga fasta mängder men tullen brukar gå efter följande siffror för att bedöma eget (eller familjs privata bruk):

800 cigaretter
400 cigariller
200 cigarrer och
1 kilo röktobak

Om mängden tobak som man tar med sig överstiger dessa referensnivåer, är det man själv som ska visa att mängden är rimlig för sin eller sin familjs privata bruk.

Jag lär väl ha alla mina beräkningar redo att redovisa om någon bryr sig i tullen.

Jag stekte torskrom till lunch. Dubbelpanerad med citron och salt. Det blev en liten lunch idag.

Jag påbörjade också en ny kaviartub i morse. Det är verkligen något visst med dillkaviar.

God på grund av dillen. En annars medioker sak. Testets dyraste dillkaviar. Den är inte värd det priset på långa vägar. Testets billigaste dillkaviar Willys Garant kostar 59,60 kr/kg. Ganska precis halva priset alltså.

Tobaken utplanterad

Hela gårdagen (söndag) höll jag på med mitt tobaksland. Allt går så sakta när jag måste sätta mig och pusta ut hela tiden. 

Framåt eftermiddagen var ändå landet förberett för utplantering.

Då fick jag besök från Uddevalla. En kompis som har husbil och bor på västkusten. Hon hade köpt torskrom åt mig. ICA Maxi i Uddevalla säljer det men här i stan finns det inte i Maxis sortiment. Nu har jag så jag klarar mig ett tag i alla fall. 

Idag måndag har jag planterat ut alla plantorna. Jag glömde bort att räkna hur många det var men landet blev inte riktigt fullt.

Jag vattnade alltihop när jag fått ut det. Nu är det bara att vänta och hoppas på att de klarade den relativt snabba utplanteringen. Jag hade inte riktigt ro att avhärda dem i år. Hoppas inte det visar sig vara ett stort misstag.

Jag har en idé att kunna fylla ut de luckorna som blev i planteringen. Plantorna brukar bilda rotskott längre fram. Jag ska ta några sådana och prova att fylla ut luckorna med senare i sommar.

Nu kommer tillväxten stå stilla någon vecka eller två sedan drar det igång att växa så jag nästan kommer att se skillnad från dag till dag.

Ett kaviartest också (pliktskyldigast). Det är så sällan jag överraskas numera.

Det ska bli skönt när det är över så jag kan återgå till Ejderns igen.

Arbetshörnan förbättrad ytterligare

Min vän Cissi lade ut ett vädringsställ på annons i en FB-grupp och jag nappade direkt. Jag har ju haft ett sedan länge som jag hängt ett tyg över för att slippa få in för mycket ljus på datorskärmen och jag har länge tänkt att jag ska köpa ytterligare ett likadant vädringsställ för att hägna in min arbetsplats ytterligare. 

Då slapp jag åka till IKEA helt enkelt.

Äntligen har jag också tagit mig till COOP för att köpa deras kaviarsorter. Jag förstår inte varför det tar emot så att gå in där. Jag genade till och med till kylarna för att slippa behöva vara därinne längre än nödvändigt. Fem sorter till fick jag tag i varav en kommer att bli en riktig utmaning att ens få i sig befarar jag. 

En "vegiar" som innehåller "tångkaviar". När jag googlade lite fann jag denna definition av tångkaviar:

"Tångkaviar är formellt ingen kaviar dvs inte fiskrom, utan en romliknande produkt tillverkad av tvättad och rensad havstång, främst brun havstång. Tången löses upp och formas sedan till små kulor, kryddas och färgsätts."

Det kommer att bli spännande likväl.

Jag fick besök av en väninna ikväll och vi satt och pratade en lång stund innan hon lämnade mig.

Jag är lite kluven inför oannonserade besök men det blir ändå ganska trevligt i slutänden.

Idag tog jag bort presenningarna som legat på tobakslandet. Imorgon ska jag gå ut och förbereda lannet för plantering. Tobaksplantorna står i växthuset och växer så det knakar. Imorgon ska jag bära ut dem någon timma i direktsol för att de ska få vänja sig lite. Egentligen skulle jag ställt ut dem på dagarna tidigare men det har inte blivit av. De behöver tillvänjning. De kanske ska få några dagar på sig att acklimatisera sig innan jag flyttar dem till friland..

Idag upptäckte jag också att det finns en videoredigerare i Windows 10 i min dator. Jag brukar ju filma en enda tagning när jag filmar. Här gick det tydligen att skapa en inspelning av ett antal korta klipp. Jag tänker att det kan bli en extra bonus till Kapellbloggen och jag har redan planer på inspelningar jag kan göra i framtiden.

Idag gjorde jag en liten film av flera klipp om tobaksodlingen 2021. Jag tog min riktiga kamera i bruk. Senaste bilderna jag hade sparat på det minneskortet var från New York 2019. Kameran har legat oanvänd ett tag men idag laddade jag batteriet i den och filmade med den. Jag vet egentligen inte om det blir så stor skillnad men kameran har ju ändå riktig optik till skillnad från min iPhone som bara har en liten lins. Jag är ändå imponerad av bildkvaliteten på telefonen men en riktig kamera med "Leica-optik" borde vara något bättre.

Jag lade upp den på Youtube också. Det är väl där jag kommer att föra upp de videoinspelningar jag producerar. Jag har redan funderat ut några små inspelningar jag ska göra i Prag. Därför är det bra att träna lite redan nu.

https://youtu.be/rEIod9zBgVw

Det blir värre och värre

Precis när jag skulle göra det förra inlägget fick jag mail från Norwegian igen. Hemresan var också flyttad till sent på kvällen. Orimligt sent i min värld så jag bokade om hela resan istället. Flighter för våren 2022 fanns ännu inte att välja. Jag kollade på Prag i oktober men hotellpriserna var höga fortfarande då. Första veckan i november var det billigt däremot så jag bokade en resa till Prag då också. Man kan inte få för mycket av Prag. Jag får planera inomhusaktiviteterna till resan i november och vara utomhus när jag är där första veckan i augusti.. 

Det var halva priset på hotell om jag jämförde med oktober så jag betalar 2000:- för 7 nätter och 1 500:- för flygbiljetten (som jag redan betalt).

Summa summarum: 

1-8 augusti till Prag från Oslo.

1-8 november till Prag från Stockholm. 

11 december - 8 januari Torrevieja.

Då är det bara att vänta och se vilka inreserestriktioner som kommer att gälla för Norge, Tjeckien och Spanien när avresedatumen närmar sig. Det är väl tyvärr långt ifrån säkert att alla dessa planerade resor över huvud taget blir av.

Ett nytt kaviarstest har också genomförts sedan sist.

Det märks att jag börjar tröttna på alla mediokra som smakar lika där den enda skillnaden är priset.

Idag fick jag post igen.

Ett vykort från min kära vän Sabina Sändh i Norge. En otroligt vacker tulpan som hon fotograferat och gjort ett vykort av.

Det kom också smak- och konsistensgivare till snus. En sådan där liten flaska räcker till drygt två kg färdigt snus. En av de här flaskorna ska jag ta med mig till min nyfunna vän Manuel i Spanien som ska prova att odla egen tobak i Spanien i år. Alla flaskor har samma innehåll; Pandora´s Palmarosa med en smak som beskrivs som "Mjuk och grön citrusdoft med lite torr, gräsig och blommig sötma avrundad med lite mandarin och tjära." Jag har provat andra och funnit att denna är den bästa för mina sinnen. 

En laddning böcker kom idag också.

Det är den sista på ett tag (hoppas jag).

Här ligger de som står på kö just nu (utan inbördes ordning). När jag läst klart en bok funderar jag på vad som lockar mig att läsa härnäst. I nuläget ser jag fram emot att läsa den andra humleboken "Humlor i Sverige" när jag är klar med den första.

I går kväll hittade jag en bok i min bokhylla som jag letat efter ca 10 gånger de senaste 5 åren utan att hitta den. Anledningen till att jag inte hittat den är att jag fått ett felaktigt minne av hur den såg ut. Jag har haft ett minne av att den varit stor och därför har jag letat bland folianterna

Men här stod den. "The greatest grid". Till höger står också en relik; "Internet i sin helhet" från 1997. Den är lika rolig att titta i som i en gammal IKEA-katalog.

The greatest grid handlar om hur Manhattan delades in i gator och avenyer. Befolkningsmängden ökade otroligt mycket på 1800-talet och man var tvungen att börja bygga utrymmeseffektivt. Därav den lite märkliga och fantasilösa stadsplaneringen. Boken var mycket riktigt stor som jag mindes men inte särskilt hög.

Underbar bild där man ser hur Broadway lite busigt följer sina egna regler i gatumönstret på västra sidan. I mitten Central park.

Idag var sotaren här och sotade så det blir bättre drag i pipan i höst.