Jag fortsätter att ropa in små skulpturer på Tradera. Det är två till på väg hit nu. Prydnadssaker helt enkelt. En del är vackra och graciösa som katten och tranan. Andra är bara roligt galna som de två som är på väg nu. Jag håller väl på med det ett tag tills jag tröttnar.
Idag fick jag mail från SAS om att mina flygtider både ner till Alicante och tillbaka fått nya avgångstider. Det är tråkigt med de där förändringarna och man kan inte vara säker i dessa tider att flighter man bokar kommer att avgå de tiderna man först trott. Jag har bokat tre flygresor nu efter pandemin och alla har ändrats. När det behöver till en extra hotellnatt blir det besvärligt. Så var det med pragresan nu i november. Med Alicante behöver jag bara se till att boka transfer från Kristinehamn och Torrevieja. Men det är inte riktigt dags än. Bussbolagen har inga tidtabeller framme för datum så långt in i framtiden.
Det ska faktiskt bli ganska skönt när alla resorna är avklarade. Jag går omkring med en viss oro för att datumen ska ändras igen.
Men gud vad jag längtar till Prag igen. Maten, ölen, byggnaderna och de trevliga pragborna. Restaurangerna, muséer kanske denna gång, kollektivtrafiken, hotellet som jag känner så väl nu med soppa till frukost varje morgon och surdegsbröd med rökt ost. Kaffet var tyvärr odrickbart. Färskostar i små folieförpackningar med olika smaker. Paprika var den bästa. När jag vaknar på rummet utvilad på min privata kudde som jag har med hemifrån. Detta för att jag ska kunna ha portionssnus inne på nätterna utan att förstöra hotellets sänglinne.
Hotellets perfekta dusch där perfekt temperatur kom ur duschmunstycket så fort jag skruvade på vattnet. Från duschen kunde jag sedan gå ut naken på rummet utan att behöva frysa. Kvällspromenaderna utefter Moldau och slivovice hos Milos på Bric-a-brac, "dobrý den" som hälsningsfras när man möter någon under dagen, möten med människor från "Czech republic" (Czechia är ett förbjudet, provocerande namn trots att den tjeckiska utrikesministern Lubomir Zaoralek ville införa namnbytet 2016). Jag vill bara vara där och absorbera allt med mina sinnen och min hud.
Dofterna, ljuden, samtalen, livsmedelsbutikernas hyllor, sumpbävrarna, parkerna, gatstenarna och de övergivna nedsläckta vackra husen där ingen bor längre. Sorgen över det och sorgen över det kommunistiska välde som möjliggjorde det. Sorgen över det turistiska överexploaterade Prag men glädjen av att det inte är turistsäsong. Glädjen över att alla nail-spa, thaimassager, växlingskontor, lösgodis- och cannabisbutiker har svårigheter att gå runt i november månad. För att inte tala om de rullade bakverken med socker, kanel och fyllning som går under namnet "Trdlnik". Dessa saluförs som en tjeckisk specialitet men de har i själva verket ingenting med Tjeckien att göra. Det är bara en listig turistfälla som hänvisar till en tjeckisk tradition som inte finns. Lite sockrad gräddad deg till otroliga överpriser.
Glädjen över att fnysande gå förbi alla dessa små "Minimarkets" där allting är tio gånger dyrare än på en vanlig livsmedelsbutik. Turisterna betalar ju gladeligen 2 euro för en halvlitersflaska vatten när man kan köpa en och en halv liter i en livsmedelsbutik för ca 4 svenska kronor. Det är ju samma som här egentligen om man jämför Pressbyråns priser på vatten med priserna i en livsmedelsbutik. Dessutom går kranvattnet utmärkt att dricka i Prag. Jag fyllde mina vattenflaskor på hotellet förra gången.
Hoppas också att alla elscootrar är borta den här gången. Elscootrar i en stad av kullersten!?!?! Det är ju lika dumt som när jag jobbade på rullskridskouthyrningen "Rolling-in" i början av 80-talet. Uthyrningen låg på Gamla Kyrkogatan här i Kristinehamn. En kullerstensgata än idag. De som hyrde rullskridskor fick nästan gå med skridskorna i handen tills de kom till asfalterade gator. Hyrskridskorna var av ljust mockaskinn och de hade gröna hjul och gröna toestoppers.
Mina privata var svarta läderskridskor. Som konståkningsskridskor för män. Jag hade röda Kryppor (Kryptonicshjul) och en röd toestopper.
Jag levde i dessa hela min vakna tid under en period.
Kryptonicshjulen.
Skada på hälen efter att ha gjort tricket "Daffy".
Vardagsslitage. Detta är vintage på riktigt!
Det hände att jag tog en sväng ut till Picassoskulpturen för att se om det fanns folk att hänga med där. Om det inte gjorde det tog jag en tur upp till Kvarndammen för att se om några var där. Detta var ganska exakt 40 år sedan (1981-83) och då fanns inga mobiltelefoner.
Jag minns att vi hade en uppvisning under Fastingen på tomten bakom Sparbanken på Nya Kyrkogatan där "Vintergatan" senare byggdes. Jag åkte som "modell" för "Salong Huvudsaken" för att visa hur de kunde permanenta hår så man kunde bli snygg och lockig som jag. Vi hade stora skyltar runt den lilla parkeringsplatsen med "Huvudsakens" logga. En ganska lättgenomskådad fejk eftersom de flesta i stan hade sett mig i många år före den uppvisningen och visste att jag alltid haft lockigt hår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar