Vår?

Ytterligare en vecka till ända. Det slår mig att jag inlett flera fredagsinlägg på exakt samma sätt tidigare. Men det är ju det livet handlar om. Arbetsdagar och lediga dagar. De lediga dagarna lever man upp lite och tycker det är skönt att slippa plikter.

Jag tänkte beskriva en liten historia här idag. Det känns som om jag redan skrivit den här historien i bloggen tidigare. Då ber jag om ursäkt men den är så tänkvärd att den förtjänar att beskrivas igen.

Det handlade om ett samhälle i en tropisk önation. Folket levde för dagen. De fiskade och samlade lite grönsaker på morgonen. Det fanns ett överflöd av livsmedel både från djur-, och växtriket. De ägnade en kort båttur på morgonen för att få ihop fisk till hela byn under några timmar. Resten av dagen var de lediga. Softade och hittade på roliga saker. Var helt lediga från alla plikter.

En dag kom en västerlänning dit. Han hade tagit med sig en motorcykel och åkte fram och tillbaka i hög fart längs strandkanten. Han lät byborna prova. De ville till slut ha en egen motorcykel att åka på även när han lämnat byn. Han erbjöd dem att lämna motorcykeln om de fiskade upp lite extra fisk på morgonen som han kunde få och sälja vidare. Om de gick med på det skulle de kunna få en egen "bymotorcykel". 

De ändrade sina fiskerutiner och tog upp den fångsten som västerlänningen krävde.. De fiskade flera timmar om dagen än tidigare. Och om de kunde leverera samma fiskmängd varje dag skulle de få behålla motorcykeln.

Det gick de med på. Men till slut ville alla ha en varsin motorcykel. Inga problem sa mannen från väst. Det kostar så och så många kilo fisk. Fixar ni det får ni era motorcyklar. Alla började fiska. De såg varann som konkurrenter om fisken och hela dagarna gick åt till fiske. Ibland även kvällar och nätter. Men motorcyklar fick de allihop. De hann knappt använda dem eftersom arbetet numera tog så lång tid varje dag.

Och var tog leken och det fria livet vägen?

Det är lite så vi lever idag. Jobba och tjäna pengar och unna sig saker. Och jag ska inte säga något eftersom jag är likadan. Jag älskar att shoppa och förse mig med saker (utrustning) för att förverkliga saker som fångat mitt intresse för stunden. Just nu fördjupar jag mig i videoinspelning med kamera och utrustning för att också få en bra ljudupplevelse som stöd vid min filmning. Det är något jag ändå kan kombinera med mitt arbetsliv. Att dokumentera hur saker och ting går till i verkligheten.

Youtube har underlättat för väldigt många. Så fort man får problem med att montera en IKEA-möbel är det bara att söka på Youtube. Där finns instruktionsfilmer om allt.

För många år sedan hade jag en idé om att göra instruktionsfilmer som handlade om renovering. Jag frågade t o m min vän "Snickaren" om han trodde på idén. Jag skulle stå i fokus som en halvpajas med min värmländska dialekt och utföra renoveringar. T ex "Eddie och Snickarn sätter in en dörr". Jag tänkte mig ett koncept där folk skulle få köpa sådana utbildningsfilmer. Snickarn är kunnig och jag är pedagogisk. Det var så jag tänkte då.

Jag har gjort några instruktionsfilmer för miljö- och hälsoskyddsinspektörer tidigare. T ex "Femårsbesiktning av oljeavskiljare", "Slamsugning av avloppsbrunnar", "Läckagekontroll av köldmedieanläggning" och "Rengöring av mjukglassmaskin". Just för att inspektörer ska få veta hur ett sådant moment går till. "Rengöring av mjukglassmaskin" blev 42 minuter lång. Ni anar inte vilken tid det tar. Det är inte vem som helst som ens kan utföra en sådan rengöring utan att slarva.

Den filmen jag gjorde då använder butiksinnehavaren för att utbilda nya mjukglassmaskinsansvariga nu. 

Jag har också sett filminspelning som ett sätt för mig att få utveckla mig lite i min yrkesroll. Alla behöver få utveckla sig för att må bra. Jag kan på arbetstid fördjupa mig lite i detta och även köpa in erforderlig utrustning för produktionens skull. Min chef tycker det är en bra idé och min budget tål det.

Annars händer det väl inte så mycket nyutveckling hos en tjänsteman som fyller 58 år i år. Jag har fått en nytändning i alla fall.

Idag fick jag så mycket beröm från en inspektör i Örebro och en i Kumla så jag nästan skämdes. Beröm för att jag finns och för rollen jag har och för den personlighet jag är. Det behövs sådana "booster" ibland för att inte tappa sugen.

I eftermiddag slutade jag tidigt och provade på "vårsolen" med en öl vid uthusväggen men det gick inte länge innan jag frös. Då fick jag också chans att testa kamerans självutlösare. Men jag ser ganska ansträngd ut på bilden.