Mässan - Dag 2 och söndagen

Vilken märklig dag det blev men bra. Vilken märklig mässa det blev men också bra på sitt sätt. På ett bättre sätt än ett ekonomiskt.

Vad gäller det ekonomiska blev det en katastrof. Jag sålde 7 böcker. men det gör inget eftersom andra värden visade sig bli högre. Jag träffade mycket trevliga människor och kände mig som en del av en "författarcommunity". Det var en fin stämning inne på mässan och en fantastisk ljudmiljö. Det skulle kunnat vara outhärdligt men det gick över förväntan bra med min ljudkänslighet. Det var bara synd att jag inte fick ut mina böcker. Inte för pengarnas skull men för att jag inte nådde ut till så många.

Dag 2 hade jag med Karins tavla av omslaget och jag kände mig mer ombonad där jag stod. En man kom förbi och tittade och sa: -Oj, här är det lite Hawaii.

Den största behållningen var faktiskt tre underbara kvinnor. Jag kommer aldrig glömma någon av dem och den ena hoppas jag få chansen att känna ordentligt lite längre fram. Den första var "dödsdoulan" Gunnel Jung. Vi pratade en stund när hon köpte min bok. Henne skulle jag vilja prata mer med. Den andra hette Anna och stod i montern bredvid min. Den tredje kvinnan bjöd på kaffe efter gårdagens mässdag och det blev ett omtumlande möte som rörde upp en virvel av tankar och varma känslor som snurrade i min hjärna i helljusbelysningen på hemvägen.
Jag vaknade kl 2 i natt igen och virveln tog fart och jag vet knappt om jag lyckades somna om igen. Jag gick upp 6:30. Det var helt enkelt ingen idé att försöka sova mer.

Denna söndag började jag ta tag i fläckvis städning av kapellet inför Felix övertagande på lördag. På något sätt har jag redan börjat flytta ut ur kapellet och tycker inte längre att det är så noga att städa innan flyttstädningen om sex år. Det kommer ta ett tag innan jag fattar att sex år är sex år. Mycket ska hända innan dess. Denna vecka sålde jag inget av min kvarlåtenskap på Tradera. Det var ingen som var intresserad och det är väl bara att inse att mina böcker ur rockhistoren på intet sätt är eftertraktade. En ganska tung upptäckt faktiskt.

Mikael var här och hämtade vår gemensamma tobakskvarn på förmiddagen. Sedan låg jag och tittade på längdskidor och tänkte. Stundtals vackra tankar, stundtals praktiska och ibland även några mörka. En sorgsenhet.

Började med att skura badrummet ordentligt inför Felix ankomst. Han kan tydligen inte köra mig till Karlstad på lördag så jag försöker anlita snickaren for transport åtminstone ner till järnvägsstationen här i stan. Jag är så orolig att det tåget är inställt bara. De brukar ju ställa in lite som de känner för nuförtiden.

Mässan - Dag 2 (på morgonen)

Vaknade 5 och var så ivrig inför dagen att jag gick upp direkt. Drack mitt kaffe och väntade på att nyhetsmorgon skulle börja när jag insåg att det är lördag och SVT inte har något nyhetsmorgon. TV4:s version av morgonprogram är inte samma sak. Jag orkar inte värst länge med all reklam och alla perfekta PK-människor.

Jag har nu en bild av hur denna mässdag kommer att bli och jag hoppas den bilden stämmer. Man mår bra av att stå och vara glad och positiv en hel dag och interagera med andra fina människor. Jag har ju oftast inte något direkt hopp om mänskligheten men igår var en bra dag som ändå ingav små förhoppningar. Dessutom träffade jag ju en dödsdoula. Jag träffade faktiskt två doulor men det visste jag inte då. En dödsdoula och en "livsdoula". Livsdoulan ska jag träffa idag igen efter mässdagen och det är nog det som gör mig så ivrig inför denna dag. 

Jag ser fram emot många fina möten idag men har det finaste mötet efter mässan. Undrar vad jag kommer att ha för tankar i bilen på hemvägen. När jag vänder mot Kristinehamn igen kommer det att ha hänt mycket nya saker i mitt liv. Det är i alla fall något jag kan vara helt säker på. Nya möten att minnas och nya möten att processa sedan i ensamhet i kapellet. Kan livet bli bättre?

Igår stannade jag till vid Välsviken och köpte en ny hoodie på XXL. Jag köpte också ett paket Bregott extrasaltat på Maxi, Välsviken innan jag gav mig ut i mörkret på E18 igen.

Mässan - Dag 1

Intressant och ganska lång dag. Somnade 02:30. Jag fick helt enkelt inte till det innan dess. Jag hade ont i högerarmen och kunde inte hitta någon bra sovställning. Vaknade 05:30 och gick upp. Tog kaffe och kollade lite nyheter. Åt mackor, duschade och smög iväg mot Karlstad ca 07:45. Tankade först.

Jag parkerade på den stora parkeringen vid Nöjesfabriken och gick in via utställarentrén.

Jag hittade snart min plats. 

Ett litet runt bord precis lagom för mig. Det fanns en stol att sitta på också. Jag visste inte alls hur det skulle se ut men jag trivdes med min plats på en gång. Och en trevlig bordsgranne fick jag också. Vi hjälptes åt under dagen med att titta till borden om den andra behövde gå iväg. 

Vi stod i ett av promenadstråken.

Även andra kristinehamnsförfattare var på plats. Här Rune Blidh.

Vi fotograferade varandra min bordsgranne och jag.

Här står jag och är redo att sälja för fullt.

Det blev ganska mycket folk under dagen men det var inga köpstarka grupper precis. Denna dag var det skolbarn och pensionärer på plats och jag sålde bara tre böcker. Och gav bort två. Men jag hade en väldig behållning av dagen ändå. En bra ljudmiljö trots alla människor. Allt var så dämpat av mattor och stora draperier runt allt.

Min snusodlarbroder Anders Larsson var på plats och spelade också.

Jag hade ett långt samtal med Värmlands "Dödsdoula" också. Vi är bland de första i landet med att få en dödsdoula. Doulan Gunnel var den första som köpte min bok denna dag. Jag träffade mycket fina människor och det var roligt att sitta och betrakta besökarna när de gick bland utställarna och scannade av det som låg på borden och satt på väggar. Ibland mötte jag någon blick utan att försöka "suga" in personen till mitt bokbord. Jag log mot folk hela dagen. Jag pratade med mina gamla styrelsekollegor i Gustaf Frödingsällskapet. Min konstnär Karin Fast Aronsson kom också och hälsade på.

När dagen var slut var jag trött och hungrig. Jag åt dagens rätt på Nöjesfabriken i alla fall och allt var väldigt bra arrangerat. Rabatter för utställare och fikabiljetter till båda dagarna. Otroligt mycket fina böcker men jag hade inte tid att gå och titta så mycket. Jag träffade också representanter för förlaget som tryckt min bok och fick en väldigt generös rabatt på att ge ut en ny upplaga vilket jag också ska göra. Dels ska jag rätte några felaktiga meningar och dels ska jag sänka priset på boken. Sedan är jag klar med mitt bokprojekt. Jag kommer inte att sälja fler böcker privat när jag sålt ut mina exemplar utan allt får då gå genom Adlibris och övriga säljställen.

Imorgon är det en ny dag vid mässbordet. Jag ska ta med Karins tavla och sätta upp på väggen bakom mig imorgon. Imorgon kommer alla vanliga människor. Familjer och andra lediga som tar det som ett kulturellt lördagsnöje. Det blir väldigt trevligt och jag tror jag kommer att sälja lite då. Jag hoppas på 10 ex i alla fall.

Torggranen

Vaknade av grannens EPA-traktor och dess tonårsljuddämparsystem. Förstod att det skrapades rutor p gr a varaktigheten i tomgångskörningen. Jag hade sovit till strax före 8 denna dag. Jag har så svårt att somna på nätterna för mina smärtor så det var skönt att få sova någon timma extra.

När jag tittade ut hade det hänt något.

Man höll på med något neråt gatan som jag var tvungen att gå ut och titta på. 

Jag tittade ner och fick se en uppställd bärgningsbil och lite andra fordon. Jag såg också att min kommunanställda vän "Blom-Ami" stod därnere. 

Hon har ju beställt en tavla av mig så jag gick in och hämtade den innan jag gick ner.

De skulle precis ta ner den kommunala torggranen och det var därför de hade spärrat av gatan.

Här står den innan den sågas ner och ska pryda södra torget under december.

Jag hade svårt att somna igår och som vanligt låg Sivan på min högerarm. Som vanligt samlade jag ihop hennes små baktassar och svanstippen i min vänstra hand. Det är så skönt att hålla i dem. Små runda pälsbeklädda fötter med nålar i. Klorna är omtänksamt infällda och jag anar dem bara ibland. Jag tänkte på djurfötter. Vilka olika lösningar av fötter som utvecklats. Hovar, klövar och människofötter. Tassar.

Kattassar är bland de finaste fötterna anser jag. Fulländade till det de är till för. Fulländade liksom våra egna fötter och händer förstås. Sivans små trampdynor för ökad friktion mot underlaget när hon ska accelerera och bromsa. Klor för fäste om friktionen i trampdynorna inte räcker. Som däck med inbyggda utfällbara dubbar. Klor även för att hålla i byten med förstås.

Jag fick ta ett varv i omgivningarna efter mina onlinemöten på morgonen. Cirkulationen i kroppen behöver komma igång bl a för axelpartiets skull. Jag gick upp och tittade där man håller på med markarbeten strax ovanför mig och där det varit en väldig aktivitet den senaste tiden. Jag förstår inte vad det ska bli där men jag är nyfiken. 

Jag gick också ner och kollade brevlådan och såg då spåren efter morgonens trädfällning. Här stod torggranen. 

Idag åt jag blodpudding till lunch. En konstig rätt. Bara namnet är ju ganska motbjudande. Undrar om man har något liknande i andra länder. Det borde de väl ha.

Svart som nylagd asfalt och stekt i baconfettet. Idag var det så påtagligt att blodpudding kryddas med bl a kryddnejlikor.

När jag trodde att dagens händelser skulle upphöra framåt kvällen kom de och bytte en trasig lyktstolpe också. Det är ingen måtta på vilket händelsernas centrum det är häruppe vid kapellet.

Sedan lämnade de mig så här när de åkte härifrån och tog kvällen.

Imorgon har jag semester och ska vara med på bokmässa i Karlstad. Jag ska vara där runt kl 9 tänkte jag och packa upp mina böcker.

Tårar

Igår grät jag floder. Jag började titta på SVT:s nya serie "Genjägarna". Svenskar som letar efter sina fäder. Jag har alltid haft svårt att hålla tillbaka tårarna under sådana program. Troligen för att jag känner igen mig själv så i det. En lycklig återförening efter så många år av ovisshet. Hur relationen barn/förälder sedan utvecklas är en helt annan sak. För mig var det inte det viktigaste att det kulle leda till en fantastisk relation med min pappa. För mig handlade det bara om att få ett svar.

Idag var jag uppe och tog blodprov inför ett kommande läkarsamtal runt min psoriasis. Det är sådant jag behöver underkasta mig ibland. Sedan blev jag vaccinerad mot säsongsinfluensan och lunginflammation. Jag har blivit rekommenderad att göra det av lungmedicin på CSK på grund av min KOL. Tydligen räcker sprutan mot lunginflammation livet ut.

3588 gr torr och mald tobak fick jag ihop detta år av missväxt. Att jämföra med 2021 när jag fick 5 862 gr.

Felix var här och hämtade matlådor och jag fick en extern hårddisk levererad från Amazon.

1TB för filmlagring i Spanien.

Smärtorna förvärras

Jag får verkligen bita ihop för att kunna sitta vid datorn och arbeta. Imorgon ska jag sätta mig in i hur det är att diktera i Word. Jag har testat det lite förut och det funkar faktiskt ganska bra. Om jag lyckas få lite snits på det kanske jag kan slippa att sjukskriva mig sista tiden innan min resa. 

Jag har flera möten innan jag åker. Det är inga problem däremot. Att hålla möten går hur bra som helst eftersom jag inte skriver då. Men minnesanteckningarna efteråt blir smärtsamma. Jag har minnesanteckningar att skriva från miljöchefsträffen i fredags men sedan är det nog inga mer innan jag åker. På fredag har jag semester och ska stå i Karlstad med mina böcker hela dagen. Likaså lördag. Nästa vecka ska jag på tjänsteresa en sväng och det går det också. Det värsta är att hantera tangentbordet vilket inte går särskilt långa stunder. Och sömnen är obefintlig eller orolig. Jag kan bara ligga i en ställning och därifrån kan jag inte vända mig.

Axlarna

Jag är så trött på mina värkande axlar. Jag skulle vilja måla men vågar inte. Jag tror det skulle göra för ont också. Jag sover dåligt eftersom jag inte kan ligga som jag vill. Jag känner igen smärtan från tidigare när jag trodde jag fått karpaltunnelsyndrom. Nu är det värst i höger axel och arm.

När jag kollade tidigare blogginlägg insåg jag att det var på hösten/vintern jag hade varit drabbad förra gången också. Jag kopplar ihop det med den kallare årstiden då jag blir så mycket stelare. Jag har alltid varit varm som en kamin men nu förtiden har jag både hoodie, palestinaschal och Helly-Hansen på mig inomhus. Jag har börjat frysa lite på nätterna också. Det gör säkert inte saken bättre att jag sitter och skriver på datorn på kvällarna och helgerna också utöver ordinarie arbetstid. Men nu är det två veckor kvar tills jag kommer ner till värmen och är ledig ett tag i alla fall. Förra gången gick det över av sig själv efter några månader.

I helgen har jag sålt några gamla förstärkare och en handfull böcker i alla fall. Och redigerat och lagt upp film på Youtube. Jag var så orolig igår när jag laddat upp film och det var så usel kvalitet. Jag googlade problemet i morse och förstod att det alltid blir så. Youtube lägger upp en lågupplöst version först medan den riktiga filmen bearbetas i bakgrunden och det kan ta flera timmar. I morse var min film högupplöst och fin. Men gråbrun. Hela landskapet är så dystert no. Det kommer det också bli ändring på snart. Gröna gräsmattor och vackra blommor.

Felix var här och hjälpte mig att lyfta in vinterhjulen i bilen så jag kan åka ner och få dem ditsatta någon dag denna vecka. Han glömde att gratulera mig på fars dag men han vet att det inte betyder något för mig så jag påminde honom inte heller. Klockan är 16 igen och jag vill bara lägga mig och läsa och sova bort ytterligare ett datum mot avresan.

Eddies vardagar och extraordinära händelser

Idag lade jag upp det första youtubeklippet under rubriken "Eddies vardagar och extraordinära händelser". Det blev alldeles för långt men jag lär mig. Det blev en halvtimma men ingen behöver faktiskt titta på det. Jag själv ska däremot titta och se hur bildkvaliteten blir. Det är också utan musik men det kommer i nästa inlägg kanske.

Det är väl ungefär samma tempo som i "Älgvandringen". Ni som gick på Stenstalidskolan och rörde er en del i området runt 1980 kanske ändå kommer att uppskatta delar av klippet.

Jag förstår nu också att ett youtubeklipp förmodligen inte bör vara mer än 10 minuter t ex. Det fattade jag inte förut. Filmen är också filmad i 4K men jag kan inte själv se den högupplöst som jag kan med andra klipp filmade i 4K. Varför förstår jag inte. Måste jag kanske ha ett youtubekonto som jag betalar för för att få lägga upp så? Jag vill ju helst dra upp filmen till "fullscreen" men då blir den outhärdlig att se på p gr a den odugliga bildkvaliteten.

Allt är filmat i en enda lång sekvens. När jag kom hem var sekvensen uppdelad på tre videofiler. Jag tror man kan filma ca 10 minuter i sträck utan att filen delas upp. Kanske något mer, men så kommer jag att göra i framtiden. Flera korta sekvenser som jag sedan klipper ihop. Nu ska jag ta bort originalfilmen från hårddisken. Den tar för mycket plats i sitt originalskick men jag kommer att låta Youtube vara min lagringsplats för mina filmer. Jag behöver inte ha kvar originalen faktiskt. 

Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Felix fina lilla Sara fyllde 19 så jag åkte till hennes pappa och gav henne en liten present. Sedan körde jag Felix till hans bostad. Jag sålde några förstärkare i dag också. Och en del böcker faktiskt på Tradera. Jag ska packa lite böcker här ikväll och skicka imorgon. Jag beställde också en extern hårddisk på 1TB som ska med till lägenheten för att hysa mina GoProinspelningar tills jag kan lägga upp dem på Youtube.

Ikväll tar jag ett par glas vin. Det är två veckor kvar nu och det har varit ett skyfall i Torrevieja häromdagen. Men min vän Kent därnere i samma hus som jag har tagit ett varv runt vår huslänga och vårt område blev inte översvämmat i alla fall. Jag ser fram emot att träffa Kent igen. 

Min jobbtelefon konstrar fortfarande och den behöver ligga på laddning nästan hela dagarna för att överleva natten. Jag gör nog ändå inget åt det förrän jag kommer hem i januari. Jag har ju en annan telefon för privat bruk i Spanien.

Kommentera gärna filmen på Facebook när ni sett hela eller delar av den. Jag behöver input nu i början.

Det borde också gå att prenumerera på min youtubekanal antar jag. Det får ni också gärna göra.

23 grader i vattnet

Fick meddelande på messenger idag från min vän Tony i Torrevieja. Han låg på stranden. 23 grader i Medelhavet. Han tog sig en öl.

Jag har provfilmat med ljudutrustning idag och det blev bra. 

Så här såg jag ut med utrustning. Oj vilken "fish-eye-bild" det blev. Så till den grad att man ser rufset från mikrofonens vindskydd i överkant av bilden t o m.

Här är det 9 grader och regn. Dystrare och mörkare än någonsin tror jag.

Jag överväger att checka in ytterligare en väska för min stundande resa.

Jag hade tänkt köpa en slagborrmaskin när jag kom ner. Men för 295 kr får jag ta med 23 kg till. Då slipper jag köpa nytt därnere och slagborrmaskinen använder jag inte här längre. Dessutom hade jag en bättre begagnad sticksåg jag kan ta med. Det har varit lite kris med vikten och jag har varit orolig att inte få med allt. Jag låg på 22 kg när jag mätte senast och hade räknat med att få prioritera vilka saker jag skulle ta med. Nu har jag gott om spelrum igen. Tyvärr blir det besvärligt för mig att transportera mig med tre väskor. Åtminstone utanför flygplatsen. Men om jag tar taxi från busstationen i Torrevieja kommer det att gå jättesmidigt ändå. Jag hade tänkt åka buss annars men då tar jag taxi istället.

Jag ska redigera en film ikväll och öva lite. Jag har inte tänkt visa den för någon. Bara ett övningsexempel. Min vän gitarristen Johan Boqvist ska eventuellt hjälpa mig med lite egenkomponerad bakgrundsmusik. Det vore jättekul om vi fick till ett sorts samarbete där. Jag har skrivit till honom vad jag behöver: Intro, smäktande toner, actionmusik, hissmusik, spänning mm. Men även understrykande ljud som uttrycker: Heureka!, Ping!, Swosh!, Seger!, Besvikelse, EPIC FAIL!, m fl. Och till sist ett Outro. Hoppas han tycker det är en rolig idé.

Laddning

Fick ytterligare lite utrustning till min GoPro idag.

Här laddar jag delarna i ljud och bildriggen.

Blev bjuden på kvällsmat borta ikväll. Gott, enkelt och trevligt.

Bakar matbröd också som får jäsa i natt.

Teknikbekymmer

Jag har en kollega vars bror jag ser oftare än henne. Hennes bror är programledare på nyhetsmorgon och nu tycker jag att jag ser honom varje dag.

Idag såg jag två olika Jörgen Karlsson på maxiparkeringen samtidigt. Inom samma synfält.

På morgonen ringde jag till min IT-avdelning för att ventilera mina teknikbekymmer. Telefonen behöver repareras eller bytas ut. Den har problem med laddningen och den behöver ligga på laddning nästan hela dagarna. Jag vågar inte ladda den på nätterna längre eftersom den blir så varm. Först i maj är det dags att byta ut den och jag vet inte om jag orkar ha det så här fram tills dess. Om jag vill byta ut den tidigare belastar det min jobbudget och indirekt skattekollektivet. Det gör så ont i mig att ligga skattekollektivet till last mer än nödvändigt. Dessutom är det jättelång väntetid på nya telefoner. Jag får lämna in den på felsökning för att se om den är värd att reparera.

Min jobbdator börjar också bli svårarbetad. Det är slut på minne titt som tätt. Det närmar sig åldersutbyte på den också. Det finns inget besvärligare för mig än att byta ut sådana här saker. Alla lösenord som ligger sparade i något avlägset och otillgängligt hörn av apparaterna. Lösenord som man sedan länge glömt bort. I samarbete med IT-enheten lyckades vi idag ändå frigöra en del utrymme men jag har fyllt upp både dator och Onedrive ganska mycket. Jag ska köpa en extern hårddisk när jag kommer hem från Spanien. Jag behöver frigöra mara plats på Onedrive. Snacka om omodernt. Ladda ner filer från en molntjänst och lagra lokalt istället. Ska undersöka vad det kostar att öka på min Onedrive också men jag gillar inte alla dessa små månadsavgifter.

Fick en selfiestick och kamerafodral till GoPron idag.

Och en klämma till cykelstyre.

Att överge Nefertiti

Jag minns loppisen då jag hittade Nefertitibysten för någon månad sedan. Tjejen som sålde den sa att hon var klar med Nefertiti nu och att det var dags att låta henne gå vidare. Statyetten hade uppenbarligen betytt mycket för tjejen då hon även hade Nefertiti tatuerad på sin vänstra underarm. 

Jag tänkte mycket på det där efteråt. Hur tjejen bara kunde vända helt om och göra sig av med Nefertiti. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur hon tänkte.

Men nu förstår jag. Det kanske t o m var hon som inspirerade mig till att göra mig av med mitt eddiemuseum.

Idag på morgonen började det ramla in mail i en strid ström om osålda objekt på Tradera. Det finns inget intresse för mina böcker från musikhistorien tydligen. Jag får starta om de annonserna också. Jag tar lite illa vid mig av ointresset. Känner mig nästan lite kränkt. Här lägger jag ut böcker som betytt mycket för mig till mycket förmånliga priser men ingen är intresserad. Jag hade föreställt mig att folk därute skulle jublat över att böckerna äntligen kommit ut till försäljning. Jag blir förvånad över hur jag helt orimligt för mig själv värderat dessa böckers värde. Jag sålde ändå fyra böcker idag och skickade dem till köparna. Men det är knappt värt arbetet för de beloppen.

Tänk vilka vänner man har ändå! Efter gårdagens blogginlägg hade problemlösaren Dag Cederborg engagerat sig i mitt problem med filöverföring från min GoPro. Efter att kollat länkar och lite pyssel så är det nu någorlunda löst. Det kommer bespara mig otroligt mycket tid och krångel. Fortfarande har jag dock problem med för lite lagringsutrymme på mina lagringsplatser för att kunna hantera de stora filerna. 

Jag har i alla fall skapat en vinjett till eventuellt youtubeklipp.

Är det för tidigt att lägga sig kl 16? Igår la jag mig kl 19 och tittade lite på Youtube och läste. Jag vill bara sova bort tiden fram till min resa. Idag satt jag och förberedde en stadsvandring jag ska ha under en lunchpromenad med miljöcheferna i Frödings fotspår på fredag.

Höstpromenad med kroppskamera

Började dricka två öl igår men kom av mig. Jag hade ingen riktig lust så jag la mig och läste istället. Vaknade tidigt men lyckades somna om tills jag vaknade igen strax före kl 8.

Jag bestämde mig för att ytterligare en målning är klar utan att jag gjort något vid den ytterligare.

Den här blev #10/2022 och fick t o m ett namn. "Purple rain".

Idag tog jag min första promenad med kroppskamera. Innan jag gav mig ut stod det klart för mig att det skulle vara svårt att hitta på något att filma. Till vilken nytta ska jag filma höst med fukt, dimma, avlövad natur och våt asfalt? Det blir en utmaning som jag kan se ett syfte med faktiskt. Jag blir tvungen att tänka lite djupare på vardagen jag tänker skildra. Jag tänker att det kan göra vardagen lite roligare.

Vardagen kanske kan bli lite roligare för mig när jag ger mig de här små dokumentationsuppdragen att utföra. Att det är helt ointressant för andra gör egentligen inget. Felix frågade mig: -Vem ska titta på det där sen? Förmodligen ingen, tänker jag och det spelar egentligen ingen roll heller. Det är bara ett sätt för mig själv att ta mitt liv på allvar. 

Men ska jag fylla hårddisk efter hårddisk med meningslösa promenader? Ska jag titta på promenaderna i efterhand? Har min dokumentation något värde för eftervärlden? Ska jag lägga upp promenaderna på Youtube för att spara lagringsutrymme på mina egna hårdvaror? Kan jag börja fylla världens servrar och "moln" med vad skit som helst? Har jag inget som helst samhällsansvar eller självinsikt? Ska jag kanske radera inspelningarna direkt när jag promenerat klart? Behöver jag då ens sätta på kameran? Det är ju enklare att inte filma och ladda upp prylarna med dyr ström. Ska jag köpa på mig en massa tillbehör för att kunna utföra allt detta? I dessa frågor har jag inte landat än.

Ska jag bara filma särskilda händelser eller ska allt dokumenteras? Jag berättade för Felix att jag skulle vilja filma när jag ankommer till min lägenhet i Spanien och låser upp gallergrindar, dörrar, stålpersienner och tänder upp och sätter på ström och vatten. Det handlar egentligen om att dokumentera det jag hela tiden går och drömmer om här i kapellet. Varje kväll innan jag somnar föreställer jag mig att jag kommer fram till lägenheten med mina väskor och påbörjar återtagandet av mitt liv därnere. Skulle det vara roligt för mig att titta på en sådan film ibland som stöd för mina drömmar? Kanske. Jag vet inte. Jag får väl prova.

Sammanfattningsvis vet jag alltså inte i nuläget vad det kommer att bli av mitt filmande. Men jag måste nog prova för att förstå och det tänkte jag ägna denna lördag åt bl a.

Mina första intryck av handhavandet av kameran och redigering
Precis när jag skulle gå ut började det att regna så jag fick gå med paraply. Dystert höstväder. Ingen fågelsång och att filma i 4K lättar inte ens upp stämningen. Eftersom kameran satt fast på magen kom jag ju inte åt den bakre skärmen men kunde sköta allt via appen i telefonen så det var smidigt. När jag väl gjort de inställningar jag ville var det bara att starta inspelning. Jag började gå mot stan, tog vänster in mot Anovo och sedan höger förbi baksidan på Silhuett. Vidare Ämbetsgatan västerut och sedan Filipstadsvägen norrut igen tills jag var tillbaka. Jag filmade exakt 30 minuter sånär som på några sekunder.

På den tiden hade laddningen i kameran gått ner till 50%. Det känns OK och man måste antagligen ha en uppsättning reservbatterier om man ska vara ute och filma en hel dag. Även mobiltelefonens batteri hade laddat ur 50% men det har att göra med att det är något fel på den. Enligt kamerans display hade jag 7h och 40 min kvar att fylla med film på minneskortet när jag kom tillbaka. Minneskortet är stort. Inte fysiskt men innehållsmässigt. På tal om minneskortets storlek. 

När jag sedan kom hem och skulle föra över inspelningen till datorn insåg jag att det inte kan skötas via kabel in i datorn. Jag är tvungen att ta ur minneskortet och sätta det i en minneskortläsare. Och eftersom minneskortet är så litet blir det jättepilligt.

Minneskortet sitter till höger i kameraväggen vid det vita batteriet.

Först fick jag ta ur batteriet. Minneskortet fick jag trycka till lite så det fjädrade ut så jag skulle få tag i det. Man kan ana den lilla brandgula kanten på kortet på bilden.

Det var ändå för litet för mig att få tag i. Jag fick leta reda på en pincett.

Så här litet är det alltså. Micro-SD heter modellen.

När jag sedan satte in kortet i minneskortläsaren insåg jag att min film var uppdelad på tre filer. Två av dem var på drygt 11 GB och den tredje något mindre. Det verkar som om man spelar in i 11 GB-block och får sätta ihop det till en film sedan. Jag behöver nog läsa på lite.

Jag skulle föra över de tre filerna till datorn men då fanns det inte nog med ledigt utrymme. Jag testade med att föra över filerna till Onedrive istället men det gick inte det heller. Slutligen försökte jag föra över filerna till en USB-sticka på 32 GB. Då gick det bättre men den tog bara emot en av filerna (den minsta) och sedan blev det protester igen. Jag fick nöja mig med en av filerna. 

Jag lyckades titta på den inspelningen också. Själva upploppet på min promenad och hösten blev inte roligare av 4K men jag tror det kan bli riktigt fina filmer med lite bättre väder.

Så. Mitt första intryck är att det var lite krångligt. Hoppas inte det blir för krångligt att hålla på med så jag kommer att dra mig för det. Jag kom i alla fall till insikt om att det blev inte en tyst sekund knappt under inspelningen. Jag gick och pratade hela tiden. Kommenterade det jag såg, nämnde något ur nyheterna på morgonen, berättade gamla minnen från de platser jag passerade. Jag ska låta filmerna vara kvar på minneskortet tills jag har utrymme att föra över dem och redigera. Då ska jag se inspelningen i sin helhet och lägga ut den på Youtube och höra med er bloggföljare om det är ett koncept som skulle vara intressant att fortsätta med. Om någon annan än jag har viss behållning av det. Jag tvivlar på det iofs.

Förra lördagen började jag lägga ut böcker till försäljning på Tradera men ingen av dessa XX annonser har lockat någon budgivare. Jag la ut dem igen till ett något reducerat utgångspris. Några av de jag lade ut förra söndagen har däremot fått bud så på måndag lär jag skicka ett par stycken böcker. Var vet jag inte än.

Efter lunch fick jag besök av en skivbläddrare igen. Han fick med sig en liten bunt.

Under eftermiddagen blev jag sugen på gin och tonic så jag åkte till Maxi och köpte en flaska tonic men när jag kom hem var jag inte sugen längre. Det får nog anstå. Det blir nog lite TV och läsning istället. En dag närmare avresa nu.

Nu har jag bara tre veckor kvar innan jag får återse mitt nya paradis på jorden. My home from home. Paradis - inte för att det är vackert. Paradis för att det är min start på den ljusa framtid jag så mycket ser fram emot.

Idag fick jag min GoPro Hero 11. 

Jag blev väldigt inspirerad av ett brittiskt par i Youtubekanalen "Between the lakes" som jag länkade till häromdagen. För mig är det en möjlighet till förlängning av min blogg. Inte för att jag har något intressant att visa/berätta för världen men för att jag vet att folk uppskattar mina vardagsfunderingar jag har i bloggen. Och i de små videoklipp jag lagt ut på Facebook genom åren.

Det är också ett intressant sätt att leva på har jag insett. Att ta på sig ett litet ansvar för att dokumentera samtiden. Ibland kommer jag på saker jag vill dokumentera och då tar jag på mig det uppdraget utan att någon ber mig om det. Men att "dokumentera" gör att jag ser på världen lite annorlunda. Jag tänker på det jag ser och upplever på ett helt annat sätt. Förklarar det för läsarna/tittarna (och för mig själv). Framförallt för Felix som jag hoppas läser och tittar. Ibland visar han tecken på att han läst bloggen. Men han har så mycket annat i sitt liv så det jag gör är inte särskilt intressant för honom. Åtminstone inte nu. Kanske sedan.
Bloggen har i många år varit mitt sätt att berätta om dagen för en lyssnare som jag inte har. 

Trump tillkännagav att han ställer upp till presidentval igen och hans följare jublar. Det får väl inte bara kunna ske. Mina tankar om mänskligheten blir inte direkt mer positiva av att se utvecklingen i vare sig USA, Ryssland, Nordkorea, Brasilien, Ungern, Turkiet m fl diktaturer.

Jag längtar efter att återuppta mitt kluddande igen men håller upp ett tag på grund av att jag haft så ont i axelpartiet i veckan. Det känns som om kroppstemperaturen sjunkit med några grader. Jag har det inte lika varmt inomhus som jag är van vid och det påverkar rörligheten. Smidigheten tänkte jag skriva först men den känns fjärran. Nu mera får man vara nöjd om man är någorlunda rörlig. Rörligheten kommer att återkomma så snart jag kommer ner till Spanien däremot. Det är bl a därför jag ser fram så mycket emot den kommande vistelsen.

I helgen kommer alla mina Traderaauktioner gå ut också men det verkar inte finnas något större intresse för min kvarlåtenskap. Men jag ger mig inte. Jag får lägga upp annonserna igen och sänka priserna något. 

Men nu till uppackningen av min lilla leksak.

Apple satte en ny standard av emballage till sina produkter. Nu ska alla ha sitt eget uttryck även på emballaget. Det är få som har kvar den gamla wellpappen. Så här har GoPro valt att gestalta sig.

Inuti det designade emballaget låg ytterligare en kartong. 

En liten väska och några få tillbehör. Ingen instruktionsbok. Allt finns på nätet förmodligen. Bara en Quick set-up.

Det första jag gjorde var att bryta sönder en liten lucka där jag trodde att minneskortet skulle in. Så var det inte. Det var en lucka men den var ditsatt på ett sätt så jag senare förstod att man inte ska ta bort den. Bakom den satt en liten sensor av något slag. Jag får försöka limma dit luckan igen. Tråkigt men jag tar mig inte så illa vid av sådana misstag längre. Förr skulle det varit en katastrof men idag kan jag ta det med en axelryckning.

Jag började koppla upp kameran mot min telefon. Sedan var jag tvungen att ladda batteriet. Det var helt tomt så det lär ta ett tag.

Så här får den nu ligga medan den laddas upp. Plötsligt bara dog den. Hoppas den kommer igång igen under kvällen bara.

Senare ikväll ska jag gå in i menyerna och göra grundinställningar och kolla youtubeklipp. Filmande lär det inte bli något idag.

På tal om det testade jag att filma 4K med Lumixen idag för första gången. Det verkade funka det också.

Min jobb-iPhone sjunger på sista versen verkar det som. Den varken tar eller behåller laddningen som förr. Det är nog dags att byta den.

Ljudnyanser

Idag på Maxiparkeringen när jag var på väg mot bilen hörde jag bakom mig hur en 1,5 liters PET-flaska ramlade ur någons kasse ner på marken. Jag vände mig om för att verifiera att det verkligen var så och det stämde. Tänk vilka små nyanser örat känner igen. Jag tror jag skulle hört skillnad om det var en 50 cl PET-flaska som ramlade ur istället. Som skillnaden på en tiokrona och en enkrona som ramlar ner på ett betonggolv.

Efter jobbet åkte jag och satte upp min ena målning ovanför Felix säng i lägenheten. 

Han blev jättenöjd.

Snart helg igen och jag har tre veckor kvar att jobba innan jag åker. Jag tror aldrig jag längtat så mycket efter något som återseendet av lägenheten och klimatet därnere. 

Min vän Ida hade uppmärksammat ett litet jubileum som jag själv inte var medveten om och det var ju trevligt.

Då blir det alltså 17 år jag kommer att arbeta som samordnare för Miljösamverkan här i vår region då innan jag ger mig. Om jag inte får sparken innan förstås. Jag har nästan alltid trivts där men aldrig riktigt passat in.

Kulören Gul

Den gula kulören tycks blekas av solen lättare än andra. Av en händelse - och tack vare mitt detaljseende - gjorde jag en upptäckt idag. Jag har sorterat ut lite böcker för försäljning eller förbränning och den här högen låg i soffan mitt emot mig när jag åt lunch idag.

Jag konstaterade att bokryggarna blekts av många år i en solig bokhylla.

Krok Almqvist Svensk flora var gul när jag köpte den 1994. Nu är den gula ryggen vit. Ännu mer intressant blir det när vi tittar på boken under - "Läkeväxter förr och nu". Man ser lite av framsidan och där ser man gröna växter. När bilden kröker runt till ryggen av boken ser vi att växterna blivit blå. Det vill säga att den gula kulören i den gröna färgen har blekts mer än den blå. Grönt är ju en blandning av gult och blått. Skillnad på kulör och färg har jag diskuterat förut. Färg är det kladdiga man stryker på väggar och kulör är hur vi upplever det. Jämför "What's the color of the car?" med "Wet paint". Color - kulör, Paint - färg.

Ikväll packade jag ur min väska för att omedelbart packa den igen. Jag behövde en uppfattning om vad jag packat ner. Jag började ju packa den i början av augusti. Jag ville också väga väskan för att se hur mycket spelrum jag har.

Nästan allt är nerpackat nu och jag är uppe i 22 kg. 23 kg är gränsen så allt jag packar ner nu väger jag - och i de fall det behövs - tar jag bort något som får vänta till nästa resa. En resa till med fulla väskor blir det nog i februari. Efter det kan jag åka utan incheckat bagage. Det blir mycket saker i uppbyggnadsfasen men sedan behöver jag inget lösöre hemifrån längre som jag inte kan köpa i Spanien.

Jag sålde en bunt skivor igår igen men att det växer på spanienkontot innebär ingen ökad vikt.

Jag köpte en GoPro Hero 11 Black ikväll också. En ny leksak.

Sivans barndom

Jag vet inget om Sivans barndom. Undrar hur hon var som barn och vilket förhållande hon hade till sina syskon. Hur hon kom överens med sin mamma och om hon visste vem hennes pappa var. Jag tänker mycket på vad som rör sig i hennes hjärna när hon ligger bredvid mig i sängen. Och hur hon växte upp. Jag vet att hon varit uteliggare i Filipstad men hur hamnade hon där? Hur blev hon bemött av andra katter och människorna hon stötte på. Det kommer jag aldrig att få veta.

Katthemmet trodde hon var runt två år når jag hämtade henne. Det var ungefär tretton år sedan och sedan dess har hon varit med mig i kapellet. De första - kanske fem - åren var hon jätteskygg. Undrar om hon någon gång tänker tillbaka på sin barn-, och ungdom.

Idag har varit en jobbig dag. Vaknade och hade jätteont i axlar och nacke. Jag hade också sovit väldigt dåligt. Jag klädde på mig ordentligt med en schal över axlarna och hoddien uppfälld och lade mig på rygg i soffan. Kl 05:00. Jag låg och hade ont. Kl 8 ringde jag min chef och sjukskrev mig. Jag hade pratat en bra stund med 1177 och skulle ringa sjukhuset när telefontiden började. Jag pratade med en sköterska som inte tyckte det var någon idé att titta på mig. Hon ordinerade receptfria inflammationshämmande tabletter och bad mig återkomma om en vecka om det inte hjälpte. Sedan låg jag i soffan och försökte slumra men det gick dåligt.

Idag den 1 november skulle mitt nya Internet hoppa igång men det fungerade inte förstås. Jag ringde Allente och krånglade. De sa att de inte kan leverera tjänsten till min adress. Jag hade antagligen lyckats surfa på Tele2 igår med Allenteutrustning. Efter mycket om och men sa de att de skulle betala tillbaka allt jag hittills betalat. Säljaren hade skrivit Filipstadsvägen 24 istället för 22. Dit kunde de tydligen leverera.

Jag ringde ett skamset samtal till Tele 2 och bad dem starta upp mitt gamla abonnemang igen men så enkelt var inte det. Jag fick ringa sex gånger innan det skuttade igång igen. TV funkar däremot inte men jag kan se det jag behöver på playen.

Min telefon har börjat konstra också. Den tar inte emot laddning och laddkontakten blir varm. Jag ringde IT och fick åka ner till järnvägsstationen om möta upp en kompis som arbetar på IT i Karlstad så jag skulle få tillfällig telefon. Under tiden försöker jag ladda den jag har en sista gång.

Nu är det strax läggdags igen. Jag tror jag ska försöka jobba igen imorgon. Tabletterna verkar hjälpa.

Spinnerskan

Sedan ett par månader har Sivan börjat sova med mig i sängen på nätterna. Hon har gjort det en gång tidigare och det var i januari 2016. Då låg jag och grät i sängen på kvällen. Jag var inne i en oerhört svart period av mitt liv. Då kom hon till mig i sängen för första gången och lade sig nere vid mina fötter.

Nu har det blivit en vana för henne. Oftast vill hon ligga med sitt huvud på min högra underarm. Hon ligger aldrig på min vänstra sida och jag tror det har att göra med att hon inte har någon snabb reträttväg därifrån. Den sidan står direkt mot väggen och hon känner sig nog lite instängd där. Vi skedar lite. Jag är förstås storsked och hon ligger på min högerarm. Jag brukar låta min vänsterhand ligga på henne som ett tyngdtäcke. Ibland tar jag hennes baktassar och svans i min vänsterhand och håller lite lagom hårt. Normalt rycker hon bort tassarna om jag fingrar på tassarna men att jag håller hårt i dem tycks hon tycka om. Ibland lägger jag en täcksnibb över henne men det brukar inte gå särskilt länge innan hon börjar tycka att det känns konstigt. Så fort jag rör ett finger i kontakt med henne börjar hon spinna. Om jag kliar henne lite extra runt munnen sträcker hon på halsen så mina "klifingrar" kommer åt hennes mungipor. Då spinner hon i falsett.

I natt hade hon somnat före mig. Hon låg på min högra sida men inte på min arm. Hon låg utefter min högra kroppsida och sov. Ljudlöst. Plötsligt började hon spinna förnöjt. Utan att jag rört på mig alls. Undrar vad som framkallade det? Hon tänkte sig eller drömde sig till att hon mådde gott troligen och det kändes väldigt stort. Hon njöt av min närhet bara. Inte av kli. Det behövs normalt kli för att hon ska spinna.

Det är något visst med kroppslig tillit.

Idag bytte jag internet och TV-leverantör till Allente. 

Då blev jag tvungen att gräva i "orkesterdiket" igen men det gick bra till slut. Till slut var alla kablar på plats i de nya apparaterna. Nu lär jag skicka tillbaka den gamla elektroniken till Tele2.

Jag kollade lite youtube-klipp från Torrevieja ikväll. Det är ett par som kallar sig "Between the lakes" som har en kanal där. De bor ganska nära min lägenhet och flera av deras filmer täcker det område där jag bor. Bl a denna där man flyger över min lägenhet flera gånger. Det som är intressant kanske är omgivningarna så man får en vink om hur lägenheten ligger.

Även denna från min kvarterskrog. I slutet av den filmen är man precis över området där min lägenhet ligger.

Jag åt ost och kex till kvällsmat. 

Tre olika sorters päron hade jag köpt på Maxi. Gud vad gott det är med päron.

Malning och målning

Vaknade och blev förvirrad av att vissa klockor ställt om sig automatiskt. Men nu är det vintertid igen tydligen.

Jag målade klart min "snippmålning" på morgonen. Upphöjd lila klitoris. 

Jag gjorde färdig en annan också. Det är ansträngande för axlarna att sitta och måla vid staffli. Jag var tvungen att sträcka ut mig på soffan lite efteråt. 

Jag malde tobak på eftermiddagen. Som sista delen i snuscirkeln. 

Endast en från snuscirkeln kom och jag malde ungefär hälften. 

Kvarnen uppställd. Jag mosar sönder de torra bladen så gott jag kan. 

Bladnerverna klipper jag av i kortare bitar och sedan ställer jag mig och makar ner det till malningen.

Jag hade så ont i nacke och axlar från målningen. 

Kvällspromenad med en väninna ikväll i mörkret. Runt Stenstalidskolan i ungdomens fotspår.

En månad kvar (i förrgår)

Jag var så exalterad efter pensionsbeskedet i förrgår att jag glömde nämna att det då var exakt en månad kvar tills jag åker till Spanien för min "decembervistelse". Sex veckors vistelse denna gång. Jobba två av dessa.

I går hände inte mycket. La mig tidigt och läste. Idag upp 07:00 för att invänta gryningen. Kl 10 åkte jag ner till marknaden i kvarteret Vågen och folkbadade. 

Ensam bland människorna. Jag träffade några jag pratade med en kort stund ändå.

Nuförtiden när jag kommer med kamera på magen får jag frågan om jag är fotograf. Folk är inte vana att se riktiga kameror längre. Jag behöver alltid förklara mig numera varför jag bär omkring på något så otympligt som en extra apparat för att ta bilder. Jag tycker att mobiltelefonen tar väldigt bra bilder men med den riktiga kameran har jag flera möjligheter som jag ibland vill utnyttja. T ex att zooma.

Idag var det två personer som frågade mig om jag zoomade in ansikten. Jag sa att jag zoomar in fåglar bl a. De är mycket vackrare än människorna, urskuldade jag mig. Jag var på något vis tvungen att urskulda mig. Misstänkt för att zooma in människor. Jag fick verkligen förklara att jag gillade att zooma in fåglar och byggnader. Konstigt.

Det var en kvinna som sa att hon tyckte jag var vacker också. Jag har aldrig sett henne förut men hon stod och sålde flummiga kristaller och drömfångare. Hon kanske trodde jag var en sådan typ som gillade sådant. Jag har mitt flummiga utseende och klädsel emot mig.

I väntan på att gallerierna skulle öppna kl 12 gick jag och åt lunch hos "Gretas" inne på vintergatan. 

En konstig matportion men jag blev lagom mätt. Det smakade också exakt som det såg ut. Men det var riktigt potatismos. En "mosbricka" delux, typ. Tja... Mätt blev jag ju.

Någon hade pyntat ett elskåp lite extra ändå. Trevligt!

Jag lade ut 26 musikböcker på Tradera under förmiddagen. Imorgon lägger jag ut lika många till.

Det kom en vinylbläddrare från "Böppa" i dag också och fick med sig en bunt skivor. Och en växtfysiologibok. Sådana böcker trodde jag inte någon annan än jag skulle vara intresserad av.

Jag fortsatte att måla under kvällen. En av mina målningar är "reserverad" av en väninna. Hon ska hämta den någon dag. Jag har kommit på att jag ska måla lite förenklade snippor och vulvor i fantasifulla former och kulörer. Formen är vacker och enkel på något sätt och snipporna rymmer så mycket mystik. I alla fall för mig som är man.

Jag påbörjade ett "Snippstim" här i kväll.

En storvulva som jagar ett stim småsnippor. Jag fortsätter på den imorgon. Den behöver torka lite nu.