fredag 11 mars 2022

Min plats i världen - en ledsam betraktelse

Det är inte så mycket i denna värld som jag är bekväm med. Världen utanför min egen skyddade tillvaro. Oftast kan jag undvika den men ibland tränger den sig på. Jag har inte så mycket till övers för mänskligheten överhuvudtaget. Men så länge jag får vara ifred går det bra. Då kan jag leva i min egen värld och i den älskar jag att vara.

Som jag tidigare resonerat runt hur organisationer knycker våra vackra symboler och förstör dem. Regnbågen, den svenska flaggan. Hakkorset är också en vacker symbol men inte i våra ögon. Inte efter allt som hänt men som symbol tycker jag ändå hakkorset är vackert. Peacemärket är så vackert att jag låtit tatuera det på min vänstra underarm.

Putin försöker skaffa ett eget hakkors genom användandet av bokstaven "Z" som han pryder sina stridsenheter med. 


Denna bild ser jag också varje morgon när jag slår på datorn och jag har börjat störas av den. Zätat står numera för det stora röda onda som Putin står för. Även för mig som tror att jag inte påverkas så lätt.

Sedan finns det motkrafter som försöker göra detta till en bättre värld. Ibland besväras jag även av det. Arbete med värdegrunder och det här politiskt korrekta kan stå mig upp i halsen ibland. Unicorns och handhjärtan.

När den svarta skärmen med ett stort zäta slocknar på min dator kommer denna bild upp. 


Den är - för mig - nästan provocerande. Falsk och saknar grund helt och hållet men många organisationer tycker det är ett bra sätt att visa att de är mänskliga. Alla ska alltid få vara med. Ingen ska någonsin uteslutas från gemenskapen. Rullstolsburna, invandrare, homosexuella - alla de ska självklart vara med. Det blir så överdrivet allting. Här - om någon gång - blir de väl utpekade som annorlunda. 

IKEA-reklam med par som är "olikfärgade" och med ett handikappat barn för att visa att IKEA tänker på alla och också anser att alla är lika mycket värda. Det äcklar mig på något sätt. Jag skulle aldrig våga säga till min arbetsgivare att jag känner mig provocerad av den glättiga välkomstbilden på datorn. Det FÅR man inte tycka och jag skulle bli hatad för evigt om jag tog upp det. Alla ska vara glada. Alla ska vara med.


Så har ser bakgrunden på mitt skrivbord ut. Man har också tagit bort möjligheten att ha en egen "skrivbordsyta" på datorn. Denna är obligatorisk.
En rullstolsburen som har en vän (eller ännu hellre en kommunanställd assistent) som böjer sig fram för att fråga om den sittande sitter skönt, vart den vill åka härnäst och om något mer kan göras för den i stolen. En assistent som är lyhörd och bryr sig. En barnfamilj och ett lesbiskt par. Det lesbiska paret är så subtilt och fint. De är bara silhuetter men man ser att det är två tjejer som går hand i hand om man tittar lite extra. Så har vi det här i vår kommun. Vi har samma syn på alla här.

Men i min värld ser det inte ut riktigt så. På jobbet finns knappast några med utländsk bakgrund. Ingen i rullstol heller vad jag vet. Sexuell läggning är inget man ser så det vet jag inte hur fördelningen är på min arbetsplats. Det här greppet är inte unikt för min arbetsgivare. Alla jobbar så här nuförtiden. 

Undrar när medelålders, vita, överviktiga, heterosexuella män utan funktionsvariation ska uppmärksammas. Plötsligt har jag blivit en diskriminerad sort som folk - med all rätt tydligen - kan se ner på. Det är som om vi människor alltid behöver ha någon som är mindre värd än oss själva som vi kan jämföra oss med och nu är det min tur. Men jag kan leva med det. Snart är det någon annan folkgrupps tur att bli avskydda. Kanske medelålders kvinnor som gått in i väggen och är deprimerade och kränkta.

Nu kommer det ca 4 000 flyktingar från Ukraina om dagen hit. Hela Sverige står med öppna armar och vill ta emot dem. Nästan slåss om att vara den mest gästfria. Kommunerna tävlar om att få hjälpa till. Så var det inte när det var syrianer och afghaner som kom. Vi var t o m misstänksamma mot kossovoalbanerna före Syrienkrisen. Men det pratar man inte om nu. Det är tydligen skillnad på folk och folk och det håller jag med om. Det berör oss mer när människorna är mera lika oss själva. Dessutom är det kvinnor och barn som kommer nu. Och även äldre kvinnor och män över 60-år och husdjur. Inga unga aggressiva män med stort våldskapital. Geografiskt är Ukraina närmare också. Husdjuren kommer att behöva sitta i karantän för rabiesens skull. Sådana isoleringsmöjligheter behöver vi också kunna erbjuda förstås.

Vi känner kanske inte lika stor samhörighet med muslimer. Jag gör i alla fall inte det och det är inget konstigt med det. Man tror att det kommer att komma fler människor från Ukraina till Sverige än det gjorde från Syrien 2015-2016.

Ett annat begrepp som fått ett lyft är "preppers". Hur svenskar börjar förbereda sig för ett krig även hos oss. Varje nyhetssändning ska nu ha ett reportage om någon som vigt sitt liv till att bli en "prepper". En sån som förstår mer än vi som handlar på ICA Maxi så gott som varje dag och köper det vi behöver för kvällen och nästa förmiddag.

Det kanske blir PK att vara en prepper. Istället för att de tidigare setts som konspirationsteoretiker.

Bert Karlsson är förstås igång igen nu och ska sko sig på flyktingarna. Inget nytt under solen. Allt upprepas om igen.

Puh! Skönt! Det var gott att spy ur sig lite.


Inga kommentarer: